Idag gallrade jag ur oreganon på balkongen. Den hade gått i blom och behövde få sig en ordentlig uppsnofsning. Visserligen är det vackert och doftar ljuvligt från de små rosa blommorna, men smaken på själva oreganon blir lidande när blommorna tittar fram. Det är kanske larvigt, men två nyskördade små buketter oregano kan göra mig väldigt glad. 

Idag har varit en sådan där dag som dyker upp lite då och då, jag har inte gjort något särskilt alls och idag tror jag faktiskt att jag har kunnat njuta av det också. Lite sol, några koppar kaffe och Sommar i P1 i öronen. En aning träning och lite god mat, en bra söndag. Det behövs egentligen inte mer än så.

Nu ska jag slänga ett öga på Crossfit Games innan jag så småningom möter kudden. Crossfit Games som efter avslutade tävlingar korat "The fittest on Earth". Då vet man att man är ganska vältränad. Passen som deltagarna i Crossfit Games utför är i det närmaste helt övermänskliga, så om man går igenom dem och tillslut får guldmedaljen runt halsen kan jag faktiskt hålla med om att man är "The fittest on Earth". 

Jag önskar nu godnatt!

Ni vet när man flugit långt och suttit i ett väl ventilerat och svalt plan under flera timmar. Och sedan tar det där första steget ut på flygplanstrappan i ett varmt land. Kan ni känna hur det känns? Exakt detta upplevde jag idag när jag handlat på Citygross och steg ut genom dörrarna mot parkeringen.

Värmen, ja för att inte säga hettan, slog emot mig. Det kändes exotiskt en kort stund. Hade jag blundat och låtsats att skramlet från kundvagnen istället var ljudet från bagagevagnarna, så var det bara lukten från flygbränsle som fattades för att jag skulle ha stått där i mitt semesterparadis, med en månad framför mig av sol och bad.  

Efter den här sommaren får man vara nöjd med det lilla, en het dag utanför dörrarna på Citygross kan vara nog så exotisk. Efter en sådan här sommar måste man troligtvis också göra verklighet av sina resedrömmar när hösten övergår i vinter, det är ett som är säkert.

Fläkt på.

Godnatt!

Idag drack jag morgonkaffet medan regnet strilade utanför fönstret. Men friska vindar gjorde att gråvädret drog bort och det sprack åter upp till en rätt fin dag, åtminstone varm. Jag passade på att träna lite på morgonen och sedan väntade tvättstugan på mig. 

Jag förstår egentligen inte varför jag tycker det är så bekymmersamt att tvätta? Det är ju egentligen väldigt kort tid man spenderar i denna renlighetsinrättning. Tvätten sköter ju sig i det närmaste själv om man bortser från själva upphängningen och själva inknökandet i maskinen. Och varför heter det tvättSTUGA? Vår tvättstuga är allt annat än en hemtrevlig och gemytlig liten stuga. Det står två gamla Mielemaskiner, en torktumlare och ett mycket effektivt torkskåp. Någon stuga är det inte i den bemärkelsen tycker jag. Nåväl, rent blev det och jag ska ta mig an vikningen imorgon.

Eftermiddagen och början av kvällningen tillbringades med en rejäl och välsmakande pastasallad och kyckling på Södermalm. Fröken K mötte upp efter jobbet och det talades om ditt och datt. Det ska erkännas att det blev en del träningsprat. Men om det är någon man ska dela den sortens intresse med så är det ju fröken K, hon kan det mesta om den denna begivenheter.

Ikväll har jag försökt att dricka mycket vatten. Det gjorde jag förvisso igår också men alldeles för mycket precis innan jag skulle sova. Det resulterade i att jag vävde in panikartade försök att hitta toaletter i mina drömmar. Tillslut vaknade jag ju av att blåsan höll på att explodera. 

Ikväll har jag alltså försökt att portionera ut det på ett bättre sätt. När det är så här varmt och när jag tränar så pass hårt, förlorar jag nog mer vätska än jag anar, det ska jag få rätsida på tänkte jag.

Godnatt!

Det har varit ännu en ljuvligt solig dag och dessutom riktigt varm. Det är underbart när luften är varm trots att solen går i moln en smula, när det är ljumma vindar som smeker skinnet för en gång skull. En sådan dag kan man ju knappast tillbringa på något annat ställe än nära vattnet.

Vi tillbringade dagen vid Söderbysjön, fröken H, Siri-Lo och jag. Det badades för fulla muggar och den som var modigast var den minsta av oss alla. Hon stegade helt orädd ut i böljan tills vattnet kröp upp över hakan. Jag vet inte om det var av oförstånd eller ren sommarglädje, men jag tror faktiskt att hon hade fortsatt att gå om jag inte hållit emot en aning.

Det fanns mycket vatten som skulle plaskas. Mycket sand som skulle kontrolleras av de små händerna. Många änder att beundra och många skvättande barn att förundras över.

Det blev en heldag ute i solen, med alla nödvändiga ingredienser. Kaffe med dopp, glass och litervis av vatten. Jag kan inte påstå att jag saknade något just då. En bra dag!

Alltså är det bara jag som sover så otroligt dåligt när det är så här varmt? Visserligen går fläkten på högvarv, men det räcker inte känns det som. Jag vaknar hela tiden och är varm som en spis. Funderar på att ta till drastiska åtgärder och börja sova på balkongen. 

Tills vidare önskar jag godnatt!

Idag vaknade jag till sol, det var härligt!

Jag åkte in ganska tidigt till Hornstull för att fixa några saker på min vaktmästarrunda. Det gick som smort och jag var tillbaka här hemma redan halv tio. Då snörde jag på mig skorna och tog en sväng bort till idrottsplatsen igen. Det är roligt att träna ute när solen gassar och vattenflaskan är full.

