Björken utanför fönstret har oroväckande många gula stråk i bladverket. Varje år blir jag lika ledsen då det sker. Det är en ovälkommen påminnelse om att Gubben höst snart breder ut hela sin kappa över landskapet.

Idag har jag tagit plats vid Karlaplan och där kommer jag att befinna mig hela nästa vecka också. Där finns den i särklass mest tjuriga vaktmästaren i Stockholms kommun. När jag ringde upp honom strax efter sju för att fråga om han kunde komma och öppna för mig frågade han endast måttligt engagerad; "Har jag något val?" Dock gick det ganska enkelt att få honom att dra på smilbanden med lite snälla ord och beröm. Det funkar nästan alltid att stryka medhårs, även på dem som till en början är kalla som is.

Fördelen med att ha tillbringat de senaste dagarna på en skola där varje klass bestod av 70 elever, är att resten av säsongen med normalt antal elever ter sig som en barnlek. Nästan oavsett hur de beter sig. Inget ont som inte för något gott med sig. 

Godnatt!

Augusti 2013, jag älskar dig! Det är knappt man kan tro det är sant när man vaknar morgon efter morgon under en klarblå himmel. Idag passade jag dessutom på att ta en tupplur på balkongen när jag kom hem från jobbet och aldrig sover jag så gott som i friska luften.

Brickan med kaffe, smörgåsar och frukt, som möter mig på mitt arbetsbord på morgonen har svårt att väga upp känslan av total hopplöshet som infann sig några timmar senare.

Idag fick jag en smak av hur min arbetsmiljö kan te sig när den är som allra jobbigast. Skolan jag arbetat på de senaste dagarna slår ihop samtliga klasser i samma årskurs till en och samma bild. Det kan ibland resultera i att 70 ungdomar väller in genom dörrarna för att få sin bild tagen. Idag fick jag nöjet att fajtas med en åk 9 på drygt 60 elever. Jag vet inte om ni någonsin befunnit er i samma rum som 60 hormonstinna och solsvettiga ungdomar? För er som inte har det kan jag berätta att hormoner luktar väldigt starkt. I kombination med tonårssvettiga fötter kastas näsan in i något som antagligen tangerar gränsen för vad den tål. Det gäller att hålla färgen. Det gäller att härda ut. 

När dessa drygt 60 illaluktande ungdomar dessutom brottas och kväker ur sig olika högfrekventa ljud vill kroppen och hjärnan bara säga "Hej då, vi ses aldrig mer!". Men det gäller att härda ut. Hålla masken.

Godnatt!

Det är som att vädergudarna vill ge tillbaka det vi gick miste om förra året. Den sommaren som gick till historien som den regnigaste sedan 1950-talet. I år får vi uppleva dag efter dag med klarblå himmel och härliga sommartemperaturer. Gubben höst får inte plats, inte än. 

Idag hade jag turen att få sluta tidigt. I sällskap av Fröken M for jag iväg till Grisslinge och njöt av solen och vågskvalpet på riktigt igen. Det var vindstilla och de flesta av årets badgäster hade återvänt till jobbet. Bryggan var varm och det doftade sommar. Fortfarande.

En perfekt dag och ett perfekt sätt att förlänga semesterkänslan ett tag till. Det är sådana här dagar man får tänka tillbaka på när man står och skrapar frosten från vindrutan i arla morgonstund.

Godnatt!

Äntligen fredag! Det har varit en hektisk vecka och det har inte funnits speciellt många tillfällen att andas och slappna av på jobbet. Kort sagt, jag är glad att veckan är slut.

Trots att ledigheten är till ända så vill sommaren absolut inte släppa taget, underbart! Att kunna ta en kaffe på balkongen efter jobbet förlänger ju onekligen semesterkänslan lite. Det är väl så man får göra helt enkelt, så att inte höstdeppen kryper på alldeles för tidigt. 

Jag försöker också ignorera det faktum att min känsliga lilla basilika på balkongen skiftar i gult. Istället fokuserar jag på termometern som ihärdigt låter kvicksilvret vila på tjugogradersstrecket under dagarna. Leve sommaren!

Godnatt!

