Detta mina damer och herrar är en Stevia. Eller i vardagligt tal, en sockerplanta. Redan för något år sedan ville jag odla denna lilla sockersöta växt, men det gick verkligen inte att få tag i den som planta. Den såldes som frö som aldrig grodde och frågade man efter den i växtbutikerna harklade sig biträdet och sa att de inte fick säljas.
På Plantagen gjorde man faktiskt reklam för växten i ett raklamblad men när jag störtade dit för att köpa den möttes jag av nya harklingar.

Hur kan då en liten planta av detta oansenliga slag bara harklas bort med flackande blick?

Tittar man lite närmare på etiketten som följer med plantan, ni vet en sådan där liten etikett där man kan få information om hur man ska få den att trivas optimalt, ser man att saker och ting fortfarande är lite hysch-pysch.
Under rubriken utseende får man en liten redogörelse för hur stor den blir och hur blomningen ser ut.
Under rubriken växtplats är det heller inga hemligheter,
Det är när man når rubriken egenskaper som hemlighetsmakeriet börjar. Där har man helt sonika satt en vit lapp över texten som börjar med; Bladen används som...
Mer än så får man inte veta. Lite nyfiken kan man ju vara och titta under klisterlappen där texten fortsätter...sötningsmedel till allt utan det vita sockrets negativa egenskaper. Ettårig och känslig för kyla.

Mina vänner jag har alltså framför mig något som förmodligen använts som sötningsmedel i årtionden runt om i världen. Det påverkar inte blodsockret och kan därför användas av diabetiker och är ett flertal gånger sötare än socker..."utan det vita sockrets negativa effekter".

Sockerbolagen har kämpat hårt för att göra Steviafröna infertila, se till så att plantan harklades bort. Nu står den här. Känns nästan som att jag tagit mig an något olagligt.

Jag är beredd om sockerbolagsfarbrorn knackar på.