Vad vill man väl hellre göra en ledig lördag, än att tvätta fönster? Inte mycket, det säger jag dig. Nåväl, det var hur som helst välbehövligt. Jag tvättade faktiskt fönstrena i vardagsrummet och sovrummet för ett tag sedan, men av någon anledning lämnade jag kvar dem i köket. Nu blev det alltså gjort och jag känner mig mycket tillfreds och nöjd. 

Det är ju en fröjd att se ut genom rena fönster, det går inte att förneka. I vardagsrummet tittade ut lite extra ofta efter att ha gjort dem rena för någon vecka sedan. Dagen efter min fönstertvätt small det till på fönstret, en fågel hade sorgligt nog störtat in mot döden. En makaber syn mötte mig när jag rusade dit för att titta. Inget spår av själva fågeln men på rutan viftade några dun i vinden och från dem rann en tunn strimma blod. Jag behöver inte nämna att det kändes som en tragisk avslutning på ett så fint fönsterarbete.

Godnatt!

Jag måste ju bara få förära er bilden på min alldeles nyutslagna Hibiscus. Min första för övrigt. Den härstammar som ni kanske minns från den inrökta lägenheten i Enskededalen. När jag tog emot sticklingarna gjorde jag det av ren omtanke. Tänkte att de äntligen skulle få lust och förmåga att blomma ut när de kom till mig. Det har tagit tid, men nu sprack den alltså ut i all sin prakt. De verkar vara känsliga små gynnare de där knopparna. Vrider man på krukan bara det allra minsta så faller knoppen av i protest. Jag har redan förlorat kampen om två knoppar, två återstår dock och vi får se om de lyckas klamra sig fast ett tag till.

Därmed önskar jag godnatt!

Man känner det tydligare för varje dag. Hösten. Termometern orkar knappt förbi femgradersstrecket på mornarna. Det är inte tal om att gå ut utan jacka längre. Jag tror tyvärr att hösten har övertaget nu. Det blir lite, lite mörkare för varje dag som klockan ringer före sex. 

Nu har jag också sett till att spara så mycket jag bara kan av sommaren. Min basilikaplanta har fått gått hädan efter en sista skörd, så nu kan jag njuta av den ett tag till under vintern i fina små portionspåsar som ligger i frysen. Jag fick dessutom blodad tand vad gäller den vackra vinägern gjord på lingon och timjan. Så jag googlade upp ett klassiskt Ernst Kirchsteiger-recept på en vinäger gjord på Rosmarin, Oregano, Vitlök och Äpple. Nu ska den få stå och gosa till sig ett par veckor innan jag vågar mig på ett litet smakprov. 

För er som undrar hur det gick med nyss nämnda lingon och timjanvinägern kan jag berätta att den slutligen fick den vackraste färg man kan tänka sig. Smaken drog mer åt timjanhållet och om man har friska smaklökar kunde man ana ett litet uns av lingonsmak. Jag tror i ärlighetens namn att lingonen mest syftade till att skapa den vackra färgen.

Men nu, godnatt!

Det har varit en lugn och fin helg tack och lov. Det har definitivt inte funnits någon risk att förta sig. Istället för promenad har jag tagit tunnelbanan, lite trist kan tyckas men jag tror det har varit bra att vila så mycket det bara går för att ta nya tag i den här arbetsveckan. 

På Högbergsgatan i kvarteren kring Slussen ligger Byggfabriken. En butik som säljer bygg- och inredningsdetaljer till dem i renoveringstagen. Hyllorna kryllar av saker för den som vurmar för gammaldags lantlig stil och shabby chic. Det är ett mecka för den som vill återställa sin gamla sommarstuga till originalutförandet. Strömbrytare i backelit samsas med skomakarlampor och emaljskyltar. Det är ren och skär nostalgi att promenera omkring i lokalerna, trots att jag inte ens var född då strömbrytaren i backelit senast var högsta mode. 

När jag var hos pappa för ett tag sedan grottade jag omkring lite uppe på hans vind. Där hittade jag ett par jättefina stallampor, själva glaskupan till stallampan alltså. Dessa hittade jag även bland lamporna på Byggfabriken. Det visade sig att glaskupans gängor passade till väggfästen som såldes där, vilken lycka! Nu kan jag göra någonting av dem precis som jag tänkte när jag först såg dem där i dammet uppe på vinden. Riktigt roligt!

Nu ska jag vila för att bita tag i en tung morgondag!

Godnatt!

