Idag kan jag stoltsera med årets andra dopp. Bad kan jag inte kalla det eftersom jag inte simmade, men ett dopp var det alldeles säkert i sällskap av en entusiastisk Siri-Lo. Det är sällan man ser en sådan entusiasm nuförtiden. Ögonen var stora som tefat och händerna klappade vattenytan så att dropparna sprutade runt öronen. Det var strunt samma om det kom lite vatten i näsan, händerna gick liksom av sig själva. Underbart!

En dag vid stranden blir inte komplett utan matsäck med smörgåsar och kaffe. Siri-Lo fick hålla tillgodo med burklunch men fröken H och jag slogs om ostsmörgåsarna på picknickfilten. En Singoallarulle fick också plats i picknickkorgen. Den nya smaken med blåbär och vanilj är ju fullständigt livsfarlig! Jag höll mig dock till ett kex, någon måtta får det vara.

Jag skulle ha tränat ikväll, men jag somnade på balkongen efter maten. Det finns få ställen som kan få mig att sova så gott som under bar himmel när solen är sådär behagligt sval. När jag vaknade till hade himlen ändrat färg. Den som förut idag var djupblå och molnfri hade nu täckts av tunna höga moln och luften var lite svalare. Det är väderomslag på gång. De senaste dagarnas högsommarvärme ska bytas mot ett mindre behagligt moln och regnhelvete. Jag ska inte ta ut något i förskott, men läste att hela juli såg ostadig ut, men att temperaturen skulle ligga över behagliga 20 hela sommaren. Men åh så trevligt!
Nu tillhör det ju saken att det lär vara omöjligt att spå väder under så långa perioder i förväg, så sommaren kan fortfarande bli underbar rent vädermässigt. Det är lite det jag går och hoppas på! Jag känner att jag behöver en varm och skön sommar, jag har längtat efter sommaren. Jag kan så här i efterhand tycka att vintern nog var lite för lång ändå. Min själ behöver den här sommaren och jag behöver solen, framför molnen. Så nu håller vi alla tummen för en varm, molnfri sommar!

Godnatt!

Så här koncentrerad kan man se ut om någon håller en brödsmula en decimeter från nosen. Lilla Ronja, jag saknar henne oftare och oftare. Det är trivsamt att träffa henne och rogivande att stryka handen mot hennes mjuka öron.

Idag blev det frulle i Bagis. Det skulle levereras ett jättepaket från Schenker och som vanligt när ett bud ska anlända är det nästan omöjligt att planera sin dag.
- Vi levererar det mellan kl 10 och 16 kan du vara hemma då? Vad svarar man, har man något val om man faktiskt vill ha sitt paket? Nåväl, jag passade Siri-Lo under tiden som budet och fröken H baxade in jättepaketet i hallen. Dessförinnan fick jag en fin promenad i Nackareservatet igen då lillgumman skulle sova middag.

Efter en sväng förbi Posten företagscenter styrde jag Bettan vidare mot Hornstull. När fröken S och jag ses numera har det liksom blivit kutym att köpa med sig mat från Babel Deli. Jag köper alltid samma sak, en blandning av godsaker, bl a lammfärsspett, falafel, någon form av stark korv, kyckling och fetaostpiroger. Givetvis med goda röror som tsatsiki och hummus till. Man får alltid rikligt med mat och jag äter alltid tills jag blir proppmätt. Jag kan passa på att rekommendera Babel Deli på Långholmsgatan vid Hornstull nu, så är det gjort.

Det blir alltid intressanta diskussioner tillsammans med fröken S. Hon lyssnar med stora öron och målar med stora penseldrag och är fantastisk på att skänka goda råd och se saker ur flera perspektiv. Det kan gälla allt från ens innersta tankar om livet, till mer triviala ämnen, men alltid lika engagerat och livfullt. Underbart!
Ikväll har vi bland annat diskuterat relevansen i att en kopp vanligt svart kaffe kostar 30 kronor på café. För om man tänker lite närmare på det kan det ju inte kosta speciellt många kronor att göra just en sådan enkel kopp svart kaffe, eller?
Bara för att jag blev nyfiken kollade jag upp vad det skulle kosta att köpa pappmuggar utan öra i storförpackning. 1,3o kostar denna lilla bägare i inköpspris. Kaffet då? Jo, nu ska ni höra sa Krösamaja. Råvarukostnaden för en kopp kaffe baserat på en uträkning gjord 2011-01-31 är ungefär 45 öre (detta enligt Svensk kaffeinformation). Jag kan inte tänka mig att priset har stigit eller sjunkit så enormt mycket sedan dess. Jag tycker därför vi kan slå fast att dessa prisuppgifter är förhållandevis tillförlitliga.

Detta skulle i så fall innebära att den kopp enkelt svart kaffe som säljs på café här i Stockholm, egentligen bara är värd 1 krona och 75 öre. Jag ville bara säga det så att ni vet nästa gång ni halar upp plånboken och ger trettio riksdaler till cafébiträdet.

Nu ska jag knyta mig!
Godnatt!

Ytterligare en dag av sol och värme! Jag njuter av det, medan svetten rinner.
Idag fick jag börja dagen med lånat kaffe. Lagom mycket för en kopp till frukostmackan, det smakade bra.

Vid lunchtid var det så dags att låta handkliniken på Rosenlunds sjukhus förvandla mig till Robocop. Ja, åtminstone delar av mig skulle förvandlas. Jag hade fått veta att jag skulle få en skena som stöd för lilla tummen. En skena som skulle gjutas i plast efter min högst unika och personliga tumme. Klart fantasin skenade iväg, tillslut satt jag där i väntrummet och tänkte att jag skulle gå därifrån som Robocop.

Visserligen blev jag varse vid röntgenundersökningen att jag har brutit ett ben i handen, men jag hade svårt att förstå att det skulle vara så stor skillnad på den friska tummen och den skadade. Kvinnan på handkliniken visade mig de enklaste rörelser man kan tänka sig och den skadade tummen ville inte ens vara med och leka. Jag blev förvånad över hur liten rörelseförmåga jag hade i den.
Så nu har jag fått ett gäng övningar som jag ska ägna mig åt fem gånger dagligen. Små fisiga övningar som är allt annat än en baggis att utföra. Men, skam den som ger sig, jag ska utföra dem tills det blir en baggis att utföra dem. Om en och en halv vecka ringer hon tillbaka till mig och frågar hur det känns, det vore ju roligt att kunna skryta med några framsteg.

Vi får se hur det går, jag ska vara duktig och göra övningarna. Men någon Robocopförvandling var det inte tu tal om. Jag ser ut som den konvalescenta frilansfotograf jag är. Med handklinikens hudfärgade tumstöd. Jag minns Robocop som mycket tuffare.

