Att plocka lingon var riktigt roligt, men att rensa dem var inte lika roligt visade det sig. Men vill man ha fin sylt framöver så måste skräpet bort. Nu är det i vilket fall som helst gjort och hösten är räddad, åtminstone vad gäller lingonsylt. 

Idag var det sista dagen i Nacka. Det har gått bra och jag har inte speciellt mycket att invända, men akustiken i aulafoajén var ju inte den bästa. Det var högt till tak och högstadieskriken studsade hårt mot fönsterrutor och tegelväggar. Den sortens vassa ljud blir man så oerhört trött i huvudet av. Så av den anledningen ska det bli skönt att byta miljö imorgon. Det är märkligt ändå, högstadieungdomar och i synnerhet pojkar, verkar ha någon form av inbördes tävling om vem som kan skrika mest. De kan vara världens finaste och trevligaste, men i grupp låter det väldigt illa om dem. Som bekant befinner de ju också sig i gråzonen mellan mansröst och barnsröst och vi vet ju alla hur gnälligt det kan te sig. En riktig mardröm om ni frågar mig. Högstadietjejerna har andra inbördes tävlingar. De handlar mer om att få håret att ligga exakt på pricken, eller att se till så att ingen tittar på dem under porträttfotograferingen. Det kan vara nog så energikrävande verkar det som. Det låter oftast inte lika mycket om dem men bara tanken på att de måste vara perfekta kan göra att man känner sig lite matt.

Godnatt!

Idag hade jag äntligen lite ork över för träning. Den känsla man har i kroppen efteråt är oslagbar! Huvudvärken är som bortblåst och tillvaron känns plötsligt lite lättare. Jag ska försöka att tänka tillbaka på just den känslan vid nästa tillfälle då det är lite motigt att ta tag i träningen.

Det märks att hösten är i antågande, i synnerhet om man granskar TVtablån. De gamla klassikerna nystartar och nysatsningarna drar snart igång. I skrivandets stund rullar Efterlyst på trean och Hasse Aro bedyrar att det nu är slut på lugnet för busarna. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser på Efterlyst. Eller förtjusning är väl fel ordval egentligen, intresse snarare. Man blir nästan mörkrädd över den hänsynslöshet som vissa människor uppvisar. Framförallt de som angriper andra till synes helt oprovocerat. Efterlyst är kanske inte helt rätt program att se strax innan läggdags.

Godnatt!

Det är inte mycket som händer utöver arbetet just nu. De senaste årens höstar har sett ut ungefär likadant. Inget socialt liv att tala om, bedrövliga matvanor och alldeles för lite sömn. Lite ledsen blir jag också över att träningen hamnar på efterkälken. Jag hinner eller kort sagt orkar inte alls träna i samma utsträckning som resten av året. Jag måste komma på en strategi för hur jag ska komma igång igen. Inte för att jag egentligen har slutat, men jag vill ha mina tre-fyra träningsdagar i veckan och där befinner jag mig inte nu. Förhoppningsvis hittar jag dygnsrytmen allt eftersom säsongen flyter på och då faller det sig naturligt med träningen också. Tills dess är det bara att samla kraft.

I morse hade den kommit, hösten. Det var knappa tio grader när jag satte mig i bilen och det rök lite från andedräkten under promenaden ut. Det var kyligt, fuktigt och alldeles stilla. Den höga klara luften kändes nästan lite för frisk. 

Jag minns förra året vid den här tiden. Det började med en liten gul strimma i björken utanför min balkong. Sedan gick det fort. Innan jag visste ordet av var hela björken gul. Ännu är den grön, vi får se hur länge till.

Godnatt!

Nu var det länge sedan jag satte något på pränt. Det är början av säsongen på jobbet och jag ska villigt erkänna att jag somnat som en stock på kvällarna. Nu ska det dock bli bot och bättring, både på skrivandet och sömnen.

