För två år sedan flyttade en liten familj med två söta flickor till Östersund. Sedan dess har jag inte sett dem. Igår fick jag möjlighet att träffa dem igen. Jag har saknat dem otroligt mycket kände jag. Mer än jag kunnat tro.

Det pratades i kör och visades leksaker i parti och minut och varje gång jag träffar dem vill jag ha en egen kotte. De lurar liksom fram mina bästa sidor utan att ens anstränga sig. Jag tror bestämt att detta var dagens höjdpunkt.

Ska jag vara riktigt ärlig så slog det till och med synen av Jill. Det är hårfint, men knattarna vinner.

Det klarnade upp igår, precis som yr.no hade talat om för mig. Kanske en timma senare än beräknat men regnet höll upp. Och när Jill steg fram skymtade också en liten blå strimma av himmel över oss.
Magiskt!

Det skulle falla heldagsregn över Stockholm igår. Men vi fick tji och njöt istället av en alldeles underbar sommarkväll. En tur på Vespan och påföljande picknick med idel fina människor gjorde att kvällen blev riktigt angenäm.

Därför sitter jag här idag istället och tittar ut på regnet. Men enligt den norska och helt fenomenala vädersajten yr.no så ska det höra upp till kvällen. Vi får väl se om det är lika tillförlitigt som vanligt.
Öppnade just balkongdörren för att få in lite syre, men det hände ingenting. Hör bara regnet, ösa ner. Men syret stannar utanför tydligen.

En påse med dagen-efter-cheez-cruncherz ligger bredvid mig och ja, jag har ätit några nävar av den. Men nu tänkte jag försöka slänga ihop en bit mat att stilla min hunger med istället.
Hoppas på smaklig spis.

Sa jag att Stockholm Pride dragit igång? Till och med himlen firar med fyrverkeri. Någon där uppe fixade biffen och lade lite extra rodnad på himlen en kväll som denna. Jag vet vem det är och dagar som de här, saknar jag dig så det värker i kroppen!

Unna dig ett glas champagne, men spill bara lagom. Lyssna noga, så hör du att jag skålar tillbaks!

Jag är så mätt. Alltså då menar jag riktigt på riktigt mätt!
Jag avslutade en middag på Texas Long Horn för nån timma sedan och det var ett riktigt stabbigt matintag vill jag lova. Jag beställer alltid samma, BBQ Ribs som idag var större än någonsin! Jag fick nästan kämpa lite för att få ner sista revbenet.

En person i sällskapet beställde in biff, men fick veta att kocken jobbade sin första dag och hade gjort biffen till en kolbit. Stackars krake fick själv komma ut och berätta, med skammen blossande om kinderna. Han utlovade en dessert som plåster på såren, men den såg vi aldrig röken av. Snopet.

När man har turister i sitt sällskap ska man tydligen visa Stockholm från sin vackraste sida, så vi åkte högst upp i Skrapan för att blicka ut och förundras över hur vackert det är att se staden från ovan. Jag tror det gick hem.
Något som definitivt gick hem var vyn av den Lisebergskanin i luftballongsform som sakta och fullständigt surrealistiskt närmade sig oss i skrapan med tänderna före. Och i korgen stod folk med vitnande knogar och skrek av skräck. Nejdå det gjorde de inte. Men ändå.

Stockholm Pride har startat och hela Stockholm flaggar regnbåge. Det är trivsamt! Jag blir alltid lite varm i själen när jag ser de små Prideflaggorna pryda varenda sl-buss.

Pride är en komplicerad kärlekshistoria. Jag kan varken säga att jag älskar eller hatar att den just startat.

It's complicated. To be continued...

Idag fick jag tillfälle att se mig omkring i omgivningarna.
"Det är ju riktigt grönt och vackert där du bor!" Så skulle min mamma kunnat säga och jag hade faktiskt hållit med. Det var en blandning av röda näckrosor, nässlor, vinbergssnäckor, motionsspår med elljus, stor idrottsanläggning, liten träddrake, en räv och regnvått gräs.

Vilken rotblöta vi drabbades av igår. Varenda buske och snår tycktes fått livet tillbaka idag. Nässlorna utmed vägen fick äntligen kraft att brännas igen. Vill inte ens tänka på hur det skulle kännas att ramla med näsan före in i den kompakta nässelväggen.
Men så kom den, solen. Den sken skirt genom molnen och kastade små skuggor bakom mig och Ronja. Det är väldigt lite som slår solen när den tittar fram efter en riktigt välbehövlig regnskur. Det luktar på ett speciellt sätt när solen värmer igen.

