måndag 28 oktober 2013



















Fräschare vatten har man ju sett i sina dar. Vi har länge haft problem med både det ena och det andra i vattenväg här i huset. Antingen har det varit iskallt i kranen eller så har det varit hett så man skållat sig. 
Idag stängde de så äntligen av vattnet i några timmar för att genomföra någon form av reparation i källaren. Rostiga rör har man ju hört talas om men det här var faktiskt det värsta jag sett. Det känns som att vi hyresgäster kanske måste förbereda oss på ett stambyte framöver? Nåväl, så här på kvällskvisten är det faktiskt bara toalettstolen så får roa sig med morotsfärgat vatten. I kranarna ser det någorlunda ut som vanligt. Men jag ska ärligt säga att jag inte vågat smaka av det än. Som den förutseende människa jag är, hade jag förberett vatten i en hink. Lite sattes in i kylen och det är detta jag druckit av under kvällen.

Här i stockholmstrakten är det fortfarande i skrivandets stund lugnet före stormen. Vi får väl se om ovädret ens nåt hit upp. Min bror fajtades med skallrande glasrutor och vibrerande fönsterkarmar och vid sommarstugan blåste flaggstången ner. Men det är väl först imorgon vi kan se de verkliga spåren av orkanbyarna.

Godnatt!

torsdag 24 oktober 2013



















En sådan här liten snorpappershög delar jag allt som oftast rum med när jag arbetar på förskolor. På de flesta ställen är snorkontroll obligatorisk inför fotograferingen. Där det inte sker får man själv vara uppmärksam. På var och varannan unge hänger snoret utanför, det gör sig sällan på bild. Själv är jag ännu frisk som en nötkärna för min årliga förkylning kom tidigt i år. Vi får väl se om det håller hela vägen.

Det är tvära kast mellan kallt och varmt ute nu. Häromdagen fick jag lägga lite extra tid på att skrapa rutorna i arla morgonstund och de senaste dagarna har kvicksilvret klättrat hela vägen upp till femtongradersstrecket. Trots att det är underbart när värmen kommer tillbaka på snabbvisit så känns det lite märkligt att pulsa ut i höstlöven medan man nästan svettas lite i sin tunna jacka. 

Det är de sista skälvande minutrarna av säsongen och jag ser äntligen chansen att kunna få ordning på ryggen. Varenda fiber värker och axlarna är spända som fiolsträngar. Jag har lovat mig själv att ta fart med träningen igen, jag tror det kan göra susen för en blödande rygg. För säkerhet skull har jag delat med mig av träningsinformationen till andra så att jag inte bara kan ignorera träningen. Både för- och nackdelar om du frågar mig.

Godnatt!

fredag 18 oktober 2013



















Det finns dagar som väl måste läggas i lådan för slöseri med tid. Idag var en sådan dag. Jag fick hela musiksalen för mig själv inför den restfotografering som komma skulle. Jag kom i god tid, satte upp mina saker och väntade. Jag väntade och väntade. Tog en liten titt i musiklärarnas olåsta skåp. Konstaterade att barnen idag får lära sig att spela på ungefär samma instrument som jag gjorde när jag var liten. Maraccas, triangel, kastanjetter, koskällor och blockflöjt. Men jag ska ärligt säga att jag inte har något minne av att vi spelade på Samba-rör. Vad är det egentligen? Jag vågade inte dra ut lådan för att titta. Jag kan ju ha teorier om hur det kan tänkas se ut. Troligtvis har det antagit någon rörform och det kanske heller inte är speciellt vågat att gissa på att det är ett rytminstrument. Mer än så törs jag inte tokgissa.

Så satte jag mig ner och väntade lite till. Men ingen enda elev dök upp. Så jag packade ihop och gjorde fredag. En dag av ändlöst väntande fick sitt slut.

