Efter avslutade förpliktelser tog jag en sväng förbi Mariatorget för att äta lunch med fröken R. En efterlängtad och trevlig träff som äntligen blev av. Jag kan inte förstå hur svårt det kan vara att få till en tid då båda kan, då ingen är sjuk eller plötsligt får förhinder. I det här fallet var det säkert tre månader sedan sist vi satt över en kopp kaffe och språkade. På tiden och som alltid, givande.

På vägen hem passade jag på att lämna in filmrullen från testet med den lilla 120 mm-kameran Clack. Vid Zinkensdamm ligger Crimson, ett fotolabb där man kan lämna in de flesta sorters film och få det på papper för en rimlig peng. Vi får väl se om det går att få ut något av den här testrullen. Jag hoppas på det och lär återkomma i ämnet.

Bredvid Crimson ligger Beyond Retro, en vintageklädkedja där man kan hitta de flesta klädskatter från 1920-talet fram till 1990-tal. Det finns allt ifrån stickade islandströjor till 1930-talets flärdfulla Garbomode. En liten pärla på återvinningshimlen minst sagt. När jag är i närheten brukar jag alltid ta mig en titt på deras närmast oändliga sortiment, men jag går för det mesta tomhänt ut därifrån. Oavsett om jag får med mig något eller ej så har min inre klädgalge fått blomma ut en liten stund.

Godnatt!

vintageklädkedja med butiker i Stockholm, Göteborg, London och Brighton. Letar du efter skatter från förr så har du hittat rätt. På Beyond Retro kan du hitta second hand- och vintagekläder från alla olika decennier; inspireras du av 20-talets flapper girls, 30-talets Greta Garbo, 50-talets James Dean, 60-talets Marilyn Monroe, 70-talsdisco eller 90-talets platåer och starka färger? Då är Beyond Retro troligtvis vintagehimlen för dig! - See more at: http://www.beyondretro.com/sv/help/aboutus/#sthash.MypMwhcw.dpuf

vintageklädkedja med butiker i Stockholm, Göteborg, London och Brighton. Letar du efter skatter från förr så har du hittat rätt. På Beyond Retro kan du hitta second hand- och vintagekläder från alla olika decennier; inspireras du av 20-talets flapper girls, 30-talets Greta Garbo, 50-talets James Dean, 60-talets Marilyn Monroe, 70-talsdisco eller 90-talets platåer och starka färger? Då är Beyond Retro troligtvis vintagehimlen för dig! - See more at: http://www.beyondretro.com/sv/help/aboutus/#sthash.MypMwhcw.dpuf

vintageklädkedja med butiker i Stockholm, Göteborg, London och Brighton. Letar du efter skatter från förr så har du hittat rätt. På Beyond Retro kan du hitta second hand- och vintagekläder från alla olika decennier; inspireras du av 20-talets flapper girls, 30-talets Greta Garbo, 50-talets James Dean, 60-talets Marilyn Monroe, 70-talsdisco eller 90-talets platåer och starka färger? Då är Beyond Retro troligtvis vintagehimlen för dig! - See more at: http://www.beyondretro.com/sv/help/aboutus/#sthash.MypMwhcw.dpuf

vintageklädkedja med butiker i Stockholm, Göteborg, London och Brighton. Letar du efter skatter från förr så har du hittat rätt. På Beyond Retro kan du hitta second hand- och vintagekläder från alla olika decennier; inspireras du av 20-talets flapper girls, 30-talets Greta Garbo, 50-talets James Dean, 60-talets Marilyn Monroe, 70-talsdisco eller 90-talets platåer och starka färger? Då är Beyond Retro troligtvis vintagehimlen för dig! - See more at: http://www.beyondretro.com/sv/help/aboutus/#sthash.MypMwhcw.dpuf

Sämre kan man ju ha det. Dagen började i pliktens tecken ute i Saltsjöbaden. Sol från klarblå himmel och en termometer som visade nära nog sju plusgrader. Inte kattskit det inte. Idag kändes våren nära. Jag kunde inte låta bli att stanna upp en stund och vända ansiktet mot solen. Från en brygga hade jag utsikt över isen och Grand Hotel. Jag var inte ensam om att njuta av solen, varenda människa inom synhåll stannade till lite då och då och vred upp ansiktet mot ljuset. Jag tror faktiskt att det är den här tiden på året som vi nordbor njuter som allra mest. Efter tre månaders mörker och kyla kan man äntligen gå ut utan långkalsong och stickad yllepolo. Efter tre månader i ide är det som om vi åter vaknar till liv.

Godnatt!