Därmed säger jag godnatt!
Godnatt!

Ibland kommer livet ikapp en, idag var en sådan dag. Jag vaknade med tungsinne trots att solen vräkte ner utanför fönstret. Kände mig orolig och nedstämd och det höll liksom i sig trots att jag försökte komma igång med dagen.

Det var ju som sagt en strålande vacker dag och eftersom jag inte hade något speciellt inbokat beslutade jag mig för att bara vara lite, i solen på balkongen. Jag passade på att spä på tungsinnet lite genom att lyssna på P3 Dokumentär om Hagamannen.
Solen är farlig i år, det har jag lagt märke till. Så även jag har varit duktig och inhandlat en solkräm som nu blänkte på min hud. Jag fick nog lite färg där under krämen ändå kändes det som.

På eftermiddagen blev jag bjuden på grillmiddag hos fröken R. Först skulle den nya Webergrillen monteras, men sedan blev det grilla av! Att montera en grill visade sig vara väldigt enkelt. Eller så var det vårt optimala teamwork i kombination med en bra manual som gjorde proceduren förhållandevis kort. Den stod stadigt och fint på balkongen och hade en grillyta tillräckligt stor för att föda ett helt kompani. Våra köttbitar såg därför lite ensamma ut där på gallret, men fick sällskap med en saftigt röd paprika.
Efterrätten bestod av jordgubbar, valnötter, turkisk yoghurt och honung. Ljuvlig liten kombo det där! Om jag får bestämma borde jag få äta jordgubbar varje dag resten av sommaren.

Nu ska jag sova bort tungsinnet.
Godnatt!

Vi skulle avverka en promenad runt Årstaviken och fröken K skulle premiäranvända sin nyligen nerladdade Runkeeper. Men vi blev överraskade av ett hällregn och beslutade oss för att spara Årstaviken tills solen sken. Istället knatade vi mot mina hemtrakter, köpte en liter jordgubbar på vägen och kläckte idén om att grilla.

En rejäl köttabit med färskpotatis och en sallad på tomat, basilika och mozzarella slank ner lätt som en plätt i magen. Får man dessutom ett gäng svenska jordgubbar till efterrätt är det svårt att inte tycka om livet.

Efter en helg av svårt svullande var det så dags att försöka ge sig av till gymmet igen. Ibland känns det så enormt svårt att dra på sig kläderna och gå dit! Idag var en sådan dag. Det är då man måste stålsätta sig och påminna sig om att det är tre dagar i veckan av träning som gäller, åtminstone tills mitt kroppsexperiment nått sina 365 dagar blankt.
Jag blir lite då och då förvånad över hur enkelt och lätt det trots allt kan gå på gymmet efter en helg fylld av god mat och dryck. Det gick lekande lätt idag och det var på hyfsat lätta ben jag begav mig hemåt igen efter avklarat värv.

Nu ska jag bädda rent i sängen och lägga huvudet på kudden.
Godnatt!

Ännu en midsommar har lagts till handlingarna. En riktigt bra sådan.
Snickartorp utanför Flen var scen för årets skådespel. Mr P bjöd upp till dans och jag dansade gärna in sommaren med honom och hans fina vänner. Jag fick för mig att det var fler än jag som skulle trafikera vägarna söderut just på midsommarafton så jag klev upp tidigt. Det visade sig att jag inte kunde ha mer fel. Det var i princip bara jag som körde bil på midsommaraftons morgon 2011. Det kändes skönt att jag inte hamnade mitt i det som i förväg skulle kallas Sveriges värsta trafikhelg. Så vitt jag vet måste den ha varit förlagt till dagen före midsommar.

Nåväl jag kom helskinnad till Snickartorp lagom till frukost. Det smakar alltid så ljuvligt utomhus. Kaffet liksom växer i sina aromer så fort fåglarna kvittrar och gräset killar under tårna. Så man drar gärna ut på det lite extra när man bjuds på utomhusfrukost.

En midsommarafton blir inte komplett utan stång. Medan pojkarna snickrade ihop ett långbord av tre gamla golvplankor såg vi flickor till att skaffa ett fång björkruskor som lade grunden till Snickartorpets mest unika midsommarstång genom alla tider. Ormbunkar och prästkragar fick fylla ut och ge karaktär. Jag tror det var med en aning stolthet i blicken som vi tog ett steg tillbaka och beskådade vårt konstverk lite senare.

Man blir hungrig av att bygga stång. Det passade fantastiskt bra med en klassisk sillunch efter mödorna. Alla de klassiska sorterna, färskpotatisen och Janssons Frestelse. Ägghalvor, gräddfilen och gräslöken och för den modige fanns den skånska klassikern salt sill. Jag var artig nog att smaka, men medger att denna skånska delikatess inte kommer att dyka upp på mitt midsommarbord framöver. Åtminstone inte som föda.

Tiden går så hiskeligt fort när man har roligt. Ett antal nubbevisor och knäckemackor med västerbottenost senare startade förberedelserna med grillmiddagen. Underbart kryddstarka lamm och nötfärsspett och smaksatt ris med nötter och russin. Tillsammans med en klick Hummus kunde andedräkten dödat vilken mygga som helst i hela Södermanlands län.

När midsommarnatten övergick i midsommardag blev det så småningom dags att stänga ögonen och få lite sömn. Efter den senaste tidens frekventa nattprat och sömngång kände jag att jag skulle bespara både mig själv och de andra gästerna denna upplevelse.
Jag ville se hur det var att vaggas till sömns av gamla Bettan. Jag hade fällt baksätet och bäddat så fint med Sultanmadrass och allt. Fröken S hade lånat mig en sovsäck och där låg kudden och bara väntade på att få ge mitt trötta huvud lite ro.
Jag mötte många skeptiker på vägen till denna natts sömn. Jag ska väl erkänna att jag själv inte var hundraprocentigt säker på om det gick att få någon sömn på det här sättet, men det var varje fall värt ett försök.
Jag hade öronpropparna redo och när jag så äntligen lade mig på plats kände jag att det fanns hur mycket plats som helst att sova på. Jag kunde sträcka ut mig raklång och ha armarna utsträckta åt var sitt håll utan att slå i väggen. Det här skulle inte bli några som helst problem, sömn skulle jag få så det räckte och blev över.
Vid sextiden vaknade jag och drog ner fönstret lite, sedan somnade jag om och sov till nio. Mysigt är bara förnamnet. Om det kniper med sängplats framöver vet jag att det funkar fint att sova i bilen. Det känns bra!