Lagom till lunch bryggde jag kaffe och gjorde en liten matsäck som jag tog med mig ut i solen. Jag låg och filosoferade där på filten och började tänka på att jag verkligen inte varit bortskämd med sådana här dagar den här sommaren. Jag kanske legat på den där filten i solen högst 7 dagar hittills. Det känns lite tycker jag, men det kanske är detta som kallas hederlig svensk sommar.

När kvällningen närmade sig begav jag mig åter till Hornstull för att släppa in långväga gäster som skulle hyra en väns lägenhet. Jag mötte upp dem utanför tunnelbanan och i ett litet lämmeltåg gick vi sedan med stora resväskor på hjul till deras tillfälliga hem. De såg ut att trivas redan från start och lade sig bekvämt tillrätta i soffan. Jag antar att de var rejält trötta efter närmare ett helt dygns resa. Nu håller vi tummarna för att de tillfälliga gästerna får bra väder här i huvudstaden.

Väl hemkommen började jag med maten, men jag hann inte så långt i dessa förberedelser. Fröken M ringde och hade nödläge. Frugan hade fått ett hål i foten som inte ville sluta blöda. Det är i sådana lägen som gamla Bettan blir Röda blixten. Vi åkte till närakuten i Skanstull och där fick farbror doktorn tillslut stopp på blödningen och vi kunde återvända till Bagis med foten i en påse. Ja, den satt kvar på benet för bövelen.

Hemma väntade köttfärslimpan snällt på spisen.

Nu väntar kudden!

Godnatt!

Det var härligt att ha hela idrottsplatsen för sig själv i morse. Folk orkar inte upp så tidigt när de har semester och sommarlov. Jag körde slut på mig själv idag och det var för en gång skull skönt att solen inte tittade ut framför molnen, jag blev varm i allafall.

Lagom till lunch mötte fröken H upp och vi tog en promenad till Sjöstaden där den lilla familjen blev komplett när fröken M anslöt i promenadstråket. Adidas-outleten fick sig ett besök och någon i sällskapet hittade ett par snygga skor att förgylla sensommaren och hösten med, grattis!

Eftersom de flesta caféer var stängda på vår promenadväg fick det duga fint med en GB Sandwich och en kall tetralatte. Det där kaffet lät ju föga glamoröst men ni vet en sån där liten 3,5 dl arlalatte med skruvkork. Jag hade aldrig smakat den tidigare, men den var faktiskt helt ok. Trots att innehållsförteckningen visade att den bara innehöll 0,6 % kaffearom. Resten var mjölk och socker, intressant. 

På tal om att känna sig lite lurad. När jag var i sommarstugan drack jag en dryck som hette Fruktdryck med Hallon och Rabarbersmak. När jag tittade lite närmare på innehållsförteckningen fick jag veta att 13,9 % var päronjuice. Det som sedan smaksatte hela drycken och gav den dess namn, hallon och rabarber var 1 % respektive 0,1 % av dryckens hela volym. Så atteh.

Nu ska jag smörja in mig med Zon.

Godnatt!

Som jag har längtat efter det här lilla leendet i sommar! Det var fint att få krama om henne igen nu när familjen är tillbaka i stan. Det är märkligt vad tiden går fort när man har med små människor att göra. På bara de här veckorna har hon hunnit med att både växa och lära sig att gå. Det var på riktigt stadiga ben hon trippade runt i Bagis idag, underbart att se!

Idag har det åter varit en sådan där grådassig dag. Jag passade på att åka till Sickla och köpa en ny kortläsare. Är det bara jag som tycker att den sortens pryl håller alldeles för kort tid? Jag hanterar dem varsamt som små barn och ändå går de sönder hela tiden. Riktigt trist!

Idag har jag betalat mina räkningar och jag är förmodligen inte ensam om att tycka att det är en halvkul sysselsättning. Jag funderar på om man faktiskt skulle bli en lyckligare människa om man lät alla räkningar dras via autogiro. Då slapp man i alla fall att se eländet. Koll på sin ekonomi skulle man ju kunna ha ändå, men man slapp hela det energisugande projektet med att stjälpa ut pengar till höger och vänster, medan man ser sitt eget saldo bli mindre och mindre. Det tål verkligen att tänkas på.

Nåväl, imorgon sägs det bli vackert väder!

Tills dess godnatt!

Nämen ser man på, nu börjar det likna en liten chilifläta. Kan jag se detta som ännu ett bevis på att jag faktiskt innehar gröna fingrar måntro? Jag väljer att tolka det så. 

Idag har man fått hålla i håret minsann, det har blåst friska vindar över Stockholm. Igår var luften tung och kvav, när jag öppnade balkongdörren idag på morgonen var luften istället hög och klar. Temperaturen måste ha sjunkit minst fem grader från igår och i vinden kändes morgonen ganska kylig. Men det blev liksom varken hackat eller malet av vädret idag. Ena sekunden var himlen skokartongsgrå för att i nästa skina upp och likna badväder. Men det vet man ju, hade jag packat badväskan och fyllt termosen så hade skokartongsvädret tornat upp sig på en given signal. 

Igår tittade jag på ett i raden av alla dessa matprogram som sänds i televisionen. Då råkade jag snappa upp risotton och fick en svår längtan efter denna ljuvlighet. Denna längtan satt i även idag och jag beslutade mig för att svänga ihop en krämig sådan med parmesan. Tillsammans med ett par kycklingspett från grillpannan blev jag mätt och väldigt nöjd. Idag var en sådan där dag då jag kom på mig själv med att säga: Mmm... När jag åt. Det händer inte ofta, men ibland får jag verkligen till det. Riktigt smakfullt!

