Mitt mandelätande gick ju överstyr för ett tag sedan. Därför satte jag mig själv på avvänjning en period. Köpte inga mandlar, åt följdaktligen inga. Men idag föll jag dit igen, jag köpte en påse på Willys i samband med mitt frukt och gröntbesök. Den här gången ska jag dock lyckas hålla mig på mattan, klara av att äta mandlar med måtta.

Det har varit en bra dag. Äntligen fick jag premiärgrilla! Det spelade ingen som helst roll att det kom några regndroppar utanför, vi höll oss på balkongen i Bagis. Jag vet inte vad det är som gör mig så barnsligt glad när jag får grilla. Hela konceptet gör mig lycklig och jag kände det i hela kroppen idag där jag stod lyssnade på de fräsande spetten. Jag ska inte sticka under stol med att sällskapet gjorde sitt till.

Det finns en handfull människor i mitt liv som verkligen, verkligen får mig att känna trygghet och värme. Där jag kan och får vara mig själv precis så som jag är skapt. Där jag alltid känner mig välkommen och där jag vet att det finns ett öra som lyssnar när jag behöver prata.
Idag var jag mitt ibland dem i Bagis och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att få ha sådana människor i mitt liv. De berikar mig och fyller upp hela mitt vårförråd av energi och kärlek.

Nog verkar det väl ändå som att vintern så äntligen rasat ut bland våra fjällar. Fjällar? Såvitt jag vet är fjällar något man gör när medelhavssolen tagit lite för hårt på det nordiska skinnet. Jag fick mig en liten dos av just denna visa i bilen idag. Ja, det kan låta otraditionellt, men det var fint som snus och alldeles lagom.

Välkommen våren!
Godnatt!

Dagen D.
Den som väntar på något gott väntar nästan aldrig för länge. För väntan har det sannerligen varit. Modet svek oss nästan där ett tag. Käkarna spändes och kanske gnisslade det till och med lite om tandraden i ren anspänning. Axlarna något uppdragna, pulsen lite förhöjd. Tider som försköts. Nya tider sattes, som återigen försköts. Missmod i samförstånd, men ändå trygghet i att vi ville samma sak, lika mycket. Du ur din synvinkel, jag ur min.
Nu har vi rott det i hamn, det gläder mig.

Godnatt!

Ljuvliga vår!

Idag har jag haft en fin dag med fina vänner! Jag ska medge att jag höll på att få lite Siri-Lo-abstinens före dagens möte. Hennes mamma får ursäkta, men det där lilla leendet som Sirsan skickar iväg är den bästa energiinjektionen i världen. Morsan hennes går inte av för hackor heller, men det vet hon. Efter en smarrig lunch på café Copacabana i Hornstull avnjöts kaffe i solen och en skön promenad utmed Årstaviken.

För några veckor sedan, medan Stockholm fortfarande vilade i trist skokartongsväder, träffade jag en höggravid fröken R. Magen var stor som ett hus och jag kunde ana att hon började bli ganska trött på sin stora runda muminmage. Idag visade hon stolt upp en tre veckors liten prick som sov som en stock i vagnen. Han hade redan nu ett karaktäristiskt anlete och jag ser fram emot att se denna lilla nyföding växa upp. Framförallt ser jag fram emot att få möta honom i vaket tillstånd, till att börja med.

Det är fascinerande, att vi alla varit precis sådär små. Sovit precis sådär mycket och varit lika försvarslösa. Sedan växer vi upp, en del väljer att bli rötägg, andra glädjespridare, en del finner sig till rätta någonstans mitt emellan.

Jag önskar godnatt!

Kokar man ner mitt sommarhalvår i avsikt att ta reda på essensen i det, så kommer utan tvekan grillen med tillhörande kringbestyr att dyka upp där i grytan. Jag tror jag skulle kunna drista mig till att säga att det är bland det bästa jag vet.
Hela grillkapitlet är ju oftast förenat med socialisering av något slag. Men jag är säker på att jag skulle tycka lika mycket om att grilla helt själv. Sedan kanske omvärlden skulle se på det med sorg i blick, men det gör detsamma. Själva proceduren med grillning är trivsam. Har man kolgrill ska man lyckas få till den där perfekta glöden innan det är dags för själva matberedningen. Maten måste man sedan passa och sköta om som ett litet barn för att det ska smaka precis sådär ljuvligt som grillat kan!

