En av mina favoritsysselsättningar så här års är att gå till blomsterhandeln. Där står växterna i långa rader och bara ber om att få följa med hem till rabatten. Att ha sommarstuga på småländska höglandet innebär dock en del eftertanke vad gäller växtinköp. Det går inte att köpa vad som helst inte. Det är bara de mest härdiga perennerna som står pall för de bistra vinternätterna som biter tag om varje kvist. Det gäller alltså att ha tungan rätt i munnen och hålla stenhårt på härdighetsreglerna om man vill få se sina nyinköpta blommor sprida fägring mer än ett år. 

Nävorna lär vara ett strävsamt släkte. De ska klara både det ena och det andra har jag förstått. De är inga storväxta blommor, snarare blygsamt små, men desto vackrare. Går man riktigt nära är det en ren fröjd för ögat. Grekvädden, är en lite större violett växt. Jag läste en blogg där den odlades så långt upp som i Skellefteå. Då vore det väl själva den om den inte också skulle klara ett skyddat läge vid en södervägg på småländska höglandet.

Håll tummen!
Godnatt!

Den här pyttelilla gynnaren hade hittat in till min balkong idag. Jag tror eventuellt att det kan vara fråga om en humlebebis. I nedre bildkant syns änden på en tändsticka. Den såg ut att ha det lite kämpigt där den satt och darrade på väggen. Kanske var den så ny att vingarna inte riktigt hade hunnit att torka.

Det är märkligt ändå hur två personer kan tolka en och samma information så olika. Inför en fotografering får säljaren alltid ett informationsblad där det ganska utförligt står vad som behövs göras. Tips som underlättar för mig som fotograf, samt förhållningsregler för att bilderna ska kunna bli så bra som möjligt. Om jag ska våga mig på att generalisera lite så kan jag säga att kvinnor i övre medelåldern är allra bäst på att tolka dessa informationsblad till sin egen och min favör. Oftast har de betat av punkt för punkt och ber ibland till och med om ursäkt lite om de har misslyckats med något av momenten. 

Sedan har vi de andra, de som låter disken stå framme. De som inte brytt sig om att varken underlätta för mig eller på något enda vis sett till så att bilderna kan komma att bli bra. Idag mötte jag båda dessa ytterligheter. Den sistnämnda påpekade:

"Mäklaren sa till mig att det ska se ut som ett hotell när fotografen kommer." Jaha, sa han det, tänkte jag och förstod att den här säljaren aldrig satt sin fot på ett hotell.

Godnatt!

Det var mer av en slump som vi cyklade in på den lilla grusvägen. Den slingrade sig genom tät granskog och frodigt lingonris. Träden var kraftiga och vinden susade praktiskt taget i kronorna. Så fick vi syn på det, torpet. En nästan igenvuxen liten väg ledde upp till en skogsglänta där stugan stod som en lika självklar del av naturen som naturen själv. 

Morfar talade inte så ofta om sin barndom, men huset han växte upp i visste vi alla namnet på. Vi trodde nog att det var borta sedan länge, att det numera bara fanns kvar i minnet och på en bild i en ram över morfars säng. Tills för några dagar sedan. Platsen är i det närmaste identisk med den morfar beskrivit och torpet liknar på många, för att inte säga på de allra flesta sätt, det torp min morfar växte upp i. Till och med yttertrappans natursten har samma form och urgröpningar som på fotografiet i ramen.

Plötsligt känns mitt förflutna väldigt nära. I en liten röd stuga i skogen ligger antagligen en del av min historia. På vissa ställen i denna lilla stuga sitter lager på lager av tidningspapper och gammal spröd tapet kvar. Järnspisen i köket skvallrar om idogt eldande. Kanske var det ganska kulet och kallt i den lilla stugan när vinterstormarna ven om husknuten. Den smala lilla ledstången till loftet är nött och sammetslen. Där kanske morfar sprungit upp och ner på pigga små pojkfötter med ledstången som stöd. Det är svindlande, det är spännande och det berör mig ända in i själen att se den lilla stugan i skogsbrynet som kanske är just den som morfar talade så kärleksfullt om.

Godnatt!

Vad ska man egentligen förvänta sig när man ser en sådan här skylt? Folk passerade ju som om ingenting hade hänt. Själv blev jag lite misstänksam och lyfte blicken. Vad var det som kunde falla ner? Min hjärna räknade upp allt från takpannor till istappar och meteoroider. Nedfallande föremål kan ju vara i princip vad som helst. Har dessutom någon gjort sig besväret att sätta upp en avspärrning, ja då måste det väl vara en varning som ska tas på allvar? Exakt hur stor är risken för att få ett nedfallande föremål av okänd sort i huvudet? Sådana här skyltar blir jag bara förvirrad av.

Godnatt!

