Idag lyste flitens lampa från arla morgonstund. Solen hade också vänligheten att lysa på mig under förmiddagens gräsklippning, det gladde mig. Det är en stor trädgård vi har här vid stugan, det blir man varse varje gång gräsklipparen plockas fram ur sin vrå.

Förra gången jag var här planterade jag lavendel och prästkrage i det runda rabatten som vätter mot sjön. Vi hade hört att lavendel var en blomma som rådjuren ratade och nu när jag återkom och såg landet måste jag medge att det verkar ha stämt. Lavendeln blommar för fullt och doftar som om hela Provance flyttats till Småland. Prästkragarna är dock ett litet mysterium. Tre stycken planterade jag och två av dem har redan kraftiga och fina knoppar som snart slår ut. Den tredje står lika glad och viftar med bladen mot solen, men några knoppar ser jag inte röken av. Men jag har inte gett upp, än finns hopp. Jag läste i någon tidning att de är senblommande och det är fortfarande de självande sista timmarna i juni.

Denna fredag har också tillägnats minnet av min älskade morfar. Vi samlades vid skogskapellet och hade en bukett ängsblommor med oss. Ängsblommorna hade vi plockat vid sommarstugan som han höll så kär. På ett bord i kapellet stod den gräddvita urnan i skenet av två stearinljus. Det var vackert, men overkligt att urnan som stod där på bordet var det sista som rent faktiskt återstod av morfar. Men han är med mig varje dag, jag känner det. Även idag kände jag hans närvaro där mitt ibland oss när vinden susade genom trädkronorna till morfar sista vila. Jag saknar dig!

Godnatt!

I ren frustration över dagens besök på Sabbatsbergs sjukhus tog jag en promenad genom Vasaparken. Den kryllade av liv nu när skolorna slutat och solen sken en aning. I ett hörn av parken växte ljuvliga fläderbuskar som delade med sig av sin doft till alla. Det är en av de somrigaste dofter jag vet, härligt.

Så var det ju det här med tummen då. Jag tror jag måste sänka förväntningarna en aning vad gäller just detta bihang och förmågan att bli frisk i den. Jag gick dit med förhoppningen att få en röntgen, som möjligt skulle kunna ge svar på vad det är som molvärker så dagarna i ända. I vanlig ordning klämde och tänjde doktorn. Det pratades om överrörlighet och knäppande leder. Besöket avslutades med att doktorn återigen plockade fram kortisonsprutan. Den tredje i ordningen för min del. Ingen av de föregående två har hjälpt mig och jag undrar fortfarande om den tredje kommer att ha någon effekt. Just nu sitter jag bara här med ännu mer smärta och besvikelse. En ledsam känsla i kroppen som kanske mest av allt bottnar i insikten att jag kanske inte blir bra i min tumme, någonsin.

Nu ska jag sova. Godnatt!

Det är ju ingen idé att gnälla mer om vädret, det är en riktigt skitsommar vädermässigt så här långt i stockholmsområdet. Det tror jag att de flesta kan skriva under på. Nog talat om det.

Idag fick jag en liten glimt av Sirsan som ska åka på semester till Öland ett tag. Det är alltid lika fint att se henne och hon blir längre och klokare för varje gång. Idag körde vi folkvagnsbuss och brandbil. Den händiga mamma H hade tillverkat en gubbe till framsätet av en orange öronpropp. Oanvänd får man förmoda. Fikade gjorde vi givetvis och lilla Sirsan fick bulle OCH glass, precis som sig bör på sommarlovet. 

Kvällen har jag ägnat åt sådan som man måste ta sig an då och då, som att tvätta och betala räkningar. Måttligt roligt om du frågar mig.

Godnatt!

Idag vaknade jag av att regnet forsade ner utanför fönstret. Precis som meteorologerna lovat. De stackars växterna på balkongen stod och kippade efter andan med vatten upp till knäna. Tydligen kan det bli för mycket även för dem som livnär sig på vatten.