Om man fortfarande har kvar sin dammsugare från när man flyttade hemifrån, kan det vara svårt att hitta påsar som passar. Ja då menar jag inte lite svårt men det går, utan att det faktiskt nästan är omöjligt att få tag på rätt påse. I affären tittar de på en som om man står och ljuger, när jag säger vilken sort jag vill ha. Då finns det en utväg kvar, nätet. Dammsugarpåsar.nu heter siten som lovar guld och gröna skogar i påsdjungeln. Där finns påsar till dammsugare från Hedenhös tid och framåt och de utlovas dimpa ner i brevlådan redan nästa dag. 

Sagt och gjort, jag klickade in och letade mig fram till den påse som skulle passa. Äntligen tänkte jag, skulle jag slippa stå i affären som ett fån och gå därifrån utan påsar. 

När bokningsbekräftelsen nådde mig fick jag veta att det var förlängd leveranstid, upp till en vecka. Nu har jag alltså fått det svart på vitt, det börjar bli dags att köpa en ny dammsugare.

Godnatt!

Nu till jul blir det två år sedan jag planterade en liten dadelkärna. Jag tänkte nog att det var en synnerligen svårgrodd sak men ville ändå ge den en chans i den svenska myllan på mitt fönsterbläck. När jag vattnat och gullat med krukan i över tre månader var jag redo att ge upp, det erkänner jag. Jag petade lite förstrött i jorden och upptäckte då till min stora förtjusning att den slängt iväg en rot. Jag planterade den i en större kruka och nu nästan två år senare börjar det likna något. Två små spetsiga blad har blivit tio och de har spruckit upp på ett sätt som vi känner igen palmen på. Riktigt roligt! Jag hittade en bild som visar hur det kan komma att se ut så småningom om jag sköter mina kort rätt vill säga. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag har något som liknar det på bilden. Tio år, räcker det måntro? 

Tills dess ska jag väl hinna bli frisk från min förkylning får man hoppas!

Och morfar, jag har tänkt på dig mycket idag, jag saknar dig!

Godnatt!

När man inte upplevt så mycket under dagen så får man visa det lilla som finns att visa upp. En tomat med en exakt avbild av Sverige med Öland och Gotland i skalet. Som ni ser syns det föga på den här bilden, så ni får helt enkelt lita på mig.

En dag fylld av snorpapper och Alvedon, alltid något. Det går framåt.

Det är dessa dagar jag är glad över att min TV faktiskt är fylld med så många kanaler. Så att man slipper att titta på Malou von Sivers Efter tio. Malou ter sig bara mer och mer arrogant och inkompetent för varje gång hon visar sig i rutan. Det slipper jag helst.

Likaså amerikanska komediserier med inspelat skratt. Ja om man bortser från Seinfeld då förstås. Jag undviker också gärna de engelska grågröna dramaserierna där alla ser ut som åkerspöken. När jag bläddrar bland kanalerna stannar jag istället till en extra stund vid storslagna naturprogram på national geographic, hemtrevliga inredningsprogram och allmänbildande program som Mythbusters. Idag har det blivit lite av varje tillsammans med en kopp ingefärste och Bromhexin.

Godnatt!

Vad finns det egentligen att berätta när hela helgen gått åt till att försöka bemästra en förkylning? Fredagens fotografering var i hesaste laget och under lördagen var förkylningssjukan ett faktum. Svettningar varvades med frossa och Alvedon. Med detta i bakfickan fanns det inte så mycket mer att förvänta sig än en sjukanmälan till jobbet idag. Där befinner jag mig fortfarande.

Det är i dessa stunder det känns lite extra bra att kollegorna kan hoppa in och fixa biffen. Mr J for hela vägen från E-tuna för att ta sig an det jag inte hann beta av i Älvsjö. Dessutom tog han omvägen förbi Johannesshov för att lämna tillbaka min utrustning. Hade frossan inte naglat sig fast så hårt hade jag kanske kunnat bjuda på en kaffetår, men det föll sig liksom naturligt för både mr J och mig att låta bli just idag. Men ett tack ska du ha, verkligen!

Godnatt!

Idag höll jag på att leta ihjäl mig efter ett vägguttag. Jag antog bara att man inte bygger en gymnastiksal utan vägguttag så endast av den anledningen fortsatte jag att leta lite till. Av ren rutin letade jag längs golvet. Försökte hitta något skåp där sladdarna kunde pluggas in, men icke. Jag var nästan på väg att ge upp, då hittade jag det. Drygt två meter upp på väggen satt det. Med lite möda fick jag sedan ljus i mina blixtar.

