Jo, som jag sa har jag mycket jobb mitt ute i ingenstans, så här kan det se ut där.

Idag gamblade jag på ett sätt som inte alls är likt mig. Jag begav mig mot Stavsnäs med bensinnålen pekandes nästan lodrätt neråt. Bensinlampan lyste visserligen inte, men det kunde den börja göra i vilken sekund som helst kändes det som. Trots detta, påbörjade jag de dryga fyra milen till destinationen långt ute på Fågelbrolandet utan att stanna till vid bensinmacken här runt kröken. Om jag nu ska säga något till mitt försvar så berodde denna bensinnonchalans enbart på tidsbrist. Jag hade missbedömt tiden helt och hållet och var försenad redan vid avfärd. Mitt fel.

Nåväl, det kändes som att jag aldrig kom fram till Stavsnäs, som om det var vägs ände. Lika säkert som amen i kyrkan började bensinlampan så småningom att lysa och bensinstationerna duggade inte jättetätt om jag uttrycker mig milt. Jag tror kanske det var tre eller fyra droppar bensinånga kvar i min tank när så den lilla orangea Statioldroppen dök upp där mitt ute i grönsakslandet. Den lilla knuten i magen löstes upp och allt var åter frid och fröjd. Jag ska aldrig gambla så igen.

Vi trivs i varandras sällskap Bettan och jag. Idag värmde hon mig när regnet strilade mot rutan i ett kylslaget ingenmansland. Hon tog mig till Stavsnäs och hon tog mig så småningom också hem.

Nu ska jag sova!
Godnatt!