Nåväl, helgen spenderades i sommarstugan. Jag tror att jag har lite extra stort behov av lugn och ro nu efter ett par veckor av hög decibel i öronen. Den här tiden på året känns det dessutom lite extra festligt att vara vid stugan då kräftfisket tagit fart. Grannen i stugan mitt emot, fiskade kräftor för ett par veckor sedan och fick bara en handfull. Riktigt dålig fiskelycka med andra ord. Men jag har hört från initierad källa att ju senare på hösten man fiskar desto bättre. Då hinner de ömsa skal och bli intresserade av mat igen. Jag tror bestämt att det stämmer, för fångsten som ramlade ner i min hink i år blev 59 stycken. Visserligen var det en del som fick slängas tillbaka, men det blev ändå tillräckligt många för att det skulle kunna kallas kräftkalas när vi åt av dem senare på kvällen. Förövrigt måste jag nämna att det faktiskt inte går att jämföra köpta kräftor med dem man kokar själv. Sedan några år tillbaka har vi använt oss av Per Morbergs recept för kokning. Det är väldigt väl avvägt i smakerna och jag tror vi kommer att fortsätta att använda det ett tag.

Helgen i Småland har varit en riktig skogsmullehelg. Det är det väl egentligen alltid när jag är där och jag njuter i fulla drag. Sist fick jag ju med mig rejält med blåbär som blev till sylt och nu var skogen fullständigt röd av stora lingon istället. Jag har egentligen aldrig på allvar plockat lingon som vuxen, men jag måste säga att det var riktigt roligt. I synnerhet när skogen var alldeles rödprickig. Det gick fort att repa av dem och de höll bättre än blåbär. Jag är nöjd! Nu återstår det bara att bestämma sig för om jag ska koka sylt eller råröra dem. Jag lär återkomma i ämnet framöver.

Nu ska sova lite och samla kraft för ytterligare en dag i dålig akustik.

Godnatt!

Idag har jag sannerligen inte stressat ihjäl mig. Ganska skönt som omväxling. Jag har hunnit med att läsa de flesta twitterinlägg som gjorts under dagen, passat på att gå fram och tillbaka i klassrummet några gånger, läst aftonbladet på webben, druckit kaffe i lugn och ro samt ätit äpple. 

Bland världskartor och plaststolar har jag befunnit mig idag. Dessutom fanns det några gamla skolplanscher som fångade mitt intresse. Skolplanscher tycker jag för övrigt kan vara väldigt vackra, i synnerhet om de fått åldras med värdighet. Det ni ser här ovanför är en skolplansch som tydligen ska visa den brittiska samhällsstrukturen i början av 1900-talet. Jag vet inte om ni kan se det, men Pippi Långstrump dansar faktiskt omkring i ring med både Tommy och Annika på den brittiska landsbygden. Ja, Astrid hon visste då verkligen hur hon skulle infiltrera och marknadsföra sina sagor innan de ens hamnat på pränt.

Godnatt!

Idag blev det tidig morgon och avfärd till Odenplan. Det är alltid lite extra att böka med när man har med innerstadsskolor att göra. Stockholms gator är proppfulla och sommarens alla vägarbeten gör det extra snårigt att hitta parkeringsplats. Idag vet jag inte om det var någon där uppe som hjälpte oss på traven eller om det bara var ren och skär flax. Jag och min kollega hittade var sin parkering på ett avstånd av fem meter från porten. Visserligen kostade det 20 kronor i timman, men det var det värt för att slippa släpa all utrustning flera kvarter. Mäktigt!

Jag har egentligen inget mer att tillägga, detta var dagens stora begivenhet. Nu ska jag sova lite.

Godnatt!

Svårslaget. Jag känner mig lite som Ernst Kirchsteiger när jag struttar omkring här hemma bland tomatinläggningar och små oreganobuketter. Ringblommorna har satt frön som jag tagit vara på. Snart har jag så det räcker till den tänkta rabatten vid sommarstugan. Jag ser redan fram emot nästa sommar då jag ska få se dem stråla som små solar som på morfar och mormors tid. Jag tror dessutom att de kommer att matcha den nypiffade gröna ytterdörren som om de vore gjorda för varandra.

Helgen bevisade med all önskad tydlighet att sommaren vill dröja sig kvar ett tag till. Den svepte in oss i sin vackraste sommarklänning och fick oss att åtminstone för en stund glömma bort att hösten står och lurar bakom vilket gathörn som helst.

Om man i Stockholm vill uppleva folkvimmel av riktigt hög kaliber även vid den här tiden på året så väljer man Nytorget. Där ligger caféerna tätt och mysfaktorn kring de gamla kvarteren vid parkens östra sida är mycket hög. Visst kan man ta sig in i city och trängas också, men vill du frodas bland infödda södermalmsbor, är Nytorget väl valt. Sagt och gjort, i sällskap av fröken V och solen njöt jag av en sallad med rödbetor, chevre och nötter mitt i vimlet. Faktum är att det inte fanns många grässtrån över till andra denna soliga lördag, Nytorgsparken var mer eller mindre full. En härlig dag!

