Att hitta något på rean fungerar som allra bäst när man åker dit helt förutsättningslöst. Så var det idag. Jag åkte dit för att köpa en ny almanacka och en liten flaska bubbel till nyårsafton. Jag återvände hem med två byxor och två fina ulltröjor. Totalt kostade dessa fyra plagg lika mycket som endast byxorna hade kostat före rean. Vilket kap! Ja, jag vet att vissa butiker luras lite under rean, för det har jag läst i Aftonbladet. Kanske hade de satt upp priset på dessa byxor strax före rean så att det nedsatta priset skulle få mig att känna det som att jag i princip lurade affären genom att köpa dem. Men, man kan väl få drömma lite, låtsas att jag faktiskt tjänade in 1200 kr på att invänta rean. 

Att köpa almanacka innebär att bli satt i en djungel av olika format och utförande. Kanske är det bara jag som använder almanacka numera? De flesta verkar nöja sig med att skriva ner händelser som påminnelser i telefonen. Jag däremot, tycker det är lite trevligt att ha mina inplanerade saker på pränt. Jag får en överblick som känns bra. I vilket fall som helst hittade jag en tillslut. En svart som visade tiden veckovis på varje uppslag, det gillar jag.

Nu ska jag sova en stund.

Godnatt!

Julen är över. De röda dagarna har övergått till vardag och det gick väldigt fort den här gången. Jag känner att jag ska ta en tur tillbaka till Skåne igen innan våren kommer.

Varje år längtar jag tills jag får smaka av skinkan, sillen, syltan och rödbetssalladen. Varje år tycker jag att det är lika gott! Det är märkligt ändå hur unikt ounika vi är i våra traditioner. Påsken, midsommarn och julen har vi i stort sett dukat upp samma saker på linneduken. Men skinkan lägger vi till under julen. Det är också den som är julen för mig. Tillsammans med den godaste senapen på jorden: Hudiksvalls stolthet Graveleijs. En sötstark grovkornig variant som får skinkmackan att smaka som en dröm.

De julklappar jag fick gick på kökstema i år. I fortsättningen kommer det bakas och lagas husman så det står härliga till. Den fina bakskålen rymmer hur mycket deg som helst och det ska bli riktigt kul att ta ut svängarna i den.

På det hela taget tycker jag att julen varit väldigt mysig. Skåne bjöd sin vana trogen på en grön jul tyvärr, men man kan inte få allt . Dagen före julafton passade dock Kung Bore på att lägga ut nästan hela sitt skägg på Kullahalvön. Kombinationen hård vind och drivbildning gjorde att vi nästan trodde på en vit jul även i Skåne, men vi gick som sagt bet. På julaftons morgon var gräset lika grönt som barren på granen. En grön jul som sagt.

Åter i Stockholm låg snön om möjligt ännu djupare än när jag åkte. Jag är glad att Gamla Bettan stått i tryggt förvar under tak. Så slapp jag gräva ut henne det första jag gjorde.

Idag har vi satt kristyr på pepparkakshuset som tillverkades enligt egen ritning före jul. Bättre sent än aldrig tycker jag. Ett lite större hus med tillhörande dass och uthus stod klara att få kristyrdekor. Det blev riktigt fint!

Till alla inblandade, tack för en fin jul och fint sällskap! Och tack för fina presenter!

Godnatt!

Idag har vi hunnit med en massa roliga saker. Frukostmackan svaldes i ett huj och vi begav oss in till metropolen Höganäs för att köpa de sista julingredienserna. Skinkan är inhandlad och ska få sin klassiska griljering under morgondagen. Man såg tydligt vilken sorts skinka som är mest populär bland skåningarna. Den rimmade. I vårt hem faller den definitivt under kategorin nitlotter. Vi äter den kokta punkt slut. Ingen trams med rökta eller rimmade skinkor.

Det har poppat upp en massa kul butiker och mysiga caféer här i krokarna. Höganäs saltglaserats lokaler har expanderat med en affär som skulle få Ernst Kirchsteigers idéförråd att bubbla över av glädje. Där finns allt ifrån ljuvligt doftande tvålar till retroinredning i ny tappning. I det intilliggande caféet avnjöt vi en kopp kaffe och saffransbröd med marsipan. Ljuvligt!
Saluhallen i samma byggnad sålde lokala specialiteter och det var en fröjd för både öga och gom!