Jag bor högst upp i mitt hus och jag har bara himlen som tak på balkongen. Nu när våren slagit till med full kraft har jag sett att grannarna plockat fram sina grillar. Jag har läst någonstans att om bor högst upp får man ha grill på balkongen. I stort sett alla mina grannar har ju det, klart jag också vill ha en då!
Jag funderade på om jag skulle köpa ett sånt där stort grillbord som Per Morberg har, men så insåg jag att då skulle jag behöva stå i balkongdörren och grilla och ingenting annat skulle få plats, så jag lade den idén åt sidan. Det får bli en liten klotgrill av något slag. Sedan ska jag grilla varenda solig kväll, resten av sommarhalvåret!

Godnatt!

Jag tycker inte om att stressa. Det förtär min själ och är högst oangenämt. Idag har det varit en sådan där dag som jag helst vill undvika om det går. Jag hann bara precis upp ur sängen så fick jag en sista minuten bokning i Kista. Norrort, mitt hat. Nåväl, med en kaffe i ena handen och fotoväskan i den andra puttrade jag iväg genom stan. Hann precis få delta i de sista av köerna in mot city. Väl framme i Kista fastnade jag i en nykterhetskontroll som kramade ur de sista minutrarna av försprång för att komma i tid. Polisen lät mig dock veta att jag inte druckit, alltid något.

Jag betade av min fotografering och studsade in i bilen för vidare färd mot Gustavsberg. Gustavsberg, denna pärla så långt bort från Kista. Mot alla odds nådde jag fram i tid, till en villa mitt ute i ingenstans, där vyn över innerskärgården var bedårande. Lagom till sista fasadbilden trampade jag synnerligen ouppmärksamt ner i ett vårpiggt bo av myror. Jag gjorde mitt yttersta för att inte drabbas av panik i kundens närvaro. Inuti skrek jag av skräck och obehag. Det klättrade myror längs benen, i byxlinningen, både fram och bak, på ryggen, ja de var överallt. Väl inne i bilen försökte jag nypa ihjäl de myllrande myrorna mot diverse klädtyg. Jag lyckades stilla betten lagom nog för att, rejält försenad, styra kosan mot Tyresö.

Tyresö, denna förort så långt från Gustavsberg. Väl där möttes jag av två riktigt sköna pajsare som hade full förståelse för att vissa dagar inte riktigt blir som man tänkt sig.
Stress is not my kind of dress.

Väl hemma slet jag av mig byxorna för att hälla ut alla myrlik jag tidigare haft ihjäl. Men det ramlade inte ut ett enda spår av myror. Jag tror inte jag vill veta vart de tagit vägen.

Det kliar fortfarande över hela kroppen.
Godnatt!

Det finns liksom ingen hejd på hur gröna fingrar jag har. Den här oansenligt beiga blomman ropade hallå idag när jag slängde en blick i fönsterkarmen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte vet vad växten, som nu bjudit på en blomma, heter. Jag köpte den för att jag tyckte den var vacker. Nu känner jag ju att jag måste ta reda på namnet på en gång.

Sådär ja, det är alltså en Alocasia Sanderiana jag har i fönstret. Skelettsköld om man vill vara fisförnäm och ta det på svenska. Den härstammar från Filippinerna och längst ner på skötselrådet står det; kräver omsorg. Sanna mina ord, jag är bra på att ge omsorg till mina små grönsaker.

