Nej jag har inte bakat, det vankades piroger. Köttfärsfyllda piroger. Jag fick hjälp av fröken V att kavla för jag är uppenbart mycket dålig på just detta. Jag fick höra att jag skulle bli bättre på att låta kaveln göra jobbet, inte använda så mycket muskelkraft utan låta kaveln rulla lätt över degen. Det tar jag med mig till nästa kavlingstillfälle.

Pirogerna blev utsökta men såg ut som hejsan svejsan. Jag fick lappa dem en aning för att de inte skulle läcka i ugnen. Jag hade antagligen inte fått tjänst i något restaurangkök med dem i bagaget.

Idag har det varit full rulle ute i Trångsund. En strålande morgon blev till en gråmulen eftermiddag och jag ska nog vara ganska glad för att jag åter fick stå inomhus och avverka porträtt. Regnet hängde i luften men trillade aldrig ner från molnen. Kallt hade det likväl varit förstod jag av kollegan som tillbringat dagen vid någon grönskande buske i närheten. På fredag börjar ungdomarna att ta studenten på riktigt. Då skriksjungs det och stapplas på höga klackar. Dricks öl i smyg och visslas i visselpipor. Samma visa varje år. Lika ounikt unikt. 

Godnatt!

Jag har länge känt att det är dags att skaffa en cykel. Jag bor på promenadavstånd från Södermalm och hade jag haft en cykel skulle jag kunna susa ner till Skanstull på tio minuter. Jag vet med säkerhet att jag inte behöver en racercykel som kostar massor. Jag vill ha en gammal rishög för några hundringar. Jag blev ännu mer övertygad om detta när jag läste Mitt i Söderort idag. Där fick jag det vart på vitt; antalet cykelstölder har mer än fördubblats i söderort. Varför kan inte folk låta varandras saker vara i fred? 

Jag inser ju också att om jag skaffar mig en cykel, måste jag köpa en cykelhjälm. Jag trodde nog aldrig att jag skulle säga det jag just sa. Men efter att ha sett cyklisterna från bilfilen inser jag att det inte finns något annat alternativ. Dessutom skiljer sig hjälmarna nuförtiden, ganska mycket från de ljusblå frigolithjälmar som satt på vissa huvuden under min uppväxt. Men för tillfället äger jag alltså ingen cykel, så cykelhjälm behöver jag inte oroa mig för än tack och lov.

Godnatt!

En riktigt somrig helg har passerat. Solen har vräkt ner och allt annat än linne och shorts har känt för påpälsat. Jag har njutit i fulla drag av försommaren, både på balkongen och ute i det fria.

Helgen stora begivenhet bestod av kombinerat födelsedagskalas och Eurovisiontitt. Fröken M bjöd till fest och som vanligt blev det en mycket trevlig tillställning. Pricken över i sattes ju definitivt av att Loreen lyckades kamma hem storvinsten i Baku. Visst hade vi det på känn, men det här var ju rena utklassningen. Med över hundra poäng slog vi de ryska små tanterna som till slut hamnade på andra plats. Viktigt att notera är också att Norge hamnade sist med sin Eric Saadekopia av äldre modell. Känns tryggt att veta. 

Söndagens vackra väder avnjöts i Saltsjöbaden. Bland solbrända, pikéklädda människor strosade fröken V och jag omkring vid vattnet med en kaffe i handen. Riktigt mysigt! Vackra Grand Hotel lyste som en sötvattenspärla i solen. Från Isaac Grünewaldvillan hördes levande musik och vid bryggorna flög Ladusvalan så lågt att man kunde ana den vackra ryggen färgad av pärlemor. Idylliskt så in i bänken om ni frågar mig. Det gamla tennisesset Björn Borg traskade förbi lite krokig och grå, även han i piké givetvis. Det syntes att tidens tand satt sina spår även på den gubben. Trärackets tid är definitivt förbi.

Nu tackar jag för i afton!

Godnatt!

Jag såg Eurovisions andra delfinal under gårdagskvällen och gladde mig mycket åt att Loreen gick vidare till final. Allt annat hade väl varit en skandal tycker jag. Inte minst efter allt prat om att Loreen är en av favoriterna till att ta hem vinsten. Det hade kunnat bli ett riktigt antiklimax om Sverige inte varit ett av de länder som räknades upp för att få tävla vidare. 

