Det har varit en bra helg, solen har äntligen visat sig och det känns väldigt skönt att få lite extra tillskott i depån. Kung Bore har också passat på att lägga lite extra krut på köldgraderna som stadigt legat mellan 5 och 10 minus. Det är ju så vintern ska vara, det är ju så jag tycker om den! Då får vintern gärna stanna och glädja mig med sin rimfrost. Fröken V och jag har passat på att ta en promenerad på isen i Knivsta. En mysig vinterpromenad med solsken i blick och rödrosiga kinder. Det var ett riktigt härligt vintermyller av helglediga stora och små som grillade korv, åkte långfärdsskridskor och pulka.

Idag hade Fröken V ärende i Uppsala och jag hakade på för att komplettera resväskan med en bred rem. Ja, det kan tyckas vara lite Stig-Helmerstil men jag vill inte riskera en trasig väska med kläder på bagagebandet vid nästa tillfälle av resa. Jag lyckades få tag i en riktigt tjusig variant i regnbågens alla färger så nu går jag förhoppningsvis säker.

I Uppsala fick jag tillfälle att se en skymt av Silverbibeln. Jag ska erkänna att jag med nöd och näppe hade hört talas om den. Nu vet jag desto mer och det var roligt att se. Silverbibeln eller Codex argenteus - är Sveriges dyrbaraste bokskatt och en av världens mest berömda handskrifter och skrevs ursprungligen i Italien i början av 500-talet. Fint som snus!

För er kännedom kan jag även berätta att jag varit ett riktigt rikspucko idag. Resväskans lilla kombinationslås hade gått sönder, trodde jag, och därför satt jag och pillade lite med det. Det resulterade i att jag låste min väska med innehåll och allt och missade att skriva upp koden. Vad säger man? 999 kombinationer och tanken var svindlande, men det vara bara att sätta igång. Systematiskt och iskallt, nummer för nummer. Jag kan säga så mycket som att väskan är upplåst, men jag kommer definitivt att vara mer varsam med låset framöver.

Tills nästa gång, önskar jag Godnatt!

Länge nog nu har Bettan varit Björkhagens värsta lortfia. Det har knappt gått att se ut genom rutorna och lacken har inte varit värd namnet. Det var en ogenomtränglig sörja från Stockholms alla gator som täckte henne från topp till tå. 

Idag gjorde jag så äntligen slag i saken och åkte till OKQ8s gör-det-själv-hall för att råda bot på eländet. Det visade sig vara flera som kommit på den idén och det ringlade sig en liten kö utanför insläppet. Väl inne i galonbåset fräste det om högtryckstvätten och löddrade om tvättsvampen, allt medan vintersmutsen rann ner i golvbrunnen. Jag tyckte mig höra ett förnöjt litet ljud från Bettan där hon stod inschamponerad. Självklart måste det känts skönt att återfå sin forna glans. Så numera är hon åter Björkhagens egen lilla Scarlet O'Hara och Röda blixt. Ordningen återställd!

Kräksjukan är riktigt elak i år verkar det som. Ingen kommer undan ostraffad, ingen slipper ur dess garn. Flera av mina vänner har legat golvade och kämpar med att återställa vätskebalansen. I skrivandets stund sitter jag här och känner mig lite bekymrad. Jag känner mig åter orolig i magen och jag ska inte gå närmare in på hur jag förstått att något åter är i antågande. Om det stannar härvid eller tilltar får tiden utvisa. Med detta säger jag hej och tack för idag.

Godnatt!

Idag har jag efter mycket om och men rensat ur avloppet i duschen. Jag köpte ett par kycklinggula plasthandskar för 15 kronor på Clas Ohlsson och sedan fanns det egentligen ingen återvändo. Det borde ju inte vara så äckligt med tanke på att det är min egen skit, men det är verkligen väldigt äckligt. Det har en ytterst oangenäm doft och en konsistens som nästan inte går att jämföra med någon annan. Jag mådde nästan lika illa som under de mest intensiva timmarna av kräksjukan. Nu är det i alla fall gjort och det är en ren fröjd att duscha igen.