Jag hade ställt klockan på kvart i nio idag. Klockan tio vaknade jag och var tröttare än på väldigt länge. Solen vräkte åter ner när jag begav mig lite försenad till gymmet. Idag var jag stark! Jag undrar om det var gårdagens sockerchock i form av Brownie som satte fart på muskulaturen? Eller inte. Oavsett så kändes det väldigt bra. Jag hade kunnat göra hoppsasteg en extra kilometer på uppvärmningen och det vill inte säga lite. Dessutom kunde jag höja antalet repetitioner på några av övningarna och höja kilovikten på ett par av de andra. Lite stolt och stark gick jag därifrån efter avklarat värv idag.

Eftermiddagen spenderades på en filt, utlagd på en noga utvald plats vid vattnet i närheten av Årstavikens Segelsällskap. Eller för den fikakunnige, ett stenkast från café Nyfiken Gul. Tillsammans med fröken K smuttade jag på en caffelatte och njöt av den vår som äntligen kom efter vintern som Bore så länge envisades med att visa upp.
Som pricken över i dök lilla fina Ronja med matte upp. Ronja blev så ofantligt glad att man absolut inte skulle kunnat tro att vi sågs senast igår. Underbart att bli översköljd med sådan ohämmad glädje och kärlek.

Det är märkligt ändå, hur vissa människor berör en, utan att man egentligen kan peka på exakt varför. Man vet bara att man blir glad av att se dem och av vetskapen att livet behandlar dem väl. I sällskap med Ronja och hennes matte fanns idag M som tillhör den lilla begränsade skara människor som berör mig på det sättet. Jag tänker ganska ofta på hur hon mår, trots att vi ytterst sällan, ja nästan aldrig, ses numera. Det gjorde mig glad att se henne idag. Varm i hjärtat av att förstå att hon trivdes rätt bra med livet just nu. Hon såg glad ut, det var fint att se.

Nu ska jag dra mig tillbaka.
Godnatt!

Det blev ju en trevlig påskhelg trots allt. Inte en enda påskkärring så långt ögat nådde dock. Men det gjorde ju detsamma för jag hade ändå inget godis att bjucka på.
Med en sol som vräkte ner från en klarblå himmel åtnjöts frukost på balkongen i sällskap av en morgontrött liten Ronja. Varför smakar allting lite godare bara man kommer ut i friska luften? Trots att lägenheten bara ligger på en armlängds avstånd så utvidgas smakintrycken till något som inte går att jämföra med inomhusätning.

När jag startade min träningsperiod i augusti förra året gjorde jag en rusning uppför Hammarbybacken med påföljd att jag höll på att avlida av ansträngning. I sann påskanda med tillhörande späkning, beslutade jag mig nu för att göra ett nytt försök att ta mig springandes upp på toppen. Om inte annat så för att bli av med lite överbliven påskfrustration. Det kändes lite motsträvigt att snöra på sig träningsskorna när jag visste vad som väntade. Men det kändes aningen bättre när jag kom att tänka på att denna topptripp också skulle kunna bli ett kvitto på om det gångna halvårets träning gett något resultat rent konditionsmässigt.

Hammarbybacken låg långt ifrån öde. Flera picknicksentusiaster hade slagit sig ner på sluttningen och såg ut att njuta av det sköna påskvädret.
Så var det alltså dags. Jag passerade en snöhög stor som en buss på vägen upp. Jag hann tänka att det faktiskt gick lättare än beräknat. Väl uppe på toppen var jag givetvis trött, men inte i närheten av den utmattning jag kände då jag sprang upp i augusti. Vilken lycka! Kroppen har uppenbarligen tagit till sig min konditionsträning på ett ypperligt sätt. Glädjeyran blev så stor att jag sprang ner och upp en gång till.

Kvällen innefattade middag med fröken R på en soldränkt balkong. Det enda som påminde om påsken i den rätten var väl kycklingen, som fått puttra ihop med kokosmjölk, curry, spiskummin, paprika och färsk mango. En riktigt bra avslutning på 2011 års påskafton.