Som vanligt är den här sortens musiktillställning också ett forum för skämskuddar och pinsamheter. Mellanakten som innehöll ett medley av låtar som vunnit genom åren hörde till de mest pinsamma. Jag läste på Twitter att Jonas Gardell skrivit "Det här är inte ett pausnummer, det är en nära döden upplevelse!". Jag är benägen att hålla med helt och hållet. Som bekant var Waterloo med ABBA ett av de bidrag som gick och vann hela konkarongen för närmare bestämt 38 år sedan. Waterloo ingick därför i det medley som fungerade som mellanakt under gårdagens deltävling. Man fick lyssna mycket noga för att ens förstå att det var ABBAs dundersuccélåt som spelades. Säga vad man vill, men de sjungande programledarna hade övat sin språkläxa mycket dåligt. Inte ett ord stämde överens med originalet.

Imorgon är det så åter dags att höra Loreen sjunga i televisionen. Kanske sitter vi med ett Eurovisionarrangemang på halsen efter morgondagens begivenhet. Jag håller tummen!

Godnatt!

Två dagars studentplåtning har passerat och solen har gassat från en i stort sett molnfri himmel. Jag har inte behövt bry mig om från vilket håll solen lyser eller om datorn har för lite batteri. Jag har fotograferat porträtt inomhus. Det är behändigt, men det är klart, solen är också trevlig. 

Jag fick ta del av den på eftermiddagen istället. Min vana trogen sov jag en liten lur i halvskuggan på mitt balkonggolv. Det är bra för ryggen att ligga på hårt underlag och sova har jag hört. Jag kan säkert tro att det stämmer för det är sällan jag sover så gott som ute i det fria med lite fågelkvitter i bakgrunden. Idag väcktes jag av en ivrig geting som surrade runt öronen. Jag viftade bort den men det var som att den ville säga mig något. Sedan förstod jag vad. Under en av lådorna som jag ställt mina kryddväxter på hade den lille gynnaren tillverkat ett snyggt och prydligt bo. Det hängde stort som ett plommon ner från lådtaket och getingen ville givetvis dit och fortsätta sitt bygge. På golvet nedanför låg små smulor från allt trä han suttit och gnagt på, för att kunna skapa sitt runda mästerverk. Så fort jag gick in såg jag hur getingen flög dit för att återuppta sitt arbete. När jag åter gick dit och tittade såg jag getingen sitta i sitt bo fullt upptagen med att täta och fixa till de tunna väggarna.

Getingar och dess bo i all ära, men jag vill inte ha ett sådant näste och dess invånare under en låda på min balkong. Det går bara inte. Tänk bara på hur jobbigt det kommer att bli på mina framtida saftkalas under sommaren. Nä, jag lockade helt sonika ut den arbetsflitige lilla getingen och plockade sedan bort boet. Jag vet, det är hårt att göra någon bostadslös, men det här var ett måste. Boet var en fascinerande syn. Inuti fanns små perfekta, femkantiga fack avsedda för getingbarn får man förmoda. Tittade man noga kunde man faktiskt se att det redan låg några getingar i larvstadiet. Nu är boet och innehållet bortplockat och det återstår att se om getingen gav upp sitt projekt just på min balkong.

Godnatt!

Finklädda studenter i all ära, men när svalorna kommit till byn är de en solklar vinnare. Det är sommar i kubik tycker jag. Det värmde gott på balkongen i eftermiddags, jag tog mig en tupplur och vaknade med hela himlen ovanför mig. Det vara bara att titta och njuta av solen och svalorna på den blå himlen. Medan jag låg där på balkongen såg jag till min förtjusning att en liten Talgoxe byggt bo mellan taket och fasaden några meter bort. Den flög ut och in med näbben full, medan de små liven under taket pep sig hesa av iver.

Det ska bli bra väder imorgon också har jag förstått. Är det sommaren som kommit på riktigt måntro? För dem som tar studenten i dagarna skiner solen i kapp med alkoholintaget antagligen. Vi får väl se vart det barkar hän i år ur den aspekten. Det kan bli riktigt stökigt om solen gassar på de små liven.

Imorgon är det åter dags att föreviga de vita mössorna och dess ägare. Det är fortfarande vitt som gäller även på klänningsfronten kan jag meddela. Vit klänningar, ibland med lite för djupa urringningar om ni frågar mig. På herrsidan är det Dressmanplaggen som regerar. Den mörka kostymen på en vit skjorta och en slips eller fluga i någon pigg färg. Så ser det ut.