Idag har jag varit i Täby. 150 livrädd gymnasieettor skulle förevigas. Under uppropet ute på skolgården stod vissa i klungor, andra helt själva. Det osade ångest och rädsla och det var knappast en slump att uppropet hölls utomhus. Där stod de, de som bestämt sig för att välja riktning i livet och dem som bara pluggade av rädsla för att inte bli något om de lät bli. Tomma blickar blandades med nagelbitning och handsvett. Lägg därtill att årets porträtt och julklapp till farmor skulle avverkas strax därefter. Livet är svårt.

Godnatt!

Hallon med mjölk. Det är så ljuvligt att fortfarande kunna ta del av sommaren trots att semestern är slut. Det är ju bara augusti och sommaren är inte över. Jag tänkte faktiskt på det i morse när jag tidigt i ottan spatserade till bilen. Det är fortfarande sommarluft ute i arla morgonstund. Den där höga klara luften jag trodde mig känna för ett tag sedan måste varit ren inbillning. Det känns skönt.

Nu gäller det att ta vara på sommarkänslan innan hösten och mörkret tar överhanden. För min del handlar det lite om att hamstra det som gett frukt. Mina örter och chilipeppar kan börja frysas in och hängas på tork. Det är en speciell känsla att kunna ta del av egen skörd när vinterkylan viner utanför fönstret. Och smakmässigt skiljer det sig som natt och dag mellan de köpta och egenodlade. Ni anar säkert vilken som vinner kampen om den bästa smaken.

Efter första veckan på jobbet är jag faktiskt riktigt trött. Det ska jag råda bot på nu.

Godnatt!

Tillbaka till vardagen, tillbaka till köerna. Alltså jag har sagt det förut men jag tänker banne mig säga det igen, jag avskyr köer! Ni vet sådana där köer som börjar långt innan Stockholms innerstad och kryper fram i samma takt som en fluga på ett flugpapper. Precis så fort som det antagligen skulle gå om jag istället klev ur bilen och puttade den med muskelkraft. Vardagsstress i ett nötskal.

Idag var det som en sauna där jag jobbade. Alla fönster gick visserligen att öppna, men det hjälpte föga när termometern utomhus landade runt 25 gradersstrecket. Solen formligen vräkte ner utanför när dagens fotografering gick av stapeln i innerstans mest syrefattiga klassrum. Det gick så långt att jag tillslut fick be dem som inte just för stunden skulle bli avporträtterade, att vänta i korridoren för att spara på syret lite. Imorgon hoppas jag på mer syre under arbetstid.

Godnatt!

Första arbetsdagen efter semestern. Som vanligt kände jag mig lite ringrostig trots att det inte var speciellt länge sedan jag plåtade sist. I fem säsonger har vi kört med samma utrustning och fotograferandet sitter mer eller mindre i ryggmärgen. Men så fort man slänger in ett nytt moment blir den där ryggmärgen lite skakis. Då gäller det plötsligt att använda den där lilla nöten under håret igen. Tack och lov strulade förvånansvärt lite och jag antar att det nya momenten ganska snart kommer att sitta på samma ställe i ryggen som det andra. Nya tag imorgon.

Godnatt!

Ny tur i skogen på jakt efter svamp. Kantareller i synnerhet. Redan när jag klev in bland träden hittade jag en som i det närmsta stod och glänste mot mig med sin gula rock. Det var ju inte utan att man blev lite hoppfull när jag fann det jag sökte redan från början. Nåväl, jag hittade inte riktigt lika mycket som sist, men gott och väl att lägga bredvid en god köttbit till middagen. Härligt!

Idag har jag äntligen fått tillfälle att träffa lilla Sirsan igen. Eftersom det är min sista dag på semestern har jobbångesten gjort sig påmind som aldrig förr under dagen. Detta rådde dock lilla Sirsan bot på genom sin självklara charm och lekfullhet. Jag glömde helt enkelt bort att jag måste möta verkligheten i morgon. Det var välbehövligt och förlösande. 

Det är märkligt ändå hur fort man vänjer sig vid att vara ledig. Kroppen har inte alls lika lätt att ställa in sig på tidiga mornar och slitgöra igen. I mitt fall tror jag faktiskt aldrig den vänjer sig vid att gå upp tidigt. Men jag ska göra ett tappert försök att få kroppen att ändra dygnsrytm.

