Så kom den då tillslut, snön. Jag såg på väderleksrapporten igår att det skulle snöa under natten och därför kunde jag inte låta bli att glänta lite på rullgardinen redan innan jag på riktigt klev upp ur sängen. Mycket riktigt, ett litet täcke på ungefär 5 cm låg på taken. Träden utanför var som plockade ur Elsa Beskows vackra teckningar. 

Det är mysigt med snö, jag kan inte förneka det. Det blir ljusare och vintern känns av någon anledning inte så outhärdlig som när asfalten ligger svart en decemberdag.

För några år sedan köpte jag en kombinerad borste och isskrapa. Den hade jag varit förutseende nog att plocka ner till bilen. I morse låg den lägligt nog i bagaget för att jag smidigt och lätt skulle kunna borsta av gamla Bettan så att hon kunde ta mig till Huddinge. Nåväl, gamla Bettan var uppenbarligen inte en av dem som längtat mest efter snön. Hon hade helt sonika låtit bakluckan frysa fast så jag stod där utan borste. Det blev till att fösa av den lilla snödrivan som skapats, med jackan. Det gick ju bra det också om än lite kylslaget.

Godnatt!

Så nu var det klart, alla julklappar utom en inköpta på nätet. Jag känner mig väldigt nöjd med att slippa trängas bland folk som svettiga av iver letar efter något genomtänkt till svärföräldrarna eller syrran. Jag har i lugn och ro suttit här hemma i soffan medan regnet piskat mot rutan. Ett bra val, just i år. Nu återstår det att se om de som får mina julklappar blir lika nöjda.

Idag har det varit heldagsregn. Det regnade när jag steg upp och i skrivandets stund strax före läggdags strilar det fortfarande utanför fönstret. Det har regnat så till den grad att jag hade svårigheter att ta fasadbilderna på jobbet eftersom dropparna turades om att trängas på linsen. I efterbearbetningen såg jag att det inte var det enda som turades om att trängas på bilderna. Sensorn var alldeles prickig av damm och kameradoktorn tillika mr P fick ett och annat att bita i nere i studion. Jag ska inte säga att vi fick bort allt, men det ser definitivt bättre ut och jag slipper förhoppningsvis att be om ursäkt för bilderna under morgondagen. Tack för hjälpen och tack för det gottis jag fick med mig hem!

Därmed tackar jag för i afton, Godnatt!

Jag fick höra att jag skulle hålla mig hemma idag eftersom jag väntade paket från UPS. Om annat skulle jag skriva en fullmakt att sätta på dörren med meddelande om att det gick bra att lägga paketet i brevlådan eller hänga det på dörren. 

Eftersom jag hade lite ärenden att uträtta i stan så jag tänkte invänta paketet fram till lunch och hade det inte dykt upp då, så fick jag väl sätta upp en lapp. Ett paket som var så viktigt att det delades ut med bud ville jag helst slippa skylta med på dörrhandtaget inför öppen ridå. Nu kan man ju lätt missledas att tro att jag inte litar på mina grannar, men det har jag faktiskt ingen uppfattning om eftersom jag inte känner dem.

Nåväl, paketet dök inte upp före lunch och jag fick tejpa upp den där lappen. Jag hann uträtta allt jag tänkt och ta mig tillbaka med tunnelbanan. När jag vek av in på min gata såg jag hur den klassiskt bruna UPS-bilen svängde in på min gata. Jag ökade på stegen och sprang som en tok sista biten för att hinna upp henne innan hon klev in genom porten. Med andan i halsen legitimerade jag mig och fick så äntligen mitt viktiga paket. UPS-budet tackade för hjälpen och var tillsynes väldigt tacksam över att slippa gå i trappor ytterligare en gång denna dag.

Godnatt!

Dagen började med slut på kaffet. Sådant kan få en förmiddag att te sig aningen dyster. Jag brukar alltid ha hela bönor hemma så att jag kan mala lite nytt kaffe om slarvmaja inte köpt färdigmalt. Jag letade igenom mina gömmor men några bönor stod icke att finna. Jag fick därför använda lite av det nästan odrickbara kaffet med det fantasieggande namnet Turkkaffe. Ja det heter faktiskt så. Morgonen fick helt enkelt gå an med detta i koppen.

Jag har just tittat på en fascinerande dokumentär på SVT Play. Fotografen Gregory Crewdson startade för ett antal år sedan sitt mest omfattande fotoprojekt Beneth The Roses. En samling filmiska bilder som är helt fantastiska. De är rekonstruerade in i minsta dammkorn och jag kan nästan inte slita ögat från hans detaljrika fotografier. Om ni ännu inte sett den här dokumentären, så är det dags nu. Förortens magi heter den och ligger på SVT Play ett tag till.

Godnatt!