Godnatt så länge!

Det slog mig att det var länge sedan jag var vid sommarstugan så här tidigt på året, om man bortser från vinterbestyren. Det var underbart att med alla sinnen uppleva hur hela naturrummet stod i startgroparna för en ytterligare sommar. Äppelträdet hade precis låtit sina skirt rosa blommor se dagens ljus. Små knoppar av kärlek tittade fram på nästan bara kvistar. Flugsnapparen flög ivrigt med små kvistar och fjun för att bygga bästa boet. Ute på ön hörde man måsarna bråka om bästa platsen till årets dunkull. Det är väldigt lite som går upp emot den känslan av lugn och ro som infinner sig vid sommarstugan. Visst har jag jobbat på så att ryggen värker, men det är svårt att undgå naturens sätt att påverka en positivt.

Imorgon drar studentfotograferingarna i gång. Lite heaven and hell så att säga. Det är fint att se dem gå ut i livet med glädje. Att sluta skolan var ju en speciell känsla, det minns jag själv. Självklart kände man förväntan och spänning inför vad som komma skulle, men också en osäkerhet och lite ont i magen eftersom man inte visste vad det innebar. 

Jag tror ändå att glädje och förväntan överskuggar det mesta på studentdagen för dem som går ut i år. Det brukar vara så när man pratar med dem i vilket fall. Dem som nu går att prata med vill säga. Det slinker ner en och annan alkoholhaltig dryck innanför västen och studentklänningen dessa dagar. Vissa klarar det bättre än andra.

Nu ska jag sova så att jag orkar upp.

Godnatt!

Ok jag ska lite snabbt summera dagens insats. Gårdagens punkter lyckades jag nåla fast ganska bra om jag får säga det själv. Det sista fönstret blev klart och resten av gräsmattan fick sig en putsning. Vattenpumpen till trädgårdsslangen installerades, med viss motgång som vanligt. Men den sitter på plats och det kommer vatten ut kranarna i trädgården. Mycket glädjande! Som ni ser hamnade även lavendelplantorna och prästkragarna i jorden efter en mycken möda och stort besvär. Jag hade inte riktigt föreställt mig att det skulle vara så otroligt mycket jobb med att få den där bevuxna rundeln i trädgården att bli gräsfri och planteringsklar. Jag behöver absolut inte lägga in ett extra träningspass den här veckan, det är ett som är säkert. 

Efter en sväng in till Eksjö och en kopp kaffe hos mormor, kurrade magen mer än lovligt mycket. Kanske inte så konstigt efter en dag av idogt fysiskt arbete.  Grillen plockades fram för första gången i år vid stugan. Jag lyckades med konststycket att få till en riktigt fin glödbädd av briketterna. Jag tycker annars att det brukar vara svårt att ens få till en riktig brasa av just briketter. Jag trivs bättre med kol i grillen. Men idag överraskade briketterna positivt. Skönt eftersom hungern slagit till på allvar.

Till efterrätt tillagades en riktig sjuttiotalsklassiker i form av grillad banan. Ni vet när man lägger den på eftervärmen över sista glöden tills den blir svart. Sedan pillades det in lite choklad under skalet och njutningen var ett faktum. 

Jag förmodar att jag kommer att sova ganska gott inatt.

Så Godnatt!

Sommarstugan, pärlan på småländska höglandet. Nu var det åter dags att öppna upp för säsongen efter en lång vinter. Åtta grader utomhus och tolv inne, lite vad man kan förvänta sig vid den här tiden på året. Men nu börjar det ta sig, vi har eldat i kaminen och satt på elementen. I vissa rum tror jag att temperaturen börja närma sig tjugogradersstrecket. Det har putsats och fejats, dammsugits och moppats. Inte en död fluga så långt ögat når längre. Stugan är, åtminstone inuti, redo för ytterligare en sommar. Det känns bra. 

Ni som följt mig ett tag kanske minns förra årets ivriga fönsterfix. Jag avslutade ju sommaren med att sätta färg på de sista fönstren på norrsidan. Det jag inte hann med var själva finliret, att skrapa rent och snygga till i raka linjer efter färgen som på vissa ställen hade slarvats ut på fönsterglaset. Detta har jag tagit tag i under dagen. Det blev bra, men inte perfekt. Det ideala hade varit att ta sig an det redan förra året innan färgen hunnit bita sig fast riktigt hårt. Nåväl, på lite håll och med svaga ögon ser det riktigt propert ut. 