Idag har jag utöver jobbet pysslat med lite sådant som måste göras då och då. Plockat lite och fixat lite och där i mellan sprungit ner med tvätten. På tal om tvätt ja. Jag har flera gånger tänkt att jag ska prova den lilla rosa förpackningen Vanish som stått och glott på mig från hyllorna bland tvättmedlen. Det finns som pulver, spray och gel och jag tog faktiskt steget och köpte en flaska spray av ovan nämnda märke häromdagen. Här ska saneras! tänkte jag. Jag är inte säker på att jag hade någon egentlig plan för vad som skulle saneras men någon liten fläck här och var skulle få sig en törn av Vanish Oxi Action Spray. Men jag måste säga att jag är lite besviken. Antingen var det så att jag faktiskt inte behandlade fläcken på exakt rätt sätt, eller så är deras slogan "Farväl till fläckar" något missvisande. Nåväl, jag ska ge det ytterligare en chans vid nästa tvättillfälle.

Nu ska jag puffa till dunet!

Godnatt!

Jag vet att det varit lite väl mycket väderlöpsedlar på sistone men de bjuder ju liksom på det. Varje dag kan vi läsa om kylan som sänker vårt land allt längre ner i vinterdvala. Tidningarna har kanske också tröttnat på Håkan Juholts grodor eller familjens Sommerlaths mörka förflutna och ägnar istället sin värdefulla tid åt att spå väder och ge oss vintertransparenta nordbor ännu mindre hopp om våren. 

Idag var det med nöd och näppe jag kom in i gamla Bettan när jag skulle ge mig av i förmiddags. Efter den blöta vintern har hon lyckats dra till sig vatten i låset och varje gång jag stoppar i nyckeln måste jag krossa iskristallerna innan jag kan öppna. Jag tror bestämt att jag måste bege mig till Biltema eller närmsta mack och köpa lite låsspray. Det vore så jobbigt att inte kunna åka till jobbet eftersom bilen frusit igen. Nej, det måste jag lösa, kanske redan under morgondagen.

Tills dess, Godnatt!

Jag har aldrig varit i Ryssland men jag har för mig att klimatet är bistert och kylslaget så här års. Här i Stockholm ligger temperaturen runt nollan eller strax där under, ingen Rysskyla om du frågar mig. Men nu får vi alltså via Aftonbladet ändå veta hur länge denna obefintliga kyla kommer att stanna.

Idag bevittnade jag något som i mitt tycke var det fulaste och nedrigaste jag sett på länge. I mitt område håller Q-Park ordning och reda bland felparkeringsbusarna. Gatan som jag bor på är en fredagsgata och det innebär följdaktligen att det är förbjudet att parkera där mellan 8-16 en fredag. Då ska den städas och så här års ska det röjas snö osv. Tvärgatan är en tisdagsgata och idag är det ju som bekant tisdag. Så jag och flera med mig fick lydigt vänta med att ställa bilen där tills klockan slagit 16:01.

I ett gathörn lite längre bort stod Q-Parks bil och höll utkik, likt en gam som kretsar över ett nyfällt byte. En av de boende i området blir olyckligtvis det nyfällda bytet för dagen. Hans klocka hade förmodligen slagit om till 16:01 och han lämnade sin bil helt lagligt på vår tvärgata, tisdagsgatan. Q-Park tyckte annorlunda. När han gått utom synhåll nosade de sig fram till till bilen, tittade på sin Q-Parkklocka och ansåg att tiden nog ändå inte riktigt hade passerat fyra och skrev följdaktligen en bot.

Jag tror att varje nyanställd på Q Park tilldelas en klocka som medvetet vridits någon minut för sakta. Allt för att dra in lite extra stålars till företaget. På deras hemsida kan man läsa om deras vision:

"Q-Parks vision är att bli det mest eftertraktade och rekommenderade parkeringsföretaget i Europa (baserat på operativ förmåga, kundnöjdhet och hållbart ekonomiskt resultat)."

Personligen kommer jag aldrig att rekommendera Q-Park.

Godnatt!

 

Så kom den äntligen, snön och vinterkräksjukan. De inföll samtidigt år för att vara exakt. Natten mot lördagen föll stora flingor över Johanneshov medan jag sprang i skytteltrafik mellan toaletten och täcket. Det tar ett tag att återhämta sig från denna genomonda sjuka. Lördagen ägnades helt och hållet åt att samla kraft och fylla på vätskeförrådet. 