Det var en evighet sedan jag gick på bio, men nu har det alltså hänt igen. Call Girl lockade mig till biografen den här gången och jag tror jag tyckte om den. Den lämnade en riktigt dålig eftersmak i munnen efter att ha sett det korrupta svenska samhälle som skildrades i filmen. Den var oerhört snyggt gjord och stämningen kröp rakt in under skinnet på mig. Men jag rekommenderar den. Om inte annat som en påminnelse om att Sverige kanske inte är så neutralt och oskyldigt som vi vill ge sken av.

Idag har jag smitit förbi min husläkare för att försöka få bukt med sömnen. Jag tror kanske det kan lösa sig den här gången. Doktorn tyckte att jag skulle gå sömnskola och jag är beredd att göra allt för att äntligen få sova, så sömnskola låter utmärkt. Doktorn sa att de skulle hjälpa mig att hitta tillbaka till min sömn och dygnsrytm. Allt låter bra, bara det kan få mig att kunna somna.

På tal om det, Godnatt!

Man ser det lite här och var nu. Folk börjar smyga med juldekorationerna. Än så länge har jag inte sett några tomtar på andra ställen än i affärernas skyltning, men ljusslingorna poppar upp på allt fler balkonger i kvarteret. Det är tydligt att slutet av november är tiden då det är legalt att börja pynta. Sedan när december kommer och de flesta välkomnar julen med stjärna i fönstret och elljusstakar, då är det istället intressant att se hur länge pyntet få hänga kvar in på den nya året. 

Själv tillhör jag dem som nog låter det sitta ganska länge, åtminstone ljusslingor och sådant som flyttar upp myset några ribbor. En av grannarna brukar dock klå mig vad det gäller balkongdekoration och ljus. Om jag inte minns fel tror jag att slingan satt uppe till en bit in i mars förra året. Vi får se hur länge den sitter i år.

Godnatt!

De senaste veckorna har jag varit alldeles för trött för att träna så som jag vill göra. Jag har visserligen gjort det ändå, men kroppen har känts tung och seg. Då är det sannerligen ingen njutning att stå där och svettas. Idag tränade jag igen, efter att ha sovit gott och tillräckligt många timmar. Det är som natt och dag ur träningssynpunkt. Jag kunde hålla ett bra tempo och ändå orka till sista sekunden av passet, då är det roligt att träna. 

Jag passade på att ta en promenad och besöka mr P i studion idag. Han är en riktig Handyman om du frågar mig. Han pysslar och fixar och snickrar och kaklar som om han aldrig gjort annat. Det blir riktigt snyggt! Jag är grymt imponerad över hur mycket han jobbat i sin studio på sistone. Han bjöd på kaffe med Completa och en trevlig pratstund om ditt och datt, mest om datt.

Jag sitter här och tittar på mina små ekplantor. Jag vet att jag tjatar om dem, men de är de mest älskvärda små plantor man kan tänka sig. Väldigt söta är de! Jag kan till och med påstå att de gör mig glada bara genom att finnas.

Godnatt!

Idag har det varit en fin dag, sol och lagom kallt. Jag har hunnit med allt det jag förutsatt under dagen och det är ju inte ofta det inträffar. Jag har passat på att sätta upp ljusslingan på balkongen och hoppas att den ska kunna lysa upp min tillvaro lite nu när solen går ner så tidigt. I skrivandets stund glimmar den faktiskt riktigt hemtrevligt där den hänger på min vinterkala balkong. Jag funderar på hur jag ska kunna komplettera denna lilla slinga med ännu mer mys, kanske en sockertoppsgran skulle sätta den där lilla pricken över i. Vi får se vad det blir.

Nu börjar det dessutom bli dags att planera sina julklappsköp. Jag har en svag aning om vad jag ska slå in i papper i år, men som vanligt är det svårast att handla klapp till lillebror. Varje år frågar jag vad han önskar sig, varje år får jag samma svar: Jag ska tänka ut något bra. Vi får se om det kommer någon önskelista från lillebror i år. Jag hoppas lite på det.

Godnatt!

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera på sistone. Jag har varit så hopplöst trött att jag prioriterat lite sömn före skift. Illa, jag vet, men ibland har man inget val.

Så, höstens sista fotovecka som skolfotograf har gått av stapeln. Norrort hela veckan, vilket betyder tidig otta och det är ju som vi alla vet inte min kopp te. Jag har fått sova ut i helgen åtminstone, men om sanningen ska fram så har det inte hjälpt ett dugg. Jag är fortfarande alldeles för trött för mitt eget bästa. Jag hoppas att få ordning på sömnen snart. 

