Det är något visst med att vakna upp här, med solen strilande in genom den tunna, sköra rullgardinen. Här är min trygga plats. Där jag sover som bäst och mår som bäst. Stockholmsbruset är som bortblåst och tystnaden är väldigt påtaglig. Trots att kroppen värker av trädgårdsarbete är det ren och skär livsglädje att vara på min barndoms grusvägar. Så fort jag lämnar det så längtar jag tillbaka.

Nu ligger fröna i jorden och ruvar på sitt kommande liv. Mina små perennbebisar som jag duttat med sedan tidigt i våras har fått breda ut sina rötter i den småländska myllan. Nu får vi hålla tummarna för att det inte kommer att inträffa några förrädiska järnnätter de närmaste dagarna. Vi ska också hålla tummarna för skaplig skörd på de sommardoftande tomatplantorna, de ännu så länge näpna små bondbönorna och den nya förmågan Sparrisärten. Med mycket kärlek och en bra sommar ska det nog gå vägen.

Godnatt!

Det är befriande härligt att gå på barnkalas. I synnerhet när födelsedagspresenten blev succé och tårtan smakade smaskens. Årets tårta var för övrigt en flirt med Spindelmannen och en riktigt bra sådan också. Imponerande hemmabygge måste jag tillstå.

Jag minns så väl den födelsedag då jag fick min första riktiga cykel. Det var en gul Crescent metallic med gråa däck. Jag tror bestämt att den hade styrhandtag i rött och grönt också, en riktigt pärla. Dagens födelsedagsbarn fick dofta på samma känsla. En röd Monark med reflexer och cykelkorg blev hennes minne att bevara. Hon cyklade, fortfarande med lite hjälp, runt på innergården, under det blommande äppelträdet, och det var inte svårt att se hur stolt och glad hon var. Härligt!

Dagen D också för alla som velat rösta i valet till Europaparlamentet. Björkhagens skola fick ta emot min röst när jag fullgjorde min plikt som röstberättigad. I skrivandets stund ser det ut att blåsa obehagligt kalla vindar både i Europa och Sverige. En bedrövlig utveckling om du frågar mig. Det verkar som att många människor glömmer väldigt mycket på bara knappt hundra år.

Godnatt!

En vecka med lite för mycket att göra. Då blir jag sämre på att skriva, jag vet. Nåväl. Ibland får man prioritera och då kommer dessvärre Luggens vara lite i bakgrunden. Nu sitter jag i alla fall här igen och skriver. Med balkongdörren öppen. 

Det har varit några riktigt fina dagar då termometern sprungit iväg lång över tjugogradersstrecket. Härligt. Svalorna har anlänt, det är ännu härligare. Jag kan komma på mig själv med att sitta och le när jag hör dem susa fram över himlen. Deras karaktäristiska läte går inte att ta miste på. 

Ögondoktorn har tagit sig en titt på mina ögon. Jag satt i väntrummet och såg den ena patienten efter den andra komma ut ur undersökningsrummet och gå in i saker. Nästan blinda som det verkade. Då tänkte jag att det inte är någon större fara med mig. Visst, han kunde se att det fanns virus på hornhinnan men det fanns inga spår av den ögonåkomma han befarat. Den som kan bli en följd av ihärdigt linsbärande. Det var ju skönt. Virus läker så småningom ut av sig själv och nu har jag fått riktigt smörjande droppar som ska påskynda den läkningsprocessen. Det kunde ta tid, ibland upp till ett halvår, men det ska försvinna. Så nu håller vi tummarna för det.

Den stundande studenten gör sig påmind. För mig i form av studentfoto. Jag har redan tagit tjuren vid hornen och fotograferat ett antal uppklädda ungdomar i Huddinge. Vissa skolor passar på att få eleverna fotograferade innan själva studentdagen. Praktiskt, både för dem och för oss. Jag anar varför upplägget är just så på vissa skolor. När spriten går in, går vettet ut.

Godnatt!

Inte vet jag hur det kan ha gått till, men halvvägs över kajkanten stod den när vi kom förbi på Strandvägen. En liten folksamling hade stannat till i en ring runt två konstaplar och nämnda bil. Mycket har vi gått igenom jag och Bettan men detta hoppas jag vi slipper. 

Idag har det varit en underbart vacker försommardag här i Stockholm. Fröken V och jag tog promenadbenen och gick ut mot Rosendals trädgårdar. De hade dukat upp med plantdagar och det vill jag ju inte gärna missa som den hobbyodlare jag är. De kan verkligen sin sak där i växthusen vill jag lova. Det spirade och var grönare än grönast i de flesta, för att inte säga alla, krukor. I den blommande äppelträdgården slog vi oss ner för en fika. Det kan knappast bli vackrare, faktiskt. 

På vägen tillbaka mot stan tog vi vägen över Djurgårdsbrunnsbron. Kanalen myllrade av båtflanörer som njöt av solen. På en och annan båt vajade den norska flaggan stolt i den svenska försommarvinden. Gratulerar med dagen Norge! 