För några dagar sedan fick den lilla kryddodlingen flytta ut. Än är den inte mycket att skryta med vill jag lova. Men nu när den fått smak på sommaren så hoppas jag såklart att den tar fart och sträcker armarna mot skyn.

Det är studenttider. Detta ska förevigas på alla tänkbara sätt och ett av dem är när vi åker runt på skolorna och tar bilder på avgångsklasser och enskilda porträtt på uppsnofsade ungdomar i avslutningsstass. 

Fortfarande är det genomgående flest tjejer som har vitt på sig, medan killarna kör lite grått i kostym och kavaj. Killarna piffar med en färgglad detalj i form av slips eller liten bröstnäsduk. Tjejerna garnerar med skyhöga klackar. Och då menar jag verkligen skyhöga. I år är det guld eller silverpumps som gäller. Det verkar egentligen inte spela någon större roll huruvida man kan ta sig fram med dem eller ej. Åtta av tio lämnar porträttfotograferingen svajande med lite lätt skitnödig gångstil. Antagligen utan en tanke på att det bubblande flaskinnehållet på studentdagen kommer att göra så att de stukar både leder och ligament. Vi får väl se hur många som fortfarande sjunger om studentens lyckliga dar, när kvällningen kommer.

Godnatt!

Jag kan utan tvekan påstå att jag fick mig en ordentlig naturupplevelse den gångna helgen. Gruset knastrade under cykelhjulen och doften från hägg svepte förbi med jämna mellanrum. Inne i skogsgläntorna lyste vitsipporna fortfarande. Så, plötsligt, nästan ljudlöst och otroligt mäktig, rusar den ut över vägen tjugo meter från cykeln. Älgen. Jag ska inte sticka under stol med att jag blev lite lite rädd först. Sedan forsade adrenalinet genom kroppen allt medan skogens konung sprang längre och längre bort från mig. En häftig syn, minst sagt.

Helgen har mer eller mindre tillbringats utomhus, mitt i spenaten. Fyrisån fick sällskap av mig och Fröken V när vi promenerade längs med åkanten från Uppsala. I en glänta fick jag se Kungsängsliljan växa vilt, något som jag aldrig sett förut. En purpurfärgad, nästan prickig liten klocka som viftade i de ljumma vindarna vid vattnet. Jag trivs när jag får vara precis så här, ute i det gröna, där jag kan lukta på blommorna. Under min alldeles egna lilla korkek.

Godnatt!

Alldeles bredvid den bubblande storstadshetsen vid Sveavägen ligger Vanadislunden. Där kan man finna den här autostradan av tulpaner. En riktigt härlig färgklick i den annars ganska grå citykärnan. Jag hann njuta lite av dem under gårdagen i väntan lokalfotografering. 

Bland det värsta som finns att fotografera en riktigt solig försommardag är rum med furupanel på väggar och i tak. Blixten liksom självdör innan den ens nått sitt mål. Något som kanske är ännu värre, är svartmålade väggar med mörka tak. Då är det som att blixten var död redan innan den kopplats på kameran. Man vet att det inte blir bra. Då får man bara bita ihop. Gårdagens foto vid Sveavägen var ett sådan bita-ihop-jobb.

Då är det betydligt roligare att dyka in i en lägenhet där tiden stått stilla sedan sjuttiotalet. Inte för att de som bor där valde stilen då det begav sig. Nej för att de som bor där gått all-in sjuttiotal, fast 2013. Storblommiga gröna gardiner. Orange, brunt och klatschigt. En riktig tidsresa där till och med de pistagefärgade muffinsarna hade sin givna plats på det dukade bordet i köket. Härligt!

Godnatt!

I mitt skafferi ser det allt för ofta ut så här. Jag tycker jag äter potatis till nästan varenda måltid, men jag avverkar dem uppenbarligen inte i samma takt som de föder groddar. Kanske borde jag gräva ner dem i en spann och skörda senare i år? Det lär ju fungera säger de som provat.

Idag regnade det ymnigt på förmiddagen. Det gagnade inte mig i mina tygskor direkt. Jag fick skutta mellan pölarna innan det till slut klarnade upp igen. Jag som hade tänk att fixa i ordning på balkongen efter jobbet, men det brann inne. Det var för blött. Jag tror det börjar bli dags att sätta ut de små kryddorna nämligen, de verkar redo och pigga att möta våren och försommaren. 

Ni som följt mig här minns kanske att jag för ett bra tag sedan planterade ekollon som grodde och fick skira ljusgröna små blad. Nu när vårljuset slagit till på allvar så är de gladare än någonsin. De växer på höjden och skjuter massor av skott. Min lite naiva förhoppning är ju att få sitta under min ek så småningom på ålderns höst, vi får se hur det går med den saken.

Godnatt!

Det är fint att vakna i ett rum där solen tittar in genom en skir rullgardin. Det kan man göra i sommarstugan. Där kan man också dricka sitt morgonkaffe sittandes på en faluröd soffa vid farstutrappan. Allt medan vårfåglarna kivas om bästa holken. Det är en bra morgon.