Eftermiddagen ägnades åt julgodistillverkning. Rocky Road, vaniljkola och marmelad stod på agendan. Ännu vet vi inte resultatet av marmeladen och kolan. Dessa ska skäras upp och paketeras. Rocky Road blev dock precis lika underbara som man kunde förvänta sig.

Nu ska jag sova en stund.
Godnatt!

Ja det är inte utan att man undrar lite vem som skulle vilja lägga 105 kr på fyra köttbullar, lite mos, gräddsås samt dryck? Detta generösa erbjudande stod SJ till tjänst med under dagens resa till Skåne. Det hade ju kostat 115 kr så jag antar att SJ ville få oss att tycka att vi gjorde ett kap.
Själv lät jag dock bli. Inte för att jag inte tycker om köttbullar. Inte heller för att jag inte var hungrig. Men så här i vinterkräktider låter jag ingenting snudda vid ansiktet som jag inte själv tillagat efter att noggrant ha tvättat mina händer.

Nu har jag i vilket fall nått fram till Skåne och SJ höll tiden. Det tackar jag för!

För er som eventuellt undrar varför bilden kommer sist i detta inlägg. Jag skriver från mobilen och vet helt enkelt inte hur jag får bilden att hamna ovanför texten.

Godnatt!

Den stora julbakshelgen har passerat. Sedan några år tillbaka brukar jag baka knäckebröd till jul, så även i år. Brödet fick sällskap av Sirapskakor och den klassiska pepparkakan. Samtliga tre smakade som man säger lite för gott, för mitt eget bästa. Pepparkaksdegen räckte inte bara till små hjärtan och granar utan även till ett hus. Mina usla betyg i matematik gjorde mig till en inte allt för pålitlig arkitekt, men ett hus blev det. Med tillhörande dass och uthus. Med lite kristyr som pricken över i tror jag faktiskt att det kan bli riktigt fint. 

Det har blivit plusgrader. Snön är mjuk som strösocker och det gör det inte precis enklare att bo i söderort. Idag lyfte jag helt sonika luren och ringde de ansvariga för snöröjningen här i Johanneshov. Kanske inte helt förvånande kunde samtalet inte ens kopplas upp. Troligtvis var det fler än jag som ledsnat på snömisären. Jag ger upp.

Jag har ägnat kvällen åt att slå in julklappar. Det blir alltid fler än man tror och jag får fortsätta min paketinslagning imorgon. Jag tillhör dem som säger nej tack i affären när de frågar om jag vill få det inslaget. Något ska man ju slå in själv också tänker jag, det hör liksom till. I år har jag ju dessutom köpt de allra flesta av mina julklappar på nätet och då finns det inget annat alternativ än att slå in på egen hand. Men det är roligt att slå in paket tycker jag. Kul att göra fint för att kunna ge bort.

Godnatt!

Lilla släktklenoden Lucia står på plats och allt är som sig bör denna den 13 december. Jag läste i tidningen att meteorregnet Geminiderna skulle spraka för fullt under Luciakvällen. Men jag verkar gå bet på det eftersom molnen hänger tunga över Stockholm. Det hade varit roligt att se annars kan jag tycka. Geminiderna är tydligen kända för att ha starka olikfärgade vita, gula, gröna och blå meteorer. Denna afton kan den som har klart väder skåda mellan 50-80 meteorer per timma. Men jag får fortsätta att glutta på TV.

Och för er som ännu inte upptäckt Historieätarna på SVT kan jag passa på att rekommendera det nu. Erik Haag och Lotta Lundgren äter de sig igenom sex olika tidsepoker. De smakar på det bästa och sämsta ur vår svenska mathistoria. Riktigt intressant och underhållande om jag får säga det själv. Ta en titt!

Godnatt!

Nu har det hänt, en av gatorna i mitt kvarter är plogad! När jag kom från tunnelbanan tidigare idag stod det två traktorer och en gigantisk lastbil på gatan och det lastades snö för glatta livet. Jag förmodar att tisdagsgatan nu är parkeringsbar. Har jag tur kan Gamla Bettan få plats där imorgon. 