Idag var det alltså dags. Gamla Bettan skulle få sin dom i en besiktningshall i Högdalen. Efter några minuter var det över och hon stod åter till mitt förfogande i solskenet utanför. Status: En anmärkning. Jag hade ju det på känn, det lilla oljedroppet måste åtgärdas, men vi slipper åka tillbaka och visa upp  oss i besiktningshallen igen. Bra och dåligt. Jag vill ju ha ordning och reda, vad Bettan vill ha vet jag inte. Jag tror bara hon är glad att få så här utanför på gatan igen efter besiktningsmannens (jo för det var en man) granskande blickar och hammarknack.

Aja, man ska inte hänga läpp för det här. Det här beskedet förändrar ju egentligen ingenting från gårdagen, eller ens från förra besiktningstillfället då Bettan faktiskt passerade som godkänd. Då läckte hon också olja. Den enda skillnaden var att hon genomgått en motortvätt dagen före besiktning. Ibland kan man alltså lura dem till godkänt, bra att veta. Fast det är klart, lilla oljeläckan ska jag fixa, lite senare i vår. Så är det med den saken.

Godnatt!

Äntligen kom solen och som vi har längtat! Det gick som ett rus genom hela kroppen och D-vitaminmätaren steg till en toppnotering för den här månaden. Det stack nästan lite i ögonen, så som det kan göra en tidig morgon när lampan tänds på nattduksbordet. Men det gick snabbt över.

Fåglarna var i högform och kvittrade sig nästan hesa i varenda trädtopp. Visst var det väl en försmak av våren vi upplevde i helgen? Mössan och halsduken sitter fortfarande på, men solen värmde verkligen och snön droppade från taken.

Tänk vad lite sol kan göra för humöret. Vårkänslorna tog tag i mig ordentligt och jag passade på att köpa på mig vårens fröer. Jag funderade på om jag skulle förnya sådden på balkongen i sommar. Men jag bestämde mig för att den lilla kryddträdgården ska få frodas även detta år. Det är få saker som känns så somrigt som att skörda eget till maten. 

I början av mars räknar jag med att dra igång min odling, jag ska inte sticka under stol med att jag ser fram emot det. Det är som att kliva ut ur vinteridet på allvar när de små torvbriketterna står redo i fönsterkarmen.

Godnatt!

Jag tror det var en liten solstrimma som syntes idag. Jag är inte säker, men jag tror. Jag försökte hinna med att fånga den på bild, men det gällde att vara snabb. Jag tror kanske den syntes i 20-30 sekunder. Härligt att få lite D-vitamin så här i slutet av februari!

I vilket fall som helst fick det mig att fundera på våren och vad den har i sin famn. Jag passade på att klippa ner min yviga passionsfruktsplanta också. Vi får se om den överlever för tredje året i rad. Jag ska ärligt säga att den ser piggare ut nu än innan jag putsade till den. Men jag har fortfarande i färskt minne hur det gick för min steviaplanta som klipptes ner lite för hårt. Den sa ifrån och tog ner skylten några dagar efteråt. Jag hoppas verkligen inte att passionsfrukten nu går samma obehagliga öde till mötes.

Godnatt!

Ja jag vet att jag gått bananas med mitt knäckebrödsbak. Men sedan jag fick en bok om hårt bröd i julklapp vaknade den lilla bagaren i mig och nu betar jag av recepten ett efter ett. Den här gången var det dags att baka pumpaknäcke. Jag måste tillstå att jag även idag blev väldigt nöjd. För er som känner er sugna på att väcka bagaren i er så kan jag verkligen rekommenderar Olof Jönssons bok Knäckebröd - En bok om livets hårda. Där kan man gotta sig i allt ifrån just knäckebröd till skorpor och tilltugg. Min bästa vän när jag är i baktagen.

Det känns som att jag hunnit med mycket idag. Lite allvar, lite skratt och det blev en riktigt bra kompott av alltsammans. På kvällskvisten hann jag med att titta förbi hos Fröken R och hennes lille son. Vilken energikick han är med sina stora blåa ögon och sitt aldrig sinande leende. Riktigt härligt att se!

Godnatt!

Idag för ett år sedan dog en liten del av mitt hjärta, morfar gick ur tiden. Trots att han bara hade några få år kvar till sin hundraårsdag kom hans död som en fullständig chock för mig. För hur väl man än tror att man förberett sig för den där dagen, så är man aldrig riktigt beredd. 

Jag har saknat dig morfar, varje dag. Mycket av det jag gjort under året, har jag gjort som en vink till dig. Mina ringblommor på balkongen blommade nästan lika vackert som de du och mormor odlade vid sommarstugan. Din vackra Omegaklocka sitter nu på min arm i nytt armband. Du förstår morfar, gamla saker från tiden då det begav sig har har fått en nyrenässans. Jag känner mig riktigt modern med din klocka som hjälper mig att hålla tiden.