Idag är det måndag och det låg ett decemetertjockt lager snö på bilen när jag skulle ge mig av. Jag fick åter nytta av den kombinerade borste och skrapa som jag köpte på Clas Ohlsson under förra årets monstervinter. Jag känner mig förhållandevis ok idag, lite öm i magen så som det kan kännas efter ett rejält träningspass. Jag vet att jag kanske inte borde ha jobbat men jag kände mig tvungen att skrapa ihop lite slantar till januari månads räkningar.

Men nu efter dagens gärningar är jag rejält trött och ska återhämta mig lite till.

Godnatt!

Idag fick jag uppdraget att fotografera en villa med utsikt mot Mälaren. Det var viktigt att få med vattnet sa mäklaren, väldigt viktigt. Bara utsikten var värd 200 000 kr och då vill man ju inte tabba sig. Så finns det ju saker man inte kan rå på, vädret till exempel. Idag hängde molnen lågt över Botkyrkas villaområden. Det var med nöd och näppe man kunde urskilja vattnet ur diset på där på avstånd. Jag tror mäklaren får skriva en extra rad om hur fantastisk vyn över vattnet är, för idag hjälper ingen efterbearbetning i världen utomhusbilderna på traven.

På väg hem från Botkyrka tog jag vägen förbi Biltema för att om möjligt köpa en ny lampa till min registreringsskylt. Den har ju varit trasig sedan förra besiktningstillfället så det kunde ju vara på tiden att köpa en ny. Jag borde dock fattat att jag skulle skruvat loss fästet och tagit en närmare titt på vilken styrka den skulle ha, för det fanns ju tusentals olika varianter på hyllorna. Så det inköpet får vänta ytterligare ett tag till. 

Mitt emot Biltema ligger EG:s. Lågprisvaruhuset som säljer allt mellan himmel och jord till "fyndpriser", som det står på skylten utanför. Det är omöjligt att befinna sig så nära detta Rea-Mecka utan att gå in, så det gjorde jag. Jag köpte mycket sparsamt endast det jag verkligen behövde; flytande handtvål, rengöringsmedel, schampo, rött ris samt spiskummin. Duktigt av mig! I skrivandets stund kom jag på att jag borde köpt ugnsfolie också, men man kan inte minnas allt.

Imorgon är en annan dag!

Godnatt!

Jag vet att jag borde dansat ut julen för länge sedan. Men det är ju så mysigt att låta den dröja kvar lite. Min julstjärna får hänga kvar ett tag till och lysa upp de vintermörka dagarna. Som ni se har den lilla sockertoppsgranen jag köpte strax innan jul börjat vädra morgonluft och ana våren. Den har slagit massor av små ljusgröna skott och om våren inte dyker upp snart är jag rädd att den blir besviken. Det är så härligt att se saker växa, det gör gott för själen. Det påminner mig om att det bara är någon enstaka liten månad kvar tills det åter är dags att plantera chilifrön. Sedan får jag gulla hela våren med dem för att de ska ge avkastning för resten av året.

Jag är lite rädd för min brevbärare. Inte för att hon delade ut min post för sent under en lång period utan för att hon är så arg och vresig. Varje gång jag möter henne i trappan svär hon och förbannar det faktum att hon måste springa upp i de där trapporna. Innan jag visste om hennes lilla egenhet hälsade jag glatt och fick alltid en oförstående och tom blick som svar. Till en början tänkte jag bara att hon kanske hade en dålig och fortsatte att hälsa glatt. Tills jag fick ett snäsigt svar tillsammans med en svordomsramsa. Nu, när jag på nära håll upplevt hennes ilska i trapporna vågar jag inte längre hälsa. Trist. Undrar om jag kan göra något för att få se henne le?

Nu önskar jag godnatt!

Jag är fast igen! Jag har så svårt att låta bli sötmandlarna. Visserligen tar jag inte så många åt gången, men ändå, mandlar är livsfarligt goda! Jag tillhör definitivt dem som tycker att nötter och frukt också är godis. Jag kan inte påminna mig sist jag köpte lösgodis till exempel. Vid den här tiden på året aktar jag mig noga för i princip allt som legat framme i offentligheten, vinterkräksjukan är inget jag vill involvera mig i, i onödan.

