Dagens värv utfördes i Huddinge, eller Visättra om jag nu ska vara petimeternoga. Tydligen var det inte så stort intresse för Luciafirandet just i det här området. Jag blir så nyfiken på hur många som verkligen dök upp där på Luciaträningen. Om det var en sorglig liten skara på tre-fyra personer som otåligt väntade in fler. Kanske satt de där knaprandes på var sin pepparkaka, redan klädda i vit skrud med rött sammetsband i midjan. Eller var det så att många dök upp på första träningen och sedan droppade de av efter hand? När de insåg att det var Eivor i 38:an som hotade sig till Luciakronan i år igen. För vem vill vara tärna år efter år?

Nåväl, ingen snö idag heller. Förra året fick jag bittert ångra att jag utmande Kung Bore och gjorde honom till åtlöje. Så den sortens elakheter kommer jag inte ägna mig åt den här vintern. Men visst kan jag tycka att Kung Bores skägg är lite väl kort i år. Han har rakat sig ända in intill skinnet vad jag förstår.

Nu ska jag snart sova lite.

Godnatt!

Ja det är precis vad det ser ut som, en banan som för länge sedan passerat bäst före datum. Jag hittade den av en slump i min ryggsäck. Där hade den legat och mognat till sig sedan jag avslutat säsongen ute på skolorna. Jag är lite nyfiken på vad som hade hänt med den om jag inte hittat den nu. Om den fått ligga ytterligare någon vecka i ryggsäcken. Hade den själv klättrat ut och tackat för sig? Det får vi aldrig veta.

Idag har jag återigen lämnat in illa Bettan på verkstaden. Sist fick jag höra att den läckte olja och så kan man ju inte ha det. Bilbesiktningen står för dörren och jag vill inte riskera att smutsa ner besiktningsmannen i onödan. Att läcka olja kan vara en dyrbar historia fick jag veta. Det kunde klättra på pengarstegen från 1500 kr till hur mycket som helst. Nåväl, idag skulle de lokalisera vart det kom ifrån och förhoppningsvis var det bara en enkel packning för en billig peng. 

Bettans äventyr hos verkstadskillarna slutade med att inget gjorts. Varken bu eller bä. Varken mer eller mindre. Det kändes helt ärligt lite surt att ha kryssat bort sig från jobb under en hel dag bara för att få tillbaka Bettan i samma skick som jag lämnade henne. Nåväl, jag slapp att betala och vi utarbetade en plan inför besiktningen. Alltid något.

Idag fick jag svart på vitt att det faktiskt lönar sig att opponera sig mot myndigheter. För en tid sedan berättade jag den rysliga historien att Posten satt mig i Kronofogdens register med en prick. Eftersom jag bevisligen inte hamnat där av egen kraft ägnade jag mig åt att bevisa det. Idag fick jag så äntligen svar från Kronofogden, som beslutat att fortsätta se mig som fläckfri och tog bort anmärkningen. Jag blev väldigt lättad och det kändes oerhört skönt att mina ansträngningar för att bevisa min oskuld lönat sig. Kronofogden skriver i sitt beslut att de "...bedömer att uppgifterna är missvisande enligt databaslagen, då du gjort detta sannolikt genom din komplettering till ärendet." 

Därmed puffar jag till dunet.

Godnatt!

En helg fylld av lugn och ro har passerat. Det är ju inte varje dag man blir bjuden på Syltgrottor, men nu har det hänt. Fröken H hade bakat de små underverken och jag ska erkänna att jag åt mer än en. Det blev en så pass trevlig upplevelse att jag bestämde mig för att baka ett eget gäng till jul. Vi får ju se om jag lyckas få till dem lika bra men jag ska göra ett tappert försök. Lilla Sirsan ägnade sig helhjärtat åt Barbapapa som blivit ny favorit i boklådan. 

Det har ju rusat på och varit första advent också. Jag har min vana trogen satt upp den varmröda stjärnan i fönstret. Det blir alltid lite mysigare i tillvaron när den sitter på plats. Till frukosten tände jag det första ljuset i min extremt snygga stringljusstake. Jag har dessvärre inte hunnit med att pynta mer än så. Jag brukar ju vira in balkongen i slinga och i år funderar jag faktiskt på att gå all in med slingor både högt och lågt, även inomhus. Jag ska överväga detta beslut innan det händer, men jag tror det kommer att bli så.