Inte nog med att någon stackare är glutenallergiker, det bjuds på möglig smörgås också. Full fräs var det idag i Nacka tillsammans med ny fotograf som gick bredvid. Med ett riktigt skitschema i bakfickan arbetade vi så att svetten lackade. Ingen av oss hann ens titta åt lunchäpplet i väskan, så den mögliga mackan låg också tämligen säker på bordet en bit bort. 

 

Godnatt!

Ny vecka nya tag. Idag var det så dags för ett gäng fjuniga tonåringar att ta plats på min pall. De flesta tysta som möss och nervöst rödflammiga efter första dagen på gymnasiet. Jag vet inte vem av dem som hade det värst, jag eller dom. Hur som helst avundas jag dem inte. Att ha hela sin gymnasietid kvar med allt vad det innebär av tentor och tonårsbekymmer. 

I helgen befann jag mig precis som utlovat i svampskogen. Eller ja, åtminstone i skogen. Det var faktiskt inte så mycket bevänt med de där kantarellerna. Visserligen hittade vi tillräckligt mycket för att lägga på mackan men mer än så blev det inte. Ur svampsynpunkt tror jag tyvärr att sommaren varit lite för torr. Även om det kommit en del regn nu så här i slutet av sommaren så är det inte på långt när tillräckligt för att få det små godingarna att titta upp ur jorden. Markerna är torra och nästan lite knastriga under stövlarna.

Jag har minsann hunnit med att vara lite huslig också. De fina krusbären från sommarstugan blev till en ljuvlig marmelad. Jag har aldrig gjort marmelad tidigare men det visade ju sig vara den enklaste sak i världen. På en kvart var den färdigkokt och upphälld på burk. Bra jobbat!

Godnatt!

Jag känner mig lite som en snickare med verktygsbälte när jag hänger upp fonden på morgnarna. Klämmorna sitter och skallrar i byxfickorna och det är lite av arbetsdagens höjdpunkt. Ja, ni förstår ju själva hur svårt jag har det.

En vecka har gått sedan jag drog igång höstsäsongen i mina svarta pikétröjor med företagstryck. Jag är redan totalt död av trötthet. Jag är verkligen ingen morgonmänniska! Jag klarar helt enkelt inte av att gå upp halv sex flera dagar i rad, så är det med den saken. Jag blir sjuk av det, ont i hela kroppen och allmänt hängig. Ingen kan vara gladare än jag att det äntligen är fredag!

I helgen ska jag sätta på mig regnstället och stövlarna och försöka mig på att hitta lite av skogens guld igen. Kantareller alltså. Jag har inget sånt där riktigt toppenställe ännu, men det tar tid att hitta och jag har ingen direkt brådska. Några små svampar att lägga på mackan hoppas jag ändå hitta!

Godnatt!

 

Det här datormeddelandet från företaget jag arbetar för måste ju vara det i särklass mest irriterande som gjorts. I parti och minut dök det upp under dagen och varje gång blev jag avbruten i det jag höll på med. Jag förstod innebörden första gången jag läste det. Jag tar aldrig fler bilder än nödvändigt, det kan man lita på.

De senaste dagarna har åskan mullrat mest hela tiden. Jag är inte speciellt förtjust i Tor och hans vagn som drar fram över himlen. Jag är inte alls fascinerad av blixten som många andra, utan tycker snarare att det är ganska obehagligt. Ibland, t ex på jobbet, måste man ändå hålla god min och bara genomlida det, trots att jag helst av allt skulle lägga mig under täcket och slippa se och höra eländet. När det mullrade som mest idag passade vädergudarna också på att släppa ner hagel. Så till den milda grad att billarmen gick igång. Hösten är i antågande.

Godnatt!