I norrort är man väldigt generös och omtänksam. Det är inte allt för ofta jag ens blir tillfrågad om jag vill ha en slurk av kaffet på morgonen. Men i Spånga har frågan alltid dykt upp och jag har alltid tackat ja. Det verkar dessutom vara populärt att äta kakor till morgonkaffet. Som ni sett tidigare är det småkakor av allehanda slag som bjuds. Väldigt goda och svåra att låta bli. I fredags kom förskolepersonalen in med en hel bricka av godsaker. Jag hade väldigt svårt att säga nej så jag tog emot brickan och smakade på en sort för att inte verka oartig. Igen.

När jag packat ihop för dagen och skulle bära ut mina grejer till bilen sa en förskolepedagog: Bär du alla dessa saker varje arbetsdag? Ja, sa jag. "Och hur känns det?" tillade hon. Svaret var mer diplomatiskt än sanningsenligt.

Godnatt!

När man tillhör dem som försöker hålla igen lite i veckorna blir det svårt om man blir bjuden på kaka till kaffet på morgonen. Det känns liksom lite oartigt att säga nej tack när de sticker till en ett litet fat av godsaker. Så jag åt upp alla. 

 

Idag har jag gjort vinter på balkongen. Plockat bort de sista blommorna och tagit bort den genomsura gröna mattan. Allt fick åka ner i soppåsen och till nästa vår köper jag en ny härlig matta att gå barfota på. Jag hängde också upp en liten talgboll till talgoxarna. Jag vet att det kanske inte är så poppis att mata fåglarna på balkongen, men det struntar jag i. De är så söta där de sitter och pickar i sig, så det får vara värt lite grannosämja om det är på det viset. Faktum är att jag har matat de små liven i ett par år och ingen har någonsin klagat. Så jag matar på.

Imorse var det frostigt värre. Rutorna fick skrapas och de tog ett tag innan man kunde se ut genom rutorna. Men jag tycker ändå att gamla Bettan är duktig på att svepa bort imman så här års. Det gäller bara att ha lite tålamod. Vi får se om kylan håller i sig även till imorgon bitti. 

Godnatt!

Ny arbetsvecka, i Spånga. Idag skulle jag betala min sedvanliga parkeringsavgift i automaten och såg att den var trasig. Kanske borde jag bara ha gjort det som massor av andra säkert gjort i den situationen, chansat och struntat i att betala. Istället såg jag att det fanns en alternativ betalning via Easypark. Eftersom jag var lite stressad kontaktade jag dem och bad dem hjälpa mig med parkeringen. I min fantasi ringde man dit och så påbörjades betalningen. När man sedan ville avsluta den, ringde man åter upp. Icke! 

Man var tvungen att registrera sig och det ena med det andra. Hon avslutade samtalet med att berätta att registreringsavgiften var 99 kronor. Eftersom jag bara skulle utnyttja min lilla p-plats i några timmar tyckte jag att 99 kronor utöver parkeringsavgiften var aningen saftigt. Det berättade jag för henne med utropstecken i rösten. 49 kronor då? sa hon då. Jag var för stressad för att säga nej. Så en parkering som i vanliga fall skulle kostat några femmor, hamnade istället på drygt 70 kronor. Fisigt om du frågar mig.

Jag vill avsluta med att kasta glädje över mina små ekollon som slagit rot! De sträcker sina små ljusgröna blad mot vinterhimlen. De växer så det knakar och jag är rädd att de ska braka iväg lite för långt nu under vintern och bli rangliga. Kanske borde jag ställa dem lite mörkt och svalt ett tag?

Nu önskar jag godnatt!

Jag är inte känd för att springa mycket på toaletten och kissa direkt. Jag nöjer mig med ett par, tre gånger om dagen i vanliga fall. Jag är definitivt ingen som springer på offentliga toaletter i parti och minut. Jag försöker hålla mig in i det längsta om jag är långt hemifrån. Men ibland har nöden ingen lag, så var det idag. 

Jag träffade fröken R för en fika. Jag blev riktigt glad när hon ringde och det passade mig alldeles utmärkt att ta en promenad i den friska höstluften för att avsluta med en god kopp kaffe på söder. När man har en liten som sover middagslur i vagnen får man dessutom promenera på gator lite i utkanten av trafiken, då ser man verkligen hur vackert det är i Stockholm. Både jag och fröken K kom fram till att man alldeles för sällan lyfter blicken. Det finns så mycket vackra byggnader i Stockholm som man aldrig får se eftersom ögat sällan klättrar högre än två meter ovanför trottoaren.

Nåväl, idag gjorde kaffet sitt och jag var tvungen att besöka en toalett. En offentlig toalett är sällan gratis det vet vi ju alla. Och mynt har man ju aldrig på sig. Detta hade någon smart själ tagit fasta på just i Skrapan. Om man smsade Toa och numret på toaletten så slapp man det problemet. Sagt och gjort, jag skickade iväg mitt sms och i nästa sekund öppnades toaletten för mig. Magiskt! Tack Rebecka för att du visade mig detta fiffiga WC! Kanske, kanske kommer jag att besöka det igen.