Gräsklipparen har varit på service och startade på ett kick idag när jag drog igång den. Jag hann hälften av mattan idag, resten lämnade jag åt morgondagen. Jag anar att det blir en tidig morgon för mig, det är mycket som ska hinnas med innan solen går ner. Har vi tur hinner vi med en avkopplande grillstund innan solen går ner. Troligtvis sitter lavendelplantorna och prästkragarna i marken också, vi får se hur det går.

Bäst jag går och lägger mig.

Godnatt!

Äntligen är det över! Städdagshysterin har upphört för säsongen, jag kan parkera var jag vill! Eller ja, inom rimliga gränser givetvis. Årets städdagsregler har för min del resulterat i en böteslapp och vid ett par tillfällen har jag kommit undan med blotta förskräckelsen. Det är när minnet sviker som den illgula lappen obönhörligen hamnar på framrutan. När jag tänker närmare på det är det rena undret att det bara hänt en gång i år.

Visst förstår jag väl att en stor stad som Stockholm måste ha lagar och regler för oss trafikanter. Men städgatorna, de ställer bara till besvär. Om jag nu ska vara en aning positiv ändå, ska jag till gatukontorets favör nämna att jag tycker att städeriet skötts som man kan förvänta sig i år. De dagar vi inte fått parkera har det allt som oftast dykt upp en sopmaskin eller plogbil. Det är ju glädjande. Boende i området har också ryckt upp sig. Förra årets idoga bötfällningar verkar ha gett resultat. Det är knappast någon som vågar chansa på fel gata längre.

Vad lär vi oss av detta? Ingenting. Bara att det är skönt att parkeringsförbudet är över för denna gång.

Godnatt!

Jag kan inte påstå att det var speciellt många som hörde av sig självmant på min namnsdag. Sofia är mitt andranamn och jag ska erkänna att jag själv hade glömt bort att det var min stora dag idag. Inte förrän mamma hörde av sig i förmiddags gick det upp ett ljus. Tack även till er som glömde, ni är förlåtna.

Idag har jag ägnat lite tid åt att titta igenom gamla bilder. Det är roligt att se tillbaka ibland. Den här gången var det verkligen med blandade känslor jag såg vissa bilder. På en skiva från 2007 stod morfar och klippte kvistar vid sommarstugan. Visst var han till åren kommen redan då, men såg ändå förvånansvärt pigg och kry ut med sekatören i ena handen. Det var fint att se honom, men visst stack det till lite i hjärtat ändå.

Bilden här ovanför är ett fotografi som jag fotograferade av vid ett besök hos pappa för en tid sedan. Om jag inte missminner mig föreställer det min farfars farfar. Ett ljuvligt tidsdokument som nästan får en att bli lite vördnadsfull inför sin egen historia. Där sitter han med dagstidningen och röker, kan det vara en cigarill? Jag undrar om jag fått något från honom? Om jag är lik honom på något sätt? Tanken är svindlande. Uppenbarligen fanns det ju någon i släkten som intresserade sig tillräckligt mycket för fotografi och avbildade min farfars farfar där han sitter i stugvärmen. Det är fascinerande när man tänker närmare på det. Kanske såddes fröet till mitt intresse just där.

Med det tackar jag för idag!

Godnatt!

För er som andäktigt väntat och hållit andan. Här är den klatschiga sjuttiotalslampan som nu pryder min hall i all sin prakt. Jag tror inte att jag behöver säga så mycket mer just idag. Jag låter bilden tala för sig själv.

Godnatt!

Idag tyckte jag att det var på sin plats att mina små skyddslingar skulle få känna på vårluften lite. Jag har självklart plockat in dem i stugvärmen nu igen eftersom jag är osäker på om vi lämnat frosten bakom oss. Det kan ju komma järnnätter en bit in i maj så jag tog det säkra före det osäkra. Ni ser säker att det är en liten smultronplanta på bilden. Den har vuxit sig så härligt frodig att jag undrar hur den ska ta sig an sommaren utan att klättra över balkongräcket.