Efter en morgonpromenad var det så dags att ta itu med en mastodontdisk. Jag drog mitt strå till stacken, men tummen satte p för själva diskproceduren i vattenbaljan.
Det var fint att ha disken avklarad när frukosten tog vid i en strimma sol. En skön midsommar på Snickartorp. Mr P är en jävel på att ordna bra. Tack för en fin helg!

Godnatt!

Efter jordens sämsta nattsömn har jag ändå lyckats ha en riktigt bra dag!
Jag begav mig till gymmet och småflirtade lite med redskapen en timma, det gick hyfsat under omständigheterna. Nu avstår jag alltså både från knäövningar och rena greppövningar, det var ju trist.

Förmiddagens hällregn avtog så småningom och jag begav mig iväg för ett sista försök att finna en liten shortsbyxa. Mina förväntningar var väldigt låga och jag tror kanske det var just därför jag hittade ett par som kändes helt ok. Jag provade och provade, svängde runt och speglade alla vinklar och vrår. Det resulterade i att jag faktiskt kunde se mig själv i denna lilla svarta byxa under sommaren. Jag ska erkänna, den känns inte helt perfekt, men efter tidigare praktnederlag på shortssidan får detta helt enkelt duga.

Fröken S hade hade gjort ännu en snygg tatuering idag och jag hämtade upp henne utanför Salong Betong för vidare färd mot Årsta och Palmyra, den bästa kebaben i stada. Jag beställde som vanligt en kycklingtallrik med deras ljuvliga smaksatta ris, att ta med. Och som vanligt blev det också mat över till ett helt kompani. Jag undrar ibland hur de får verksamheten att rulla runt när de öser ut så gigantiska portioner till ett rimligt pris. Det går bra för Palmyra, det är alltid mycket folk där när man kommer dit. Det är med all rätt de kan kosta på sig att ta fyra veckors semester, hela juli månad.

Det har varit en fin kväll, jag har skrattat mycket och det behövde jag idag. Ibland är det skönt att få umgås i sällskap där man är fullkomligt trygg, och bara vara. Småprata, titta lite på tv och småputtra över en kopp kaffe. Ikväll var en sådan kväll, det gjorde mig gott!

Nu ska jag åter försöka sova lite. Jag har haft extremt svårt att somna de senaste nätterna. Ikväll ska jag låtsas som det aldrig hänt och bara falla i sömn, om det går.

Imorgon, tidigt morgon mot Snickartorp!
Glad midsommar till er alla!

Godnatt!

Idag fick jag sällskap på en förmiddagspromenad ut till Bagis. Fröken H visade mig en genväg genom Nackareservatet som var mycket trevligare än den trottoar bredvid vägen jag brukar vandra på. Tack, jag väljer den nya vägen nästa gång.

Senare hakade jag på in till citykärnan. Fröken H skulle handla present och jag passade på att titta efter ett handledsskydd som kan hålla tummen på plats tills jag åter får komma till doktorn och få min skena. Apoteket visade sig ha dåligt utbud och jag traskade därför vidare till den uppsjö av sportbutiker som säljer värmande skydd och liknande stöd för diverse kroppsdelar. Det visade sig vara en djungel, men jag hittade ett som i detta nu sitter som gjuten runt min lilla handled och håller ett stadigt grepp om tummen. Det känns skönt, bekvämt.

Det är rea, rea, rea överallt nu verkar det som. Brukar butikerna ha försommarrea på det här sättet? Jag har inget minne av det. Läste någonstans att det eventuellt kunde vara frågan om krisrea på de stora kedjorna, men det ska jag låta vara osagt. För mig får det vara vilken rea som helst, så länge det gynnar min plånbok.
Det var tänkt att dagens tur in till stan endast skulle resultera i ovan nämnda stöd till tummen, men hur ska man kunna gå förbi alla reaskyltar utan att ens ta sig en närmare titt? Ja, jag föll i alla fall för frestelsen idag. Jag fick med mig ett antal jeans in i provhytten och det resulterade tillslut i att två åkte med mig hem i påsen. Halva priset, special price för me! Jag tror jag kan vara nöjd.

Något som dock inte gör mig nöjd är avsaknaden av snygga shorts eller liknande. All denna hysteri kring sommargarderoben beror helt enkelt på mitt ihärdiga tränande som satt spår. Jag har fått lite annan kroppsform och det mesta av de kläder jag har sedan tidigare sitter sladdrigt och pösigt. Det är inget fel i det, men jag vill helst slippa hängslen och skärp när jag ska vara sommarlätt.
Men, det verkar stört omöjligt att hitta ett par shorts/knäbyxor/trekvartsbyxor som är snygga! Återigen har jag letat igenom de flesta butiker som finns att tillgå i Stockholm, men ingenstans och då menar jag verkligen ingenstans, finns det ett ett par där kombinationen snygg och sitter bra, går hand i hand. Det är mycket tråkigt! Ska jag nu behöva gå med jeans hela sommaren? Jag kanske kommer att ge shortsletandet ytterligare en chans, men det ser mörkt ut.

Därmed tackar jag för i afton!
Godnatt!

Idag har det varit årets märkligaste väder. När jag klev ur bilen efter ett avslutat värv sken solen från en i det närmaste klarblå himmel. Fem minuter senare var det som att djävulen slet tag i träden här utanför. Det började storma och regna och det kom från ingenstans! Åskan mullrade och det small till rätt bra några gånger, jag var givetvis livrädd.
En halvtimma senare sken solen igen. Molnen svepte bort och det glittrade som silver i träden. Jag blev så tung i huvudet att jag somnade en stund på soffan och när jag vaknade öste regnet ner igen som om det inte fanns någon morgondag.

Idag gjorde jag ett tappert försök att jobba igen. Men jag ska vara ärlig, det gick inget vidare. Tummen gjorde sig påmind och jag hade svårt att genomföra dagens uppdrag. Jag måste ta det varligt framöver. Handkliniken hade inte tid för mig mig förrän nästa tisdag, så jag ska se om jag hittar något annat stöd utöver tejpningen tills dess.

Sommarsolståndet ägde rum idag kl 17.16. Längre än så här blir inte dagen. Nu sitter man ju här och hoppas lite på att midsommarvädret ska hålla också. Den sortens väder vi har haft idag duger inte. Det ska vara sol från en klarblå himmel, en ljum bris och 25 grader varmt. Alla ska vara glada och sillen ska smaka ljuvligt! Där går det inte att kompromissa, eller?
Meteorologerna har det nog inte så lätt dessa dagar. De förmedlar sin prognos med ett ansträngt leende, för de vet att de kommer att få sitta ensamma i personalmatsalen.

Godnatt!