Till kvällen slog jag på stort och avnjöt kantarellsås till mina köttfärsbiffar och ugnsrostade grönsaker. Givetvis med ett glas Julmust till, vad annars? För att ytterligare poängtera adventsfirandet plockades det fram pepparkakor och värmdes en kopp glögg på kvällskvisten.

Jag ska bocka av den här helgen som en bra helg i min bok!

Godnatt!

Jag har länge gått och funderat på hur man på ett smidigt sätt får sitt skafferi att se städat och lättöverskådligt ut. Av någon anledning blir jag alltid lite irriterad när jag ska plocka ut något från skafferiet som står längst bak. Man måste hålla på och flytta om och lyfta över, nä så vill jag inte ha det. Ett äkta I-landsproblem. 

Nåväl, det var inte värre än att jag åkte ner till Hornbach efter jobbet för att återigen förtrollas av deras utbud. Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen, Hornbach har allt. Vad du än behöver i vardagen så finns det där. Därför föll det sig fullständigt naturligt att åka dit i min jakt på skafferitillbehör.

Den som letar ska finna, givetvis. Jag sprang på en trave trälådor i olika storlekar. Mer eller mindre som gjorda för mina mjölpaket och sirapsflaskor. Fyra stycken i två olika storlekar pryder nu mitt skafferi och uppfyller mer än väl mina krav på finfin skafferiinredning. 

Jag passade även på att samla lite vuxenpoäng, ja kanske till och med tantpoäng när jag köpte årets första Amaryllis på lök. Jag tycker de är så vackra! De klassiskt röda ska det vara, vita går också an. Det är ju lite av en sport att få dem lagom långa, om man nu köper dem på lök vill säga. Vattnar man för mycket och ger dem vad de tål ljusmässigt så här års, så är risken man att drar de iväg för mycket på längden. Då viker de sig och går av när klockorna blommar ut. Så vill man inte ha det. Lagom är bäst. Jag lär återkomma i ämnet om jag lyckas.

Därmed tackar jag för i afton.

Godnatt!

En cykelmek. Till stilen slående lik det lilla Bermudacaféet under Johanneshovsbron. Om jag hade haft en cykel, hade jag nästan hoppats på att den skulle gått sönder precis där. Så att jag kunde sträcka mig efter de små skiftnycklarna som fästs i långa snören. Nästa sommar tror jag förövrigt att jag ska se mig om efter en begagnad cykel. Det kan väl inte kosta många hundralappar? Jag skulle definitivt spara många hundralappar på de sms-biljetter jag nu slösar på att ta mig till stan. En sträcka som jag då istället skulle kunna avverka på min begagnade cykel. Men det blir nästa år.

Idag har jag haft en ledig dag och jag hade tur med vädret. Det har varit soligt och jag passade på att ta en promenad. Fröken V var min följeslagare och vi styrde stegen utmed vattnet vid Årstaviken. Trots att termometern visare hela nio grader så var det riktigt skönt med en mössa på skulten. Kanske var det den annalkande stormen Berit som gjorde sig lite påmind? Inte för att det blåste tillnärmelsevis lika mycket som jag tror att Berit gör när hon kommer, men det viftade lite i trädtopparna och det räckte för att det skulle kännas svalt om öronen.

Efter en kopp kaffe och en grillad macka lät vi benen vila en stund och tog tunnelbanan tillbaka. Jag åkte som vanligt hem på en sms-biljett. Jag tror livet blir enklare och billigare med en begagnad cykel.

Nu vilar jag en stund!

Godnatt!

Ett säkert tecken på att julen närmar sig är butikernas livliga julskyltningar. De börjar tidigare och tidigare för varje år och årets tomtehysteri är inget undantag. Kungsträdgårdens julmarknad insvept i saffransdoft och pepparkakor är ett annat säkert julkort. Men när Skeppsbrons jättegran i Kinneviks regi monteras upp vid vattnet, ja då kan man vara säker på att julen står för dörren på riktigt. 

Storslaget ska det vara, som alla år. En äkta Disneygran som mäter 36 meter från gatsten till toppstjärna. Visserligen en meter kortare än rekordnoteringen, men icke desto mindre imponerande. Om någon för hundra år sedan föreslog att man skulle "montera" upp en julgran mitt i Stockholm på det sätt som nu görs, skulle folk förmodigen ha skrattat. Vaddå montera upp? Jo, för exakt så går det till om man vill ha en gran som är precis så fin som en gran ska vara. Minutiöst och exakt in i minsta detalj.