Godnatt!

Vilket fruktansvärt öde för en fluga, ja för vem som helst egentligen, att hamna mellan två glasrutor i ett fönster. När jag såg den här lille gynnaren såg det faktiskt ut som att den nyligen insett sitt öde. Alldeles stilla satt den där och inväntade en säker död. Hur kom den in mellan rutorna? Vad var det som gjorde den så nyfiken där? Jag tror tyvärr inte att den har hjärna nog att hitta ut själv, den lille stackaren.

OS ja, snart är det slut. Det som delat in befolkningen i två läger, dem som hatar och dem som älskar det. Själv tycker jag att det är ganska mysigt att titta. Till råga på allt får man tillfälle att följa sporter som aldrig annars får utrymme i tablån. Crosscountry t ex, det tittade jag på en stund idag. En sport där vår svenska Alexandra Engen spurtade in på en sjätte plats, riktigt roligt. Annars är det friidrotten som roar mig mest. Det är fantastiskt att se dem prestera på tartanbanan och i kastsektorn. Kanske har det inte riktigt varit sveriges OS i friidrott, men det gör faktiskt detsamma. Det är roligt att titta på duktiga atleter helt enkelt.

Häromdagen tillbringade jag en stund i bilen. På radion var det svårt att undvika OS-sändningarna och jag lyssnade på det som sändes. Dressyr. Inte en sport som jag intresserat mig speciellt mycket för hittills i livet om jag ska vara ärlig. Men att sitta i bilen och höra reportern Christian Olsson referera finaltävlingarna i just dressyr var en ren njutning. Han målade finalen i färger jag först inte trodde fanns. Jag kunde se hästarna framför mig och jag kunde se dem dansa. 

"Nu är det dansant, som Mary Poppins med paraply och allt, som en labradorvalp som leker med sin egen svans." 

"Åh vad smakfullt, lite kardemumma, lite kanel som en sportbil med vingar."

Detta var bara en liten del av den vackra tavla i ord som Christian Olsson målade under finaltävlingarna. Om ni själva vill njuta av detta så ligger hans referat från OS utlagda på Sveriges radios hemsida.

Med detta tackar jag för mig och önskar godnatt!

Nu lovar jag att det är sluttjatat om Röda faran. Ville bara tala om att jag varit ute på premiärtur idag och som ni förstår är jag mycket stolt och nöjd över mitt kap. Hon rullade fint över grus och asfalt. Sadeln fjädrade och vinden ven i håret. Inga skrapsår eller andra incidenter. Den gamla Monarken verkade uppriktigt glad över att äntligen få komma ut i friska luften igen efter många års ide.

Jag såg dokumentären Lindansaren på SVT igår kväll. En varm och fin dokumentär om Jesper Odelberg. Där stiftade jag också bekantskap med Kent Anderssons tänkvärda poesi och visor. Jag vill faktiskt ta tillfället i akt att lägga in en av hans texter här. Den berörde mig och kanske kan den göra detsamma med dig.

Godnatt!

VINGEN
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en puckel för oss
som vi måste smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade jävel!

Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!

Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!

Idag har jag tvättat och fejat må ni tro. Den gamla Monarken har ändrat skepnad från smutsig och mossbeklädd till cykelklassikern med patina. Kedjan har smörjts och muttrar dragits åt för att så småningom utmynna i en provtur ute på gårdsplanen. Det var en ren fröjd att äntligen få sätta sig och trampa ett par varv. Eftersom skrapsår hör barndomen till tyckte jag ändå att det var säkrast att byta ut den ena hjulmuttern på bakhjulet eftersom den förlorade mot min styrka idag när jag justerade däcket. Åldern hade antagligen tagit ut sin rätt på den och den sprack helt enkelt. Eftersom det visade sig att mr S var självaste mutterkungen så slapp jag pipa iväg och köpa en, det tackar jag ödmjukast för. Nu är cykeln alltså helt redo för nya äventyr. Det känns kul.

Jag vet inte om det är inbillning men jag tycker att luften har blivit lite högre. Kanske vill augusti påminna oss om vad som komma skall, eller så är det bara en tillfällighet. Jag tyckte att det kändes lite höstlikt i luften idag, men det kan väl knappast stämma? Augusti får väl ändå sägas tillhöra sommarmånaderna? Jag menar Per Gessle kan ju inte ha fel i sin låt Juni, juli, augusti. Han säger ju klart och tydligt att vindarna är varma då. Det måste ha varit ren inbillning det jag kände idag.