Under kvällningen tillbringade jag en stund på Kärrtorps IP. Ett pass på tartanbanan gjorde susen och jag blev rejält trött.

Godnatt!

En dag som denna går det inte att förbise eller låta bli att nämna det fruktansvärda som inträffat i Norge. Ofattbara bilder och inslag har nått oss via media och det är svårt att helt förstå vidden av den tragedi som drabbat det norska folket. 

Jag tänker idag på de anhöriga som förlorat ett barn, ett syskon eller en kanske nära vän. Jag tänker på de som stod kvar efter skottlossningen. Som såg, men överlevde. Jag tänker på de som mötte döden och vilken fruktansvärd skräck de måste ha känt. De som flydde för sina liv, men inte hann undan.

I skuggan av allt detta har jag haft en riktigt fin inledning på helgen. Efter en vecka av gråa moln i småland fick jag så äntligen se solen igen när fredagen närmade sig lunch.

Fröken R och jag har länge pratat om ett bad och i fredags hörde hon av sig och bjöd upp till vattenlek. Det var allt för länge sedan vi sågs, IGEN. Varför blir det så? Fröken R är ju en av de ljuvligaste som finns att umgås med. Nu fick jag också tillfälle att se hennes lilla plutt som hunnit bli sex månader. Vilket litet härligt hjärtegryn han var, en riktig vitamininjektion! Med mungiporna allt som oftast uppe vid öronen. Det är så härligt att alla mina vänner har begåvats med glada barn, så harmoniska. Det är en fröjd att umgås med dem.

Nåväl hur blev det med vattenleken då, jotack fröken R hann bada en gång medan jag stod och repade mod. Men redan vid hennes andra dopp var jag med i plurret. Det är konstigt att det ska vara så svårt att doppa sig. Fröken R ställde den fråga som rimligtvis utkristalliserar sig tillsammans med en badkruka; Vad det var som gör att jag tvekar inför något som är så härligt? 

Svaret på den frågan måste bli att det är kölden mot skinnet som gör mig tveksam. Jag tycker inte om köldchocken. När jag så äntligen doppade mig var vattnet så solvarmt att den där köldchocken aldrig infann sig. Så det kan jag inte skylla på vid nästa badtillfälle i Sickla sjö.

Fredagen blev till en heldag tillsammans med Fröken R. Kvällningen bjöd på ett par öl och det var länge sedan jag skrattade så mycket som då. Underbart förlösande!

Dagen idag har inneburit handling av livsnödvändigheter, samt träning. Livsnödvändigheter som en ny golvskrapa till duschen, lingonsylt, grillkol och källsorteringskärl. Allt detta gick av stapeln i Kungens berömda Kurva tillsammans med tusentals andra som inte orkade trotsa den gråa himlen.

Nu är det åter kväller och jag ska se ett avsnitt av Sommarmord på datorn innan jag lägger mig tillrätta i sängen. 

Godnatt!

Stockholm välkomnade mig på sitt allra sämsta humör, iklädd skokartongsväder. Härligt! Från det ena skitvädret till det andra. Grått är uppenbarligen sommarens färg, åtminstone där jag befinner mig för tillfället.

Sommartrafiken har kommit igång kunde jag konstatera. Husvagnarna ringlade fram som smultron på strå, den ena större och vräkigare än den andra. Men i övrigt var det städade trafikanter på vägarna. Inga vansinnesomkörningar eller illdåd.

Därmed lägger jag huvudet på min hemmakudde igen.

Godnatt!

Det har firats Margaretadagen idag, med tårta som sig bör.

Idag har gamla Bettan fått sig en ordentlig polish. Hon skiner som en rubin här utanför fönstret. Jag hade till och med köpt svart specialfärg till de svarta detaljerna på bilen. Handtag och lister hade fått gråa hår, men nu är det åter svarta som natten. Svart och rött passar så fint ihop, speciellt på gamla Bettan. Det tog sin lilla tid att få fason på henne eftersom det var ett tag sedan sist, men nu är hon åter röda blixten på E4:an.

Vattenpumpen. Vilket jäkla helvete! Det var grejandet med denna tingest som fick morfar att bryta nacken och som i sin tur fick honom att sitta där han sitter idag.
Idag var det min tur att ge mig på den. Jag hade laddat upp med VÄVtejp och fick så småningom rören på plats och kunde koppla samman dem med muttrarna som var stora som en knytnäve. För att få extra stabilitet virade jag sedan några varv med VÄVtejpen. Det satt som berget och jag lät meddela att det kanske skulle bli svårt att lossa det när hösten kom och allt ska plockas in för att inte frysa sönder.

Det jag trodde skulle hålla för evigt, höll i ungefär fem timmar. Trycket från vattnet hade fått muttrarna och VÄVtejpen att glida isär. Vattenpumpen har besegrat mig.

Nu ska jag sova.

Godnatt!

Det är så underbart att vakna av solen som strilar in genom en lagom transparent rullgardin. Det är så underbart att få äta sina morgonmackor och dricka sitt kaffe ute. När solen är så stark i de morgontrötta ögonen att man måste kisa lite för att kunna härda ut. Så var det i morse. Fint som snus! Shortsväder redan från start.
Nu ska jag inte älta de där nedrans fönstrena mer för jag gav mig på det sista idag. Det är bara kittningen kvar och det händer under morgondagen om vädret åter är med mig.