Köer och regn, hade kunnat vara en perfekt kombination. Men idag var folk inte på humör uppenbarligen. De annars så hjälpsamma stockholmarna bet ihop käkarna i trafiken. När jag skulle byta fil vid påfarten till Centralbron kom ett äpple flygande på rutan. En dålig dag för de flesta inblandade.

Aftonbladets rubriksättare passade idag på att kalla det svenska semestervädret för "Skräckväder", så nu vet vi alla vad vi befinner oss i. Jag är en av dem som verkligen hoppas att det vänder snart!

Godnatt!

Jag brukar vara så otroligt noggrann med att få med mig öronpropparna. Utan dem är jag en motvillig nattuggla. Det är svårt att behöva sova utan, när man vant sig att ha dem där i öronen ett halvt liv vid läggdags. Nåväl, det gick att råda bot på med lite fantasi och uppfinningsrikedom. Jag kände mig en aning som Bengt Alsterlind i Hajk när jag satt vid köksbordet med en disksvamp och två bomullspads. Sagt och gjort, jag klippte bort den gröna sandpappershårda delen på en bit av svampen och kände efter om det fanns tillräcklig stuns i den. En hemmatillverkad öronpropp måste ju precis som originalet utvidga sig i örat. Det gjorde den. Men med den i örat kunde man fortfarande höra en mygga fisa så jag var inte helt tillfreds. Den runda bomullsrondellen slöt tillräckligt tätt visade det sig. Så när jag slöt ögonen under midsommarhelgen så var det hemslöjdade öronproppar som stack ut ut öronen. 

Det har varit en fin helg. Vädergudarna höll sin hand över oss här uppe i Svealand hela midsommarafton. Jag har hört hur regnet började strila både här och var längre söderut. Trist för dem, men härligt för oss andra. Det bjöds på grillat och jordgubbar i en salig blandning. Rabarberpaj till kaffet och några nubbevisor i förbifarten. En mycket lyckad kväll i trevligt sällskap! Tack och bock!

Trots att mina hemgjorda öronproppar fungerade förvånansvärt bra, kändes det ändå rätt att försöka leta rätt på en affär som sålde äkta vara. Det visade sig vara svårare än man kunnat ana en midsommardag. Ica sålde såklart inga och Statoil visade sig ha en rik bilvårdshylla men inga öronproppar. Moloken och aningen missnöjd passerade Fröken V och jag Gredelby Hagar på väg tillbaka. Detta var en riktig pärla bland smultronställena. Bland kossor och häckande skrattmåsar i helt fantastisk natur glömde jag bort propparna för en stund. Jag tror att jag fick ett och annat myggbett att klia på också. 

Imorgon är det måndag så jag måste sova.

Godnatt!

Dagen före midsommar, årets största trafikhelg. Jag lyckades inte komma undan jag heller när jag idag tog mitt pick och pack och reste mot Knivsta. Köerna slingrade sig som en svans från Essingeleden och långt förbi Arlanda. Tur att jag inte hade någon tid att passa.

På radion hörde jag att de trafiktätaste vägarna var E6:an i krokarna kring Smögen och Strömstad. E22 mot Öland, samt diverse vägar mot Dalarna. Då får man förmoda att det är till dessa trakter de flesta väljer att åka när det ska till att firas midsommar.

Om man har is i magen, gott om tid och tycker att det är behagligt att färdas i motorburna lämmeltåg kan man hinna med mycket under en tur på bara några mil. Timma efter timma får man t ex träna benmusklerna i koppling gas (under förutsättning att du inte kör automatväxlat då vill säga). Dessutom har man verkligen tid att titta på omgivningarna eftersom bilen framförs så otroligt långsamt. Om solen står i rätt väderstreck kan man veva ner rutan och få en halvsidessolbränna, en rejäl sådan om man färdas långt. Man har också tid att studera sina medköande lite närmre. Idag såg jag t ex hur en man framför mig ihärdigt petade näsan och rullade små bollar som han slängde ut genom fönstret. Att köa behöver aldrig bli tråkigt.

Nu ska jag försöka sova lite. Jag vill passa på att önska er en riktigt fin midsommar! Passa på att vara rädda om varandra där ute i sommarnatten!

