Lilla Bettan, som hon glänste i lacken när hon körde in i Bilbesiktningshallen. Hon var utan tvekan finast av alla där inne. Jag frågade besiktningsmannen om han inte tyckte att det kändes bra att det kom in en ordentlig bil för en gång skull. Han svarade med ett skratt att det faktiskt var på tiden.

Han vände och vred på Bettan som stod där i all sin prakt. Motorutrymmet luslästes och hon hissades upp en bit. Han bände och knackade lite här och var, på håll såg det riktigt bra ut.

Väl utanför hallen såg jag hur Bettan susade förbi i hög fart, hon fick bromsa och tuta. Allt för att imponera på det nedrans besiktningsmannen. Vad annat kunde hon göra?

Väl tillbaka sa han att det såg riktigt bra ut! Min ångest dämpades en aning och jag började tro att det faktiskt gått vägen. Så då gick den igenom då? fick jag fram. Nej, det är ett par klämmor till två slangar som sitter lite löst så jag vill nog att du kommer och visar upp den igen. 

Ridå.

Godnatt!

Vid flera tillfällen har jag sett en bil med namnet "Finsk hemtjänst" på. Varje gång har jag undrat om det verkligen kan löna sig att ha hemtjänst som är så nischad? Idag såg jag den här skylten och insåg att svaret på min fråga måste vara ja. När någon kommit på idén att starta både hemtjänst och äldreboende med finsktalande personal måste efterfrågan ha varit hyfsad stor. Intressant.

Idag har jag tagit med gamla Bettan till tvätthallen. Det var sannerligen välbehövligt vill jag lova. Jag har inte tvättat bilen på väldigt länge och det krävdes extra stark avfettning för att få henne att åter skina en aning. Lacken har blivit lite matt och jag får nog vänta tills våren kommer innan vaxet smetas på. Den största anledningen till tvätten är den stundande besiktningen som äger rum på onsdag. Vi får väl se hur det går, jag har inte särdeles höga förväntningar om man säger så. Håll tummen!

Godnatt!

Lika snabbt som snön kom, lika snabbt började den sedan att smälta. Stockholms innerstad var en enda stor slaskpöl när jag idag för ovanligheten skull förärade den ett besök. Det droppade från taken och även bilarna skvätte lagoma doser smältvatten på förbipasserande. En rätt grå dag om sanningen ska fram. Faktiskt så grå att jag var tvungen att köpa mig en chokladkaka på hemvägen.

Men tappa icke modet, det händer saker med ljuset. Även ett ovant öga kan tydligt märka skillnad i dagslängd om man jämför med mitten av januari. Några som insett vartåt det barkar för länge sedan är växterna i fönsterkarmen. De har sin vana trogen slagit nya skott och ser betydligt mer förväntansfulla ut nu än tidigare. Den lilla eken som jag planterade förra hösten har redan satt knopp och några löv har till och med slagit ut. Sådan kan sannerligen värma ett litet odlarhjärta så här i slutet av februari. 

Godnatt!

Ni vet ibland har man känslan av att någonting hände för väldigt länge sedan, på samma gång som det kändes som om det var igår. Så känns det med min morfar. Idag för två år sedan förlorade vi honom. Jag kan fortfarande väldigt tydligt minnas känslan när mamma ringde på natten och berättade. Det var fasansfullt och otroligt smärtsamt. Den känslan känns fortfarande färsk och kommer kanske alltid att göra det. 

Men två år, det är trots allt ett stycke tid och jag har kunnat få lite perspektiv på alltsammans. Kanske bättre lärt mig att förstå hur det faktiskt är att förlora någon som betydde som mycket för mig. Det gör inte mindre ont, men det går att hantera. Idag har du varit med mig hela dagen morfar, jag saknar dig.

Godnatt!

Sedan årsskiftet har vi arma människor boende i Stockholm begagnats med fjorton soltimmar. Kanske är det därför inte särskilt svårt att förstå varför en i stort sett blå himmel blir utvald till dagens bild. Det kan tyckas överkänsligt, men det ska jag säga er att ynka fjorton soltimmar sätter sig som sveda och värk i själen. Det skapar tungsinne och framförallt orkeslöshet. Jag var antagligen inte den enda som vände näsan så mycket jag bara kunde mot solen idag. Kanske har jag lyckats suga i mig någon liten extra D-vitamin.

Jag tror bestämt att våren skickat vykort. Ett vykort med texten "Håll ut bara ett litet tag till, jag anländer snart!". Visserligen befinner vi bara oss i mitten av februari, men kan Sångsvanarna komma rekordtidigt till sjön Tysslingen utanför Örebro, så vill antagligen våren inte vara sämre. Häromdagen såg jag faktiskt ett par snödroppar utanför ett hus i Tyresö.

Jag tycker vi bestämmer att våren är välkommen nu. Jag menar, det är ju ändå ingen som vill ha ett stort lass snö i ännu en omgång. Välkommen våren, närhelst du vill!

Godnatt!

Jag vet inte varför jag tycker det här ser så tragiskt ut. I ett anikvariat vid Mariatorget har han placerat sitt skrivbord mitt i rummet. För mig som gärna vill ha ryggen fri i alla lägen är det obehagligt att bara stå vid fönstret och beskåda alltsammans. Kanske är det för att han sitter där alldeles själv också som jag blir så illa berörd. 