Stammen fraktas dit för sig och grenarna vid sidan av. Sedan sammanfogas de på klassiskt hemmabyggemanér med borr och skruv, kanske även trälim. Ett tiotal personer arbetar med att tillverka granen. Det är allt ifrån skogshuggare och smeder till timmermän, som lägger ner tiotals timmar på att få granen i ordning. Lagom till klockan 15 den första advent tänds de 5000 lamporna under högtidligt firande med glöggservering och barnkörsackompanjemang. Fint som snus! Glöm aldrig det om i år är året då du vill fira in Advent riktigt storslaget.

Nu ska jag vila mig lite!

Godnatt!

Någon hade helt sonika ställt upp ett caféset under Johanneshovsbron. Det kändes lite som att denna någon också längtade till varmare breddgrader så här i slutet av November. Bermuda stod det på en liten skylt, omgivet av lila palmer i solnedgång. De senaste dagarnas skokartongsväder har verkligen fått även mig att längta mot solen och värmen.

I brist på det duger det fint att ta långa promenader. I helgen passade jag på att uträtta lite ärenden inne i stan och istället för att ta tunnelbanan så lät jag benen jobba lite. Jag gick förbi Mariatorget och Staffars serier. Där köpte jag en handfull Kalle Ankatidningar från slutet av sextiotalet. Ni vet de där tidningarna där man inte sparat på bläcket i serierna. Underbart starka färger! Jag tänkte försöka använda dem till ett projekt som jag lurat på ett tag, vi får se hur det tar sig uttryck så småningom. 

Från Mariatorget styrdes stegen förbi Slussen utmed vattnet vid Skeppsbrokajen som för dagen var invaderat av Greenpeaceaktivister. De hade dessutom parkerat sin lilla nätta båt Rainbow Warrior vid kajen och den var imponerande minst sagt. Inte minst masterna, som pekade drygt femtio meter upp mot himlen. Kanske är det sjölejon och aktivist man ska bli i nästa steg av livet.

Nu ska jag försöka lindra min fruktansvärt vassa huvudvärk.

Godnatt!

Om halkan nu är osynlig hur kan man då veta var den slår till? När Aftonbladet dessutom specificerar det som dödshalka är det ju inte utan att man blir lite orolig. Som om inte det vore nog flaggas det också för att man ska planera för det värsta. Då känns paniken inte långt borta. Lite som att domedagen synar oss i vitögat. Dödshalkan är kommen! Jag vet knappt vad det är för någonting, men det låter alldeles fruktansvärt. Och den slår till helt osynlig från oväntat håll. Jag är rädd.

Dagen idag har inneburit en del små ärenden av allehanda slag. Som frilans måste man vara om sig och kring sig för att få tillvaron att rulla. Detta har jag sysslat med idag. Jag passade även på att dyka förbi Mr P i studion för att ta del av lite kokkorv i bröd med tillhörande rand av senap. Mycket trefligt! Det var alldeles för länge sedan jag gjorde mig ett besök där nere. Om det blir som tänkt finns mer tid för den sortens begivenheter framöver. Efter avslutat samkväm med korv och kaffe begav jag mig hem i rasande tempo. Jag ville inte riskera att hamna mitt i dödshalkan och dess rysliga efterspel.

Nu sitter jag här med middagsplanerna färdiga. Vad vore godare en fredagskväll än några stadiga Kåldolmar med potatis och lingon. Det är i alla fall planen. Jag har aldrig gjort det förut, men det verkar inte allt för svårt. Jag ber att få återkomma i ämnet, så ska jag ge ett omdöme i smak och konsistens.

Tack för mig!

Godnatt så småningom!

Idag slog jag på stort på jobbet. Allt i enlighet med fotohandboken: minimera risken för att fjuttarna ska snubbla på sladden. Jo jag tackar jag! En bra avslutning på säsongen fick jag också med vänligt bemötande och frågan om kaffe. Det är det som skiljer agnarna från vetet. Imorgon packar jag ur utrustningen för den här gången. Gamla Bettan lär nog bli glad att få lite mindre att släpa på, jag också för den delen. 