Idag har det som sagt varit en ljuvlig dag, med undantag för ett par timmar efter tre. Det rusade in svarta moln och jag tror bestämt att jag hörde en åskknall också. Sedan vräkte regnet ner som på given signal. Jag befann mig då på jakt efter den ljuvligt fantastiska silvertejpen eller vävtejpen som mannen i butiken envisades med att kalla den. Det stod även på själva rullen att den hette så, så jag får väl ge mig. Vävtejpen ska användas till vattenpumpen som för andra året i rad trilskas på ett ovanligt oangenämt sätt. Vi får se om jag går i land med detta under morgondagen. Silvertejp, förlåt vävtejp brukar ju lösa det mesta.

Godnatt!

Det gäller att arbeta medan handlädret håller. Efter ett par dagar höll det inte längre, det blir till att plåstra om sig. Jag som tyckte att jag var förutseende och tejpade mig, men det var tydligen inte tillräckligt.

Idag kom jag i allafall iväg och köpte lite nytt kitt. De två återstående stora fönstrena har fått sig en välbehövlig uppfräschning och nu är det bara att vänta ut torktiden. Linoljekitt tar en jäkla tid på sig att härda. Det blir ju aldrig riktigt hårt, men måste sluta klibba och det tar sina modiga dagar. Jag tror dessvärre inte att jag hinner med slutmålning innan det är dags att styra kosan mot huvudstaden igen. Jag får helt enkelt en bra anledning att åka hit igen innan semestern tar slut. Det känns skönt!

Jag provade att pumpa mormors gamla cykel igår för att se om den höll luften, det gjorde den inte. Det vore skönt att ha något annat fortskaffningsmedel här än bilen. Cykel är lagom, i synnerhet om den håller luften. Jag ska ta mig an slangen imorgon och risken är överhängande att jag köper en ny. Jag tror att den har stått lite för lång tid där ute i redskapsboden. Den tröttnade väl på att inte få bära sin cyklist över grusvägarna. Tröttnade på att stå inne i ett hörn utan uppmärksamhet. Vi borde brytt oss om den mer, då skulle vi sluppit nedrans pyspunka.

Nu ska jag ta mig an 20 Echinagarddroppar till.

Godnatt!

Spänningen var olidlig när jag vaknade, sol eller inte. Jo, den tittade faktiskt fram lagom till frukost, så det var bara att ta tjuren vid hornen. Två burkar linoljekitt korkades upp och tre fönster gick av bara farten. Sedan tog kittet slut, snopet. Jag som hade två fönster kvar på agendan. Eftersom jag bifinner mig i lantlig miljö fanns heller ingen bygghandel öppen så långt ögat nådde en söndag. Så det är bara att hålla entusiasmen uppe tills imorgon då jag kan köpa nytt.

Eftermiddagen kantades åter av regn och mor min och jag besökte mormor och morfar på hemmet för en kopp kaffe och sockrig bulle. Jag har sagt det förut, det är underbart att se dem, men det är sorgligt att se dem så oförmögna. Så hjälplösa och tillbaka i barndom, både psykiskt och fysiskt. Min mormor sa en gång för några år sedan: Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle bli så jobbigt att bli gammal.

När jag ser henne idag, kan jag precis förstå vad hon menar. 

Jag tog en skön promenad ikväll. Visserligen i ganska högt tempo, men jag hann njuta. Det är skönt att andas lantluft, klar syrerik lantluft. Idag innehöll den en massa olika dofter. Blåklockorna i daggen, körsbär och knastrigt grus och givetvis koskit från hagen med pappa Ferdinand.

Jag känner att jag är ganska nöjd och trött just nu. Det ska jag ta vara på.

Godnatt!

Det blev en tidig frukost. Dag två av mitt nya träningsschema skulle avverkas och det skulle gå av stapeln vid Hults fotbollsplan Nytomtavallen. Hur det gick är det få förunnat att veta.

Väl tillbaka började arbetet med de omtalade fönstrena. Meteorologerna hade lovat mig sol och visst fanns den väl där bakom molnen någonstans. Ska jag vara helt ärlig tittade den fram lite då och då, men någon het högsommardag var det inte tal om. Jag fick helt enkelt vara nöjd med att det inte regnade på mig där jag stod och pillade bort kitt och slipade karmar. Fem fönster var målet för dagen, fem fönster lyftes också ner från sin plats. 

Lagom till eftermiddagskaffet hade jag samlat på mig en blåsa i handflatan och en svullen tumme. Men vem kan vila när meteorologen åter hojtar regnområde. Jag var helt enkelt tvungen att bli klar med skapandet idag, så att grundfärgen kunde strykas på och hinna bli övermålningsbar tills imorgon bitti. Ett fönster återstod när jag gjorde ett litet avbrott för grillning och tillhörande efterrätt i form av hallon, smultorn och jordgubbar. Sämre kan man ju ha det. 

Jag lyckades faktisk bli klar med målningen lagom till solnedgången. Tack och lov för det! Imorgon blir det nya tag. Då ska kittsträngarna yra här på udden.

Jag passade på att ta en roddtur med mor nu i afton. Sjön låg spegelblank och himlen var djupröd. Det hängde en fantastisk måne strax över trädtopparna och den var rund och gul som en prostost. Så fick jag svaret på varför jag legat och snurrat i lakanet de senaste nätterna. Drak-Ulla sliter och drar i mig.

Nu kryper jag till sängs.

Godnatt önskar Drak-Ulla!

En solig morgon fick flitens lampa att blinka till lite. Jag lovade ju mig själv att jag skulle rensa stuprännorna vare sig dropparna föll eller ej. Det visade sig vara väldigt välbehövligt och när rännorna fått sitt var det i sin tur omöjligt att ignorera mossan på taket. Tre skottkärror senare var taket som nytt och pannorna lyste åter terrakottarött.