Årets andra förkylning ligger i startgroparna. Jag vill inte verka gnällig men jag blir lite matt av alla baciller jag drar i mig. Den sortens förkylning jag drabbats av nu brukar dyka upp mycket senare på säsongen så jag är aningen överraskad. Förra årets mastodontförkylning ledde till en veckas sängläge och en röst som lätt kunde misstas för en mans. När jag ringde och sjukanmälde mig frågade det för säkerhet skull vem de talade med. Vi får se hur morgondagens känns i kroppen.

Godnatt!

Jag vet inte hur många tejprullar jag gör slut på under en säsong, men det blir några stycken. Jag tejpar sladdar, markerar blixtstativ och stolsposition. Allt för att livet ska bli lite enklare på jobbet. Lyckan är fullständig om tejpbitarna får sitta kvar på golvet tills nästa dag. Då slipper jag mäta in allt på nytt och studiobygget tar fyrtio minuter istället för en och en halv timma. Den senaste veckan har jag haft nöjet att vara på en skola där tejpen suttit som en andra hud mot gympagolvet. Så bygget har gått relativt smärtfritt, vilket känts skönt. 

Utanför fönstret har det tydligen varit sådär härligt varmt och skönt som meteorologerna förutspådde. Jag har känt det när jag gått till bilen på morgonen och när jag äntligen får tillfälle att åka hem. Där i mellan har jag bara fått titta ut på härligheten. Jag håller tummen för att det ska hålla i sig till helgen så jag får tillfälle att njuta av det.

Därmed önskar jag godnatt!

Ännu en helg är till ända. Det är trist att helgdagarna går så fort, men det är väl så det brukar vara när man har trevligt. Pappa och jag gick vår ordinarie hösttur i skogen för att titta efter svamp igår. Vi trodde nog båda att kantarellerna mer eller mindre sjöng på sista versen, men vi kunde inte ha mer fel. Det lyste gult både här och var i snåren. Kantareller varvades med Trattkantareller och snart var korgarna i det närmaste fulla. Vilken ynnest att få plocka så mycket svamp och vilken glädje att få fylla frysen med så mycket gott inför hösten. 

Med anledning av min födelsedag blev jag återigen lite firad. God mat och  dryck och på mitt nattduksbord i gästrummet stod en vas med små röda rosor. Jag kände mig riktigt bortskämd ska jag erkänna. 

Efter en fin helg känns det lite extra trist att gå på arbetsveckan igen. De tidiga mornarna tar knäcken på mig och det spelar inte riktigt någon roll hur tidigt jag lägger mig kvällen före. Mornar är inte för mig. Jag skulle göra nästan allt för att slippa dem. Men, de återkommer oförtrutet och även imorgon står klockan på 05:50, nästan kriminellt tidigt om du frågar mig.

Godnatt!

Lite fredagsmys piggar alltid upp. Idag var det fröken H och Sirsan som stod för sällskapet. Det har öppnats ett nytt café i mina kvarter och det skulle såklart inspekteras. Det bjöds till råga på allt på försenad födelsedagsfika, riktigt lyxigt. Sirsan tyckte visserligen att vi fikade lite för långsamt eftersom lekparken lockade mer. Nåväl, vi hann ju med båda. 

Just ikväll känns det extra skönt att det är fredag. Jag känner mig trött och lite ynklig. Mitt halsont vill inte riktigt ge med sig. Förhoppningsvis har det släppt lite imorgon i alla fall.

Minns ni hibiscusskotten jag fick av en dam som jag var och fotograferade hos? Dem som jag mer eller mindre räddade från döden i hennes inrökta lägenhet. Av någon anledning har jag inte komit mig för att sätta dem i jorden och rotsystemet har bara växt sig större och större i vasen. Idag upptäckte jag till min stora glädje att de fått knoppar! Då kände jag att jag inte kunde vänta längre med att sätta dem i mull. Så nu står de här i ny fet jord. Vi får väl se om den orkar behålla sina knoppar så att jag får se dem blomma.

Godnatt!

Lilla Bettan har börjat bli gammal. Ja det har hon väl i och för sig varit ett bra tag, men nu har hon rullat ett antal mil som bevis på det också. Idag passerade 21 000 mil när jag åkte till jobbet. Hoppas att hon hänger med ett tag till. Peppar peppar och tvi tvi och allt annat skrock är väl lika bra att ta till i samma andetag som man önskar Bettan vidare lycka på vägarna.