Nu ska jag åter försöka komma igång med träningen på riktigt. Visst har jag tränat, men jag har aldrig känt mig utvilad eller pigg när jag dragit igång ett pass nu under hösten. Skolfotosäsongen innebär riktigt tidiga mornar och ni som känner mig vet att det inte är min tid på dygnet. Nu hoppas jag kunna få sova åtminstone ett par timmar till på morgonen och därmed få mer kraft och energi åt att komma i form som jag vill. Vi får se hur det går, jag ska i alla fall ge det ett rejält försök. 

Förr om åren var jag så duktig med att köpa julklappar i tid innan hetsen drar igång här i Stockholm. Jag har hört att åtminstone ett par av mina vänner redan börjat se över sina inköp. Själv har jag inte ägnat mig åt jultankar, jag står inte ens i startgroparna. Jag har däremot knåpat ihop en liten önskelista för egen del i år och det är inte illa. Familjen brukar få dra ur mig saker jag önskar mig när julen visar sin röda skrud i butikerna. I år blir det lite av ett kökstema tycker jag mig se. Jag lagar allt mer mat och då känns det ju lite extra nödvändigt att ha saker som fungerar bra i köksregionerna. Vi får väl se om Tomten dyker upp med något av det som står skrivet i min julbok.

Därmed önskar jag Godnatt!

Idag var det riktigt tidig uppstigning för färd mot Strängnäs. Det ekade tomt på vägarna och månen hängde fortfarande trasigt tung på himlen. Väl framme möttes jag av en hundrackare och en trevlig dagbarnvårdare. Jag skulle hålla till i vardagsrummet och hade två små pojkar som publik under hela studiobygget. I min ryggsäck låg som vanligt Pandan som räddning. Idag hade det dock kunnat gå riktigt illa för min arbetskamrat. I ögonvrån såg jag hur husets byracka tillika en Airdaleterrier stack ner nosen i min ryggsäck och drog upp min vapendragare i nackskinnet. Han sprang iväg med honom och jag gick efter. Jag hade tur, familjens vakthund hade inte vett att vakta sin nyfunna leksak. Jag tog Pandan och gömde den utom räckhåll i min väska på bordet. Tack och lov!

Väl hemma igen kom Fröken H och lilla Sirsan över och förgyllde tillvaron. Vi ägnade en stund åt att plocka ner och sätta upp alla magneter på kylskåpet. De svarta magneterna kunde hon plocka ner själv, men de röda satt för hårt. Då stampade hon lite på stället av frustration. Av det kan man välja mellan att dra två slutsatser. Antingen att magneterna var riktigt kraftfulla eller att Sirsan är förhållandevis svag. Det sistnämnda borde ju rimligtvis kunna stämma om det nu inte var så att hon tidigare i livet visat prov på stor styrka. Hon har burit omkring på stolar och skjutit vagnar framför sig som om de små armarna var lika starka som på en vuxen. Så dagens magnetövning väljer jag att lägga till undantagen. Hon kanske hade en dålig dag bara.

Nu vilar jag lite inför slutspurten på jobbet.

Godnatt!

Idag har jag sannerligen haft en lugn dag på jobbet. Destinationen var Rönninge och arbetsbördan sju (7) barn. Ingen jätteinsats från min sida ska sägas. Men vad fasen, jobb som jobb och jag blev erbjuden kaffe. 

Efter avklarat värv ägnade jag eftermiddagen åt att ta en promenad med Fröken V. Nackareservatet avverkades och när Runkeeper stängdes av hade vi båda avverkat drygt en mil till fots. En skön promenad, trots att det var en aning krispigt och kallt i luften. Jag förstår inte varför jag missade att ta på mig mössan innan jag gav mig iväg, den hade behövts. Vi hittade spår av snö på gångstigen. Kan snö uppstå i enstaka klumpar måntro? Vi hittade aldrig någon förklaring till varför det låg där. Tänkte att det kanske skulle finnas en skidbacke eller spolad isbana bakom kröken, men vi såg aldrig någon. Var det måhända Kung Bore som åter pockade på uppmärksamheten?

Jag är verkligen bortskämd där jag bor. På ena husknuten har jag storstan och myllret. Pulsen och tillgängligheten. Och i andra änden ligger Nackareservatet med sin orörda natur som en lummig syrebubbla. Det är få förunnat att kunna välja och vraka på det sättet. Nästan lite som att ha kakan och äta den .Jag tycker mycket om det.