Idag skulle Ronja få träffa sin matte igen. Det var ett kärt återseende kan jag lova. Inte för att vi på något sätt vantrivts ihop, utan för att hon älskar sin matte över det mesta i tillvaron.
Fröken S, tillika Ronjas matte, och jag hämtade mat från gamla stammishaket Därmed Pasta och avhandlade besöket i N.Y i minsta detalj. De hade utan tvekan haft en bra vecka och det gjorde mig glad att förstå.
Proppmätt och pratlättad återvände jag så hem utan Ronja. Det är inte utan att jag saknar henne lite redan. Hon är sällskaplig, mysig och väldigt vänlig. Du är välkommen tillbaka snart igen lilla vän!

Godnatt!

Ytterligare en skön dag i solen. Jag drog helt sonika med mig Ronja på en promenad till Skanstull och Årstaviken. Där möttes jag av en hurtig och solvarm fröken R. Hon hade snört på sig löparskorna och låtit hjärta pumpa på högvarv i närmare 6 km.
Med en påse god lunch i ena handen och Ronja i den andra begav vi oss mot vattnet som glittrade ikapp med vårflanörernas ögon. Café Nyfiken Gul hade slagit upp sina portar för våren och det fanns inte en plats ledig så långt ögat nådde. Tur då, att vi hade medhavd lunch och kunde slå oss ner i gräset strax bredvid. Det blev en lunch som innehöll allt det där en bra lunch ska innehålla. Prat om ditt och datt, sol som verkligen värmde och efterföljande liten promenad som fick maten att sätta sig ordentligt.

Väl hemma bytte jag om till kattvaktarkostymen. Ilade iväg som en iller till Bagis och hängde lite med Otis. Han ville också strutta ut i solen så jag slog mig ner raklång på balkongen och lät honom utforska friska luften på egen hand. Efter dagens tidigare långpromenad var jag lite trött så jag somnade faktiskt som en stock där jag låg på den nylagda trätrallen på balkongen. Mobilen väckte mig och Otis kom lydigt springande efter lite klonkande med en sked i matskålen.

Nu ska jag tänka på min refräng.
Godnatt!

Vilken skön vårdag!
Träning på förmiddagen. Jag kände mig konstigt nog ganska sliten trots att jag hade vilodag igår från både badminton och gym. Men det är bara att ta nya tag i morgon. Idag var gymet dessutom fullt av påsklediga människor som satt och tittade ut i tomma intet på var sin maskin. Jag har så innerligt svårt att förstå varför man inte stannar hemma och äter en Ben & Jerry direkt ur paketet istället. Alltså, folk tränar olika, lyfter olika tungt och orkar olika mycket. Det har jag full respekt för såklart, men det finns ingenting i min värld där man sätter likhetstecken mellan att sitta och glo och träning.

Alltså jag kör verkligen slut på Ronja under våra eftermiddagsturer. Jag kastar pinnar och hon springer för glatta livet! Vi övar lite inkallning med tillhörande belöningsgodis och njuter i största allmänhet av våren. Hon är inte den mest vältränande hunden i södra Stockholm just nu det kan jag skriva under på. Efter avslutad tur ligger hon och flåsar på parketten tills man måste gå dit och fråga hur det är fatt. Men hon kommer alltid på benen igen. Det finns inget som kan mäta sig med hennes glädje när man yttrar orden "Ska vi gå ut?". Hon vill inte missa en utgång för allt i världen. Rörande.

Imorgon är det den långa fredagen. Jag borde kanske inte gå till gymet då, utan istället stanna hemma och späka mig? Har jag tur så är uppslutningen av latmaskar kanske inte lika stor imorgon, några susade antagligen iväg på kvasten under dagen.

Godnatt!

Idag har den lilla köksträdgården börjat ta form. I allafall på så vis att de små uppodlade kryddorna planterats om i rymliga krukor. Nu ska de få växa för glatta livet och göra mig självförsörjande hela sommaren. Jag ska gå där och dutta med dem så att de växer sig frodigast i hela södra Stockholm.

Idag har jag fått mitt första, kanske även mitt enda, påskägg med godis för i år. Jag är så ovan vid att påskharen uppmärksammar mig att jag inte riktigt vet när det är kutym att börja nalla av snasket. Är det på påskafton man ska lyfta på locket? Jag vet i så fall inte om jag lyckas vänta så länge. Men jag ska göra ett tappert försök. Tack finaste Siri-Lo för omtanken!