Kvällen erbjöd riktigt vällagad pannbiff med lök, potatis, lingon och gräddsås. Som om inte det var nog bjöds det på jordgubbar med grädde och snask till kaffet. Har jag sagt att mr P blir en feeder när han går på diet? Hur som helst var det en utsökt måltid och jag är glad att ha funnit en vän med sådan generositet. Det genomsyrar allt! Tack för ikväll!

Nu är det kuddags!

Det var länge sedan det regnade kände jag idag när dropparna började falla. Faktiskt nästan lite ovant.
Jag hann dock med en långprommis ute på Kungliga Djurgården innan vattnet förstörde frisyren. Vi hade bestämt möte vid Ulla Winbladh men insåg snart att det inte fanns en enda parkering att uppbringa så långt ögat nådde.
Vi bestämde oss för att angripa Djurgården från andra hållet och åkte till Prins Bertils Boulebana. Lika illa. Det fick bli nödlösingen, att parkera utmed vägen och hoppas på det bästa. Hur kunde jag trott att det skulle gå att hitta en parkering där ute mitt under pågående turistsäsong deluxe?

Djurgårdsbrunnskanalen fick sig en titt och lilla minken på motsatta sidan beskådades av sex rätt nyfikna ögon.
Faktum är att dropparna redan så sakterliga hade börjat studsa mot huden när vi intog kaffet och för dagen även en trevlig kärleksmums. För tydligen är det så att när mr P går på diet så blir han en feeder. Jag borde tala allvar med honom om det här. Det är ju en väldigt trevlig egenskap att bli utsatt för men man får se upp, ja sanna mina ord.

Självklart höll inte idén om att parkera utmed vägen. En illgul lapp lade lite sordin på stämningen och talade om att jag mycket snart skulle komma att bli 550 kr fattigare.

Som kompensation var jag tungen att köpa hem riktigt god thaimat till kvällen. Kyckling, grönsaker, cashewnötter och ris. Smakade fint! Ingen sådan här konstellation av mat kommer dock att slå den lilla strandrestaurangen i Khao Lak. De svenska thairestaurangerna kan lika gärna lägga ner sina vapen direkt. Ingen idé att kriga mot någon som satt alla smaker rätt på pricken!

Så nu sitter jag här, rätt mätt och hör regnet formligen strila mot fönstret, med vetskapen om att Ronja som just nu snarkar på golvet snart vaknar upp och behöver gå ut.

Lika barn leka bäst. Det är sedan länge, det gäller bara att inse det.
Med en Ronja i släptåg åkte vi på middag till mr P och åt kotlett och hederlig sås med potatis. Det finns ju egentligen inget som slår det. Ronja trodde väl knappt sina ögon när hon fick ryggbiff och ris. Jag känner på mig att mr P och sonen hans är nya kompisar i frökens hundliv.

Att avnjuta kvällen på Trädgården visade sig vara en bra idé. Aningens kylslaget men med en långärmad i beredskap blev kvällen precis så trevlig som man hade kunnat förvänta sig. Massa gagg och skratt och det behövde jag.

Ännu har ingen prickig plasthäst tagit form i gräset från Ronjas rumpa. Jag har lovat att hojta till så snart jag ser Pippis Lilla Gubben dyka upp i korvform utanför Ronjas kropp. Men ännu inte en skymt. Inte en tillstymmelse.

Med detta tackar jag för i afton.

Med en bikini full av små målarfärgsstänk fick jag plats i bilen som gick till Årsta havsbad. Det är nåt speciellt med havet. Det luktar annorlunda och jag ger mig den på att klucket från vågorna låter annorledes också.

Jag är uppvuxen vid havet. Sov redan som spädbarn middag under ett parasoll i Frösakull utanför Halmstad. Jag har aldrig bott längre än en armlängds avstånd från havet. Det har påverkat mig. Jag har svårt att tänka mig hur det skulle vara att bo någonstans där vattnet inte gör sig påmint på något sätt.
Mälaren är vacker men att få uppleva höststormarna och de stora raukarna av tång som bildas efter några dagars rejält blåsande kan vara väldigt speciellt. Doften av den, som alla tillresta hatade, men som vi infödda knappt ens kände av.

Det är något visst med havet. Så kände jag även idag. Jag blir lugn av det, stressen rinner av och med en kopp kaffe i handen och en av Lisas goda mackor kunde det för stunden inte bli mycket bättre.

Jag försmäktar i denna lägenhet! Jag tyar, men knappt. Värmen den värmen.
I flera dagar jag pratat om en fläkt. Till och med varit på väg att köpa den, men det har alltid kommit något emellan. Nu får jag stå mitt kast och vakna varje morgon med lockar i nacken av värmeslag.
Jag klagar inte. Nej det gör jag icke! Jag trivs som fisken i vattnet denna varma sommar. Men nattetid måste värmen snart lämna mig i fred.