Det har pysslats och planterats i helgen. Rabatterna har fått sig ett och annat nytillskott i form av näpna plantor och ivriga frön. Det ska bli spännande att se hur det frodas framöver. För första gången hoppas jag därför också att det faller lite regn över nyplanteringarna. Kanske kan mormor eller morfar ta ett litet snack med den regnansvarige där uppe i det blå?

De senaste årens fönsterfixande på huset har resulterat i att uterummet helt fallit i glömska. Ja, åtminstone uterummets fönster. Detta åtgärdades i helgen. Nu glänser både fönsterbläck och foder ikapp med den allt mer värmande vårsolen. Jag insåg också fördelen med att måla så här tidigt på säsongen. Man slipper björkfrön på varenda millimeter av det nymålade och bara en sådan sak kan man ju känna sig lite nöjd över.

Godnatt!

Allt sedan morfar och mormor hade trädgårdsland har jag velat ha ett eget. I år har vi därför bestämt oss för att odla i pallkragar. Grönsaker i den ena och blommor i den andra. Jag måste säga att jag är riktigt stolt över mina hemsnickrade ramverk. Visst kan jag erkänna att det tog ett tag innan jag fick till det med spikar och vinklar men nu står det där fulla med jord, redo att sättas i bruk. Jag tror faktiskt att morfar och morfar ler i sin himmel när de ser att vi följer upp deras odlingstraditioner.

Efter en riktigt varm och solig dag upplevde jag en magisk kväll nere vid sjön. Lommen hoade och dimman låg och lurade på ytan. Solen gick ner i rosa bakom träden och myggen har definitivt vaknat till liv.

Godnatt!

Idag har det varit riktigt gassigt. Dessvärre har jag spenderat större delen av dagen i bil eller inomhus. Men jag får väl trösta mig med att jag får mer penningar på det sättet än i en solstol på balkongen. Jag passade på att sticka ut armen genom fönstret när jag satt i kö på vägen hem, så jag ska inte klaga.

Faktum är att jag idag för första gången såg att björkarna på sina håll börjar skifta i ljusgrönt. Det är sannerligen en efterlängtad vår i år. Eller vår och vår, med dagens temperaturer verkar det ju som att vi går direkt på sommaren. Kanske blir det ordning och reda med den saken längre fram i veckan om man får tro meteorologerna. 

Dagens höjda ögonbryn framträdde när jag idag fann en revolver på en gammal dams nattduksbord vid en fotografering. Den lades lite diskret åt sidan och kommer inte med i annonsen.

Godnatt!

När livet liksom står och stampar tror man att resten av världen gör detsamma. Så är det ju sällan. Livet går vidare och för de flesta var det en helt vanlig måndag. Det gäller att hitta balansen. 

Kanske var det en doft av sommaren vi kände idag. Solen sken från en närmast molnfri himmel och termometern klättrade bra nära tjugo. Dagens sista etapp avverkades ute på Älgö och det kändes riktigt somrigt att se de guppande segelbåtarna i hamnen. Även om vintern har varit hutlöst lång så är det svårt att tänka sig att isen låg fast bara för en månad sedan även här ute i kustbandet. 

Det börjar bli dags att fixa i ordning på balkongen nu. Jag måste köpa något att ha på golvet eftersom förra årets mjuka matta gått hädan till grovsopan. Än så länge känns det dock på tok för tidigt att sätta ut sina små grödor. Frosten står och lurar runt hörnet fortfarande känns det som. 

I helgen köpte vi en näpen och friskt grön liten svart vinbärsbuske till sommarstugan. Den hade redan kostat på sig att få lite blommor och det är ju minst sagt förödande för den om frosten plockar dem. Höglandet är lurigt så den får vila under papperssäck de kommande nätterna för säkerhet skull.

Godnatt!

När livet kryper tätt inpå så är det skönt att umgås med unga, kloka lilla Sirsan. Då får man tänka på annat för en stund och att hitta bästa gömstället. Har man tur kan man få vara med att baka muffins och avnjuta dem på ett vanligt enkelt första maj-mys. Dagen till ära planterades också kryddfrön som ska få gro i fönsterkarmen. Jag är dock inte helt säker på att Sirsan förstod sambandet mellan dessa små frön och de kryddgrönsaker som hamnar på hennes tallrik. Men den poletten kommer nog så småningom att trilla ner. Nu är det bara att hoppas på god skörd.

Jag fick med mig några muffins hem i en påse, vilken lyx! I dörren passade lilla Sirsan på att påminna mig om att jag kanske kunde ta med några muffins nästa gång jag kom och hälsade på eftersom de behövde några till fredagsmyset. För henne kan man inte känna annat än ren och skär kärlek!

Godnatt!