Dagens fotografering gick av stapeln i Midsommarkransen och dit kunde jag som tur var åka tunnelbana. Jag besökte en underbart fin lägenhet med två kakelugnar och en öppen spis. En överfull skål med doftande Ingrid Marie stod på matsalsbordet och i fönstret med burspråk stod en vit amaryllis. På golvet vid kakelugnen stod en vas med granris och det knastrade hemtrevligt från den öppna spisen. Det var en riktigt angenäm stund i södra Stockholm.

Idag kom det sista paketet från min julklappslista med posten. Nu kan jag med anda ord bocka av julklappsköpen för i år. Det känns lite skönt att ha allt klart. Nu återstår det roliga med att slå in dem i små fina paket och ge bort dem. 

Godnatt!

Traditionsenligt gick det årliga julbaket av stapeln i helgen. Lussebullar, pepparkakor och marsipanfigurer tillverkades i en faslig fart. Årets saffransbullar innehöll också marsipan vilket faktiskt var en riktig fullträff. Goda och saftiga blev de! 

Att sätta samman en byggsats pepparkakshus är alltid lite av ett lotteri. Det kan bli fantastiskt, eller ett riktigt bottennapp. Årets byggsats var redan när förpackningen öppnades lite trasig och känslan av nederlag slog emot mig redan innan sockret smälts. Nåväl, Fröken M fixade biffen och det blev riktigt stiligt med lagning och allt. Trixet är att sätta samman huset med just karamelliserat socker. Det är skållhett och inte helt samarbetsvilligt. Trots detta lyckades vi enligt ritningarna.

Snön. Jag vet inte längre om jag tycker lika mycket om den. Vi kommer helt enkelt inte överens. Eller jag ska väl snarare säga att Gamla Bettan och snön passar mycket dåligt ihop just i år. Jag kan faktiskt inte minnas att det var så här illa sist det kom mycket snö. Visserligen plogas det, men inte på långt när lika intensivt som snön faller. När vi i vårt kvarter äntligen lyckas vara samspelta och flytta våra bilar från städgatan händer ingenting. Snön ligger lika fullt kvar och glor på en, i drivor som gör det omöjligt att parkera.

Idag när jag kom hem från jobbet fick jag sitta i bilen och vänta på att klockan skulle bli fyra så att jag skulle slippa böter på den enda gata som fanns ledig. Jag känner mig ganska uppgiven vad gäller plogningen i vinter. Imorgon får jag helt enkelt försöka ta tunnelbanan för att slippa ha ont i magen över att inte hitta parkering. 

Godnatt!

Idag tog jag med mig ficklampan och lyste igenom mitt förråd. Den som söker finner visade det sig, jag hittade min lilla snöskyffel. Sedan fanns det liksom ingen ursäkt längre, det var bara att börja skotta. En och en halv timma senare hade jag skottat fram bilen och förhoppningsvis skapat en så stor lucka i snövallen som krävs för att jag ska kunna ta mig ut imorgon. Jag ska ärligt säga att jag nästan börjar gråta när jag tänker på att någon annan kommer att ta min välskottade parkeringsplats på måndagsgatan när jag lämnat den för jobbet. Nåväl jag kan i alla fall känna mig lite glad över att ha fått en och en halv timmas träning samtidigt som jag gjort lite nytta på kuppen.

Nu håller jag tummen för att de flingor som nu faller utanför fönstret inte ska bli så många fler tills det är dags att åka. Jag är inte det minsta sugen på att skotta igen.

Godnatt!

Det går inte att omnämna denna dag utan att säga något om vädret. Hur tjatigt det än må vara, det måste sägas. När jag drog upp rullgardinen hade jag förväntat mig lite mer snö än igår, men det jag såg var ju nästan löjligt. Det vräkte ner och vinden piskade flingorna mot fönstret. Tänk er Emil i Lönneberga, när han skjutsar sin älskade Alfred till Mariannelund. Hästen kämpar i stormen och Emil manar på med gråten i halsen. Lite den känslan fick jag när rullgardinen åkte upp.

Jag skulle få ett paket från UPS idag igen, julklappstider ni vet. Jag tänkte att större under har skett än att UPS delar ut paket i snöstorm. Så jag satt lydigt och väntade. På gatan utanför var snön i det närmaste halvmetersdjup och flera bilar fastnade när de skulle ge sig iväg. Spåren av bilarna som vann över snön blåste igen på tio minuter. Det var då jag insåg att jag kanske hade en övermänsklig tro på UPS och att de faktiskt skulle knacka på min dörr. 