Idag tyckte jag att det fick vara slut på utomhusvistelsen för mina örter. Visserligen är det ljumma vindar som blåser på dagarna och bättre ska det bli i början av nästa vecka. Men nätterna, mina vänner, nättera börjar bli förrädiska för de känsliga små liven. Det kanske är lite i överkant att ta in dem redan, men jag vill inte göra samma misstag som förra året då alla vissnade ner i förtid. Nu kommer jag med lite god näring i vattnet kunna njuta av örterna ett tag till. Det känns bra!

Nu ska jag se om det går att kurera lite till!

Godnatt!

Idag for jag ut till Huddinge för att jobba. Där vid vägen ligger Tant Åkes Husman. En restaurang som jag minst sagt är lite nyfiken på. Varje gång jag kör förbi tänker jag att jag måste stanna till och proväta Tant Åkes mat någon dag. Vi får se om den dagen kommer.

Nu är den alltså officiellt här med besked, säsongens första förkylning. Varje år vid den här tiden svullnar halsen upp och blir röd. Huvudet värker och kroppen känns tung och lite orkeslös. Nåväl, det är bara att bita ihop och låtsas som att det regnar. Av erfarenhet vet jag att ju längre säsongen lider desto svårare blir förkylningarna. När jag om en månad eller så, börjar beta av förskolorna och umgås med barn som har grönt snor, det är då man blir sängliggande. Inte ens en luttrad skolfotograf pallar de bacillerna. 

Jag passade ju lägligt nog på att fylla år igår. De brukar gå ganska obemärkt förbi om man bortser från god mat och lite trevliga hälsningar. Gårdagen innehöll lite av varje men framförallt en god portion mat och lite gott till kaffet. Jag kan tydligt se vartåt vinden blåser avseende grattishälningar. Jag fick ett par tre sms, telefonsamtal från familjen och den absoluta majoriteten fokuserade sin grattiskraft över nätet. Facebook dignade av fina hälsningar och jag är så tacksam för att ni kom ihåg mig! Tack!

Nu ska jag försöka kurera mig lite!

Godnatt

Regnet upphörde och söndagen bjöd i det närmaste på sol och en tur till Rosendals Trädgård som planerat. Det är verkligen mysigt där ute bland blommor och stora växthus. Faktum är att hösten blir lite lättare att hantera när man får ta en tur dit ut och avnjuta sommarens blomsterprakt en sista gång. Ringblommor och Krasse samsades med Kronärtskocka och pumpor. I äppellunden hängde frukten tungt på sina grenar. Kanske hade sommarens regn gått lite för hårt åt den på sina håll, men det fanns säkert ändå så att det räcker till must och paj.

På Rosendal fick jag inspiration till ytterligare en liten fin inläggning. Eller vad kallar man receptet på en, i mitt tycke, riktigt trevlig vinäger? Efter sensommarens bärplockning i småland kändes det som att lingon och timjanvinägern skulle kunna passa även hemma i mitt skafferi. Sagt och gjort, idag hamnade de små lingonen tillsammans med några kvistar timjan i en flaska. Om fjorton dagar ska jag sila upp och koka upp den tillsammans med lite socker. Sedan är den klar att avnjutas, det blir spännande.

Därmed önskar jag godnatt!

Det har regnat i stort sett oavbrutet i två dygn. Fredagseftermiddagen i Södertälje regnade fullständigt inne. Gatorna översvämmades av allt vatten och gamla Bettan fick mer eller mindre plöja sig igenom pölarna för att komma hem till Johanneshov. 

I morse när jag drog upp rullgardinen föll dropparna fortfarande tunga mot rutan. Tanken på att dra iväg till Rosendals trädgård kändes lite avlägsen. Men sommarens motto har ju varit och är fortfarande det utnötta; Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Det tog mig inte till Rosendal just idag, men jag tror det blir ett nytt försök imorgon. 

Eftermiddagen tillbringades istället på Bagel Street café över en kopp kaffe och fint sällskap. Vissa saknar man mer än andra i vänskapsligan. Fröken K är en sådan person. Varje gång tänker jag att det inte får dröja så länge tills nästa träff. Den här gången ska det verkligen stämma.

Pricken över i ikväll blev de ljuvliga ribsen på Texas Longhorn. Det var länge sedan jag avnjöt dem och jag insåg att jag hade saknar dem en aning. I skrivandets stund är magen fortfarande mätt som efter ett rejält skrovmål. 

Därmed önskar jag godnatt!