Den gamla lamphållaren i vitt porslin som du förvarade i en låda i uthuset hänger i mitt fönster nu. Jag köpte en ny sladd i gammal tappning och den lyser så vackert om vinterkvällarna. De gamla trådkrokarna som blev över när du gjorde hatthyllan skruvade jag fast på min nya hylla i köket där Kockums gräddgula tratt hänger tillsammans med det gamla decilitermåttet i stål. Det mått du alltid gav mig när vi gick ut för att plocka blåbär.

Morfar, jag vet inte alls om du kan höra mig. Men du ska veta att jag saknar dig oändligt mycket. Du finns med mig i det jag gör och jag kommer aldrig att glömma hur fin du var mot mig.

Godnatt morfar!

Oj, ni får förlåta mig att jag inte har skrivit på ett tag. Ibland rullar dagarna förbi och inspirationen infinner sig inte riktigt. Men nu är sitter jag alltså här vid tangenterna igen. 

För något år sedan hittade jag en gammal hederlig Agfa Clack på Tradera och kunde inte hålla fingrarna borta. Den blev tyvärr stående i hyllan, men i helgen tyckte jag att det kunde vara på tiden att prova om den fungerade som annat än prydnad. Just den här kameran tar 120-film och jag hade praktiskt nog några rullar av den sorten i byrålådan. 

I samma veva passade Fröken V på att testa sitt nyförvärv en Kodak Retinette. Till denna behövdes 35 mm-film och det var sannerligen inte det lättaste att hitta vill jag lova. Jag såg framför mig hur det hängde rullar av den här sorten i varenda Konsumbutik. Det visade sig vara en tanke från Hedenhös. Den fotobutik vi siktat in oss på hade stängt och därför stegade vi in på 7 Eleven för att söka lyckan.

 

Att fråga om en filmrulle 2013 är ungefär som att fråga om man skulle kunna få ställa sig naken i skyltfönstret. 7 Elevens butiksbiträde tittade på oss som om vi var från vettet. 

"En filmrulle?!" Det var uppenbart att han inte ens var född när filmrullen senast användes i dagligt bruk. Arma pojkstackare.

Nåväl, så lätt ska man inte ge upp. Om man inte går förbi något öppen fotobutik där chansen att hitta filmrullar är som som störst, var kan man då hitta en? I Gamla Stan såklart. Dit vallfärdar turister från när och fjärran, alltid är det väl någon som kör på det gamla hederliga analoga viset. Då ska man kunna köpa en filmrulle utan problem. Sagt och gjort, det var dit vi gick för att slutgiltigt finna en filmrulle av 35 mm snitt.

Nu är det bara att knäppa på. Sedan får man vänta lite till på att få den framkallad och på papper. Majoriteten av dagens stressade människor har på tok för lite tålamod för att fotografera analogt. Det tar tid. En bild som du ser direkt via din digitalkamera eller iPhone får du vänta på åtminstone ett par dagar för att få på det analoga sättet. Kanske borde man fotografera mer analogt, lära sig ha tålamod. Jag tror de flesta skulle må bra av det lite till mans.

Godnatt!

Jag undrar hur länge ett molntäcke kan ligga och trycka över Sverige? Det känns som att det är evigheter sedan solen tittade fram. Häromdagen kunde man i och för sig ana en skir, skir sol bakom molnen. Ja, inte så att man såg den med blotta ögat men ändå tillräckligt för att känna att det vara lite ljusare ute. Det är ungefär så nära solsken vi kommer nu tydligen. 

Man får helt enkelt nöja sig.

En av dagens stationer var Saltsjö-Boo. Där hängde snön fortfarande tung på grenarna och det kändes praktiskt taget som att jag åkte genom en målning av John Bauers trollskog, fast i vinterskrud. Mitt ute i ingenstans låg ett hus till salu. Inget extravagant, bara ett hus. Ett sånt där hus som ser fint ut från gatan, men när man tittar lite närmare ser man att de sparat lika mycket skit på sin bakgård som de flesta andra halvtrötta villaägare. Kanske var det på tiden att sälja och börja om, åtminstone såg det ut så.

Godnatt!

Jag åker sällan buss. Tar jag mig fram med kommunala medel så blir det oftast med tunnelbanan. Därför var det en nyhet för mig att SLs bussar på vissa ställen i kommunen erbjuder sk vinkområden. Vad är då detta kan man fråga sig. Jag var faktiskt tvungen att stilla min nyfikenhet genom att ta reda på det via Google. Där står att läsa följande: 

"Vinkområde innebär att bussen kan stanna för på- och avstigning mellan angivna vägar. Ge föraren en vink för påstigning och plinga för avstigning. Bussen stannar då på närmsta lämpliga ställe."

Så för alla er som undrat och kanske höjt handen i en tveksam hälsning på skyltens uppmaning, utan att egentligen veta varför. Nu vet ni. Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag aldrig sett den här typen av skyltning förut och trodde kanske att det var en skämt. Det är det alltså inte. 