Idag har jag plåtat i gamla hemtrakter. Närmare bestämt på samma gata i Hägersten som jag bott för ett antal år sedan. Men säg var har jag inte bott i Stockholm? Hur som helst, lägenheten var av det där slaget där man kom in genom dörren och sedan hade man i princip sett allt. En liten lya, som jag personligen hade haft svårt att tillbringa tid i utan att bli klausrofobisk. Nu bodde de alltså två på denna lilla yta, eller tre om man räknar in guldhamstern Pamela. Den sistnämnda var "hittebarn" fick jag veta. De hade hittat den på en byggarbetsplats och förbarmat sig över den. Nu bodde den alltså i en plastbur inklämd i en lägenhet på 20 kvadrat.

Därmed tackar jag för mig!

Godnatt!

Färska dadlar är så otroligt gott! Jag lärde känna den här sortens dadlar i julas när jag skulle baka Dadelkaka och kan inte låta bli dem sedan dess. Risken för min del är att jag äter på tok för många. Jag ska väl erkänna att magen inte riktigt blir i form efter en handfull färska dadlar. Men jag tror banne mig att det kan vara värt det. Jag läste att matkedjan Willys hade marknadsfört dessa läckerbitar extra mycket under Ramadan för något år sedan. Det hade sålts över 50 ton färska dadlar under denna heliga fastemånad, en rätt imponerande mängd!

Ny vecka innebär nya plåtjobb. Idag har det varit riktiga toppar och dalar kan man säga. Jag blir alltid lika förbryllad när jag kommer till en lägenhet som ser ut som Hiroshimabombens efterdyningar. Det första som slog mig idag var inte hur fruktansvärt smutsigt och stökigt det var, utan; om detta är städat, vad är då ostädat för personen som bor där? Jag har lovat mig själv att inte vara städkäring fler gånger när jag är ute och jobbar, men vad gör man när mäklaren tittar på en med hundögon? Jag är för snäll i det avseendet, helt klart. Idag spillde personen som bodde i lägenheten till råga på allt ut lite kattsand i mina skor. Vad säger man?

Nu ska jag sova lite så blir det nya tag imorgon.

Godnatt!

Kvällspromenader är underskattat. Ikväll gick jag hem från Bagis efter en trevlig middag och fika hos Fröken M och lilla Sirsan. Det var friskt och krispigt i luften och på marken låg ett litet tunt täcke av snö som knastrade under skorna. Eller det var väl egentligen gruset som knastrade men det kändes behagligt.

Idag har jag inte gjort speciellt många knop. Jag sov länge och åt en god frukost utan att stressa. En bra start på en bra dag. Jag har hunnit med att träna och jag kände mig förhållandevis stark i kroppen. Just nu har jag inte ont någonstans bortsett från tummen, men det lär jag väl få leva med. Allt övrigt har läkt ihop och det är skönt att kunna träna som vanligt igen. I skrivandets stund sitter jag dock med en något obehaglig känsla i magen. Jag mår lite illa och ber till högre makter om att slippa magsjukan denna vinter. Vi får se hur det går.

Jag tackar för mig så länge och återkommer.

Godnatt!

Igår damp äntligen avin, som talade om att mitt nya körkort hade kommit, ner på min dörrmatta. Det var därför med en smula förväntan och glädje jag stegade in på Postens företagscenter vid Globen för att hämta ut det idag. Som ni vet kunde det ju inte bli värre än det jag hittills haft i nära nog tio år. Bilden jag skickade in till Transportstyrelsen den här gången var helt ok. Jag såg neutral ut, inte arg eller sur, bara neutral så som jag vill ha det. Mannen i kassan på Posten sprättade upp kuvertet och tittade en kort stund på körkortet och sedan på mig. Sedan sa han: Jaa, det är du. Jag fick åter kuvertet med dess innehåll och stegade ut mot bilen, där jag tog mig en titt på det rykande färska körkortet som nu skulle gälla som min id-handling till 2022.

Vad är det för fel på människorna som arbetar på Transportstyrelsens avdelning för körkortstillverkning?  I handlingarna som förklarar hur man ska bete sig med bilden som skickas in förklaras det tydligt att även om en färgbild skickas in så kommer körkortets bild att bli svartvit. Fine, det är helt ok. Men det sades ingenstans att bilden skulle förvanskas så till den grad att en nordisk kvinna med mellanblont hår skulle förvandlas till en svarthårig uppfönad Bobby Ewing. Kanske är det hopplöst att bli bra på körkortet, oavsett om det är ett bra original eller ej. Nu ska jag dras med den här identifikationshandlingen tills jag är nästan femtio år.