Nu ska jag vila inför morgondagens Strängnäs.

Godnatt!

Som jag tidigare berättat styrde jag kosan mot Sala och pappa i slutet av förra veckan. Jag bytte mina däck och gav mig tillbaka mot Stockholm. Jag ska erkänna att jag huttrade lite när jag satte mig i bilen. Pappa har en aning kyligt inomhus, eller en aning kyligt är egentligen en underdrift. Det var iskallt helt enkelt, jag frös in i märgen när jag åkte därifrån. Gamla Bettan fick jobba lite för att tina upp mig på hemvägen. Pappsen har ett varmt hjärta, men huset är rena köldhålet.

Vägen hem låg i tät dimma och jag tycker mycket om dimman. Jag vet inte vad det är som gör att jag känner så mycket för den, men det gör jag. Den invaggar mig i någon form av ro och harmoni. Om jag ska dra det till sin spets skulle jag nog kunna påstå att dimman är det bästa med hösten. Åtminstone det vackraste.

Helgen har varit angenäm, lugn och fin. Cirkus bjöd på krogshow och Fröken H på fika. En skön blandning som får hösten att kännas lite lättare att ta sig igenom. Cirkusprinsessan uppfyllde som vanligt förväntningarna och jag kastades tillbaka till åttiotalet med en rosa bomullstuss knuten om hjärtat. Det var härligt!

Den här veckan är jag inne på upploppet på jobbet. Det är, skönt. Det tycker jag varje år när det lider mot sitt slut. Jag är trött på snoriga barn och slitet med studioprylar. Trött på griniga förskolefröknar och skeptiska ungar. Men nu är det alltså på upphällningen och det är helt ok.

Nu ska jag vila lite för att kunna spurta i mål.

Godnatt!

Att byta däck kan vara ett äventyr i sig, åtminstone om man har med Bettan att göra. Jag visste sedan innan att jag skulle bli tvungen att köpa ett nytt däck eftersom ett av de gamla var på tok för dåligt. Efter dagens däckbyte åkte jag därifrån med fyra "nya" däck på "nya" fälgar. Vad hände liksom?

Jo, följande. I väntan på att Bettan skulle kläs i vinterskrud tog pappsen och jag en promenad. Efter en stund ringde de från däckfirman och sa att en fälg på ett av de däck som skulle monteras på bilen var helt skev. Dessutom var det egentligen bara ett av de gamla däcken som var okej. Resten saknade lite för många dubbar för att vara sk säkra vinterdäck.

Men, sa mannen i andra änden, som också var en bra säljare, jag fick precis in fyra bättre begagnade däck på fälg och jag tänkte föreslå en deal. Du får fyra riktigt bra däck, egentligen lite för bra för din bil (jo han sa så), på fälg, inklusive arbete för 1700 kr.

Jag insåg att jag just höll på att göra ett kap eftersom de strax innan vår promenad sagt att ett nytt däck skulle kosta strax under tusenlappen. Så jag tackade ja.

Så gick det till när Gamla Bettan fick sig ett par riktigt fina broddar med klös.

Nu ska jag försöka sova i pappas gästsäng.

Godnatt!

Idag möttes jag av en kylig morgon i Stockholm. En sån där råkall och fuktig senhöstmorgon. Månen stod fortfarande kvar och kikade ner på mig när jag satte mig till rätta i gamla Bettan. Morgontrafiken på fullproppade Johanneshovsbron förvandlades till en magisk kömorgon när solen närmade sig horisonten och färgade himlen orange och rosa. Det var vackert! Trots köerna kunde jag se det.

Som jag nämnde i måndags tränade jag ju för första gången på tre veckor sedan jag blev rejält förkyld. Det var länge sedan jag kände en sådan genomvidrig träningsvärk som plågat mig de senaste dagarna. Det känns som jag tror att det skulle kännas om man blivit påkörd. Varenda liten fiber i de berörda musklerna värker. Jag stapplar ur sängen som en åldring på morgonen. Går stelbent och sakta i trapporna till lägenheten. Jag har till och med svårt att sätta mig ner på toalettstolen när det behovet trycker på. Kan man träna bort träningsvärk? Imorgon ska jag i vilket fall göra ett försök, för så här kan jag ju inte ha det. Fortsättning följer.

Tills dess önskar jag godnatt!