Godnatt!

Nu går jag in på slutspurten. En vecka kvar av fotografering på förskolor. Jag ska medge att jag är ganska sliten och de tidiga mornarna har ju aldrig varit min kopp te. Men det är en sak jag inte förstår. Varför måste alla förskolor ha kvistar, blad och annat krafs i taket? Jag är 172 cm lång och kan i princip aldrig gå raklång i lokalerna utan att fastna med håret i en gammal pinne från någon innergård. Eller för den delen massor av piprensare med flirtkulor som ska föreställa jorden och hela solsystemet.

Efter nästa vecka kan jag alltså åter börja gå rak i ryggen, det känns i ärlighetens namn ganska skönt.

Godnatt!

Idag har jag äntligen haft tid för att åka och storhandla. City Gross i Kungens Kurva fick mig som kund idag. Det känns så lyxigt att alltid få 12% rabatt på frukt och grönt. En påse saftiga Ingrid Marie för en spottstyver gör mig riktigt glad. Jag har redan ätit två av dem nu ikväll.

Det ni ser här ovanför var en tomatsort som jag inte tidigare stiftat bekantskap med. Coeur de boeuf heter den och var stor som en genomsnittlig knuten mansnäve. Den såg läcker ut, men av någon anledning kom jag av mig mitt bland alla låga priser på grönsaksavdelningen så jag fick aldrig med mig några hem. Det får bli nästa gång. Jag får hålla till godo med mina Ingrid Marie och flätan med vitlök.

Imorgon bitti ska det tydligen bli lite halt sa de på väderleksprognosen. Det är nästan så jag går och förväntar mig att det ska vara frost nu när jag bytt till vinterdäck. Inte för att jag vill, utan för att det liksom hör vinterdäcken till. Som det är nu, knastrar dubbarna lite förläget mot asfalten där jag susar fram. Det skulle kännas bättre med lite snö under däcken nu när jag äntligen är beredd. Vi får se vad termometern står på i arla morgonstund.

Godnatt!

Föreställ dig att du är så lik en annan människa att omgivningen har svårt att skilja er åt. Lika långa, likadan kroppsform, likadant hår och ögon. Tänk att vara enäggstvilling. Det har jag ju sett några stycken i livet, men aldrig har jag sett några som var så exceptionellt lika som de små förskoleflickor jag såg idag. Inte blev det bättre av att föräldrarna klätt dem i identiska kläder. Det måste ha varit en lättnad för både förskolepersonalen och föräldrarna när den ena av dem tappade en framtand så att det överhuvudtaget gick att särskilja dem.

Det var en märklig upplevelse att se dem bredvid varandra idag. Faktiskt kändes det som att jag såg dubbelt, så lika var de. 

Helgen har gått i makligt tempo och det passade mig alldeles utmärkt. Fröken V tog med mig till en fiskrestaurang i Uppsala och det var en njutning för både öga och gom. Jag äter alldeles för sällan fisk om jag får säga det själv. Jag är dålig på att tillaga den och det blir alltid det gamla vanliga. När jag nu fick äta en röding från himmelriket blev jag sugen på att försöka laga fisk lite oftare, jag får helt enkelt rota fram några recept som lär mig laga firre. Det blir en utmaning!

Godnatt!

Tillbaka i ett mulet Stockholm, föga upplyftande vädermässigt måste jag erkänna. Småland bjöd på rimfrost, Stockholm bjuder på dimma. Vackert båda två, men rimfrosten är nog strået vassare. Det enda positiva med frostfri huvudstad är att jag faktiskt inte har behövt glida omkring som en tvål på gatorna med mina sommardäck. Imorgon är det dock slut med våghalsigheten, Bettan ska få vinterbroddar igen, det känns tryggt.

Idag har jag hjälpt fröken V att sätta färg på väggarna i vardagsrummet. Ja, eller färg och färg förresten, vitt blev det och snyggt. Den senaste tiden har jag lärt mig att det är en jäkla skillnad på vitt och vitt. Vitt är väl vitt tänker jag, men inget kan vara mer fel. I färgbutiken kan man välja fritt mellan en uppsjö nyanser av vitt: grädde, magnolia, snö, tofu, vitlök, äggskal, älva, krita, fjäder, lovika, antikvit, frost, vinter, moln, bomull, tyll, salt, maräng, yoghurt, stockholmsvitt och slutligen vit. Den nyans som fick pryda vardagsrummet hos fröken V var rätt och slätt vit, inga konstigheter. Det blev riktigt snyggt. 

Nu ska jag vila mina små armar efter idogt rollande.

Godnatt!