Väntrum. Alla ser ungefär likadana ut och har ett antal vällästa veckotidningar i ett ställ på väggen. Stolar i omöjliga mönster, björkfanér och människor i tystnad.
Idag tog jag så äntligen mitt förnuft till fånga och ringde vårdcentralen för att låta läkaren ta en titt på min tumme. Min husläkare är extremt allvarsam, en väldigt seriös man. Faktum är att jag är osäker på om han överhuvudtaget kan le. Därför var det med en ytterst allvarsam min han idag tog min hand i sin. Bände och drog, vickade och klämde, allt medan jag grimaserade och drog efter andan när det gjorde lite för ont.

Min allvarsamme doktor kom fram till att några röntgenbilder nog inte skulle göra skadan värre. Jag ska erkänna att mina erfarenheter av vårdcentralen inte är det bästa, därför hade jag mer eller mindre förberett mig på ett försvarstal som innehöll ord som; kan inte acceptera, hindrar mig i jobbet osv. Dessa ord behövde jag alltså inte ta till idag, det gladde mig.
Så blev jag sittande i ytterligare ett väntrum, på röntgenavdelningen. Det gick förvånansvärt fort och jag fick snart slå mig ner vid röntgenapparaten. Sköterskan berättade lite stressat att det kunde börja tjuta ett larm när som helst. Larm, vaddå för larm? sa jag ännu mer stressad. Ja, det är röntgenapparaten som måste ses över, den larmar ibland, förklarade hon, men bilder blir det ändå.
Ja, det var ju lite därför jag kom hit, tänkte jag, men sa inget. Apparaten larmade aldrig och jag kände mig ganska lättad över det.

Så fick jag snällt sitta ner och invänta tumdomen. Det kändes avslappnat och bra i väntrummet, jag var ensam där. Jag hade alla tidningar för mig själv.
Fraktur på Båtbenet löd domen. En halvrolig nyhet inför sommaren om jag ska vara ärlig. Visserligen har jag ju brottats med detta tillstånd i fem veckor nu, men att få svart på vitt kändes lite sådär. Läkaren sa att jag kunde vara glad över att det var en skelettskada och inte ligamentskada. Skelett läkte fortare, åh så bra.
Imorgon får jag veta mer om hur själva läkningen ska gå som fortast. Det verkade åtminstone som att jag slipper gips och ska utrustas med någon form av skena. Det verkar lovande med tanke på att den kan plockas av när jag ska ner i böljan blå och ta ett dopp med min nya bikini.

På´t igen bara!
Godnatt!

Ibland kan jag tycka att det är lite skönt när det regnar men idag kändes det bara jobbigt. Trots att jag hade paraplyet uppspänd och luvan över huvudet blev allting blött och fuktigt. Kanske har det också varit vädret som gjort mig lite tung i huvudet och sömnig. Det var ett tag sedan vi hade heldagsregn som idag. För mig får det gärna höra upp imorgon.

Idag har jag besökt Liljeholmen för kafferep. Det är som det heter i Björn Skifs gamla dänga "Härligt, härligt men farligt farligt" att bli bjuden på godfika så ofta. Igår bjöds det på kladdkaka med ett krämigt lager nutella och jordgubbar på toppen. Idag blev det ytterligare en ljuvlig kladdkaka och diverse kakor som avslutning. Visserligen har jag sagt till mig själv att jag får unna mig godsaker på helgerna, men det här var ju överdrivet. Som om detta inte var nog pillade jag ihop en liten äppelkaka till kaffet när jag kom hem ikväll. Jag skulle inte höja ett ögonbryn inför dessa frosserier om det inte var så att jag faktiskt hade bestämt mig för att hålla ett år med hård träning och mindre sötsaker.

Men, skam den som ger sig, det får faktiskt ta och bli lite skärpning på godsaksfronten framöver. Kanske blir det en sväng i Hammarbybacken imorgon om regnet hör upp.

Nu ska jag kurera min hals med lite sömn.
Godnatt!

Sagt och gjort, jag begav mig till Sickla köpkvarter för att se mig om efter en bikini. Jag kan inte påstå att jag var jättetaggad, men försöka duger tänkte jag.
Det var fler än jag som tänkt tanken om shopping idag. Parkeringen var proppad till sista plats och jag fick avvakta ett tag innan en ledig ruta yppade sig. Tillslut låg P-skivan i fönstret och jag var redo för badmodedjungeln.

Jag hade en ganska bra uppfattning om vad det var jag sökte och besökte därför butiker där dessa klädtrasor kunde tänkas finnas. De flesta butiker har något litet hörn tillägnat badmode den här tiden på året. Det gällde bara att hitta just den butiken som hade bikinin för mig.
Nåväl, jag plöjde igenom samtliga butiker, ja nästan alla i allafall, jag struntade givetvis i skoaffärer och bokhandlar, och lyckades med bedriften att få med mig flera stycken så långt som till provrummet. Det var svarta, turkosa, lite billigare och något dyrare bikinis. Så stod jag där i provhytten, beskådade mig själv uppifrån och ner. Framsida och baksida. Var antagligen onödigt kritisk i vissa vinklar framför en spegel och i ett ljus som avslöjade allt.
Visst är det lite roligt ändå, att man står där i provhytten, mitt i en affär nästan nakefis. Ett tunt skynke skiljer dig från alla som går där och shoppar. De sociala koderna tillåter sig att stå där inne i provhytten minimalt klädd, men kliver du utanför skynket och beblandar dig med de andra i affären skulle du antagligen omedelbart ses som lite speciell.

Hur gick det nu då? Lyckades jag med konststycket att hitta bikinin som ska följa med mig ner i böljan i sommar? Jag kan stolt meddela att mina enträgna provhyttsbesök resulterade i inte mindre än tre bikinis. Jag vet, det kanske var överdrivet, men jag passade på när jag väl hittade några som föll mig i smaken. Jag vet aldrig när jag hittar någon som sitter bra igen.

Kanske sveper jag förbi på någon bild i en av mina nya bikinis i sommar. Den som lever får se.
Godnatt!

Det är fint att få träffa vänner som inte har tid så ofta. Idag var en sådan dag. Fröken R hade självklart med sig lillkorven som hunnit bli två månader. Han skötte sig exemplariskt och sov som en stock medan vi lunchade i Skrapan. Vanligtvis när jag lunchat ute på bygden brukar jag få ett nummer med mig som sedan ropas upp och sedan får man sin mat i vanlig ordning. Idag fick jag uppge mitt namn i kassan och jag medger att jag funderade en kort stund på varför, men jag släppte det snart.
När jag suttit till bords en stund ropade en av servitriserna myndigt; Isabelle!
Det är klart man hajar till och på så vis fick jag alltså min mat. Jag vet inte varför det kändes så annorlunda att få sitt namn utropat i offentligheten på det sättet. Plötsligt var jag inte privat eller anonym på restaurangen längre. Nåväl, maten var god och jag blev mätt.

