Efter att ha andats lantluft ett tag var det åter dags för den solkiga stadsluften att passera genom bronkerna. Ett nödvändigt ont om jag ska vara helt ärlig. Jag trivs som bäst när jag hör skvalpet från sjövattnet mot bryggan. När jag kan se de nyplanterade Sparrisärterna växa och känna doften av tomatplantorna vid uteplatsen. Jag är en lantlolla, det är inte mer med det. Stadslivet kommer så småningom en dag att ta slut och då kan jag njuta av det som berikar mig på riktigt. Stillheten och suset från träden. Kaffe på farstukvisten. Tills dess måste jag streta på. Odla min kärlek till naturen på balkongen, ett tag till. 

Något som dock störde min frukost vid farstukvisten en aning var en fruktansvärt oangenäm lukt. Vid närmare titt stod det klart att det växte liksvamp i gräsmattan. Det gick omöjligt att sitta kvar i den stanken. Jag fick avbryta för att utplåna stinkkällan.

I en rejält tilltagen kruka innanför balkongfönstret står min lilla melonplanta. För att vara mer exakt, min mangomelonplanta. Jag hittade den bland fröerna hos Impecta och kunde helt enkelt inte motstå. Den är en kulturarvsväxt med rötter tillbaka i 1700-talet. Den kallades och kallas fortfarande för Parfymmelon. Den får små gulorange frukter som doftar så underbart att de viktorianska damerna på sin tid bar frukterna på sig som parfym. Nu har den till min stora förtjusning fått blommor! Så nu springer jag jag runt med min lilla pensel och handpollinerar dem. Ni förstår ju själva hur fantastiskt lycklig jag kommer att bli om jag lyckas! Håll tummen!

Godnatt!

Idag var det åter dags att plocka fram ylletröjan. Det har varit en riktigt mulen och kulen dag här i Stockholm. 

Gårdagens verkstadsbesök resulterade i att Bettan fick sin servoslang bytt och hon häger följaktligen med ett liten stund till.

- Vissa slangar tål inte olja vet du, sa reparatören.

- Vadå inte tål olja? sa jag.

- Ja alltså som den här slangen jag bytte ut nu, tålde inte olja. Så nu har jag bytt till en som tål olja. 

- Ja, det låter ju bra, sa jag, med tanke på att det kommer att transporteras olja genom den utbytta slangen.

Vilken flopp, jag har liksom kört runt med Bettan i över sex år med en slang till servooljabehållaren, som inte tål olja. Det var ju tur att jag varit ovetandes om det. Ibland ska man kanske ta bilreparatörer med en nypa salt trots allt, eller?

Denna kväll toppades med en riktigt trevlig grillning. Kollegorna och jag åt tills vi kiknade och jag fick formligen rulla hem. Fotoyrket kan vara väldigt ensamt ibland. Då är det skönt att få lite input och roliga anekdoter från dem som sliter lika hårt som jag med att locka fram leenden dagarna i ända. Kort sagt, det skulle varit kul att ha arbetskollegor ute på fältet ibland.

Godnatt!

Idag har jag agerat flyttkarl, heter det ju inte, flyttant får det bli i mitt fall. Som ni ser hade jag förberett mig väl genom att klämma fingret redan innan. Inga skador tillstötte dock under dagens aktiviteter. Rakt över gården i Bagis kan tyckas som en väldigt kort och smidig flytt. Men tre trappor utan hiss suger lite lätt i benen efter ett tag. Nåväl, jag tyckte det flöt på fint och jag tror att nya lägenheten kommer att bli toppen när de väl fått ordning på sakerna. Tre trappor utan hiss känns heller inte lika jobbigt när det högst upp bjuds på förfriskningar i form av frukt och godis. Även kaffe för den som önskade. Kort sagt, en bra dag för kartonglyft. 

Imorgon ska Bettan få sig en liten översyn eftersom en slang från servobehållaren läcker. Kanske är det hennes sista suck vi hör eka över nejden under måndagen. Jag har ju lovat mig själv att inte lägga speciellt många kronor på röda faran mer. Morgondagen får utvisa hur framtiden ser ut. Usch så sorgligt!

Godnatt!

Jag har sparat in på skrivandet. Det blir så när tillvaron rymmer lite för mycket. I stort och i smått. Sedan sist har jag återigen lockat till mig ohederligt folk till mitt källarförråd. Som vanligt såg det ut som om någon kastat in en handgranat bland mina saker. Utrivet, trasigt och förstört. Jag blir helt enkelt jävligt less. Less på att folk inte kan skilja på mitt och ditt. Less på att behöva röja upp och se vad som blivit stulet den här gången. Less på all den energi som går åt till att känna sig otrygg och kränkt. Less på att behöva ringa fastighetsskötaren för hjälp med lås. 

Den här gången kunde jag dessutom lägga till ett knivskarpt signalement till min polisanmälan. Ett signalement som nära på skulle få en blind att känna igen den som tog mina saker. Håll utkik efter en man i fyrtioårsåldern med rött skägg i flätad tofs på hakan. Kangolkeps och svart Haglöfsryggsäck med blått lock. Den sistnämnda var vid tillfället för min observation proppfull med saker. Antagligen inte bara mina. För det ska jag säga dig din klåpare, jag kan se dig framför mig när som helst och jag kommer vara mer förutseende när jag ser dig nästa gång.

Men det har inte bara varit bedrövelse. Det gladde mig mycket att få åka tillbaka till sommarstugan och se att alla frön hade grott så fint i mina pallkragar. Speciellt spänd är jag på de små Sparrisärterna! De kan komma att bli en succé fram på sensommaren. Jag har försökt att ge alla små nyplanteringar en smakstart. Massor av vatten och till råga på allt skötte vädergudarna så att solstrålarna gassade över nyplanteringarna. Det ska bli spännande att se hur det går för mina små gunstlingar den här sommaren. 

Jag har verkligen njutit av det underbara vädret den gånga helgen. Bryggan ligger i sjön och båten likaså. Myggen har ännu inte slagit till på allvar och sommaren är precis i sin linda. Kan det bli bättre?

Godnatt!