Godnatt!

Ovanstående skylt känns nästan lite makaber, när man betänker motsatsen.

Att vakna till sol är härligt. Då prickar man in det goda humöret redan från start. Visserligen har jag inte haft allt för mycket tid att njuta av det vackra vädret, men utanför bilfönstret såg det vackert ut. Varje år glömmer jag hur det känns under den period då vi går från vår till sommar. Varje år har jag lika svårt att klä mig rätt. Kanske kan man tycka att vi redan borde ha passerat den tidpunkten på kalenderåret, men sommaren verkar inte vilja hoppa fram på riktigt ur sin dvala. Jag fick åtminstone en försmak av sommaren idag och jag hade som vanligt alldeles för varmt på mig. Jag ska försöka råda bot på det framöver, kanske till och med våga mig ut i en liten shortsbyxa.

Jag har förövrigt sett mitt livs största geting idag. Jag ljuger inte om jag måttade fem cm mellan nos och stjärtspets. Den kom in genom balkongdörren till en lägenhet som stått tom i tolv år. Damen som hade bott där, fyllde 100 år i år och hade flyttat till ett äldreboende lagom till 88-årsdagen. Sedan dess hade lägenheten inte rörts av en mänsklig hand. Jag tror förresten inte att någon gjort något med lägenheten sedan huset byggdes på sextiotalet. En riktigt härlig retrodimma låg över hela bostaden. Mattorna, tapeterna och skåpsluckorna bar dåtidens charm. Det är sällan man ser något liknande under sina fototimmar. 

Getingen då, jo den föstes så småningom ut genom fönstret med hjälp av en tidning. Den lever antagligen och frodas i något gigantiskt getingbo söder om stan.

Godnatt!

Jag har saknat dig idag morfar. Det är redan fyra månader sedan du lämnade oss i vinterkylan. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på dig under de här fyra månaderna. Du fattas och det ekar väldigt tomt på den plats där du fanns. 

När jag var liten växte det eldröd Krasse och brandgula Ringblommor vid sommarstugan. Krassen översållade den stora kopparkitteln på verandan och Ringblommorna spred ut sig bakom häggen och satte eld på gräset med sin färg. Ibland gick mormor ut med saxen och klippte av ett fång att ta med sig in. De lyste lika vackert i en vas på bordet som i landet bakom häggen. De doftade på ett speciellt sätt och jag minns att jag ibland ryckte bladen av någon stackare i "älskar, älskar inte". 

När jag stod och valde frön till vårsådden var valet i år därför ganska enkelt. Det kändes viktigt att få återuppleva min barndoms dofter och färger. En liten men väldigt, väldigt kärleksfull gest till morfar, min förebild i livet. 

Därför blir jag extra glad när jag nu ser att Ringblomman växer så det knakar ute på min balkong. Jag kan bara konstatera att de senaste dagarna och veckornas regn i kombination med morfars vakande öga har satt fart på livsglädjen rejält i krukorna. Och Krassen ligger inte långt efter. Det ska bli härligt att se dem lysa senare i sommar.

Godnatt!

Som så många lediga dagar förut den här försommaren har regnet strilat ner från himlen. Då får man hitta på inomhuspyssel istället. 

Under resan hem från Thailand i vintras åkte en och annan snäcka med hem i bagaget. Olika storlekar och färger i en salig blandning. Som små barn på sakletartur fyllde vi våra fickor av vackra saker, snäckor i synnerhet. Dessa kom väl till pass idag när regnmolnen hängde tunga. 

Inspirationen kom från de små vindspel som såldes lite här och var inne i Khao Lak. Vindspel med snäckor som klirrade mot varandra i den varma sommarbrisen. Jag minns ljudet från dem som otroligt rogivande. Idag skulle det alltså tillverkas en svensk variant i ett kök 8270 km från Thailand.