Eftermiddagen spenderade jag i Hornstull. Fröken S mötte upp med en stormförtjust Ronja. Det är härligt att bli så väl emottagen.
Det är märkligt hur många av mina aktiva vänner som drabbats av skador just nu. Fröken S kom haltande och det var tydligt att hon hade ont. Knäproblem är allvarliga grejer, bra att hon kollar upp det. Mitt tumproblem känns patetiskt i jämförelse. Likväl ska jag uppsöka läkare på måndag för att försöka att få rätsida på vad som hänt. En tumjävel borde läkt ihop på en månad enligt säkra källor. Det är inte förrän man får ont i den, som man fattar att man använder tummen i de flesta rörelser man utför under en dag. När du öppnar kaffeburken, tar på dig strumporna, knyter skorna, öppnar schampoflaskan i duschen, diskar...listan kan göras hur lång som helst. Vi får se om måndagen kan bringa någon form av klarhet i detta bekymmer. Svensk sjukvård, eller framförallt första steget via besök på vårdcentralen brukar ju inte direkt vara överdrivet lyckosamt om jag ska se det erfarenhetsmässigt. Man brukar ju mer eller mindre få be om att bli skickad vidare när de avslutar med att säga; vila, ta ett varmt bad.

Imorgon kan det bli dags för bikinijakt, jag behöver en ny. Det behöver jag definitivt. Den gamla hänger som ett sladdrigt skinn över höften. Vi får se hur det går med den saken.

Nu drar jag mig mot sängen och kliar lite till på mitt myggbett.
Godnatt!

Nackareservatet. Där har jag spenderat ganska mycket tid idag. En liten Siri-Lo ville sova i vagnen och jag fick till råga på allt lite välbehövlig motion.
Björkhagens golfklubb ligger på armlängds avstånd i reservatet och det var ett flertal tappra ute på sin runda idag. Jag mötte en del av dem när det gick mellan utslagsplatserna med sina skramlande golfbagar idag. När man passerar varandra så kort hinner man inte höra mer än några sekunder av deras konversation. Men jag hann ändå bilda mig en skaplig uppfattning om vad golfare pratar om på sina rundor. De pratar om golf.

Jag kan inte låta bli att nämna att mina ompysslade chiliplantor nu dignar av frukt. Det lär bli en rejäl pepparfläta att hänga på tork när tiden och frukterna är mogna.
Jag ska stanna kvar en kort stund vid ämnet växter. Jag ställde ju ut min passionsfruktsplanta på balkongen för ett tag sedan. Den hade klättrat så fint på ett snöre jag spänt upp. Lagom tills den fick inta ny position på balkongen kom vinden och förstörde hela härligheten. Med tårar i ögonen plockade jag in plantan i vardagsrummet igen. Bladen hängde som plastfolie från sina grenar och tog sig aldrig riktigt igen.
Nu såg jag att den åter blivit livskraftig och slagit nya skott som klättrar villigt på den uppspända tråden. Trägen vinner. Men jag vet inte om jag vågar sätta ut den på balkongen igen, vinden kommer ju och går som bekant. Kanske klarar jag inte av ytterligare ett nederlag med passionsfruktsplantan. Framförallt vet jag inte om plantan klarar ytterligare ett nederlag.
Nåväl, den får nog fira midsommar inomhus i vilket fall, man vet aldrig vad som händer annars.

Nu ska jag knyta mig.
Godnatt!

Idag har jag hängt med Siri-Lo från arla morgonstund. Det är verkligen ingen konst att vara barnvakt åt henne. Det är nästan som att umgås med en vuxen, med den enda skillnaden att det mest är jag som pratar. Jag blir verkligen förbluffad över att hon aldrig gnäller eller gråter. Den enda gången jag kunde ana att hon tappade tålamodet var när jag inte fick ner vagnen i vågrätt läge tillräckligt fort. Då höll hon på att somna sittande, men gnällde gjorde hon inte. Det ligger liksom inte för Siri-Lo.

Det har börjat gå troll i mina fotograferingar. Så fort jag är inbokad på jobb så regnar det. Nu har jag ju lagt studenterna bakom mig och idag var det åter dags för en lägenhet att bli avbildad. Så snart klockan blev tre började regnet mycket riktigt att falla. Visserligen fotograferar man ju inomhus, men en fasadbild kommer jag ju inte undan. Nåväl, blåhimmelsgarantin gäller ju iallafall.

Kvällningen erbjöd en riktigt trevlig middag indiskt med mr P. Bakom Skrapan ligger ju de indiska restaurangerna på rad, bara att plocka en. Den jag vanligtvis skulle valt hade tillfälligt stängt för att den skulle citat; renoveras och utrustas. Osäkert dock om de verkligen menade utrustas eller upprustas, kanske lite av båda.
Min käre mr P, tillika badmintonpartner hade drabbats av ryggont. Det märks att åldern håller på att ta ut sin rätt på sina håll. Jag antar att badmintontiden nu är ett minne blott. Farbror P fick behandling för ett bäcken som hoppat ur led och jag själv sitter med en sladdrig, tämligen obrukbar tumme. Visserligen på vänster hand, men nog känns det som om både mr P och jag sett bättre dagar. Men upp, ger vi aldrig...

Imorgon blir det nya tag med Siri-Lo. Skönt med ytterligare en vitamininjektion!
Godnatt!

Efter en ljuvlig dag av sol och kontemplation hoppade jag så in i duschen för att bege mig mot Solna. Köerna ringlade sakta genom stan och trots att jag lagt till drygt en timma på restiden var det på håret att jag hann i tid till skolan.
Niorna skulle avverka sin bal och givetvis skulle vi ha utomhusfotografering. Allt såg lovande ut tills fem minuter innan fotostart. Himlen öppnade sig och regnet strilade ner på mig och niorna. Framförallt på kameran och datorn. Jag plockade fram två av paraplyerna som vanligtvis brukar styra ljuset från blixtarna och fick åtminstone för stunden slut på regnet över elektroniken.
De var tappra de små niorna, det måste jag medge. Inte ens jag kunde begära att de skulle stå stilla en sekund extra i ett väder som detta, dessutom i full balmundering. Jag tyckte faktiskt synd om dem där ett tag och det vill inte säga lite.

I förmiddags blev det tid för träning igen. Nu var det nästan en vecka sedan gymmet fick besök av mig. Jag har inte lidit brist på träning i sommarstugan ändå. Det blir mycket fysiskt arbete där när man sätter fart. Gräsklippningen och sjösättningen av bryggan och båten tar lite energi och kraft. Trots dessa ansträngningar var jag relativt svag idag. Åtminstone till en början, det tog sig varteftersom. Det är konstigt ändå, visst borde man vara starkare när man fått vila från gymmet ett tag? Nåväl, jag tog mig igenom mitt hemstöpta program och jag kände mig duktig och bra när jag gick därifrån.