Jag hann precis avsluta mina takkonster när regnet åter började falla. Det är ju själva fan att det inte ska kunna gå en hel dag utan regn. Säga vad man vill om ett varmt sommarregn, men ibland vill man bara ha sol. Jag har ju fönsterjobb kvar på agendan. Enligt alla tänkbara väderlekstjänster ska det bli bättre väder imorgon och den här gången måste jag tro på det.

I morfars uthus finns allt en människa kan tänkas behöva under en livstid. Allt från spik och skruv till pressenningar och trasmattor, via tvättsvampar och cykeldäck. På morfars tid var det en minutiös ordning bland hyllor och lådor. Han visste exakt var allting fanns och jag slår vad om att han skulle ha hittat det även med ögonbindel på.

På senare tid har den där ordningen hamnat lite på skam. Visserligen tror jag fortfarande att han skulle hitta ganska bra om han kom hit och sökte något, men det hade blivit alldeles för stökigt. Det kändes inte bra. Jag tog tag i det där idag. Placerade allting på sin plats på nytt, i lådor och askar. Såg till att hålla verkstadsbänken fri från saker, precis som morfar hade velat ha det. Det blev riktigt fint där inne, jag tror morfar hade blivit nöjd.

Imorgon, är det fönster för hela slanten som gäller.

Godnatt tills dess!

Så här trött blev jag av första dagens övning på mitt femdagarsschema. Vid första anblicken var jag helt ärligt lite osäker på om jag skulle orka genomföra den. Så det faktum att jag faktiskt gjorde det, gör mig ganska nöjd. Men visst, det finns mycket att jobba på. Jag ska inte skylla på något alls, men det faktum att jag har ett brutet båtben var väl inte optimalt.

Nåväl, det har varit en dag fylld av busväder. Från lunch och framåt har regnet formligen vräkt ner från en skokartongsgrå himmel. Kvicksilvret har inte orkat upp längre än till 13 grader och det känns som att det småländska höglandet kanske inte har visat sig från sin bästa sida. 

Det gör väl i och för sig ingenting om det nu inte vore så att jag satt här och väntade på att få börja kitta och måla fönster. Just för den saken skull måste vädret faktiskt göra en uppryckning. Hela norrsidan på huset står och väntar på min varsamma hand och det mjuka linoljekittet. Tre spröjsade fönster med totalt 15 rutor, som ska piffas till. Så solen får faktiskt anstränga sig lite de närmsta dagarna!

Imorgon är det nya tag. Ska det fortsätta så här så måste jag helt enkelt trotsa dropparna och ge mig upp och rensa stuprännorna. Det är verkligen välbehövligt och märks inte minst nu när regnet tar i och forsar på bläcken.
 

Nu ska jag ta igen mig en stund.

Godnatt!

Har man bestämt sig så har man. Mr P och jag begav oss till Hammarbybacken efter frukost. Det är

roligare att träna ihop med någon, så är det ju bara. Eftersom vi inte spelar badminton nu när sommarluften fyller våra lungor så beslutade vi oss för att ägna oss åt andra fysiska utmaningar. Hammarbybacken ligger alldeles för nära för att helt ignorera.

Vi har varit där ett par dagar nu och sprungit eller gått hastigt. Ja, eller hur hastigt man nu kan gå i den lutningen. I vilket fall har det givit önskad effekt, vi har blivit rejält trötta, och det är det som är huvudsaken.

Idag skulle frysen packas in i bilen igen, för vidare transport till Hult. Jag fick nobel hjälp av fröken R och det gick som man säger mycket geschwint. Så nu står den här i farstun och bligar. Imorgon ska den få inta sin rätta plats och så småningom anslutas. Jag har fått lära mig att den måste stå ett dygn i upprätt läge innan man kan koppla in den och njuta av sin nya vitvara. Så förhoppningsvis kan man få en aning om hur den kan te sig redan på fredag. 

Nu ska jag fälla in mina små vingar och hoppas på en god natts sömn.

Godnatt!

Efter frukosten beslöt vi oss för att ta den där turen till Birka trots allt. Vädret såg lovande ut för en båttur, om än något blåsigt. Med väskan full av godsaker kastade vi loss och bjöd upp vågorna till dans.
Det är inga billiga villor som ligger vid vattenbrynet på vägen ut mot Björkö. Med en miljon på fickan kommer du inte långt om du vill slå dig ner och njuta av egen strandtomt. Jag bad mr P att peka med hela handen när vi passerade Agnetha Fältskogs krypin. Det var ett gigantiskt men för all del ganska oansenligt hus, med en gäststuga lika stor Bohus fästning. Nåväl, kanske inte riktigt.

Birka bjöd på vackert väder och lät oss känna historiens vingslag redan från start. Ansgar ryttlade som en hök ovanför våra huvuden, men var för dagen återuppstånden i en skrattmås som gjorde oss sällskap under hela picknicken.
Det var lite som att stiga i land i Edens lustgård. Det dignade av frukt och bär i träd och snår. Jag avnjöt de sötaste körsbären min gom någonsin smakat. Bara några stycken, det var ju förbjuden frukt. Skogshallon och krusbär frestade också längs vägkanten, gruset knastrade under skorna och det var en bra dag i juli 2011.

Det hade förmodligen varit en bra dag redan på Ansgars tid. Men efter att ha besökt den rekonstruerade byn med husen från Vikingarnas tid, var vi alla tre överens om en sak. Det måste ha varit olidligt jobbigt att bo i sådant kompakt mörker som husen innebar. Alltså i deras fall antar jag att funktion gick före komfort och välbefinnande. Att det var därför fönstergluggarna var helt obefintliga. Vi kan enkelt konstatera att vikingarna inte behövde sitta inne och titta ut. Ville de se dagsljuset, fick de helt enkelt möta upp det utomhus.