För att kunna fästa snäckorna i bomullssnöret borrades ett hål i samtliga. Det, kan jag meddela för er som ännu borrat i någon snäcka, var ett tyngre kroppsarbete än man kunnat tro. De visade sig vara av otroligt hållfast material. Jag skulle kunna jämföra det med hur jag kan tänka mig att det är att borra i emalj. Trots nyvässad borr och starka muskler fick jag verkligen arbeta hårt för att få hål i alla. Men det gick så småningom. Nu hänger det färdiga vindspelet förunderligt vackert utmed väggen. På en knotig pinne från sommarstugan möter Thailand Småland.

Godnatt!

Imorse när jag steg upp med tuppen var Borlänge insvept i tunga regnmoln. När jag hasade mig ner till frukostrestaurangen regnade det fortfarande några droppar på den redan genomblöta asfalten. Det såg inte lovande ut.

Glädjande var dock att frukostpersonalen hälsade glatt och allt var framdukat trots att klockan var före ordinarie serveringstid. Pluspoäng till dem. Jag tycker nästan alltid att frukosten brukar vara det bästa med själva hotellvistelsen och detta tillfälle var inget undantag. Ett par rejäla fröfrallor med Wästgöta kloster hamnade på tallriken i sällskap av en bit vattenmelon en knäckebrödskiva. Jag kunde heller inte motstå nötmüslin så yoghurttallriken följde också med till bordet. Medan vi satt där och åt slutade regnet faktiskt att strila, men någon ljusning gick icke att skönja.

Väl på plats vid Hagagymnasiet var vi ju tvungna att ta ett beslut, ute eller inomhusfotografering. Detta löste vaktmästaren enkelt genom att helt sonika peka ut den plats vi skulle hålla till på. En grön plätt med buskar och rosa blommor fick bli vår arbetsplats för dagen. Klasserna betades av och mot slutet tittade till och med solen fram bakom molnen. Allt för att Borlänges studenter skulle få en perfekt avslutning på sin skoltid. 

Det är märkligt ändå hur mycket som skiljer studenttraditionerna åt om man jämför Stockholm med just Borlänge. På senare år har Stockholms studenter lagt sig till med en tradition som känns lite fånig. Efter utspringet byter de om till vardagskläder och klättrar upp på sina respektive studentflak. Där turas de sedan om att spruta ner varandra med så mycket öl och bubbel som möjligt. Flaken formligen översvämmas och det rinner en stadig ström av alkohol från släpen när de lotsar fram studenterna på gatorna. Som fotograf har jag mer än en gång blivit totalt nedsölad av ölstänk och kameran är så här i slutet av studentsäsongen lite prickig av detsamma.

I Borlänge däremot, klättrar de nybakade upp på sina flak i fina klänningar och kostymer. Visst knäcks det en och annan öl, men man behöver inte oroa sig för att bli nedskvätt. Om Stockholmstraditionen med genmblöta, spritluktande flak är något som så småningom kommer att nå Dalarna vet jag inte. Jag hoppas helt enkelt att de är smartare än så där uppe.

Godnatt önskar en trött Isabelle.

På plats i Borlänge. Hällregn vid ankomsten, men det ska bli uppehåll imorgon sägs det, så jag hoppas på det. Jag ska upp med tuppen imorgon, ska vara på plats redan klockan sju så vi har gjort en specialdeal med frukostrestaurangen. Om den poletten trillar hela vägen finns det frukost strax innan halv sju. Vi får se hur det går.

Enligt Wikipedia är Borlänge Sveriges 25:e största tätort och traditionellt sett mest känd som industristad med SSAB och Stora Enso. På senare tid har den årligen återkommande kulturfestivalen Peace and Love satt Borlänge på kartan på riktigt.

Men jag är inte så imponerad av utsikten här från mitt fönster. En bussgata med med idel stängda affärer. När jag känner efter så kurrar magen faktiskt lite nu inför läggdags. Så det blir till att hoppas på frukosten. Hotellfrukostar brukar smaka gott! I synnerhet när de är gratis.

Tills dess, godnatt!

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Den här lilla kompisen mötte jag under dagens fotografering. Någon har klätt upp/ut sitt husdjur för att det enkelt skulle kunna smälta in bland de nybakta studenterna som intog torget utanför Globen.