Godnatt!

Äntligen börjar det närma sig cykeltur. Idag har jag plockat bort däcken från min nygamla Monark. Slang och däck har bytts ut och det var sannerligen välbehövligt. Muttrarna satt hårt och det kommer att behövas flera droppar olja för att få dem att löpa smidigt igen. Däcken var så spröda att de smulade sig en aning vid avmontering. Nu står cykeln upp och ner i förrådet och bara väntar på att få däcken tillbaka så att den kan vina över asfalten. Innan dess återstår ytterligare smörj och fix, kedjan såg bedrövlig ut såg jag. Vi får väl se om jag någonsin får fason på den. Det ska bli härligt att få sitta upp på lädersadeln i originalutförande, under morgondagen. Jag kan knappt bärga mig. 

Sedan gäller det så vitt jag vet att ordna lampor och reflexer i olika utförande till cykeln. En ringklocka ska den också ha, annars är den inte giltig. För vad säger lagen egentligen? På transportstyrelsens hemsida kan man läsa att en giltig cykel alltid måste ha ringklocka och broms. Vad gäller broms känner jag idag ingen som kör utan. Ringklockan däremot, kan man se en och annan som susar fram utan.

Därmed tackar jag för i afton!
Godnatt!

Idag vaknade jag av att regnet formligen hälldes ner utanför fönstret. Vid närmare inspektion visade det sig att det trots allt var väldigt varmt och skönt ute. Efter frukost tog jag därför en promenad i shortsbyxa och linne. Solen visade sig och värmde riktigt härligt! Jag hann med en liten fika hos mr P i studion. Han ägnade sig åt att lägga klinker och det blev riktigt stiligt måste jag säga. 

Kaffe i all ära men efter en stund blir man hungrig. Om man vill bli rejält mätt och inte för stunden tänker sunt så är Bagel Street café ett väldigt säkert kort. Jag valde min vana trogen en bagel med chevré, nötter och honung. Därtill den klassiska Philiadelphiosten, utan den, ingen bagel. När tallriken barskrapats kunde jag med nöd och näppe resa mig från stolen för att fortsätta promenaden. Mätt är definitivt en underdrift. 

Årstaviken fick besök på vägen hem. Det är ganska fantastiskt ändå, att kunna bo i Sveriges huvudstad och njuta av storstadsmyllret samtidigt som man kan höra vågorna klucka och känna stillheten vid vattnet. Sitta på en bänk mitt bland stockrosor och titta på dem som påtar runt sina fantastiska kolonilotter vid sluttningen mot vattnet. 

Det är en ynnest att kunna ta del av två världar på det sättet. Samma sak gäller området där jag bor. En kvarts promenad in till söder samtidigt som jag har hela Nackareservatet runt hörnet åt andra hållet. Jag har svårt att tänka mig något bättre just nu.

Därmed önskar jag god natt!

Tillbaka i stockhomstrakten och ljudmattan. Att kliva ur bilen vid sommarstugan är som att kliva ut i tystnaden, om man jämför. 

Nåväl, för att inte kontrasten skulle bli för stark tog vi oss ut i skogen för att pröva lyckan i fråga om skogens guld. Och då menar jag inte hjortronen den här gången, utan svamparnas svamp, Kantarellen. Jag kan inte påstå att jag på egen hand plockat svamp tidigare. Det har mest varit i sällskap av pappa. Han är en riktigt duktig svampplockare och har lärt mig var Kantarellen trivs. I skogarna runt Sala finns hans ställen och ibland känns det nästan inte som att gå ut och plocka svamp utan mer som att man skördar den. Man kan gå länge, länge innan man hittar något. Ni vet sådär länge så att man nästan misströstar. Men så ser man dem, mitt bland gulnnde löv och pinnar och då är man full av energi och svamphopp igen. Det är en behaglig och mysig naturupplevelse att plocka svamp!

Pricken över i blir när de hamnar smörstekta på tallriken, till en köttbit och lite ugnsbakad potatis. Så blev det denna afton. Det var en njutning av stora mått vill jag lova. Makalöst gott! Det är ju såklart något visst med att äta saker man själv plockat hem till spisen. Jag antar att det är stenåldersmänniskan i mig som kommer fram. Jägaren och samlaren i mig har fått tala.

Godnatt!