Tack och hej för mig!

Faktum är att det började som en skitdag. Vaknade och slog i skenbenet i sängkanten när jag steg upp. Just den lilla skinnplätten som jag alltid slår i. Det har blivit en liten permanent bula där nu. Jag vill helst slippa att slå i där fler gånger.
Kokade kaffe och slog sönder en mugg. Hällde ut kaffet då jag insåg att mjölken surnat och blev till små trådar i kaffekoppen.

En bra dag innehåller alltid en liten dos av glädje. Förmiddagen erbjöd mycket lite av den varan.
Det vände dock. Tur.

Fika avverkades med Per på andra sidan bordet. Han drog den ena rövarhistorien efter den andra om hur resan till landet i väster hade avverkats. Lät som om det hade varit en bra tripp. Lite extra avundsjuk blev jag då han halade fram en fabriksny Leica med tillhörande tidstypiskt skinnfodral. Jag pillade lite på den när han köpte kaffe. Det var stort.
Vespaskjutsen hem låg nästan i paritet.

Kajsas blommor skulle få sig en liten dusch. Det var tur det, för några av dem kippade efter andan där de stod i badkaret. Tror dock inte att det var bristen på vatten som felades just i det här fallet. Snarare det faktum att de fått för lite ljus. Några av bladen hade tyvärr vikt hädan och sett ljuset på andra sidan.

Ett samtal från Hornstull erbjöd lite bot mot det begynnande blodsockerfallet. Det tog jag tacksamt emot och fick på köpet ett trevligt samtal runt ett grönt bord.

Middagsbjuden är trevligt att bli. En smak av sommaren fick jag veta. Gott var det och jag blev mätt igen! Och så hembakt kladdkaka och glass. Smakfullt! Idag har blivit gödd upp till öronen på alla håll och magen är så rund och trind.

Antagligen kommer jag drömma om mat i natt!
Godnatt!

Det är så mycket som man inte förstår. Naturens mysterier till exempel. Hittade ett litet uttjänt björklöv med en vårta på. Varför hade lövet vårta?
Med en lånad nagelsax petade jag försiktigt på vårtan. Jag är medveten om att detta kan låta både äckligt och obehagligt. Och jag var lite rädd, ganska mycket faktiskt, mest för att jag inte visste om det fanns något där i som kunde hoppa upp och hugga mig.
Så efter en stunds undersökande insåg jag att jag antagligen hade haft ihjäl någon form av flygfä som puppat in sig.

Förlåt flygfät.

Det finns dagar man minns lite extra bra. Dagar då något inträffar som smiter utanpå det vanliga. Jag upplevde just en sådan. Eller åtminstone en morgon som klippt och skuren ur vilket Roy Anderssonverk som helst. Jag behövde inte ens anstränga mig för att se det. Det kom till mig. Original efter original.

Från bussen steg en man av sjungandes på Hasse Alfredssons slagdänga "Blommig falukorv" med en sådan inlevelse att jag faktiskt inte tvivlade en sekund på hans längtan.
På andra sidan gatan mötte jag mannen som på ett helt otvunget sätt, trätt handväskan runt halsen och satt den upphittade platta fimpen i munnen och gett sig av.

Kanske är det värmen som ger näring åt fantasin. Det står hur som helst klart att det är fantasin som värmer mig.

Bokstavligt talat livet på en pinne.
Tänk om det vore just så här enkelt, som att spinna sig en slemklump och sätta fast sig nån meter ovanför marken. Och verkligen genuint känna att det här är livet på en pinne.

Inte ha en aning om BP:s oljeutsläpp, innevarande månads räkningar eller kärleksbekymmer. Bara sitta där i sin slemklump och tycka att livet ter sig rätt härligt.
Inte ha sett en enda dammråtta i sitt liv och givetvis aldrig känt sig tvingad att städa. Inte någonsin behövt svära över att det inte finns några tvättider när underkläderna är slut i lådan.

Men sitter man i en slemklump på en pinne kanske man heller aldrig får smaka den där middagen som är så god att man blundar av njutning. Kanske får man heller inte uppleva den där gränslöst fantastiska kärleken som pressar ut fjärilar från magen och ändå upp genom öronen. Jag är också osäker på om man fast i slemklumpen kan känna stolthet över sig själv när man gjort något bra på jobbet. Eller om hallonen och jordgubbarna doftar lika gott.

Livet på en pinne i en slemklump kanske är både på gott och ont.