Ju mer jag tittar på det här fotografiet, desto mer funderar jag över vad den lilla hunden själv kände just i det ögonblick som bilden togs. Det är svårt att avgöra om de halvslutna ögonen och den höga nosföringen faktiskt betyder självförtroende och dekadens. Ansiktsuttrycket kan lika gärna tolkas som att den hatar varje stund av livet. Är trött på allt bäras omkring i allehanda tyger och visas upp för folk som skanderar: Åh så söt!

Jag blir nyfiken på vilka andra klädesplagg som hänger i den lilla hundens garderob. Blir den påklädd varje dag eller får den någon gång springa runt så som naturen skapat den? Är den lilla Chihuahuan substitut för något annat i mattes liv? Är det en lycklig hund vi ser på bilden?

Många frågor att fundera på.

Godnatt!

Så trist att jag missade denna trevliga begivenhet. Galgbackens dag. Visserligen kan Hammarbyhöjden "stoltsera" med att ha haft Stockholms största och sista offentliga avrättningsplats men frågan är om arrangörerna ändå inte borde ha ändrat på namnet till ovanstående tillställning. Eller är det bara jag som tycker att titeln "Galgbackens dag" tar lite udden av glädjen mitt bland saftglas och sockervadd? 

Riktigt ruskiga scener måste ha uspelat sig under mitten av 1800-talet då den sista offenliga avrättningen ägde rum. Per Viktor Göthe blev halshuggen som straff för våldtäkt och mord på en bodmamsell från Hornsgatan. En av de mer kända personer som mötte döden på Galgbacken var Gustav III mördare Jacob Johan Anckarström, vars liv avslutades med halshuggning 1792.

Nog om detta fasansfulla förflutna.

Idag har det varit en riktigt härlig försommardag! För det är väl fortfarande försommar? Solen har visat sig från sin bästa sida, även om de svarta molnen låg som en svart skugga i kanterna. Regnet höll sig borta och jag behövde aldrig använda mitt paraply som jag för säkerhet skull plockade med mig på fikaturen med Fröken K. Tyvärr passade jag även på att glömma kvar det någonstans längs vår promenad i Gamla Enskede. Så det blir till att köpa nytt för att klara de värsta skurarna i sommar.

Sverige har spelat sin första match i EM och det gick väl inte riktigt som man hade förväntat sig. Eller vilka förväntningar kan man ha på ett landslag med så många debutanter egentligen? Pappa Zlatan gjorde sitt bästa för att tukta de nya små, men vi får helt enkelt hoppas på bättre lycka nästa gång.

Godnatt!

I helgen besökte jag åter Bagel Street Café, den här gången i sällskap av fröken K. Eventuellt har jag aldrig blivit så mätt som efter den ljuvliga bageln med chevré, nötter och annat smått och gott. Jag lämnade endast en liten kant av osten kvar på tallriken, annars slank allt ner. Efter avslutat skrovmål beslutade vi oss för att ta en promenad längs vattnet mot Hornstull. Det var inte några fjäderlätta steg vi bjöd på efter den middagen, men fram kom vi och passade till och med på att unna oss en glass i solen innan vi skiljdes åt.

På den öppna gräsplätten i Tantolunden var det full aktivitet. Det spelades kubb och grillades, förmodligen knäcktes det också en och annan pilsner. Precis som alla andra år satt samhällets bottenskikt på några av bänkarna och spelade gitarr. En trivsam eftermiddag med plats för alla helt enkelt. 

Idag bar det iväg till Willys i Sickla. Det ekade mer än tomt i frysen och för att slippa kurr i magen fylldes kundvagnen med diverse ätbara ting. Jag tror jag plockade åt mig saker från i stort sett hela kostcirkeln och gick där ifrån med fem matkassar under armen. Det lönar sig att åka och storhandla har jag lärt mig. Man slipper man bli skinnad och har alltid mat i frysen när blodsockret börjar nå botten. Det känns bra. Även om det var ett rent helsike att få med sig de där fem kassarna tre trappor upp utan hiss idag. Tummen är inte vad den har varit, det är en sak som är säker.