Godnatt så småningom!

söndag 13 oktober 2013



















Till samhällets absoluta bottenskikt hör dem som paxar p-platser.
Under kvällen körde jag runt i dryga 25 minuter för att hitta en plats till Bettan för att slå sig till ro under natten. Äntligen hittade jag en och påbörjade manöver fickparkering. I samma stund kör en bil upp bakom mig och tutar. Mannen vid ratten kliver ur bilen och förklarar för mig med förbluffande självklarhet i rösten. Den där platsen hade jag!
Han menade på fullt allvar att han hade kört och vänt en bit bort för att sedan komma tillbaka och parkera, på just den plats där jag nu stod med ögonbrynen i hårfästet.

På Stockholms gator är det först till kvarn och djungelns lag som gäller. Här bedrivs ingen förbannad hjälpverksamhet. Och till dig som jag överlät platsen åt till förmån för ytterligare 20 minuters letande kan jag bara säga en sak. Jag vet var du bor!

Godnatt!

fredag 11 oktober 2013



















Nu börjar det märkas att man närmar sig slutet av säsongen. Jag är dödstrött när som helst på dygnet, i synnerhet när klockan ringer. Det är ett slitet, nästan helt transparent ansikte som möter mig i spegeln på morgonen. Ögonen är så torra att inte ens linserna fäster. 

Väl på jobbet måste jag slå på energin, helst på högvarv om det går. Mjukisdjuret, tillika Pandan, är min bästa vän och räddare i nöden. Han klättrar upp på huvudet och släpper en fjärt lagom tills bilden tas. Allt medan ungarna skrattar tills de kiknar. Sedan sitter Pandan där på huvudet hela förmiddagar och gör min hårkvalitet elektrisk och fluffig. 

Ingen får röra Pandan. I synnerhet inte på förskolor där hårlössen hoppar mellan barnen. Kan löss även trivas i pandapäls? Jag vågar inte chansa i varje fall.

Godnatt!

fredag 4 oktober 2013



















Det byggs om otroligt mycket i Stockholm. På sina håll går det tjugo lyftkranar på dussinet. Gator dirigeras om och det är snarare en regel än ett undantag att följa orange markering för att hitta rätt destination. För mig som är beroende av GPS för att komma rätt till jobbet är det ett litet helvete. Det byggs om i en sådan takt att navigatorn inte hinner med att uppdatera. Ibland är det mer eller mindre en slump att jag faktiskt kommer fram till slut. Jag lägger på extra tid för körning i morgonrusningen, men åker jag genom stan är det nödvändigt att också lägga några extra kvartar på vägarbeten. 

Ibland sitter man där man sitter, varken mer eller mindre. Då får man t ex tid att planera vad man ska köpa i födelsedagspresent åt någon. Ni vet tänka ut något så in i bänken bra att man nästan själv längtar tills paketet öppnas. Man hinner också lusläsa den där fina fototidningen som damp ner i brevlådan häromdagen. Alltså verkligen läsa, från pärm till pärm. Det är så sällan jag hinner det numera, läsa. Vad gäller skönlitteratur går det i skov. Ibland läser jag väldigt mycket, ibland går det långa perioder då jag inte ens tittar åt en bok. Då bläddrar jag desto mer i tidningar, gärna fototidningar. Jag gillar den fina blandningen av bilder och artiklar om tekniska detaljer och prat om ljus och tid. Det passar mig.

Godnatt!

onsdag 2 oktober 2013



















Jag har de senaste dagarna varit stationerad i ett bibliotek. Där finns en och annan boktitel som gör mig fundersam. Till dessa titlar hör "Från apglad till öronvax". Vid närmare undersökning såg jag att det var en ABC-bok och då blev det genast lättare att förstå boktiteln.
När jag var liten var ABC-böckerna striktare på något vis. De hette på sin höjd, från a till ö eller Mor ror och Far är rar. Från apglad till öronvax är åtminstone en titel som aldrig skulle förkommit. Det säger kanske mer om hur gammal jag blivit än om något annat.

Godnatt!