Idag var en sådan där dag som man önskar att man hade sluppit. Jag anlände till en jobbdestination på motsatt sida av stan efter att ha umgåtts med köhelvetet sedan halv sju på morgonkvisten. Bara för att få vända och åka hem igen eftersom förskolan glömt bort att det var fotografering.

Hurra en ledig dag, tänker ni. Nej, nästa fotografering i samma nordligt belägna förort skulle gå av stapeln klockan 13.30. Jag ringde dem för säkerhet skull och kollade att de var beredda. Jag ville ju inte riskera att behöva åka genom stan och hamna i köhelvetet förgäves ytterligare en gång. De var lyckligtvis beredda och fotograferingen ägde rum i en lokal inte mycket större än en vanlig lägenhetstoalett. Men jag är inte bitter.

Imorgon laddar jag för nytt besök i förorten.

Godnatt!

Idag har det stått flyttning på schemat. Jag är en av de få i sällskapet som pluggat till mig ett körkort och får därför glädjen att köra flyttbil när denna begivenhet äger rum. Idag bar det av till OKQ8 vid Globen och sedan vidare till papperkassarnas hemvist. Redan innan flytten hade jag nämnt jag att jag har källaren full av flyttkartonger. Om det sedan fallit ur minnet på fröken H eller om hon helt enkelt ville agera bra kvinna reder sig själv förtäljer inte historien. Således hade kartongerna inte räckt och kassar i allehanda format och material hade packats fulla till bredden. Jag ska ärligt säga att det ibland kan vara lättare att bära kassar upp för tre trappor än kartonger, det var mer det att jag blev ganska förvånad över hur mycket kassar en människa kan äga. 

Nåväl, kassar eller kartonger gör detsamma. Vi var sjukt effektiva och flyttade ett helt bohag på två timmar. Efteråt bjöds vi på fantastisk Thaimat på Hammarbyhöjdens, ja kanske norra Europas, bästa Thaihak, Lampan. En bra kväll helt enkelt!

Jag ska inte tjata speciellt mycket om min träning har jag ju lovat. Men idag var det åter dags at träna efter tre veckors uppehåll pga förkylning. Det var ren och skär glädje att få ta ut sig lite igen. Endorfinerna rusade runt i kroppen och jag känner hur mycket piggare jag blir av att få röra på mig igen. Härligt! Imorgon blir det nya tag.

Tills nästa gång, godnatt!

Som ni ser kommer kylan snart igen. Det börjar bli dags att damma av vinterjackan och de tjocka vinterkängorna. I år är jag beredd, jag har ett par rejäla skor som jag varken kommer att halka runt eller frysa i. Jackan är nästan lite för varm för sitt eget bästa, men om det nu ska komma en köldsmocka kan det ju vara skönt att burra in sig i mjukt dun.

Den här helgen har jag blivit bjuden på historiens godaste soppa. Jag har i många år trott att min krämiga potatis och broccolisoppa varit svårslagen, men nu har det alltså hänt. Den har förpassats till en säker andraplats på sopptoppen. Den nya ettan är en sprakande höstsoppa innehållande bl a sötpotatis, tomater, linser, kokosmjölk och chili. Jag kände när jag åt av den att jag antagligen hade kunnat äta hur mycket som helst. Det är bara att lyfta på hatten, jag får se mig besegrad.

Nu ska jag försöka sova lite!

Godnatt!

Någon har tappat sin mustasch vid behållarna för naturgodiset. Då återstår frågan, hur gick det till och saknar vederbörande sin läppbehåring? Det är undringar som kan vara svåra att få klarhet i just i skrivandets stund. Kanske kan jag återkomma i ämnet.

Idag var det dags för ytterligare en fikastund, på otippade Scandic Malmen. Fröken R sa att det är trevlig med fika på hotell eftersom det är lugn och ro. Jag är beredd att hålla med, jag tror jag kommer att göra om det. Kanske Hilton blir nästa avstamp, eller måste man ha aftonklänningen på då?

När jag kom hem från dagens kaffestund såg jag att jag hade fått lite banan på halsen. För er som undrar hur det smetats fast kan jag nämna att Fröken R hade sin son med sig och han smaskade i sig banan medan vi roade oss med kaffet.

Därmed önskar jag godnatt!