Det blir aldrig riktigt mörkt på nätterna den här tiden på året. Jag tänkte på det i natt när jag vaknade till, det är ljust närhelst man går och lägger sig eller vaknar. Det är mysigt på något vis. Fåglarna börjar kvittra i ottan och det känns inte lika okristligt tidigt att gå upp när solen ändå gått upp före mig. 

Godnatt!

Två dagar av studentplåtning innebär per automatik alltid något nedsatt hörsel. Jag säger som en kollega "Jag förstår inte varför man vill låta så illa som möjligt". Visselpiporna är värst tycker jag. När man river av en ordentlig utblåsning i en sådan är det som att hörselgången skrumpnar ihop en aning och det kan ta timmar innan den återhämtar sig. 

Sedan finns det ett annat oljud som kommer från något som liknar en kort, svart toalettrulle. Blåser man i den låter det ungefär som på de internationella fotbollsarenorna. Högt och inte ett dugg melodiöst. Jag ska erkänna att huvudet känns lite tungt just i detta nu. Hur som helst fick de vackert väder under dagens utspring i Rönninge. Sol från en i stort sett klarblå himmel, vilket givetvis gagnade champagnefrukostarna. Även idag var det tyvärr ett par som gick i mål lite för tidigt.

Dagens besök i Rönninge innebar också en del tråkigheter vad gäller tummen. Denna efterhängsna historia. Jag stod och höll i kameran när det plötsligt bara knäppte till och gjorde fruktansvärt ont. Jag förmodar att det är något som gått sönder eller lagt sig fel för nu har jag svårt att röra den och insidan av handen där tummen fäster är röd. Tur att jag har mitt tumstöd att tillgå, det känns lite bättre när det sitter på. Nu återstår att se hur jag reder mig, annars får jag åter ta en sväng till doktorn i helgen.

Tills dess, Godnatt!

Målet för dagen var att köpa glass. Åtminstone om man får tro lilla Siri-Lo som jag haft nöjet att umgås med idag. Vi tog oss ut i solen och tittade på grävskopor och vackra blommor. En kontrast kan man tycka, men i Sirsans värld har man ännu inte nischat sig. Inte på riktigt i alla fall. Därför var det lika intressant att klappa på grävskopans stora däck som att plocka maskrosor på ängen. Vi hann också med att gå till lekplatsen och prova rutschkanan. Eller om man ska vara helt ärlig så var det mest dockan som fick nöta på rumpfläsket. Upp och ner for hon i väntan på att Sirsan själv ska bli modig nog att ta steget. Idag var hon dock inte riktigt mogen.

Det stora samtalsämnet under dagen var som sagt glassätningen. Hon fick välja själv och pekade ut en Cornetto jordgubb på glasskartan. Själv tog jag en TipTop. Efter en stunds ätande tyckte dock Sirsan att det kunde vara dags att byta glass. Hon bad om att få smaka och sedan lade hon helt sonika ner sin egen glass på galonbyxan. Det betydde, förstod jag efter en stund, att TipTop nu var hennes och jag fick hålla till godo med Cornetto. Ett smart drag av en liten människa. Jag blev snuvad på bästa glassen. Men hon är förlåten och jag längtar redan efter nästa tillfälle att umgås med denna ljuva lilla dam!

Godnatt!

Den här sortens uråldriga telefoner hittar man sällan numera. Men skolorna får hålla till godo varken de vill eller ej. Det används väl inte så ofta får man förmoda. Men likväl sitter de kvar, som ett minne av svunnen tid. 

Idag gick pulsen upp en aning när jag insåg att något var fel med utrustningen. En dag som denna, när studenterna står på rad för att få sitt avslutningsporträtt förevigat, får ingenting gå fel. Utrymmet finns inte riktigt. Som sig bör arbetar vi i par under de här hektiska dagarna och en extrablixt fanns tack och lov att tillgå. Det räddade mig i nöden och hjälpte mig att hålla mig inom tidsramen dessutom. Tackar!