Det är något visst med att sitta i en båt på en spegelblank sjö när solen håller på att gå ner. Det enda som hörs är surret från kastspöet och lommens hoande. Det är som bomull runt hjärtat, som balsam för själen. I helgen befann jag mig i gott sällskap, i just en sådan situation, en bit utanför Uppsala. Det sas att man kunde fiska regnbåge. Visserligen såg vi riktiga bjässar hoppa runt om i sjön, men ingen lurades att fastna på kroken. Det var i ärlighetens namn ett riktigt dåligt fångstresultat för vår del. Inte en firre av ädel sort kom i närheten av våra krokar. Men skam den som ger sig, dagen därpå gav vi det en ny chans. Det resulterade i två abborrar, varav en praktiskt taget så liten att den rymdes i en vuxen människas handflata. Nåväl, fångsten var lite skral, men helgen var fin och minnesvärd ändå.

I morgon tar det åter fart. Då är det slut på sovmornar och annat välgörande. Då börjar jobbet. Jag har gått igenom utrusningen och det som måste funka och hittills är utsikterna goda för att få en dag utan magont och tandagnissel. Vi får se hur det går, jag lär återkomma.

Godnatt!

Idag kan jag med illa dold stolthet konstatera att jag är klar med fönsterblecken. Inte för att det är så mycket att vara stolt över kanske, men tillsammans med förra sommarens fönstermålning blev det riktigt fint. Jag passade på att sätta lite färg på vindskivan ovanför uterummet också när jag ändå var igång. Lika bra.

Godnatt!

Väderprognosen visade att det skulle komma in ett vådligt åskoväder över västkusten som sedan skulle passera Småland på sin väg åt nordost. Detta åskoväder utmynnade i en rejält tilltagen skur och lite mullrande i utkanten av horisonten. I övrigt har det varit en ljuvligt varm och solig dag. 

Den varma sommar har gjort att vattenståndet i sjön är ovanligt lågt. Det ivriga skvättandet över bryggan vid minsta våg är som bortblåst. Nu är det istället lite sandstrand här och var längs vattenbrynet. Förhoppningsvis sjunker vattnet inte så mycket mer, då får nämligen pumpen svårt att dra in vatten. Den pump som vi (läs jag) varje år sliter vårt hår för att få att fungera.

Godnatt!

Sista veckan på semestern och ångesten poppar upp som ett brev på posten. Jag måste göra mig av med den på något sätt, så att jag kan njuta av de sista dagarna.

Idag har jag passat på att foga några lite för stora glipor i fönstret på uterummet. Jag har aldrig fogat förut, men någon gång måste ju bli den första. Jag tycker att jag lyckades förvånansvärt bra. Jag kan nog drista mig till att säga att jag blev riktigt nöjd. Inte varje dag i månaden man känner så vill jag lova. Jag får ta vara på den känslan ett tag.

Dillen, ja var ska jag börja? De små frön jag sådde i våras har vuxit sig lika långa som jag. Vackra väldoftande kronor står stolta som tuppar i pallkragen. Det råder ingen som helst tvivel om att de trivs. I år slipper jag dessutom springa runt i affärerna och leta efter krondill när de förmodade kräftorna fiskats upp och ska koakas. Det blir bra.

En tallrik hallon med mjölk har jag också hunnit sätta i mig. Det ljuvligaste av alla sommarbär, eller i varje fall ett av dem. Saftiga och fina utan massa mask. Härligt!

Godnatt!

Jag fick med mig mycket smått och gott från mormor och morfars garderob sist jag var där. Saker som i åratal bara legat och väntat på att plockas fram igen. Saker som åter kommit i ropet och blivit så att säga, moderna igen. Lampskelettet var en sådan sak. Jag har bläddrat och läst i såna däringa inredningstidningar att lampskärmarna inte längre nödvändigtvis behöver kläs med tyg. Det går precis lika bra att hänga upp dem som de är, i bara mässingen.

Idag var dagen då detta lampskelett äntligen skulle färdigställas med sladd, kontakt och glödlampa. Jag har många gånger suttit bredvid min morfar och tittat på när han varit den lille elektrikern, idag var det dock min tur. På förpackningen för den elektriska stickproppen stod det att man som lekman, dvs jag, endast får installera elartiklar om man har nödvändig kunskap enligt gällande föreskrifter. Det ansåg jag att jag hade efter min morfars skola. 

Summa summarum, lampan är på plats och mitt tak är enligt de glansiga inredningsmagasinen modernare än någonsin.

Godnatt!