Eftersom skolorna har höstlov har jag också det. Jag unnar mig att vara obokad den här veckan. Sova ut, sköta om min förkylning och ordna med sådant som jag inte hinner när jag jobbar. Som tex att köpa födelsedagspresenter till en 35-åring. Att köpa presenter är roligt tycker jag, i synnerhet om man varit lyhörd under året och kommit på något riktigt bra. Något efterlängtat och önskvärt. Så nu återstår det bara att se om den som får presenten tycker lika mycket om den som jag.

En annan fördel med att ha höstlov är att man hinner träffa de vänner som hamnat lite i skymundan på grund av jobbet. Idag var det Fröken R och hennes lilla son som stod på tapeten. Lillen var vid gott mod och charmade mig tills mitt hjärta smälte, som sig bör. Det var med andra ord en väldigt lyckad eftermiddag med mor och son. 

Väl hemma väntade min ekologiska låda på mig utanför dörren. Diverse ljuvligheter i smått och stort, bland annat den naggande goda burken med drickchoklad. Som klippt och skuren för kommande vinterdagar med rosor på kinden.

Nu önskar jag god!

Godnatt!

Jag vet inte om ni ser byggnaden där borta i fjärran, det är Scandic Hotel i Kista eller Scandic Victoria Tower som de valt att döpa den till. När man först ser den dyka upp vid vägkanten ser det ut som en gigantisk mur mot himlen. Det är ingen vacker syn, det vill jag lova. Ju närmare man kommer desto tydligare ser man hur någon verkligen velat skapa något spektakulärt, vilket det säkerligen också var, på ritbordet. En byggnad helt klädd i glas, det är klart det blir vackert när solen lyser på den och kastar solkatter över hela Kista. Men när det är skokartongsväder och regnet hänger i luften ser det bara ut som en kvarleva från andra världskriget, en grå vägg som kastar mörka skuggor över motorvägen.

Idag hade jag lovat fröken H en sväng till IKEA. Hon hade förberett sig minutiöst och printat ut en inköpslista från hemsidan. En lista på inte mindre än fem sidor. En sådan lista kan vid första anblicken se rätt överväldigande ut, men det visade sig vara något av det smartaste man kunnat göra när man ska handla mycket. Aldrig har en tur till IKEA varit så effektiv. Listan bockades av i ett huj och jag tror det var rätt få "onödigheter" i kundvagnen när vi så småningom nådde kassan. Mycket imponerande!

Nu ska jag åter vila min krassliga lekamen.

Godnatt!

Ganska skickligt om du frågar mig, 300 kronor prick. Idag var det dags att fylla tanken igen och den här gången fick jag susa iväg till Bagis för att få några extra ören kvar i plånboken. Om jag känner mig själv kommer det inte att bli en vana. Bagis ligger trots allt en bit bort. Inte långt, men tillräckligt långt bort för att  kännas som en omväg.

Idag har jag arbetat i norrort igen. Något som jag tycker mindre om, om man nu ska visa sig från den gnälliga sidan. Inte för att norrort är något fel i sig, det kan vara ganska trevligt har det visat sig, utan för att jag bor i söderort och måste samsas med alla de andra bilburna som ska till jobbet. Infartsköerna är och förblir djävulens påfund, varken mer eller mindre. Jag hatar dem.

Nåväl, jag nådde min arbetsdestination och möttes av trevliga människor som bjöd på kaffe. Då är infartsköerna snart bortglömda. Så här på sensäsong arbetar jag nästan uteslutande på förskolor och då är det såklart Pandan som är centrum i min pedagogik. Den möts i de allra flesta fall av glada miner och när den pruttar har man nästan i 100 % av fallen kammat hem ett leende.

Idag nådde Pandans popularitet dock nya höjder. Jag hörde en liten kille som på väg in till min porträttstudio sa: Nu ska jag få träffa den där jättetuffa Pandan igen!

Vid dessa tillfällen är infartstrafiken helt glömd. Fröken V frågade vad det egentligen är med den där Pandan som är så fascinerande, en tufsig liten Panda liksom. I ärlighetens namn tror jag inte att det enbart är Pandan som är underhållningen utan den som håller i den. Aldrig bjuder jag så mycket på mig själv som i sällskap av denna lilla svartvita björn. Ibland så till den milda grad att svetten pärlar sig i pannan.

Imorgon är en annan dag och nu ska jag njuta av några dagars höstlov. Björnen sover i sitt lugna bo.

Godnatt vad det lider!