Det känns att jag varit ute hela dagen. Man blir sådär härligt matt och vindpinad. Jag tycker ögonen ser lite röda ut också.

Kanske bäst jag sover.
Godnatt!

Det finns dem som tycker det är larvigt att ta bild på det man äter. Men när man fixar sig en tallrik med klassiska småländska Isterband och stuvad potatis, då kan jag inte låta bli att föreviga det. Jag var hungrig som en varg och knaprade i mig hela härligheten. Det är stabbig mat, ingen GI direkt, jag blev utan tvekan mätt.

Idag var det varit lite av en mellandag i väderleken. Om sanningen ska fram kan jag ibland tycka att det är lite skönt. Värmen fanns trots allt kvar och låg som ett lock över Stockholm. Jag vet inte om jag är extra känslig, men jag blir så otroligt trött när det är så här varmt och fuktigt. Den lilla regnskuren som kom idag var precis tillräcklig för att ligga och pyra lite på asfalten. Ibland kan ju regnet göra luften lite klarare, men idag blev det snarare tvärt om.

Jag har ägnat mig lite åt växtvård idag. Gått och småpratat med plantorna, plockat gula blad och ansat dem en smula. De flesta chiliplantorna dignar av frukt som nu håller på att mogna. Ett par av plantorna har visserligen varit lite tröga i starten och blommar för glatta livet, men har än så länge bara lyckats få till en eller ett par frukter.

Någonting äter på min Basilika. Det känns väldigt trist och onödigt! Gör man så har man skitit i det blå skåpet och måste döden dö. Jag fyllde en hink med vatten och vände basilikaplantan upp och ner med stjälkarna och bladen i vattnet. Det hade jag läst mig till att man kunde göra om ingenting annat hjälpte. Sådär fick den stå i ett par timmar, nu återstår det att se om denna någon var simkunnig eller ej.
Tvestjärtar är inte min favoritinsekt. Nu ska jag ge er ett husmorstips, om ni inte vill gulla med dem där ni bor. De tycker förskräckligt illa om kanel, hur man nu kan göra det! Jag duttade helt sonika ut lite kanel i en kruka där de verkade ha slagit läger och nu ser jag inte ett spår av dem. Och till på köpet doftar det nybakta kanelbullar på min balkong. Finfint tips!

Ja det var nog det hela!
Godnatt!

Det är rofyllt med vatten.
Jag har mycket svårt att tänka mig hur det skulle vara att inte ha närheten till vattnet där man bor. Jag har alltid haft det runt knuten, vare sig jag nu bott i Skåne, Halland, Göteborg eller Stockholm. Jag har alltid kunnat blicka ut över böljan närhelst andan fallit på och för mig är det en frihetskänsla. Jag tycker nästan alltid att det är en lite klaustrofobisk och instängd känsla att befinna sig långt ifrån vattnet, långt ifrån de öppna vyer som vattnet faktiskt bidrar till, hav som sjö.

Idag fick jag möjligheten att tuffa ut en bit på det blå. Mr P tog med mig i båten och jag fick en smak av innerskärgården med klippbad och mentala utsvävningar. Det gjorde mig gott, jag njöt i fulla drag, inte minst av mr P och hans svanhopp från klipporna vid Kungshatt.

Kungshatt ja, varifrån får platser som denna, sitt namn? Det får i alla fall min fantasi att blomstra. Och frågar man inte, så får man inget veta. Mr P är vanligtvis som en levande uppslagsbok och hade svar på tal även i detta fall.

Kungshatt härrör från sagokungen Erik Väderhatt (en mytisk sveakung på 800-talet) som här under en flykt tappade sin hatt. Enligt sagan kunde Erik Väderhatt styra vindarna genom att vrida på sin hatt.
Sedan början av 1600-talet har det suttit en hatt på en stång på Kungshattklippans högsta punkt, och mycket riktigt såg vi detta välkända sjömärke. Den första hatten var av trä och sattes upp för att erinra om sagokungens Erik Väderhatts äventyr. Enligt sägnen lyckades han undkomma fiender när han, till häst, tvingades kasta sig utför Kungshatts branta klippor. Han klarade sig eftersom hästen kunde simma.

Vilka vådliga äventyr! Både mr P och jag insåg ju det orimliga i att överleva ett sådant språng. Verkligheten hade gjort mos av både Erik Väderhatt och hästen.

Ikväll ska jag försöka somna lite tidigare. Jag behöver definitivt min skönhetssömn!
Godnatt!

Jag sover illa och vaknade sent! Eller ja, klockan hann i alla fall ticka fram till tio och drygt det innan jag slog upp mina gröna för dagen.

Jag tyckte inte det var mycket att orda om idag heller, jag gick helt enkelt ut och njöt av det vackra vädret igen. Jag rullade ut min filt på exakt samma ställe som igår och hade återigen packat väskan full av godsaker och vatten för att klara mig några timmar.

Jag hann med att avnjuta två podavsnitt av Sommar i P1 också. Mark Levengood berättade en smått otrolig historia om hur han mitt i livet blev erbjuden en större donation i form av ett gigantiskt hus ute i Saltis.
Maria Wetterstrand pratade om människors lika värde och hur hon redan som ung kommunpolitiker lyckades övertala nästan samtliga partier att ta tillbaka förslaget att förbjuda alkoholhaltiga drycker på Valborg i Göteborgsparken Slottskogen.
Två bra sommarprogram av väldigt olika slag.

Väl hemma poppade livnjutaren upp i mig. Jag gjorde basilikabiffar som jag grillade på min lilla röda pärla. Jag är fortfarande mätt!

Tills imorgon, Godnatt!