När jag tittar mig omkring i lägenheten är det lite som att sitta mitt inne i ett växthus. Det står kryddor och pepparplantor huller om buller. Alla slåss de om ljuset närmast fönstret. Jag har lovat bort ett antal chiliplantor i år och tur är väl det om jag ska vara ärlig.
Det är sannerligen inget fel på mina gröna fingrar, det måste jag tillstå. Det växer så det knakar och häromdagen tittade det till och med upp ett skott från dadeln jag planterade strax efter jul. Den ser visserligen bara ut som en ljusgrön tandpetare än så länge, men jag har stora förhoppningar.
Passionsfrukten som jag planterade för något år sedan har också drabbats av våryra. Den klättrar mer än lovligt fort på blompinnarna. Nu har den nått toppen och jag funderar lite på hur jag ska lösa fortsättningen. Kanske blir det snörklättring framöver.

Nu ska jag vila en ömmande skuldra.
Godnatt!

Ni som är flitiga läsare av mina dagliga betraktelser kanske minns funderingarna kring det lilla berg av julgranar som hade samlats på fältet här bakom mitt hem. Jag antog då att det lilla berget skulle växa sig större för att till slut fjuttas på lagom till Valborgsmässoafton.
Nu har jag fått vatten på min kvarn. Helgens vackra vårväder har fått människor att gått man ur huse för att städa upp i sina trädgårdar. Avverkningarna och det uppkrattade trädgårdsavfallet har sedan fraktats i skytteltrafik på skottkärror till den lilla högen med julgranar. Som ni ser är den lilla högen med julgranar inte längre så liten, och julträden har fått sällskap av diverse annat brännbart.

Det var länge sedan jag besökte en Valborgsmässoeld, men i år ska jag nog påbörja en ny tradition. Jag ska stå där bland barnfamiljer och manskörer i studentmössor. Kanske sjunger jag med lite diskret i textraden "Vintern rasat ut bland våra fjällar". Kanske tar jag med mig en grillkorv färdigpreparerad på spett, kanske låter jag bli.

Därmed säger jag godnatt!

Att ge Ronja ett saftigt köttben innebär också ansvaret att ta ifrån henne det när man inser att hon kommer gnaga tills hon svimmar av utmattning. Det är nu en mycket, mycket trött hund som nu ligger snarkandes, drömmandes här nedanför soffan. Benet får hon helt enkelt ägna mer uppmärksamhet imorgon.

Idag har jobbet tagit mig ut till Gustavsberg. Jag medger gärna att det är vackert där ute. Nu när isen gått upp och vattnet ligger mörkblått mot klipporna. Jag längtade om möjligt ännu mer till sommaren när jag körde över bron och passerade Värmdö kommungräns.
Jag tror faktiskt att jag ska försöka ta mig dit ut lite senare, när sommaren är i högform. Kanske slicka lite på en glass och återigen slänga en blick på det där mörkblå vattnet när det sköljer över klipporna. Kanske står jag iklädd en liten shortsbyxa och tillhörande sommarlinne och låter vattnet glittra i ögonen. Kanske är jag lycklig.

Igår var det som att kliva rakt ut i Köpenhamns Zoologisk have när jag tog ut Ronja på sin kvällstur. En liten mus pilade snabbt mellan bilarna på tisdagsgatan och mitt på trottoaren i skenet av gatlyktan satt vårens absolut största spindel. Okej det var ingen tarantella, men den var tillräckligt stor för att både jag och Ronja skulle haja till. Den var så pass stor att jag inte för något smör i Småland skulle vågat trampa på den. Tur var väl det så att vi får fortsätta att njuta av det här underbara vårvädret.
På vägen tillbaka trippade ett rådjur stolt och orädd fram ur skuggorna. Citydjuren ger sig tillkänna när mörkret faller över Stockholm.
Nu ska jag strax gå och lägga mig och hoppas på att få ta igen föregående natts fullständigt miserabla nattsömn. Klarvaken är i det närmaste ett understatement i mitt försök att beskriva hur jag sömntörstande lärde känna varje millimeter av lakanet.