Han ser ensam ut, men jag tror faktiskt inte att han känner sig speciellt ensam. Han verkade djupt försjunken i sina papper och glasögonen trycktes gång på gång upp på näsan. Vad var det som upptog hans intresse så intensivt där mitt i rummet? Vad har den här mannen för drömmar? Vad önskar han sig av livet? Det lär jag aldrig få veta.

Godnatt!

En liten, sirligt broderad, dockmockasin stod prydligt uppställd på en soffa vid Rådmansgatans tunnelbanestation. Kan det vara så att det jobbar småknytt nere i tunnlarna på nätterna? De jobbar så flitigt och i sin iver att hålla sig undan från oss jättar var det någon som tappade toffeln. Jag vill tro att det är så.

Jag har sagt det förut och säger det igen, jag möter verkligen allehanda människor i mitt dagliga värv. En del är mer speciella än andra, minst sagt. Kanske ligger dagens möte på tio i topp på just den listan. I en fotölj i vardagsrummet satt ett skelett i naturlig storlek. Inte äkta visserligen, men väl så naturtroget. Visst har jag sett många bilder från mäklarfirmor där jag funderat på hur de tänkt. Nu kommer de bilder jag tog idag att sälla sig till den skaran. Skelettet rörde sig inte ur fläcken och det var uppenbarligen inte meningen. Lägenheten läggs ut på Hemnet med benrangel och allt. Jag känner instinktivt att jag inte riktigt kan stå för detta.

Godnatt!

Bettan sköter sig inte. Nyss lämnade jag in henne och blev drygt sjutusen fattigare. Jag har vänt och vridit på Bettans vara eller icke vara och hur mycket pengar man egentligen ska lägga ner på en gammal skorv. Om jag inte var beroende av bilen i vardagen så skulle jag ställa undan henne för gott. Detta var min sista livsuppehållande insats för Bettan och jag hoppas att hon hör det så att hon får tillfälle att skärpa upp sig några ribbor. Sjutusen kronor är inte snutet ur näven det kan jag bara säga. Jag får väl leva livets glada dagar med grötmiddagar ett tag framöver. Nu talar vi inte mer om den saken.

Godnatt!

I Gustavsberg bor Bambi. Jag anade henne bara inne bland träden med spåren var desto fler. Det Gustavsberg som var så glittrande soligt i somras låg nu nästan dolt i tung dimma. Bilderna från utomhusfotograferingen blev väl kanske inte riktigt så krispigt vackra som man kan förvänta sig. Inför dimman är alla objekt lika, gråa och trista. Kanske får de jobba lite extra i retuschen just denna afton.

Det är inga små sommarstugedrömmar som får plats på klipporna längs med vattnet inte. Nej, där breder de riktigt svulstiga husen ut sig. Ägaren behöver knappt kliva ner från farstukvisten för att nå vattnet. De är inte för intet som man skapat bestämmelser kring strandskyddet i Sverige. Helt klart står det dock att många av husen ute på vischan i Gustavsberg byggdes innan den bestämmelsen trädde i kraft. Nåväl, husen står där de står och det ställer väl till än mer skada att ta bort dem.

Idag har varit en sån där dag då jag fått sköta mig själv. Mäklarna har haft fullt upp med annat. Det är rätt så skönt att få arbeta helt efter eget huvud ibland. Ta de bilder jag tycker är bra och slippa andras åsikter. Jag behöver vissa sådana här dagar. 

Godnatt!

Jag gick förbi Skalman häromdagen. Han satt där i all sin prakt trots att takdroppet blivit ganska påtagligt de senaste dagarna. Nu smälter den, snön. Det välbekanta slasket har återigen nått oss. Jag hörde att det skulle hålla i sig ett tag men att vintern inte är över, men jag är inte säker på vad det betyder.

Ibland hör man talas om folk som har annorlunda husdjur. Skalman sköldpadda kanske inte är så ovanligt numera, men det är ju vanligare med katt och hund. Jag kan för all del tycka att gränsen för annorlunda husdjur går redan vid ormar och spindlar. 

Idag var jag hemma hos en person som hade en Igelkott som husdjur. Den sprang omkring över parketten med sina små ben. Det rasslade lite om den där den gick, kanske är det svårt att klippa klorna på en sådan krabat? Den hade lärt sig att gå på lådan och sov sin skönhetssömn bakom bokhyllan. Jag klappade den inte, mest för att jag inte riktigt vet hur man klappar en sådan liten taggig boll. Men jag ska erkänna att det var ganska frestande att försöka.

Godnatt!

Tydligen börjar det närma sig Semlatid. Jag blev bjuden på en ruskigt god sådan hos Mr P i slutet av förra veckan. Den var precis en sån där semla som man kan önska sig. Saftigt bröd och lagom mycket grädde och mandelmassa. Dock, och detta är viktigt, får det inte snålas med mandelmassan. Då upplevs semlan som torr och intetsägande. Rikligt med mandelmassa i ett kardemummadoftande bröd är receptet på en semla som tilltalar mig. Enligt ryktet ska Älvsjö Konditori och Bageri göra en av Stockholms godaste semlor och den nyss nämnda var inköpt just där. Den får väl godkänt i min betygsbok.

Vi får väl se hur många semlor jag hinner trycka i mig innan den verkliga Fettisdagen inträder i början av mars. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte äter speciellt många semlor under ett år, men det är klart, blir jag bjuden tackar jag ju inte nej precis. 

Godnatt!