Det är känns väl knappast som en slump att jag sprang på en Tuc Tuc i trakterna kring Globen när Stockholm erbjuds ett sådant saftigt Thailandsväder som det här.

I morse vaknade jag och kände att det eventuellt kunde vara mina sista sekunder i livet om jag inte fort förflyttade mig från det syrefattiga sovrummet till balkongen. Semestertider erbjuder sovmorgon och därför var 06.00 inte ett alternativ för fullständigt uppvaknande. Jag sov de tre sista timmarna på golvet ute på balkongen. Sällan har tre timmars sömn känts så sköna.

Utan bad försmäktar jag i denna stad, vilket innebar vidgade vyer även idag. Bad från stor badbrygga vid Liljeholmskajen. Riktigt tätt mellan rumporna, men alla var rörande överens om att vi alla skulle få plats för att inte plågsamt tyna bort i värmen. Det känns lite som om värmen gör oss svenskar mjukare. Man orkar liksom inte ge utlopp för viljan att ha hela bryggan för sig själv eller att nödvändigtvis ens ha vanligt svenskt "utrymme" mellan handdukarna.
Värmen sätter de sociala koderna på svaj. Härligt kontinentalt!

Kvällen erbjöd fyllig paj med vaniljsås och tillhörande kaffeslurk. Det är som en ljuv liten dröm att bli bjuden till Bagis och smaka på sommaren. Bli gnagd på axeln av en liten sexveckorsbebis.
Idag slogs rekordet med minst tio minuter innan mamma Mia fick ta över.
Ett bra rekord.
Nästa gång slår jag det!

En dag som förväntades bli en riktigt seg en, vände fort till någonting riktigt bra.
Rebecka ringde och bad stod på agendan. Vad annat kan man göra en dag som denna, undrade hon. Jag hade inte mycket att sätta emot. Vilket jag så här i efterhand är glad för.

Så vi badade. Jag fick lära mig steg ett och två i dykkonst. Jag har aldrig i hela mitt liv vågat göra annat än bomben eller möjligtvis pik från bryggan och Rebecka tyckte nu att det var dags för något annat.
Steg ett var väl egentligen bara att doppa huvudet och känna på vattnet underifrån. Steg två att göra ett lätt hopp med armarna framför sig som i dyk. Jag plockade ner ovationer och kände mig peppad. Längre än så varade inte lektionen idag, utan jag blev istället tillsagd att öva på egen hand innan steg tre påbörjades.

Sedemera övergick övandet till en fin och ljummen kväll en bit bort från vattnet på söder med ett givet inslag av Johan ett stänk av rosévin och Red stripe.

Ibland är livet precis så rättvist som man förväntar sig att det ska vara.

Det är gassigt nu.
Det finns ingen hejd på badandet. Det är skönt. Jag trivs i rollen som badare. En ny roll. En bra roll.
Idag var det sista rycket med fönsterprojektet för den här gången. Värmen på övervåningen hade gjort både mig och min bror morgonpigga. Tur att butiker för händigt folk öppnar tidigt. Det blev ett par burkar kitt till och för brollan en plastkoppling till vattenpumpen som äntligen skulle få nytt liv. Det visade sig bli en heldagssysselsättning.
Mina kittsträngar på spröjsade fönster tog däremot bara ett par timmar. Gamla Bettan skulle alltså hinna bli pigg i lacken innan jag återvände till Stockholm.

Med ett par småländska kroppkakor i magen skulle hon bli röda pilen på E4:an. Småländska kroppkakor, det är bland det bästa jag vet. Ser fullständigt intetsägande ut på tallriken. Beiga, runda och lite blanka av skirat smör. Det enda som känns någorlunda glatt på en sådan tallrik är lingonen. Potatiskulor med fläsk i...det är riktig husman. Mat för en hel karl, om mig.

Jag stannade till hos mormor och morfar på hemmet innan jag styrde mot Stockholm. De skulle precis äta och blev förvånade att jag kom, trots att att jag sagt det flera gången dagen innan. Det är sorgligt att se en älskad människa försvinna så som min mormor och morfar håller på att göra. Men fint att de hänger i, fint att se dem igen. Fint att få hålla deras hand innan jag åkte.

Bettan höll hela vägen. Röda pilen är åter i Stockholm.

Tre vuxna människor, en uppblåsbar madrass och en insjö. Vad som helst kan hända. Klockan vreds tillbaka minst 25 år nere vid vattnet idag. Jag stod på bryggan, var 10 år och skulle slå rekord i att hoppa långt på madrass.
Det blev långt, förmodligen också rekord.