Nu ska jag alltså göra ett nytt försök att sova.
Godnatt önskar Drak-Ulla.

Vilken härlig vårhelg! Fylld av premiärer och nygamla intryck.
Fredagen inleddes i Hornstull med hemlagad grötfrulle och lunch på Babel Deli. En mycket bra start på helgen.

Kvällningen erbjöd härlig afterwork i solen på Medborgarplatsen. Bara en sådan sak! Det var i runda slängar 500 personer till som valt att göra samma sak. Men det återspeglar väl bara ännu tydligare den längtan vi nordbor har haft efter vårsolen. Att få sitta där och slappna av och bara känna helgfriden slå emot en. Skön känsla! Det går väl knappast att fira inledningen på en helg mycket bättre än med fröken K. Ett glädjeämne som skjuter pilar ända in i själen. En bra kväll!

På lördagen iklädde jag mig barnvaktskläderna och begav mig till Gröndal. Majken skulle testa om jag var ett fungerande barnvaktsämne eller ej. Vi byggde världens största legotorn, sprang ikapp och tröstade dockor som var lite ledsna. Icke att förglömma avnjöt vi de för dagen inköpta godsakerna från det lokala bageriet. Bulle eller vaniljmunk? Vaniljmunk eller bulle? Det var frågan. Majken tyckte det var lite för svårt att välja så hon tog en tugga av båda. Därefter bestämde hon sig för bullen. Jag tror att det var pärlsockret som lockade mest.

Kvällningen kom och ytterligare en fin kväll repades av i goda vänners lag. Fröken M och jag hade inte setts över en öl på över ett år. Det är lite andra uppdrag och begivenheter i hennes sällskap numera. Det slår väl egentligen ölen med hästlängder, men just den här kvällen kändes det trevligt att avnjuta en sådan tillsammans. Fröken J kan jag inte ens minnas när jag såg sist i dessa sammanhang. Varför blir det så? Att det går lite för långt mellan varven ibland. När man väl får till den där träffen är det ju som om man vill ses varje dag efter det. Jag hade saknat deras sällskap som sjutton i den här konstellationen. Finfint att ses igen!

Lördagens barnvaktsoverall byttes idag ut mot hundvaktdräkten. Matte skulle göra ett efterlängtat besök i N.Y. och vi kommer ju bra överens Ronja och jag. Med spårlinan i halsbandet löpte hon nästan fritt som en hind. Ett tag tror jag faktiskt att hon trodde hon var lös på riktigt. Hon skuttade och gjorde rusningar i ett vårväder som inte kan kallas annat än underbart. Med tungan nere på halsen sprang hon som en valp efter de pinnar jag kastade.
Vi passerade en matte som utövade lydnad med sin lilla chihuahua. Ronja tittade aningen förstrött på dem, och jag kan inte säga säkert om hon ens uppfattade att det var en hund. Den var utan att överdriva, väldigt liten. Knappt synlig i gräset.

Nåväl och på tal om det. Nu ska Ronja få natturen.
Godnatt!

Idag har det hänt! Jag har fixat i ordning balkongen för kommande säsong! Det innebar egentligen inte så stora ansträngningar. Jag sopade av golvet efter vinterns fågelutfodring, de är inga finätare, det kan jag säga. Det låg havre och bajspluttar huller om buller. Men nu är det bortstädat och jag kunde lägga ut min fantastiskt mjuka gräsimitation och njuta av en eftermiddag i solen. Jag passade på att äta en bit mat ute i friska luften och hann även med en stunds kontemplation i lilla brassestolen. Det bar sig inte bättre än att jag somnade en timma i vårsolen. Lite svedd känner jag mig, det är livsfarligt!