Nu sitter jag här i soffan och känner mig lite kvalmig. Det är riktigt fuktigt ute och det verkar ha spridit sig till inomhusklimatet. Riktigt oangenämt. Det blir till att sova utan täcke tror jag bestämt.

Imorn agerar jag barnvakt från arla morgonstund, så det är väl lika bra att preparera med lite sömn.
Godnatt!

Jag trodde det nog inte själv. Att jag skulle få skryta med ett dopp redan i mitten av juni. Jag har under många år tillhört kategorin badkrukor. Jag vet inte vad det beror på, jag tycker det är onödigt att utsätta sig för köld mot huden. Idag gick det dock av bara farten när vi lade bryggan på plats. Jag tyckte inte var det någon idé att låta bli, jag tog helt sonika ett dopp. Men jag ska väl erkänna att det föregicks av några stycken; ett, två, tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det! Hur som helst så är jag är glad att jag nu har bildbeviset, annars vet jag inte om någon hade trott på mig när jag sa att jag badat.

Under gräsklippningen bevittnade jag årets första orm. Jag var hundraprocentigt säker på att det var en snok ända tills jag googlade på det och insåg att det faktiskt också finns svarta huggormar. Det verkade relativt ovanligt så jag tror att jag håller fast vid min första teori om snoken. Den var inte stor men jag blir ändå lite skakis av att gå nära. Som tur var, var den räddare för mig än tvärtom.

Idag har Bettan fått en uppiggning i lacken. Vaxet lade sig som en silverhinna över hela hennes röda kropp. Nu är hon så åter röda blixten i Björkhagen!

Idag bar det av mot Stockholm igen. Jag drog ut på färden för att slippa alla tänkbara köer och framförallt för att slippa återuppleva sommarvarm bil utan aircondition. Jag tror jag gjorde ett klokt val och slapp allt som hade med köer och trafik att göra. Det var nästan fritt blås hela vägen. Väldigt skönt!

Imorgon är det sista rycket på skolfotofronten för den här gången. Det är rörande att se hur glada många av dem är på sin avslutningsdag men just nu, efter tre veckors pip i öronen känns det mest skönt att få lite lugn och ro.

Nu ska jag varva ner med Survivorman på Discovery World. Han verkar befinna sig i någon jäkligt oländig terräng iklädd sälskinnskläder. Det är snö och han stannar i mellanåt och äter av den. Han säger att det hjälper honom från att svettas.

Med dessa kloka ord avslutar jag för i afton.
Godnatt!

Grillat är godast! Idag var det grillade godare än jag smakat på väldigt länge. Kanske var jag lite extra hungrig efter en dag av kroppsarbete. Gräsmattan vid hallonbuskarna har fått sig en ordentlig lögning. Hallonen har helt enkelt fått en betydligt bättre förutsättning för att värpa fram de underbaraste hallonen som jorden skådat. Eventuellt kommer de att få smaka lite gödning framöver som en spark i häcken.

Idag har småländska höglandet också fått smaka på sommaren. Det kändes bra. Dagar som dessa finns det väldigt få ställen på jorden som är bättre att vara på, än just här. När solen vräker ner och doften från frukostkaffet blandar sig med doften från klätterrosen. När ljudet från fiskmåsarna är det enda som hörs vid sidan av vattnet som kluckar mot strandkanten.
Det är som balsam för själen. Speciellt efter en treveckorsperiod av uppspelta studenter. I synnerhet efter en treveckorsperiod av konstant visslande i visselpipor och tutande i satans redskap vovuzelan. Sommarstugan lagar trumhinnan på ett kick.

Nu ska jag gå ut och se om jag kan fånga månen.
Godnatt!

Idag har jag känt mig mindre trött. Jag fick sova nästan nio timmar och det är det som ska till för att min kropp åter ska ta form och kännas munter.
Jag har plågats av iderliga rapporter från Stockholm om vackert väder och premiärdopp. Själv har jag befunnit mig i gråzonen, molnen har legat täta och termometern har inte krupit över 15 grader. Det är i det läget man känner att man befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. Jag håller tummarna för morgondagens väder här nere på småländska höglandet. Jag har svårt att tror att jag skulle kunna skryta med ett premiärdopp, men kanske i alla fall få en föraning av sommaren.

Har man inte vädret med sig får man ägna sig åt inomhusaktiviteter. Idag gjorde vi en välbehövlig utrensning i en av sommarstugans garderober. Den som letar ska finna, en sanslöst ful julaffisch. Någon hade kommit på den briljanta idén att ställa upp en otäck docka vid ett träd tillsammans med två mjukisdjur i form en räv och en hare. För att förstärka julkänslan ställde man helt sonika fram en kopparkittel med grötliknande innehåll. Till detta lades en klassisk vinterbakgrund med snö mot kvällshimmel och en blekgul måne. Den här affischen var så fruktansvärt ful att den faktiskt blev lite fin. Jag blev lite glad när jag hittade den i gömmorna, den tillhör numera mig.

Jag har hunnit med ett besök hos mormor och morfar idag också. Det är med blandade känslor jag träffar dem. Givetvis är det underbart att se dem och det värmer hela hjärtat att hålla deras hand. Men det är lika starkt vemodigt att se dem så gamla och uttjänta. Morfar hade svårt att känna igen mig idag, det känns i hjärtat. Det tog sig visserligen vartefter tiden gick, men vid första anblicken visste han inte vem jag var. Det är svårt att hantera den upplevelsen tycker jag. Att en människa som man delat så mycket tid med under trettiosex år plötsligt slutar veta vem man är. Han som lärt mig det mesta av det jag kan som vuxen, av djur och natur och praktiska ting. Morfar som tog långa promenader med mig som liten, där vi lyssnade på fågelljud och tittade på blommor. Han lärde mig allt jag kan om detta. Idag visste han inte ens vad en Häger var när jag berättade att den satt på sin vanliga sten ute i sjön och blickade ut över sitt fiskerevir.
Det är vemodigt och fyllt av sorg att se honom sakta försvinna från den värld som jag i hela mitt liv levt med honom.

Nu ska drömma om solen som jag sett så lite av idag.
Godnatt!

Efter en natt av ihärdig åska och ösregn blev det tidig morgon med hotellfrukost och utsikt över Kinnarps Arena. Jag plockade åt mig grova frallor med ost, en tallrik äppel och kanelyoghurt med russin på toppen samt en skiva saftig vattenmelon. Givetvis slank en kopp stärkande kaffe också ner. Jag hade däremot inte speciellt mycket tid att sitta och njuta av den koppen. Klockan tio i sju bar det av till John Bauergymnasiet för sista rycket i studentträsket. Regnet strilade över ansiktet när jag blev visad till danssalen som skulle bli min arbetsplats för dagen.