Några av de nybakade studenterna lyckades med konststycket att gå i mål lite för tidigt idag. De bubblande dropparna under champagnefrukosten steg dem helt enkelt för fort åt huvudet och blicken var en aning oklar när det var dags att sitta på porträttstolen. När dagens inomhusövningar avslutades luktade det lite som jag kan tänka mig att det gör på Gröne Jägaren en sen lördagsnatt. Jag skulle tro att det är fler än en som dessvärre inte kommer att minnas något av varken fotografering eller utspring. En trist historia att berätta för barnbarnen.

Nu ska jag sova!

Godnatt!

Det var länge sedan jag misströstade så fullständigt över vädret. Ja jag vet att jag kan gnälla en aning då och då på just detta, men de senaste dagarna har vädergudarna behandlats oss jordvarelser värre än vanligt. 

Det började i fredags, sedan tog det liksom aldrig slut. Regnet formligen hälldes ner över oss, i två hela dygn. Lördagskvällen kryddades dessutom lite extra med stormbyar och iskyla. Redan på lördag morgon insåg jag dock att mina små skyddslingar på balkongen skulle drunkna om det fick fortsätta att stå ute. De fick istället komma in i stugvärmen. Där stod de sedan fullständigt chockade i flera timmar innan de torkat upp någorlunda. De står fortfarande kvar inomhus och jag vet faktiskt inte riktigt när jag ska våga sätta ut dem. 

Helgens stora begivenhet var annars kalaset för tvååriga Siri-Lo. Det bjöds på kaffe och tårta och för de lite yngre ordnades fiskdamm. Jag minns så väl mina egna kalas på Övre Skogsbacken. Alla kvarterets barn var inbjudna och det hoppades säck och tittades på gamla Super8-filmer. Jag fick alltid bestämma tårtingredienser och valde allt som oftast vindruvor och banan. En riktigt sjuttio- och åttiotalsklassiker! Mamma och pappa var bra på att ordna kalas, jag minns dem med glädje!

Imorgon tänkte jag passa på att gå upp med tuppen och ta mig till Järfälla. Ett riktigt bottennapp i morgontrafiken. Jag räknar med en timma i köer och kanske lite mer därtill. Vi får väl se hur många jag måste stångas med i arla morgonstund.

Bäst jag går och lägger mig!

Godnatt önskar Drak-Ulla!

Idag är ingen vanlig dag för det är Sirsans födelsedag! Hurra hurra hurra! 2 år har gått så otroligt fort! Det känns som att det var igår denna lilla underbara tjej föddes. Imorgon är det kalas och jag är bjuden. Det ska bli skojigt att träffa henne igen, det var lite för länge sedan nu. 

Det är alltid roligt att utforska sin närmiljö lite. Den senaste tiden har jag varit ute i Tyresö flera gånger i veckan. Alltid med ett givet mål, alltid med lite tidspress. Då blir det ju inte riktigt av att man gör en avstickare och ser sig omkring. Det finns en massa små pärlor i omgivningen, Tyresö slott var en sådan. Vid vattnet sträckte den sin gräddgula fasad mot himlen. Som sig bör hade det tinnar och torn och en vacker trädgård. Men det vilade någon sorgset över det hela. Det kändes öde och lite tomt. Kanske inte så många som letat sig dit en sen torsdagseftermiddag kan man tänka.

Idag var det dags för tredjeringarna på Young Business Creatives i Sickla att ta studenten. Regnet strilade ner från en tungt grå himmel redan tidigt i morse. Det upphörde aldrig. Det blev en synnerligen blöt tillställning även för oss fotografer när det var dags för dem att möta sina nära och kära under horder av paraplyer utanför skolan. Blomsterkvastar hängdes runt deras halsar och visselpiporna ljöd vida omkring medan regndropparna formligen vräkte ner på deras nyinköpta kläder och skor. Trist.

En viktig detalj under dagens fotografering var också de lite besynnerliga knapparna i hissen. Jag vet inte om ni minns filmen "I huvudet på John Malkovich"? Skolhissen hade tydliga kopplingar då det av någon anledning fanns en våning mellan mellan 4 och 5. Jag vågar inte riktigt tänka på vad som fanns om man klev av där.

Godnatt!