Godnatt!

Jag vet att det är lite av en tjuvstart. Fettisdagen går ju faktiskt inte av stapeln förrän på tisdag om man ska vara riktigt petig. Men det gick helt enkelt inte att stå emot tanken på en semla när det vankades fika på Gamla Enskede Bageri. Där är det alltid fullproppat med folk, så här års immar nästan deras fönster igen. Bullar och godsaker ligger i travar och kaffet bryggs efter beställning. Det är en riktig pärla på cafékartan om jag får säga mitt. 

Semlorna då, jotack de var väldigt goda. De hade varken snålat på grädden eller mandelmassan och brödet var färskt och saftigt. Vi får se om det är någon som klår Enskede-semlan innan årets semmelsäsong är över. Jag måste erkänna att det tar emot lite att köpa konsum-semlor efter att ha gått ut hårt med konditori-semlan. Visserligen är den säkert några kronor billigare, men i det här fallet tror jag kanske att man får vad man betalar för. Det finns ju ett litet konditori några kvarter bort här. Jag passerade dem idag och såg att de slog på stora trumman vad gäller semlor. Kanske slinker jag förbi dem någon dag framöver för att se vad de har för läckerheter.

Godnatt!

Idag har jag åter hunnit med att baka knäckebröd. Honungsknäcke på surdeg stod på agendan och det gick fort och lätt. Jag har ännu inte vågat mig på att göra egen surdeg utan tog den enkla vägen och köpte färdig sådan i butik. Det verkar faktiskt ha fungerat riktigt bra. Attans goda bröd blev det i alla fall. Nästa steg ska ju alltså bli att hålla med egen surdeg, vi får se hur det går. Kanske är jag aningens för lat än så länge. 

Det är rogivande och harmoniskt att baka. Man kavlar och tittar till kakorna i ugnen. Det är varmt och skönt och doftar gott gör det ju också. Det är kanske ingen slump att uttrycket "Må som en prins i en bagarbod" uppstod en gång i tiden.

I morgon bitti brer jag ett honungsknäcke och lägger på en stark skiva prästost, inte kattskit till kaffet direkt.

Godnatt!

Södertälje, min destination för dagen. Solen tittade fram och svepte in orten i en ovanligt vacker kappa. Men jag kan inte påstå att jag stannade längre än nödvändigt i alla fall. Däremot stannar jag gärna till på vägen från Södertälje. Utmed E4 finns Hornbach, en given favoritbutik för hemmafixaren. EG:s ligger inte så långt där ifrån och där stannar jag allt som oftast till för att fylla på det exotiska krydd- och speceriförrådet. Idag blev det dock raka vägen hemåt, lite trist kan tyckas.

Godnatt!

Idag har det snöat ymnigt hela dagen. Härligt med snö tycker jag, men termometern måste vara lite mer samarbetsvillig. Värmegrader och snöfall är ingen rolig historia. Jag tror aldrig att gamla Bettan varit mer smutsig än så här, någonsin. Men det ska snart bli ändring på den saken, bilbesiktningen väntar i slutet av månaden och tills dess ska jag försöka få bilen ren. Inte för att jag tror att bilprovningen går på så enkla knep, men det kan vara värt ett försök.

Vi får väl se om det slutat snöa imorgon eller om det Isländska ovädret håller i sig. Tack och lov ändå, att det inte är det Ryska kaosvädret som dragit in. Vi vet ju alla hur lamslaget Stockholm blev av det. Grått är det för det mesta, men nu börjar man ändå känna av att solen är uppe lite längre på eftermiddagarna. I synnerhet känner de små växterna av det. De slår nya små skott och välkomnar våren med utsträckta armar. Det är finfint!

Godnatt!

Det är skönt när sol och ledighet sammanträffar. Det har varit en synnerligen härlig lördag och söndag och kvicksilvret var åter på minussidan. Då åkte skridskorna på igen. Den här gången vågade jag mig på en tur på sjön Valloxen. Visserligen har jag inga långfärdsskridskor än, men det duger gott med vanliga skrillor, man får jobba lite extra för att ta sig runt bara. Har man dessutom en ryggsäck med godsaker och en termos med varmt kaffe så känns det ganska lätt att ta sig runt det plogade banan utan långfärdsskridskor.

Jag tänker att långfärdsskridskor få bli ett projekt för nästa säsong, jag måste hinna nöta lite på dem jag har först. Men jag ska ärligt säga att jag blir riktigt sugen på att kunna susa fram så som de gör på sina långa skenor. En del har stavar, andra låter bara benen driva på. Men som sagt, jag får nöja mig tills nästa vinter. Då ska jag också susa fram över vattendragen. Med hjälm och isdubbar.

Godnatt!