Det slutade aldrig att regna, snarare tvärt om. Föräldrar och släkt hade samlats under gigantiska paraplyer för att fira att deras ungdomar nu äntligen slutade skolan. Det blev helt enkelt en blöt historia i Jönköping på flera sätt. Här upplevde jag för första gången under mina sex år som skolfotograf under studenten, att en elev somnat på första raden. Jag misstänker att bristande nattsömn inte var det enda problemet i det här fallet.

Nåväl, jag styrde kosan vidare mot sommarstugan. Allt medan vindrutetorkarna skrapade bort regnet som fräste upp från lastbilen framför. Jag var trött, det tjöt i öronen av studenternas förbannade tutdon. Jag sov en timma när jag kom fram, sedan åt jag pyttipanna och jordgubbar, givetvis åtskilda.

Nu ska jag återigen sluta ögonen. Imorgon blir det sommarstugebestyr av hög klass.

Godnatt!

Idag har kompassnålen pekat mot Jönköping. Jag lämnade ett strålande soligt Stockholm bakom mig. Inget ont om Bettan men aircondition har hon inte. Det hade behövts idag kan jag meddela, 26 grader utanför lacken innebar minst det dubbla innanför glaset. Åtminstone kändes det så. Jag fick veva ner fönsterrutorna helt och hållet och låta vinden piska mitt ansikte. Då gick det att härda ut.

Så nu sitter jag här i ett dubbelrum i Jönköping. Jag har balkong till ingen nytta för det ösregnar utanför fönstret och vad jag förstår lär småland bjuda på fukt imorgon också. Jag har ätit en hamburgertallrik i restaurangen och tränat lite på hotellets välutrustade gym. Det gick över förväntan bra efter en trettiofem mil lång bilresa och en arbetsdag i ryggen. Men nu är ögonen är röda av trötthet och jag ska snart stänga dem för natten.

Vi har fått hotellet att börja servera frukost en timma tidigare eftersom så många av oss ska iväg i ottan. Klockan sex står den redo att låta oss väl smaka. Jag tycker om hotellfrukostar, men jag vill kunna sitta och äta av dem i lugn och ro. Kunna gå ett varv till och plocka av alla godsaker, så blir det väl inte riktigt imorn. Jag ska ändå försöka njuta så gott det går av godsakerna.

Tills dess några timmars sömn.
Godnatt!

Oj oj, det är en trött person vid datorrodret ikväll. Det har varit sena kvällar och tidiga mornar på jobbet den här delen av veckan. Jag är inte så bra på att få för lite sömn, och den varan har det definitivt blivit för mycket av den här veckan.

Igår kväll smällde jag och en kollega upp en fond mellan Münchenbryggeriets husvägg och ett partytält. Där fanns det en liten glipa på två gånger åtta meter som fick fungera som porträttstudio för de uppklädda balparen som fraktats dit i nypolerade bilar.
Innan studion stod i sin fulla prakt, medan blixtstativen stod på svaj och bakgrundsfonden ännu hängde som en sladdrig trasa, fick vi påhälsning av Jens Lapidius. Han var givetvis inte en av de pimpade balkavaljererna utan hade ärende till den permanenta fotostudion precis innanför dörrarna där vi stod. Han tittade på vår halvfärdiga studio, på den sladdriga bakgrundsfonden och de röda synksladdarna som hängde som överkokt spagetti över stativen. Sedan tittade han på oss med en min som tydligt sa: Är jag inte mera värd??
För att göra pinan kort visade vi honom vidare till rätt fotostudio. Den minen var helt obetalbar!

Idag har vi haft lite ghettogrill! Eller det var väl egentligen ett jobbmöte som utmynnade i en alldeles förträfflig grillning på parkeringen utanför mr P:s studio. Jag åt och åt som om jag aldrig sett mat förut. Lite sanning låg det ju förvisso i det om man inte räknar frukost som en rejäl start på dagen. Nåväl. Jag är alldeles för trött för mitt eget bästa just nu. Jag ska helt enkelt försöka sova igen lite av det jag missat på de kommande åtta timmarna.

Imorgon bär det av till Småland och Jönköping efter avslutat värv.
Jag säger godnatt!

Jag vill påpeka att det inte är fotografen som varit dålig, bilden beskärs lite i Polaroidformatet. Jag kände mig tvungen att säga detta.

Idag har det lurat en lite mörk ton över hela nationaldagsfirandet. Det är på dagen sju år sedan hela min tillvaro slogs i spillror när en av mina närmsta vänner gick bort. Det går fortfarande inte en vecka utan att jag tänker på honom. Numera mest med glädje, men idag kändes det märkbart tungt att tänka tillbaka. Det hinner hända mycket på sju år. Vem hade du varit om du velat fortsätta här med oss? Hur hade din tillvaro och ditt liv sett ut? Det är lönlöst att spekulera i det, men ibland far tankarna iväg. Idag har du funnits med mig hela dagen, jag älskar dig och saknar dig oerhört!

Det gick en blågul nyans genom hela stan idag. Om det var turisterna eller bara långlediga stockholmare som invaderat citykärnan vet jag inte, men det vimlade hur som helst av folk. Många av dem hade lyckats få tag i en ursvensk fana som viftade i den ljumma försommarvinden. Ja, fana och fana kanske är att överdriva en aning. De hade lyckats nappa åt sig en pappersflagga fastsatt på en plastpinne för att vifta lite med. Självklart vill ju alla vara med och fira att Gustav Vasa blev kung år 1523. För er kalenderbitare kan jag tillägga att det var först 1983 som 6 juni fick sin status som nationaldag. Innan dess firades 6 juni enbart som svenska flaggans dag.
Sedan 1996 är nationaldagen även en salutdag, dvs den firas med 21 skott. Det var först 2005 som nationaldagen också blev helgdag. Det passar ju fint, så att vi alla kan fira Gustav Vasas kröning ordentligt.

I morgon är det ny arbetsvecka. Nya tag!
Godnatt!