Idag har jag också för första gången där här säsongen skördat lite basilika som jag åt tillsammans med tomater, tonfisk och lök i en liten sallad. Det smakade riktigt bra och jag blir alltid så glad i kroppen av att få gå och skörda av det jag själv sått.

Utöver mina skördebestyr har jag också sett till att få den klatschiga sjuttiotalslampan på plats. Jag ska erkänna att det blev fullständigt fantastiskt bra. Jag hade ju på känn att den skulle kunna bli bra, men den här lampan var mer eller mindre som gjord för min hall! Den slog an en ton och gav lite färg åt hallen, precis som jag tänkt mig. Dessutom matchade den redan befintliga detaljer. Ni hör ju själva att det var ett riktigt kap! Jag känner mig mycket nöjd!

Efter flera dagar ivrigt regnande har det idag äntligen värmt lite från solen. Visserligen tror jag att regnet som fallit de senaste dagarna satt riktigt bra fart på vårgrönskan, men det skadar ju inte med lite ljus också. Vi får väl se vad vädret bjuder imorgon. Om jag får bestämma kan det vara lite växlande nu när jag åter ska åta mig fotografering.

Godnatt!

Idag vet jag inte riktigt hur man ska karaktärisera vädret. Det har varit en salig blandning av sött och salt. Ena stunden sken solen från en i stort sett klarblå himmel och i nästa vräkte regnet ner. Regnbågen tittade fram ett tag och vinden ven i träden. Allt paketerat i försommarlätt värme som fick även fick vårjackan att kännas lite för varm. 

Gamla Bettan är så otroligt smutsig! Jag skäms lite över att jag inte tagit hand om henne bättre denna vårvinter. Droppen som fick bägaren och mitt samvete att rinna över var en fågel som under gårdagen släppte en skit som fick backluckan att kännas allt annat än trevlig. Nästa helg blir det ordning och reda igen. Då ska hon köra längs de svenska landsvägarna som en röd rubin igen. Tvättsvampen och vaxet följer med till sommarstugan. Där finns det inga ursäkter att låta bli att tvätta.

Godnatt!

Det är så ljuvligt att gå i loppisbutiker, i synnerhet när det är rimliga priser. I Knivsta finns Prylboden. En liten butik som, precis som namnet säger, säljer prylar av allehanda slag. Dit kan man gå och lämna in en pryl som man vill sälja, sedan ombesörjer den lilla loppisaffären att det blir gjort, till det pris man behagar.

I Stockholm kan lite av nöjet med att strosa på loppis förtas av att det för det mesta är ganska dyrt. Då försvinner ju själva poängen med loppis tycker jag. I Prylboden hittar man alltid något roligt som dessutom passar plånboken på ett behagligt sätt. Som sig bör är boden indelad i olika avdelningar, en för varje kategori av loppisfynd. Köksavdelningen är för det mesta välbesökt, medan rummet där figurinerna står ofta ekar tomt. Figuriner är uppenbarligen inte på modet längre.

På ovanvåningen finns möblerna. Där står en jättestor massagestol i skinn kvar sedan sist jag var på besök. Kanske inte helt lättplacerad i det svenska lägenhetsboendet kan man förmoda. Vad som däremot drar åt sig blickar är femtiotalsmöblerna i teak. I Prylboden kan man få ett snyggt nattduksbord med utdragbar låda för endast 75 riksdaler, det passade fröken V på att lägga beslag på idag. Som hittat om ni frågar mig.

Själv hittade jag en klatschig sjuttiotalslampa i industristil som förhoppningsvis kommer att kunna ge min hall ett helt nytt utseende.

Godnatt!

Jag har alltid tyckt att området där dagens fotoobjekt var beläget, är så fint. Pittoreska innergårdar med lummig grönska, omslutna av härligt gräddvita fasader i tre våningar. Därför stegade jag idag dit med smula förväntan.

Redan i trappuppgången kände jag hur cigarrettlukten klibbade fast som en hinna i näshåren. Ju närmare ytterdörren jag kom, desto mer nedslagen blev jag. Väl inne insåg jag att det dagens fotoprojekt kunde komma att bli en hård nöt att knäcka. Det fanns egentligen ingen del av lägenheten som var iordningställd för just det jag kom dit för att göra, fotografera. Lådor, tidningar och påsar stod i en salig röra. För en sekund tänkte jag att det inte skulle gå att reda ut. Men när jag såg mäklarens bedjande ögon som mer eller mindre skrek: Förlåt! så var det bara att sätta igång med röjningsarbetet. 