För att muntra upp mig åkte jag till Fröken M och lilla Sirsan. Där bjöds det på Kaffe med dopp och ett glatt humör som vanligt. Det var härligt att ses igen, jag hade verkligen saknat dem! Barbapapa vad med på ett hörn i alla möjliga former. Känns kul att man träffade rätt med Sirsans julklappar i år.

Därmed tackar jag för mig och önskar godnatt!

Idag hade all snö smält bort. Det vill sig inte riktigt med vintern i år, det är trist tycker jag. Tidningarna fortsätter att basunera ut orimligheter. Alla normalbegåvade människor över 20 år vet att det inte går att spå väder för ett helt år, så att de ens orkar slösa trycksvärta på sådana saker är en gåta. Om man nu däremot väljer att tro tidningarnas väderprognoser så vet vi nu att våren, sommaren och hösten blir varm. Precis som de hittills varit sedan den globala uppvärmningen gjorde sitt intåg. Det krävs ingen rymdfysiker för att räkna ut det.

Det känns lite tungt i huvudet nu ikväll, banne mig om jag inte känner mig lite tjock i halsen också. Förhoppningsvis är det falskt alarm och inget man behöver bry sig om, det får framtiden utvisa. Jag tyckte dock jag kände mig lite seg i kroppen idag när jag tränade men det kan ju ha andra orsaker. Drak-Ulla ställer ju till med en del problem så här i fullmånetider. Jag har sovit lite middag under kvällen och nu ska jag blanda en C-vitamin och hoppas på det bästa.

Jag sitter och tittar på Extrem överlevnad på Discovery Channel samtidigt som jag skriver detta. Det är alltid lika roande att se Bear Grylls överleva i de mest spektakulära områden i världen. Just för tillfället befinner han sig någonstans ätandes en rå sjögurka och grimasera. Häromkvällen lokaliserade han larver i en trädstam. Dessa åt han sedan upp medan han intalade sig själv att de var proteinrika. Lika fullt menade han att de smakade som en massa snorkråkor ihoppackade till en korv.  

Imorgon bär det av till Saltis, det är nästan alltid angenämt.

Godnatt!

Jag har precis tittat klart på dramatiseringen av Lillemor Östlins liv under 1960- och 1970-talet. Berättelsen om Hinsehäxan berörde och var sorglig på många sätt. Det är lätt att förstå hur man kan hamna i hennes situation när man är desperat i sin iver att försörja sina barn och ge dem tak över huvudet. För er som inte sett den kan jag rekommendera er att ta en titt på SVT Play där den ligger kvar ett tag.

Det var mycket riktigt en lite vitare värld som mötte mig i morse när jag drog upp rullgardinen. Visserligen inget tjockt täcke som utlovat, men ändå, lite snö. Tillräckligt för att se små spår av fröletare på balkongen och tillräckligt för att behöva borsta av gamla Bettan inför jobbet.

På tal om Bettan. Ni som följt mig vet ju att jag stannade till i Eksjö och köpte svindyra vindrutetorkare strax innan jul. Jag blev lovad att de skulle hålla längre och att man definitivt skulle märka skillnad i jämförelse med de billigare bladen. Det ska jag säga er, var det största skämtet jag utsatts för på länge. Torkarbladen är fullständigt värdelösa och de lämnar redan efter sig gråa sjok av snöslask och smuts på rutan. Jag är besviken.

Därmed säger jag godnatt!

Idag har jag åter varit på arbetsstigen. Hägersten och Gärdet stod på agendan. Ni kan ju själva räkna ut var jag såg flest mössor med pälstofs. Var inte det förra årets mode förresten?

Dagens andra lägenhetsobjekt var något av minsta jag någonsin sett. Jag klev in genom dörren, tog några steg och sedan var man framme vid fönstret i andra änden. Mäklaren fick vänta ute i trapphuset för att inte komma med på bild. Det fanns helt enkelt inget ställe att gömma sig undan linsen. Jag skulle ljuga om jag påstod att det var större än 20 kvadrat.

