Det lackar mot jul. Affärerna har börjat pynta och det gnistrar och glimmar i allehanda vrår. Tack och lov har de inte börjat med julmusiken än, men det är antagligen bara en tidsfråga. Varje stad och förort värd namnet ska också ha en gran. Den pyntas sedan till tänderna med ljus och hopp om en White Christmas. Där jag bor finns en gran, Björkhagen kan man alltså räkna med på förortskartan. Vad gäller pyntet är jag mer skeptiskt. Fem lampor fungerar i slingan som svingats upp i barren. Fem stycken, mer än så var Björkhagen inte värd uppenbarligen. Besparingar i närförort.

Jag har funderat lite på julklappar också. Har inte kommit så speciellt mycket längre än så om jag ska vara ärlig. Det är svårt med klappar, svårt att komma på något riktigt bra såvida folk inte berättar vad de önskar sig. Den enda som har ordning och reda på önskelistan i år verkar vara Siri-Lo. Tomten och jag får dela på samma lista, det ska nog inte bli så svårt. 

Jag har faktiskt aldrig varit den där sista-minuten-handlaren. Jag vill ha tid på mig att hitta det perfekta. Leta runt efter alternativ och kanske hinna ändra strategi. Det ska kännas bra att lägga klapparna under granen. Om en månad är det dan före dopparedan och jag hoppas faktiskt att paketplanerna hinner utkristallisera sig tills dess. För tillfället känns det lite osäkert.

Godnatt!

iPhone point of view. Ingen vidare utsikt om du frågar mig. Men där får den sitta under mina dagliga rutter genom Stockholm och dess kranskommuner. Då kan jag utan att tappa ögonen på vägen svara på samtal och lyssna till färdbeskrivningar. Den fyller sin funktion sannerligen.

Jag hörde på nyheterna att de sydligaste delarna av Skåne fortfarande har sommar. I inslaget intervjuades en man i shorts som livligt och kärleksfullt lovordade det skånska klimatet. Bilder på blommande rabatter och gröna björkblad susade förbi och vi som bor lite längre norrut förväntades antagligen bli avundsjuka. 

Men vad mig anbelangar så har jag fått uppleva tillräckligt många skånska vintrar och jular utan snö för att förstå att det är just snön och kylan som sätter pricken över i när tomten står på dörrmattan. Det blir liksom aldrig riktigt jullikt utan snön. Så farbrorn i shorts gör mig inte ett dugg avundsjuk. Jag vill att hösten ska vara höst och vinter ska vara vinter, på riktigt. Det får gärna bita lite i kinderna och knarra under skon. Jag drar gärna på mig ett par långkalsonger och extra ullstrumpor om det nu är det som krävs när vintern viner utanför husknuten. I år kan ni dessutam se mig i en ny mössa, så Kung Bore kan få storma in med sitt vita skägg precis när som helst. Jag är beredd. 

Förra året gjorde dessutom jag mitt livs bästa köp på Skansens julmarknad. Ett par ullsulor. Jag har inte frusit en enda dag om fötterna sedan dem placerades i skorna. Det är ljuvligt rent av. Jag tror kanske att det får bli ett par till vid årets besök. Det kan ju aldrig skada att lägga en ullsula i fler skor. Att frysa om fötterna är något av det värsta jag vet, i frysväg.

Jag minns när familjen åkte norrut på loven. Pjäxorna kändes alltid så varma och goa när man drog på dem, men när halva dagen hade gått stod man som vanligt där i liften och försökte vifta liv i tårna. Värmestugan var ju en ren livförsäkring för de stackars stumparna. Där kunde man värma upp dem lagom mycket för att klara ytterligare några timmar i backen. Ullsulorna hade varit guld värda, även då.

Godnatt!

Den här tiden på året blir jag alltid lite gnälligare, på grund av gatornas städdagar. Det finns få saker som gör mig så irriterad som just detta. Där jag bor ska man har tur om man hittar en parkeringsplats inom rimligt gångavstånd från ytterdörren just nu. Det är som att hela södra Stockholms fordon samlats just här. Parkeringsvakterna gick ut stenhårt första måndagen med städgator på schemat. De formligen flockades på trottoarerna och fan tro om jag inte såg dem gå armkrok också. Jag vet att de bara gör sitt jobb, men jag jag kan faktiskt påstå att det är snudd på en heltidstjänst att försöka hitta en parkeringsplats också. Om det nu inte var så att mitt jobb krävde fordon i form av bil så skulle Gamla Bettan få vila i frid. Då skulle hon ställas av, om inte för alltid så i alla fall för en period. När städgatorna håller hov. 

Godnatt!