Idag har solen skinit på oss igen, underbart! Jag plockade ihop en liten picknick och gav mig iväg för att möta dagen under den blå himlen. Hellasgården skulle bli min destination hade jag tänkt. Jag har ju aldrig varit där så det kunde vara på tiden. Jag kom dit, men insåg snart att jag varken skulle komma att hitta en plats i solen bland allt folk än mindre våga doppa mig i det svarta sjövattnet. Vad göra?
Jag åkte helt sonika tillbaka till mitt lilla poolbad här runt hörnet. Borta bra men hemma bäst! Jag fick bästa platsen en bit från stojet och stimmet vid poolen. Där låg jag och filosoferade och läste och drack kaffe hela eftermiddagen. Jag säger då det.
Blir det finväder imorgon, ska jag se till att smörja in mig lite bättre, det svider en aning mitt på ryggen. Det är svårt att nå med solkrämen där, allena.

Kvällningen tillbringades i Hornstull. Vaktmästarbyxorna satt åter på och jag satt iklädd dem och tittade på fotbollsmatchen mellan Sverige och USA. Riktigt roligt att Sverige nu tagit sig till kvartsfinal för egen maskin. Jag tror alldeles säkert att de svenska damerna kan rappa till Australien och ta sig vidare ytterligare ett steg.

Väl hemkommen i afton kände jag hur det luktade fränt av plast. Ni vet hur det luktar när plast brinner? Så luktade det. Klart man blir lite orolig och tänker att man glömt en platta eller kaffebryggaren på eller liknande. Men när jag sniffat mig runt på alla tänkbara platser i lägenheten kunde jag utesluta att det var i min lägenhet det luktade. Jag öppnade balkongdörren och kände att stanken kom utifrån. Eftersom jag är nyfiken i en strut tog jag även en titt ut genom köksfönstret och såg hur det brann i grannhuset. Det kändes riktigt obehagligt! Brandkåren var redan på plats och släckte när jag fick syn på det.
Jag känner verkligen med dem som bodde där. Jag vet ju inte hur det gick med dem eller om de ens var hemma, men det måste vara fruktansvärt vilket som. Att ha semester och kanske vara bortrest och inte ha något att komma hem till, eller att befinna sig mitt i eldhavet. Usch stackars!

Nu ska fälla in vingarna
Godnatt!

Idag var det tungt, tungt på gymmet, lite som ett skämt nästan. Och vad lär man sig av detta? Note to self: Ät inte två kilo fet mat dagen före förmiddagsträning. Jag höll på allvar på att kräkas. Det ska jag inte göra om.
Idag provade jag lite ben och knäövningar igen, så får vi se hur det går framöver. Jag kände i alla fall att jag har hållit upp tillräckligt länge för att inte ha ont eller känna obehag när jag idag smygstartade igen. Nu ska jag vara försiktig, jag lovar.

Idag har jag dragit på mig vaktmästarbyxan och åkt varvet runt. Jag började i Bagis där jag hämtade upp tidningen. Fortsatte vidare mot Gröndal där blommorna skulle få sig en tilltittning och påfyllning, för att sedan smyga förbi Hornstull där post och blomster fick min uppmärksamhet och varma hand. Jag avslutade sedan med att dela ut post till vännen från Köpenhamn som var på besök i stan. En ganska trevlig runda och du frågar mig.

Kvällningen summerades på Metargatan och fröken R. En bulgursallad slank ner i magen och det var efterlängtat, jag var hungrig som en varg! Vaktmästarrundan tog på krafterna tydligen. Jag passade på att köpa en liten, välkommen-till-jorden-present till nykomligen Ekam. Visserligen på tok för sent, men det är kanske tanken som räknas. Jag vet ju att han inte är mer än tre månader gammal och tyckte kläderna jag köpte var pyttepyttesmå, ändå var det som att han hade kunnat simma i dem. Nåväl, barn växer fort tack och lov, till hösten sitter de som ett andra skinn, det är jag säker på!

Nu ska jag dra mig tillbaka.
Godnatt!

Idag lät jag förmiddagen gå åt till en välbehövlig städning. Allt sånt här tråkigt hamnar liksom på efterkälken när det är fint väder. Då ägnar man sig hellre åt utomhusaktiviteter. Idag har det varit lite svalare och molnen har legat tunga över Stockholm hela dagen, då gick jag bärsärk med dammtrasa och mopp. Resultatet lät inte vänta på sig, det kändes skönt att äntligen få bort dammet från hörnen. Nu kan jag åter spegla mig i parketten!

Dagens goda gärning utförde mr P och jag under en biltur mot söder. Vi hann inte längre än till min lokala tunnelbanestation då en kille på cykel tappade ut sitt bankomatkort på gatan. Visserligen har jag alltid tyckt att jag har förmågan att se detaljer, men synen har ju blivit sämre med åren. När vi backat tillbaka lite visade det sig faktiskt att vi sett rätt.
Genast förvandlades vår södertur till en jakt på personen som tappat kortet. Hur långt kan man hinna på cykel under en minut? Tydligen långt. Vi fick ge upp sökandet och istället använda oss av hitta.se för att komma i kontakt med kraken utan bankomatkort. Sökandet underlättades betydligt av att han hade ett efternamn som inte slutade på son.
Det visade sig vara en person som bor på samma gata som jag och han tackade ödmjukast för hjälpen. Han påstod att han skulle på semester imorgon och att vi var räddningen, vilken tur.

Nåväl, vad är väl en god gärning när magen är tom och kurrar? Vi tog oss in till Folkungagatan och Folkets Kebab. Jag vet, det är dumt att svika Palmyras men nöden har ingen lag, när Palmyra bestämt sig för en månads semester. Äta måste man ju ändå, en mixtallrik med diverse gott och blandat. Ok, inget slår Palmyras, men det här var riktigt gott. Det var extremt stora portioner och varken mr P eller jag stod ut med tanken på att äta upp allt. Jag brukar aldrig lämna mat, men idag fick även jag se mig besegrad.