Idag har jag fått känna på kylan lite. Morgonen bjöd på sex minusgrader och det var friskt och kallt när jag satte mig i bilen. Jag fick skrapa rutorna lite och det har man inte varit bortskämd med i vinter direkt. Meteorologerna har ju lovat snö och om allt stämmer ska vi vakna upp till en vacker vintervärld imorgon bitti. Jag läste dessutom i Aftonbladet att stormen Emils lillasyrra nu ska utsätta oss för ytterligare hårda vindar. Kvällstidningarna skräder givetvis inte orden och kallar den nya stormen för "Skräckstorm". Håll i hatten!

Godnatt önskar Drak-Ulla!

Solen har visat sig på himlen vid flera tillfällen den här helgen. Minusgraderna har också anlänt. På sina ställen har det till och med varit snorhalt och man skulle kunna kalla det vinter. Jag har behövt plocka fram mina varma kängor och funnit dem välbehövliga tillsammans med mössan långt nerdragen över öronen. Är det månde vintern vi skådar? Detta lilla puder av millimetertjock snö som täcker Stockholmstrakten. Jag läste att SMHI lovade ytterligare minusgrader och snöfall framöver, men jag har lärt mig att ta deras prognoser med en nypa salt.

Vädret i helgen har med andra ord lämpat sig väl för friska promenader av allehanda slag. Dessutom har det varit lite kunglig touch på promenaderna detta veckoslut. Fröken V visade mig Noors Slott och Söndagspromenaden bar av till Haga Slott och en titt på Victoria och Daniels lilla krypin. Det är märkligt ändå hur min syn på slott skiljer sig från verkligheten. Kanske är det min något naiva tanke om slott med tinnar och torn som är en smula omodern, men varken Noors Slott eller slottet på Haga påminner ett uns om det som jag tänker mig är själva essensen av ordet slott. Jag inser att det börjar bli hög tid att uppdatera min barnsliga slottssyn.

Jag har också haft det stora nöjet att få vara med i tillverkningen av egna kroppkakor. Som liten minns jag glädjen när mormor sa att det skulle bli just detta till middag. Det är och förblir något av det godaste jag vet. Jag kommer ihåg att mormor alltid tyckte det var lite bök och stök i tillverkningsprocessen, och efter helgens bestyr kan jag ana ungefär vad hon menade. Trots detta, kändes det inte som att det var för mycket meck för att låta bli att göra dem igen. Dessutom är det ju så att de är lite för goda för att låta bli. Det lär bli kroppkakor med skirat smör och lingonsylt fler gånger på det Carlqvistska bordet.

Därmed tackar jag för i afton.

Godnatt!

Efter en dålig natts sömn var det så dags att möta dagens ljus. Eller ljus förresten, blir det ens ljust nu om dagarna? I synnerhet när det som idag regnade och molnen låg tunga. Det är förskräckligt jobbigt tycker jag, att inte få tillräckligt med dagsljus. Det gäller istället att brygga riktigt starkt morgonkaffe så att hjärnan vaknar till liv.

Jag tränade en sväng på morgonen och det höll mer eller mindre att ta kål på mig. Jag kan inte påminna mig när det senast kändes så otroligt motigt att utföra ett pass. Jag anar att min dåliga nattsömn hade med saken att göra. Nästan död och alldeles rödflammig duschade jag och begav mig söderut för att möta upp Fröken R och hennes lilla pluttgubbe. Det är helt otroligt hur mycket de små liven kan växa på bara någon månad sedan vi senast sågs. Som vanligt blir det för långt mellan gångerna.

Jag måste förresten passa på att nämna något som hände mig igår. Inte nog med att jag åkte Blå linje, jag var på banken också. Bankbesöken blir inte så många numera när man sköter allt över nätet. Igår hade jag dock ett ärende. Jag skulle sätta in en julklappsslant på kontot. På julen handlas det inte över nätet så ofta utan, då kan det hända att man får en slant i ett kuvert. 

Nåväl, jag gick iväg till närmaste bankkontor och skrev en insättningsblankett. Väl framme i kassan upplyste de mig om att de inte hanterade kontanter. "Du får åka till Skanstull, det är närmaste bank som hanterar kontanter." Ok, det må vara länge sedan jag besökte en bank eller lyssnade på ekonominyheterna på TV, men är inte det här att dra det för långt? Jag hajar fullständigt att kontanthantering innebär en kostnad och även ökad risk men ska man behöva åka över hela stan för att sätta in en slant på sitt eget konto?