Helgen har i mångt och mycket handlat om att unna sig. Jag har ätit mig igenom lördag och söndag och det har varit mycket mumsigt på faten.
Till att börja med bjöds det på ettårskalas i Bagis. Siri-Lo var sitt vanliga glada jag, trots att det var stoj och stim i timmarna två. Det fanns muffins av alla sorter, Tom & Jerrykex och inte minst en stilig tårta med ett ensamt ljus. Lilla stumpan har blivit riktigt stor!
Ett barnkalas innebär allt som oftast även ballonger. Jag är och förblir paniskt rädd för just sådana. Det är ju inte det att jag är livrädd för själva ballongen utan det faktum att de när som helst, utan förvarning, kan smälla. Även lilla Siri-Lo hade ballonger på sitt kalas, det grusade min lugna tillvaro en aning. Jag fick handsvett varje gång någon liten barnhand gnisslade mot gummiytan med sina små kladdiga händer. När som helst kunde en nagel rispa hål och skapa skräck på Siri-Los ettårskalas.
Från och med nu ska jag alltid hävda att jag är latexallergiker så att jag slipper vistas i samma lokal som oberäkneliga ballonger.

Kvällningen fortsatte på inslagen bana med grillning och ett glas rött. En ljuvlig liten måltid som avrundades med rabarberpaj och vaniljvisp. Det gäller att ta ut svängarna rejält när man ändå är igång. Magen blev rund och god som en prostost.

Kanske var det lördagens unnande som gjorde det lite trögstartat på gymet i förmiddags. De första seten kändes nästan omöjliga att ta sig igenom, men sedan kom jag igång riktigt bra tycker jag. Jag var dessutom nästan helt själv på gymmet och det vet ni ju alla hur glad jag blir av en sådan sak.
Efter träningen bar det av till Hornstull och lunch med fröken S. Jag kan verkligen rekommendera nya Babel Deli mitt emot 7 Eleven i Hornstull. De har riktigt goda tallrikar med diverse libanesisk plockmat och goda röror. Jag blev åter proppans mätt och faktum är att det fortfarande sitter i denna sena afton.

Då ska vi se om jag kan sova lite också.
Godnatt!

Sol från en klarblå himmel. Jag har inte gjort något enda vettigt idag. Bara tagit det lugnt och suttit med fötterna på bordet. Jag slank visserligen förbi gymmet en timma i förmiddags men det gick så lekande lätt att det knappt räknas.

Jag har åter läst några kapitel i Gösta Ekmans biografi. Det är så härligt när man finner tid och framförallt ro för läsning. Idag var en sådan dag och då är det extra skönt att sätta näsan i en så mysig bok som Göstas.
Jag är verkligen en periodare vad gäller böcker. Det kan gå månader utan att jag läser en rad skönlitterärt. Sommaren brukar oftast vara den tid på året då min läslust vaknar till liv igen. Än är den inte klarvaken, men jag hoppas lite på att den kommer att bli det.

Jag såg på nyheterna i morse att var femte 18-29-åring kan tänka sig att rösta på den politiker som erbjuder pengar eller annan gåva och att demokrati inte är så viktigt.
Jag blev alldeles häpen när jag hörde det. Det känns inte alls som en åsikt värdig 2011. Vi har alla suttit på första parkett under hela första delen av det här året och sett hur arabländernas folk protesterat och skapat upplopp i syfte att skapa just demokrati.

Förbryllad blev jag, och lite orolig av dagens rapport om svenska unga vuxna.

Därmed tackar jag för i afton!
Godnatt!

Äntligen har jag mitt eget kit! Denna gåva tackar jag så hjärtligt för! Nu kan jag mikromejsla saker tills jag inte orkar mejsla mer. Fantastiskt!

Idag har varit en sån där skön dag som jag tog som den kom. Det innebar frukost utan stress och hets. Jag fick dricka mitt kaffe och äta mina smörgåsar i lugn och ro. Tyvärr hade jag missat att köpa ost, så smörgåsarna blev något fattiga till sin utformning. Imorgon ligger det dock åter ost på frukostmackan.

Det blev en tidig lunch på Skanskvarn idag. Den lilla brunmurriga väderkvarnen med utsikt över Skanstull och tvärbanan. Jag hade glömt hur dåligt man blir bemött där. Har man ett lunchställe eller café, då får man för sjutton se till att anställa personal som har förmågan att le eller i alla fall låtsas le åt sina gäster.
På Skanskvarn möts man, och det var likadant sist jag var där, av en sur tant som knappt tittar på en när man beställer. Hon snäser och suckar och jag kände mig nästan besvärlig när jag sa vad jag ville ha. Hur kunde jag ha glömt bort att man blev så illa bemött?
Jag beställde stekt strömming på knäckemacka, vilket inte var någon smaksensation direkt. Gå inte dit, om ni slipper. Lägg det på minnet och glöm det inte, som jag tycktes ha gjort.

Aftonen innebar sängöverlämning i Bagis. I julas lånade jag en extra säng för att brorsan skulle ha någonstans att sova, först nu behövde de ha tillbaka den. Efter lite pusslande med all annan utrustning i bagaget så lyckades jag tillslut få den på plats. Nu står den åter i tryggt förvar hos familjen Bäckström Enström.

Nu ska jag gå och lägga mig i nytvättade lakan. Det är härligt.
Tills imorgon, godnatt!

Hurra för Siro-Lo idag! 1 år liksom, stort!

Idag har det varit en riktigt lång arbetsdag. Gamla Bettan styrde mot Uppsala i ottan och jag kom inte hem förrän gott och väl när solen gått ner. Kvällningen erbjöd Sjöfartshusets festvåning bland aftonklänningar och snyggskjortor.

Uppsala, vilken helvetesstad att köra bil i! Inte nog med att det rinner en å mitt genom stadskärnan det är enkelriktat på nio av tio gator! Jag stod på ena sidan ån och såg min destination där på andra sidan, men var inte människa att ta mig dit. Det slutade med att jag fick inkräkta på uppsalabornas älskade cykelbanor för att nå fram. Någon hytte med näven åt mig och jag låtsades be om ursäkt, fast egentligen kände jag ren och skär irritation över de överdrivet invecklade motorfordonsförbuden.
Nåväl, jag nådde fram och regnet strilade ner över kullerstenarna på innergården där det var tänkt att vi skulle fotografera. Det blev därför återigen en inomhusfotografering. Tretton stycken hästtokiga tjejer satt med mössan redo.
När det var dags för dem att ta klivet bokstavligt talat ut från skolan hade regnet upphört och solen gjorde stora revor i molnen. Två kvinnor i riddarrustning satt till häst och slog an tonen för dagens studentutspring.

Färden tillbaka mot Stockholm toppades med en timmas bilkö med start strax norr om Järva Krog. Underbart!

Kvällen på Sjöfartshuset var en städad och trivsam historia där de unga studenterna hade klätt upp sig till tänderna. Den ena vackrare än den andra. Efter fotografering på röda mattan, lite mingel med drickbart och salta pinnar samt en äkta studentsittning med mat och tal om vartannat blev jag så entledigad.

Jag misstänker att jag inte kommer att ha några svårigheter att sova nu.
Godnatt!