Eftermiddagen spenderades bland annat på magiska EG:s. Där hittar man alltid något trevlig att fylla sin korg med. Idag fylldes dock bara botten av korgen, med olivolja av bästa sort, ris och klassiskt Helva. Det var mr P som bjöd mig på denna delikatess för första gången. Det är helvetiskt sött med smak av pistage och det tycker jag ju om. Man skär en tunn bit och sedan en till och en till och en till. Man kan nämligen inte låta bli den när man väl smakat en bit, tyvärr.
Men jag ska inte klandra mig själv, imorgon blir det en tur till gymmet igen.

Auf wiedersehen.
Godnatt!

Idag var det dags för Lilla Ronja att få åka på pensionat och hon har ju inget körkort, så hon fick hoppa in i min baklucka och åka snålskjuts. Men jag gjorde det så gärna, lilla Ronja som är så totalt ohjälpsam när det gäller att ta plats i bilen. Att åka bil är väl inte hennes bästa gren och därför tänker hon att om hon gör sig så otymplig som möjligt så kanske hon slipper. Så man får helt sonika lyfta in henne för hand. Först frambenen och sedan bakbenen som om hon vore handikappad.

Men det gick bra och vi kom fram tack vare fröken S bakom ratten. Vi skulle lämna över Ronja ute vid Arlanda, vid vandrarhemmet som har sina sängplatser i en ombyggd Jumbojet. Det ligger vid vägen, man kan omöjligt missa det. Det kändes extra spännande för mig med tanke på min "flygplansfetisch". Jag borde kanske tillbringa en natt i detta Hostel för att se om jag blir botad. Fast nä, jag vill inte bli botad. Jag vill fortsätta att ha min fascination för flygplan så länge jag lever.

Imorgon ska Fröken S få sätta sig i ett sånt däringa flygplan och flyga över Atlanten för en månads semester. Jag känner mig lite avundsjuk, jag vill också flyga, jag är inte ett dugg rädd. Men istället blir jag kvar här i Stockholm och sköter markservicen ett tag till. Det är en nog så viktig syssla. Vattnar lite, hämtar in lite post, håller reda på nycklar. Jag är mina vänners vaktmästare nu ett tag tills jag själv far iväg. Det känns viktigt och bra. Fördelen med att vara vaktmästare är ju att man slipper köpa sin egen mat på överskådlig tid framöver. Idag har jag fått två påsar mat till skänks, både från Fröken S och vännerna i Bagis. Vi får väl se om jag hinner sätta i mig allt innan jag själv piper iväg.

Jag är så gott som själv i stan nu. Ja, bland mina närmsta vänner menar jag. De flesta har åkt eller står i startgroparna för att fira sommaren någon annanstans. Fröken S lämnar alltså imorgon och då är jag allena, eller så gott som i alla fall. Det känns lite trist om jag nu ska vara helt ärlig. Men, det bådar ju för att jag ska ta gamla Bettan ut på äventyr och hälsa på folk istället. Vi är ett gäng lantlollor allihopa. De flesta av mina vänner har sina rötter utanför Stockholm och i sommartid märks det verkligen. Då söker man sig till landsbygden, till sina rötter. Nåväl, jag ska inte klaga, jag får min tid på landet tids nog jag med!

Nu ska jag sova med fläkten på.
Godnatt!

Ja då har jag avverkat min första natt med fläkt. Det var heaven and hell! Det var en riktigt bra idé att ha den kopplad till en timer så den inte stod på hela natten. Jag blev fläktad när jag skulle somna och när jag så småningom skulle vakna på morgonen. Det var en lagom dos för första natten med fläkt.
Eftersom jag inte sover så bra just nu vaknade jag ju till av vinddraget så fort fläkten slog på, på morgonkvisten. Det gjorde väl egentligen ingenting, men kändes lite onödigt när jag faktiskt fick sova någon timma till om jag behagade. Kanske blir det så att jag ändrar tidsintervallerna tills inatt.

Idag kan vi lägga ytterligare en kvav dag till handlingarna. Det enda riktigt intressanta som hände under dagen var att jag provade en ny müsli på yoghurten. Det var en fruktmüsli som innehöll ananas, banan och russin bland annat. Riktigt god faktiskt!

Med detta önskar jag godnatt!

Idag har det varit ett riktigt huvudvärksväder. Fröken S har berikat mitt ordförråd med munhåleväder som också på ett förträffligt sätt beskriver klimatet under dagen; kvavt och varmt. Jag tyckte knappt man kunde utföra någon rörelse idag utan att svetten lackade, riktigt oangenämt. Visserligen strök molnen förbi lite då och då på himlen idag men det var inte tillräckligt för att få den här lägenheten sval. Solen ligger på från tio på förmiddagen tills den går ner bakom husen vid tio på kvällen.

Idag fick jag nog av värmen och gjorde slag i saken och åkte iväg och köpte en fläkt. Rusta fick bli första anhalt och jag hade fått tips om en vindmaskin med roterande fläkthuvud och två hastigheter. Jag plockade åt mig den näst sista i sitt slag från hyllan. Passade på att få med mig ett balkongparasoll också tillsammans med en rulle c-vitaminer av blåbärssmak och en pumptvål. Lite polerpapper till Bettans framtida vaxningar fick också plats i korgen.

Det känns spännande att få blåsa igång en ljuv bris när jag så småningom ska försöka sova. Jag hoppas ju att det kommer att kännas lite som att somna på balkongen.

Godnatti natt!