Nä tacka vet jag tiden då banken var bank, då ICA var en mataffär och Posten sålde frimärken och delade ut paket.

Godnatt!

Idag har jag tagit mig utanför mitt eget tunnelbanenät. Jag har åkt Blå linje till Rådhuset. Det var som att kliva in i en ny värld, en blå värld. Det kändes lite läskigt och ovant, men så fick jag höra att Blå linjen är den snällaste linjen, statistiskt lägst antal mördare och tokar per tunnelbanevagn i hela systemet. Då kändes det lugnt igen.

Nåväl, jag skulle ta mig till Bergsgatan och Polishuset, där skulle jag hämta ut mitt nya pass som blivit klart. Jag fick det gamla hederliga passet men de som stod i kö för att beställa idag kommer att få det nya "superpasset". Det har fler foton med bättre bildkvalitet och fler säkerhetsdetaljer vilket gör att de nya passen är svårare att förfalska. Jag nöjer mig med att det går att resa med det. Det hade ju varit trevligt att se bra ut på fotografiet också, men det verkar vara en omöjlighet. Jag ser alltid ut som en Guantanamofånge på den sortens foton. 

Under en längre tid har mitt körkort varit trasigt i lamineringen. Alltså under ett par års tid skulle jag tro. När jag ringde till Transportstyrelsen och talade om detta så sa de att just det årets upplaga av körkort hade lamineringsproblem. Så de skickade kostnadsfritt nya handlingar för tillverkning av körkort, vad fint av dem. Så nu gäller det att försöka vara snygg på ytterligare ett fotografi. Ni som sett mitt gamla körkort, vet att det i alla fall inte kan bli värre. Det är en tröst.

Nu ska jag sova en stund.

Jag önskar godnatt!

2012. Jag försöker vrida och vända på det i munnen, men det är ingen större skillnad från 2011. Det låter lika bra, eller lika illa om man så vill. Jag håller tummen för att det ska bli ett bra år, minst lika bra som föregående. Jag har en del mål, vissa håller jag för mig själv, andra är mer uttalade. Ett av dem är givetvis att försöka upprätthålla mitt tränande. Jag mår bra av det och känner mig tillfreds av att hålla igång. 

2011 var året då Kronprinsessan Victoria åter stod i fokus för uppmärksamheten. Hon stoltserade med sin gravidmage på Nobelfesten och strålade mer än någonsin. Pappa Carl-Gustaf ådrog sig om möjligt lika mycket uppmärksamhet men kanske inte av lika positivt slag.

2011 var också året då vi satt på första parkett och bevittnade oroligheterna i arabvärlden. En av världens mest efterspanade personer Usama bin Ladin avrättades i en amerikansk operation i Pakistan. Muammar Khadaffi gick samma öde till mötes då han sköts av rebeller i Libyen. Det har delvis varit ett oroligt år, det vi nu lämnat.

2011 var året då meteorologerna lovade runt och höll tunt, åtminstone om man ser till den senare delen av året. Köldsmockor och Svarthalka avlöste varandra på löpsedlarna och än så länge har vi inte sett röken av någotdera.

Det var också året då de svenska fotbollsdamerna återigen visade att om någon nu ska ta medalj i ett stort mästerskap så är det just damerna som får till det. En bronsmedalj fick de med sig hem runt halsen.

För min egen del var det året då jag fortsatte att träna. Visserligen på ett nytt sätt, men med samma intensitet och frenesi. Det var året då gamla Bettan började säga ifrån. Hon fick byta alla sina vinterdubbar och tog sig dessutom friheten att läcka olja utan min tillåtelse. 

Det var sommaren då jag äntligen införskaffade en grill till balkongen. En liten rubin som gick varm på sommarkvällarna och långt in på hösten. Året då jag bjöd hem folk till min egen lägenhet, lärde känna nya människor, vissa bättre än andra. 

2011 var året då jag upplevde Bältros och gick med en inflammation i tummen under drygt ett halvårs tid. Jag lyckades också med konststycket att få en dadelkärna att gro och en citrongrässtjälk att få rötter.

Året 2011 fick jag även känna på hur det kändes att få en prick i kronofogdens register som efter lite mopsande mot överheten även plockades bort.

Det ska bli spännande att se vad 2012 har att erbjuda.

Gott Nytt och var rädda om varandra!

Godnatt!