En timma senare hade vi arbetat oss igenom de tre rum som skulle avbildas och dessutom fått oss en ordentlig dos passiv rökning till på köpet. Som plåster på såren frågade lägenhetsinnehavaren om jag ville ha skott från den Hibiskus jag nyss berömt. Den var stor som ett hus vacker som en dag. Givetvis ville jag det. Dessutom tror jag tror att jag mer eller mindre gjorde en hjälteinsats för fortsatt liv i de stackars skotten som stod i en vas. Nåväl, vägen till mitt hjärta går via gröna fingrar och när jag gick från bostaden var allt förlåtet.

Väl hemma duschades skotten noggrant av och sattes i friskt vatten. Jag tyckte mig höra ett svagt rosslande tack från bladverket.

Tack för mig!

Godnatt!

Händerna på ratten, annars åker man i diket. Uppenbarligen var det någon som tappade fokus på väg ut mot Tyresö denna förmiddag. 

Jag känner mig lite vemodig i kroppen. Jag tänker mycket på morfar om dagarna, han fattas verkligen. Speciellt nu på vårkanten när det händer saker i naturen. Morfar var och är fortfarande, så starkt förknippad med naturupplevelser och känslan av årstidsförändringarna. Han var mer eller mindre ett med naturen där han gick och strosade vid sommarstugan från tidig vår till sen höst.

Det är en märklig vår i år. Mycket har förändrats vid vår sommaridyll på småländska höglandet. En av våra grannar gick också bort för några veckor sedan. Trots sin inbitna stockholmsdialekt var han en lika självklar del av sommaren i Småland, som solen och humlorna. Han och hans fru har så länge jag kan minnas och lång tid dessförinnan, tillbringat somrarna som våra närmaste grannar. Vi har diskuterat kräftfångst och fiskevatten. Haft delad vårdnad om gräsklipparen och hjälpt varandra i ur och skur om somrarna. Det känns märkligt, jag har nästan svårt att förstå att även han är borta. 

Livet går vidare och jorden fortsätter att snurra. Men min värld är lite annorlunda i år. Man blir så smärtsamt medveten om sin egen existens och skörhet när döden drar förbi med sin kappa. Så medveten om att generationerna växlar, yngre tar vid. Det betyder inte nödvändigtvis att det blir sämre, bara annorlunda. Det tar ett tag att vänja sig. Men det kommer att bli bra, så småningom. 

Godnatt!

En helg har passerat. Våren har tagit ett litet steg tillbaka igen och svala vindar har ilat sig in under den tunna jackan. Solen har skinit för det mesta, men den värme som strålade på oss i förra veckan har lyst med sin frånvaro. 

Jag har med avund sett hur björkarna runt om i Stockholm har blivit grönare och grönare för varje dag som gått, medan hängbjörken utanför min balkong mer eller mindre hållit på sig. Tills nu. Små ljusgröna musöron har äntligen tittat fram och det glädjer mig så. Jag har dessutom lagt märke till att årets björkar, så även "min" utanför balkongen, begåvats med en herrans massa hängen. Jag är inte allergiker och påverkas inte nämnvärt av att björken blommar, men jag har förstått att årets blomning är i häftigaste laget. Inte sedan 2006 har halterna varit så höga som i år. Därför passar jag på att skänka en tanke till alla dem som inte riktigt kan njuta av våren som vi andra. 

I fredags tog jag tag i problemet tummen igen. I ett år har jag gått omkring och trott att den skulle bli bättre, men den blir ju inte det. Sagt och gjort, jag ringde till vårdcentralen igen och fick en tid i slutet av maj. Jag hoppas lite på att få en remiss till magnetröntgen den här gången. Faktum är att jag inte kommer att lämna den orangea vårdcentralstolen förrän min husläkare skrivit ut den där remissen. Den är åtminstone min plan. Vi får se hur det går.

För er som andäktigt följer min strid mot spinnkvalstret kan jag berätta att jag efter en promenad på på söder i helgen nu hittat ett lämpligt medel som ska få dem att för alltid försvinna från mina växter. Extra glad blev jag när jag läste att medlet också är godkänt för ekologisk odling. Det innebär ju att jag kan spray det högt och lågt även på mina ätliga vänner. Jag tror dock att jag ska följa rådet att duscha av dem med vatten efter två timmar. Onödigt att ta några risker. I det fallet kör jag med både hängslen och livrem.