Över våra huvuden flaxade en Häger fram och åter längs vattnet för att se om den kunde finna något ätbart. Mellan stenarna i vattenbrynet kilade en Mink lika entusiastiskt för att kanske kunna hitta något att fylla magen med. Och överallt dessa underbara vårdofter. Häggen blommade alldeles överväldigande vackert och vid vägkanten i Diplomatstaden stod Magnolian och spred väldoft till alla på promenad. En artrik och fin dag!

Godnatt!

Idag har det blivit mycket bilkörning på vischan. Ute på Värmdö sprang vi på varandra, rådjuren och jag. Ja inte bokstavligen, men genom bilfönstret kikade jag på dem och jag blev flitigt iakttagen tillbaka. Vackra djur minst sagt. 

Det sprakar verkligen av färger ute nu. Körsbärsträden står på många ställen fortfarande i full blom och i dikesrenarna glimmar Kabbelekan som guld i solen. Det är en vacker tid. Understundom gör den ont, precis som Boye förutspådde. Med åren har jag dock blivit mycket bättre på att tycka om våren. För ett antal år sedan ska jag erkänna att det skar i öronen av var enda fågelkvitter vid den här tiden. Det gör det inte nu, det känns bra!

Godnatt!

Gullvivan måste väl vara den mest näpna av alla näpna små vårblommor. Så otroligt söt! När jag var liten minns jag att jag fick följa med mormor och morfar för att plocka Gullvivor i en ängsbacke bakom ladan. Det var som en gul matta av blommor och jag minns det som att det fanns hur mycket Gullvivor som helst. Varken förr eller senare har jag sett så många. 

Jag sitter och väntar på att de ska ringa från glasögonbutiken. De skulle beställa hem en båge som jag tror kan bli ganska fin på min näsa. Jag har alltid ett sådant bestyr att hitta bågar. Jag tycker inte att modet stämmer in på vad som passar mig. Nu är det trendigt med "kattformade" bågar. Ni vet sådana som är lite toppiga längst ut mot skalmen. Det passar inte alls mig. Jag ser helt enkelt inte riktigt klok ut i den modellen. Jag passar bäst i glasögon som optikern kallar ledsna. Jag kallar dem, tja pilotbågar. De är mer raka i modellen och viker snarare av lite nedåt vid skalmen. Kanske är det därför den blivit kallad ledsen båge. Hur som helst, jag ser fram emot att få det där samtalet så att jag kan få gå iväg och prova dem. Vi får se när det kan bli av.

Godnatt!

Ja, jag vet att jag tjatar men oj vad det växer under tillskottslampan. Om det någon gång blir lite varmare väderlek igen så ska de få komma ut på grönbete på balkongen innan det blir dags att plantera ut dem vid sommarstugan. Jag ser fram emot att se om de kommer ta sig så som jag planerat. I mitt huvud kommer det ju att bli en ljuvlig färgprakt av alla dessa små plantor om de får klara sig och ha hälsan. Småländska höglandet är väl inte direkt känt för att skona blommor i onödan under vinterhalvåret. Vi får se hur det går. Det är roligt att ge det ett försök i alla fall.

Godnatt!

Snacka om att dö i språnget. Stackars lilla stadsgrodan. Vilket bedrövligt sorgligt sätt att dö på, på en trottoar i Stockholms närförort. På min väg tillbaka på samma trottoar var grodan borta. Då kan man fundera lite över vart den tog vägen? Kanske var det en hungrig fiskmås som åt upp den utan att bry sig om att det sved lite i halsen av det likstela groddjuret.

Godnatt!

Åh nej jag hamnar efter med inläggen när jag har fullt upp om dagarna. Det får lov att bli så ibland. 

Vi har välkomnat våren och i samma sekund som vi gjorde det så kom det ytterligare lite snö här i Stockholm. Inte så att det låg kvar speciellt länge, men tillräckligt för att känna att våren liksom kom av sig i samma sekund som den borde gjort sitt intåg. 

Något som däremot kändes lite vårlikt var sopmaskinen som gjorde entré här ute på gatan. Lite i sista stund skulle man kunna säga. I mitten av maj upphör städgatorna att gälla åtminstone för en period. Till glädje för alla oss som måste kämpa med bil.

Mina små grödor växer och växer. Jag ville testa ett litet experiment med en av tomatplantorna för en tid sedan. Jag hade läst mig till att tomatplantor är nästa hur tåliga som helst. Man kan i princip gräva ner hela plantan och den slår skott och fortsätter växa i alla fall. Nåväl, jag provade att klippa av toppskottet på en ganska gles frilanstomat och satte den enligt instruktion i jorden. Dagen efter var den utan att överdriva, väldigt ledsen. Den slokade och fullkomligt skrek på hjälp där på sin nya växtplats. Plan två blev att istället sätta den i vatten. Och vips blev den strålande glad igen. Snart ska jag göra ett nytt försök att sätta den i jorden. Se så fina små rottrådar som växt ut. Nu borde den fixa livet i kruka igen.

Godnatt!