Svetten har lackat på mig även idag. Så pass att det faktiskt trillade ner små salta droppar i färgpyttsen. Vet inte om det påverkar grundfärgens hållbarhet nämnvärt. Jag gav mig på ytterligare ett fönster idag, det sista i raden för i år. Känns fint att det faktiskt är gjort.

Mina morföräldrar fick äntligen slita sig från hemmet och komma på besök ut till sommarstugan idag. Det dracks kaffe och åts mandelkubb i skuggan av albusken. Så som vi gjort tusentals gånger förut.
Ändå var ingenting som förut. Jag hade hissat vimpeln. Den fladdrade som den alltid gjort i vinden, men morfar kände inte igen sig. Han kunde inte förstå vart han var. Kunde inte förstå att han hade tillbringat varenda sommar här sedan 1940-talet.
Mormor sken ikapp med solen. Tyckte att kaffet var extra gott för att inte tala om mandelkubben! Hon mindes allt, ibland med lite melankoli i ögonen, men mest med glädje.

Det var många känslor i bröstet idag.

Så fick jag äntligen ligga en stund i den där hängmattan. Kändes fint. Mest med tanke på att jag lovat mig själv att få känna hur det kändes.

Kitt upp till öronen har jag haft idag. Jag ska faktiskt erkänna att det inte var den bästa dagen på året att kitta idag. Linoljekitt har en benägenhet att bli väldigt klibbigt och svårjobbat i 33 graders värme. Det spelade liksom ingen roll om man befann sig i solen eller skuggan, kittet ville inte jobba med mig idag. Så jag är nöjd att det ens sitter på plats.

Mindre nöjd var jag när jag insåg att kittet räckte till alla skrymslen och vrår på fönstrena, utom en ynka decimeter. Och eftersom jag befinner mig på landet, måste jag snällt vänta tills måndag innan jag kan köpa nytt. Sådan är lagen om kitt på landsort.

Bror med sällskap dök också upp idag. Trevligt! Det har avverkats träd och äntligen fick vi till den där lilla gläntan vid vattnet som vi pratat om. Det blev riktigt bra!

Några dopp har jag också hunnit med, när hettan gjorde sig allt för påtaglig.

Dagen avslutades med grill och det kändes riktigt påtagligt hur mycket bättre och skönare allting blir när sommaren fräser på i full sprutt!

Imorgon är en ny dag.
Godnatt!

Den stora fönsterdagen har avverkats.
Det kommer att bli fler.
Idag har det slipats och pillats på gammalt kitt och grundmålats. So far so good. Imorgon blir det kittning och förhoppningsvis blir det till belåtenhet.

Ryggen tog stryk kände jag. Det är sällan jag står böjd som en ostkrok numera. Idag blev det heldag i ostkrokens tecken, klart man lider.
Mellan varven blev det bad. Det var skönt att svalka sig när solen legat på och bränt lite för bra på ryggen. 23,2 C är inte illa pinkat om du frågar mig. Då är det ju ingen match längre. Inte ens svårt att doppa sig.

Tji fick jag som trodde jag skulle ligga en stund i hängmattan. Kanske blir det tid för det imorgon.

Medan jag rengjorde penseln såg jag en blänkare på TV med Caroline af Ugglas. Oj vad jag gillar henne kände jag! Hon struttar omkring med landets skönaste attityd till livet. Om Caroline af Ugglas skulle vakna imorgon med uppdraget att kitta fönster, skulle det förmodligen bli otroligt konstnärliga kittränder. Och det skulle varit helt ok!

Med detta ber jag att få önska en God Natt!

Sommarstugan som är granne med Kolmårdens djurpark. Där befinner jag mig nu. Bland fågelsång, sjökluck, giraffer och hallonsnår.

Lite mör i kroppen är jag. Men jag har druckit duktigt och ätit bra. Förtjänade verkligen det där lilla svalkande badet. Jag har blivit duktig på att bada. Jag har fått lära mig att det faktiskt blir värre av att stå med händerna uppdragna över bröstkorgen. och axlarna vid öronen och fundera över hur kallt det faktiskt är i vattnet.
Påt bara. Inget trams, inget flams. Inget ett, två, tre, på det fjärde ska det ske. Gör plågan kort, i fort som en höna skiter och sedan får man ställa sig upp om man vill. Men det räknas inte som bad förrän man legat i en stund och tagit ett par simtag. Så lyder simlagen.

8 juli in alles

1 del biltripp
2 delar gräsklipp
1/4 del bad
1/2 del röd korv med bröd och senap
1 del bett på benet

Imorgon blir det fönstermålning och liten vilostund i hängmattan.