Stockholms stad har inte ens brytt sig om att ploga vår lilla vägstump. De har prioriterat de större gatorna och därför ligger snön fortfarande halvmetersdjup här utanför. Endast en liten upptrampad stig i mitten avslöjar att folk faktiskt gjort tappra försök att ta sig någon vart idag.

Själv är jag en av dem som imorgon kommer att göra ett tappert försöka att skotta fram bilen. Vi får se hur det går.

Godnatt!

Häromdagen försökte jag leta rätt på den snöskyffel jag köpte en vinter för några år sedan. En vanlig enkelt liten skyffel som fixade de flesta snöhögar som samlats vid Bettan efter plogbilens verk. Jag känner på mig att den kommer att bli viktig för mig även denna vinter, men jag är inte människa att hitta den. Jag har tittat i garderober och förråd, den är borta. Av den anledningen åkte jag idag iväg till Sickla köpkvarter för att köpa en ny på Clas Ohlsson. Backen som förvarat de små skyfflarna ekade tom. Det fanns inte en snöskyffel att få tag i så långt ögat nådde. Varenda butik hade slut på dem. Så jag fick hyfsat snopen åka hem utan. Kanske kan jag hoppas på bättre lycka en annan dag, någon annanstans.

Godnatt!

Idag var det på håret att vi fick ställa in dagens eftermiddagsfotografering, men jag hann. Precis när jag satt mig i bilen för att åka ifrån Skarpnäck blev det svart. För en gång skull var det gamla Bettan som höll ställningarna och lyste upp vägen. Varenda gatlykta, varenda liten glödlampa så långt ögat nådde släcktes. I ett fönster lyste två stearinljus, men det var också allt ljus som syntes i hela Skarpnäck. Det var en märklig känsla, nästan lite spöklikt. Ju närmare hemmet jag kom desto mer ljus såg jag, min del av Stockholm hade uppenbarligen klarat sig. 

Jag läste i Aftonbladet att 81 000 hushåll blev strömlösa denna afton. I Bagis fick lilla Sirsans mamma hämta upp på dagis iklädd pannlampa, bara en sån sak. För det var verkligen svart som i en säck ute. På avstånd kunde man se det orangea ljuset från Stockholms innerstad. Det är sånt här som påminner en om hur beroende vi är av att alla samhällsfunktioner fungerar.

Godnatt!

Det är ingen hejd på snöandet. Nu ser omgivningarna ut som österrikiska alperna, om man bortser från de branta backarna och liftsystemet. Snötyngda grenar hänger över upptrampade stigar och frosten har bitit rejält i kinderna under helgen som varit. 

Gårdagen bjöd på ytterligare snöande men dagens första advent har definitivt visat sig från sin vackraste sida. Solen har skinit och himlen har varit så blå, så jag minns inte ens när den senast var så blå som idag. Med andra ord en perfekt dag för en promenad i Nackareservatet. Termometern visade på fler minusgrader än den hittills gjort i år, vad jag minns. Att frysa tillhör inte min favoritsysselsättning så jag satsade på full vintermundering under i form av långkalsong, tredubbla lager av strumpor och sedan toppades allt med ett par väldigt varma vinterskor, mössa halsduk och vantar. Efter någon timmas promenad bet det ordentligt i ansiktet, men vintermunderingen och speciellt skorna och dess innehåll gjorde sitt jobb ytterst väl. Fötterna var lika spisvarma efter promenaden som när jag klev ut genom dörren. Känns tryggt inför fortsättningen av vintern.

Jag känner på mig att det blir en bra vinter, i synnerhet ur vädersynpunkt. Och då menar jag vinter med alla dess beståndsdelar, så som minusgrader, snö och is. Jag står gärna ut med tre månaders vinter om den är som den varit idag. Det är ljust och härligt och minusgraderna gör luften lite torrare och högre. Jag minns vintrarna i Skåne. Tre minus där vid havet kändes mycket kallare än dagens tio. Fukten kröp liksom in i märg och ben. Inga jackor i världen kan skydda en mot skånes vintrar. Somrarna i Skåne är underbara, men vintrarna, ger jag inte så mycket för.

Godnatt!