Godnatt!

Nu är det krig! Medan Forsythian blommar för allt vad den är värd i varje villakvarter har jag drabbats av spinnkvalster. Ja, inte jag som person men några av mina kära skyddslingar här på fönsterbrädan. Jag har letat runt efter allehanda bekämpningsmedel på nätet, men det verkar lurigt att ha ihjäl dem. Visst finns det giftiga saker på flaska som antagligen skulle ha ihjäl både kvalstret och bidra till växthuseffekten. Dem vill jag inte använda. Dessutom odlar jag ju mest ätliga ting och det skulle förmodligen vara en lek med döden att spraya ner dem och sedan förvänta sig en bra och smaklig skörd senare i sommar.

De flesta sökningar på nätet resulterar i ett ledord; ihärdighet. Det gäller att vinna kampen och se till att spinnkvalstret till slut citat: "ger upp". Så får det bli, en ständig strid ett tag framöver. Duscha plantor med hård stråle och såpvatten. Jag kan inte se mig besegrad av kryp som inte ens syns med blotta ögat. Nej upp till kamp!! Om ni sett mig dutta med växterna förut, så är det ingenting mot vad som komma skall. 

Godnatt!

Förändringar kan vara väldigt jobbigt. Ovissheten inför någonting nytt kan få vem som helst att få lite ont i magen. Jag möter dagligen människor som står i begrepp att genomföra förändringar i livet. Att sälja sin bostad och flytta till något nytt kan vara slitsamt och känslosamt. Vare sig man nu flyttar från bostaden på egen hand eller tillsammans med någon, så kan det kännas läskigt att träda in in i en ny epok av livet. 

Idag fick jag återigen stifta bekantskap med den ytterst mänskliga rädslan inför det okända. När man bott länge någonstans, sett barnen växa upp innanför de fyra väggarna. Sett barnen flytta ut och skaffa eget, då kan det vara lätt hänt att det kommer en liten tår i ögonvrån. 

Det är svårt att säga något tröstande i en sådan situation. Jag kan bara referera till min egen rädsla inför just förändringar. Fram till för två år sedan, har jag dock mer eller mindre varit tvungen att lära mig hantera det. Som nyinflyttad till Stockholm kuskade jag runt i varenda stadsdel, med endast en resväska som bohag. Stannade korta stunder på samma ställe. Men vande mig vid känslan kan jag inte påstå att jag gjorde. 

Godnatt!

1 maj, en röd dag mitt i veckan. Det är bara att tacka och ta emot, eller inte, om man är frilans. Nåväl jag fick i alla fall möjlighet att ta vara på dagen och njuta av solen. Det gäller att glädjas så mycket man bara kan. 

Idag drog jag på mig vårjackan och tog en promenad till söder. Jag hade siktet inställt på Kina Li. Affären med asiatiska specialiteter som har öppet alla dagar, helgdag som vardag. Dit kan man alltid gå när allt annat håller stängt, det känns tryggt. Idag tänkte jag fylla på förrådet av vegetariska vårrullar. Sist jag svängde förbi Kina Li var de slut. Det är tydligen fler än jag som upptäckt dessa läckerheter i frysdisken. Idag däremot fick jag med mig ett rejält paket. Det bör räcka till några skrovmål.

Kina Li bjuder också på smaker som den svenska gommen kanske inte är helt bekant med. Det är en ren fröjd att gå och titta bland hyllorna. Alltid hittar jag något som den modiga sidan av mig vill prova. Idag plockade jag med mig en flaska vardera av Banana sauce och Jordnötssås i kundkorgen. Coconut Vinegar kunde jag heller inte motstå, mest för att etiketten var så vacker visserligen. 

Väl hemma provsmakades de i tur och ordning. Jordnötssåsen användes nästan genast till kycklingspetten som hamnade på middagsbordet. Det smakade riktigt bra. Banana Sauce smakade gott och kryddigt men jag kan inte påstå att den förväntade banansmaken träffade smaklökarna. Kokosnötsvinägern, smakade som vinäger brukar, med den enda skillnaden att den hade en ton av kokosnöt.

Summa summarum: En bra stund på Kina Li.

Godnatt!