Idag kändes det faktiskt som vår i luften. Solen värmde verkligen och den lilla humlan kom förbi och hälsade på. Vinden rörde praktiskt taget inte grenarna i björken här utanför.
Jag satt och drömde mig bort i det en stund. Tills grannarna tände en cigarett på balkongvåningen under. Fifan!

Eftermiddagen spenderades på söder. Skåningen fick sig ett besök och blev en cafelatte fattigare. Det är rörande att se hur vi nordbor formligen invaderar varenda uteservering när solen och våren ger sig till känna. Varje liten solstrimma är upptagen av transparenta vinterskinn som vill få lystern tillbaka. På tjocka kuddar sitter vi på caféernas bänkar, iklädda för tjocka eller för tunna jackor. Kompenserar eventuellt en för tunn jacka med caféets utlagda filtar. Kramar de sista dropparna ur solen innan den går ner bakom taken. Värmer händerna runt de varma kopparna. Det är ju ändå vår.

Godnatt och sov gott!

Herregud vad gott det är med ugnsrostade rotsaker! Rödbetor äter jag inte så ofta och när jag gör det är de oftast kokta. Men det ska jag säga, ugnsrostade rödbetor var något av det godaste jag pillat i mig på länge. Till en liten köttbit av prima kvalitet blev det ljuv harmoni i gommen.

Alltså, jag har börjat inse att jag är beroende av sötmandel. Jag vet inte hur det började eller när. Eller jo, det vet jag visst. Jag började snaska i mig nötter i samband med att jag inledde min träningsperiod. Jag tänkte att det kunde stilla mitt sötbegär på ett lite nyttigare sätt. Jag gick ut strikt med en ram om fem nötter om dagen. Det har spårat ur helt och hållet, jag äter nötter så fort jag kommer åt numera. Finns det nötter kvar så äter jag dem.
Nu måste jag trappa ner nötätandet, det har gått överstyr. Det har till och med gått så långt att jag börjar se mig om efter affärer som säljer billig sötmandel. Allt som är riktigt gott har nämligen en tendens att vara dyrt. Willys ligger hittills i topp vad det gäller billigt kilopris på sötmandel.

Visserligen har jag läst mig till att sötmandeln tillhör en av de nyttigaste nötterna. Ja, om man nu ska se det ut ett hälsoperspektiv, och det ska jag ju. Den innehåller 52% fett (smånyttigt sådant) till skillnad från t ex valnötter som innehåller 62%. Hasselnötterna ligger strax över med 63%. De nötter som faktiskt klår mandeln i nyttighet ut fettsynpunkt är Cashewnötterna med sina 46 %, tätt följd av rostade jordnötter på 49%.
Nu tror ni kanske att jag blivit komplett galen eftersom jag sitter och jämför fettprocent på nötter en onsdagskväll. Nåväl, om jag nu ska räkna fettprocent på något i livet så kan jag väl få göra det på de små nötterna.

Ja, där tror jag att jag fick med allt.
Jag önskar därmed godnatt!

Jag har alltid gillat Årsta, det är en liten pärla bland stockholms närförorter. Den har allt man kan tänkas behöva i en vardag. Även sedan jag flyttade därifrån har jag känt mig lite som hemma varje gång jag passerat. Idag fick jag åter tillfälle att ge mig i kast med denna pärla. Det blev en klassisk Årstaburgare med fröken K. Efterföljande promenix i skymningsljus, med funderingar kring livets små betänkligheter, en mycket trevlig kombo.

Sanna mina ord, nu går jag hårt åt kroppastollen på gymmet. Jag har allt sedan augusti förra året tränat uthållighet i olika former. Det har gett resultat och jag känner det inte minst på badmintonplanen. Jag är inte tillnärmelsevis lika trött som för ett halvår sedan. Men omväxling förnöjer och förhöjer. Nu var det dags att prova något nytt. Jag har sedan nästan två veckor tillbaka tränat explosivitet. Jag kör så tungt jag bara orkar upplagt på lite färre upprepningar. Fria vikter i kombination med maskiner.
Jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker redan att jag kan ana mig till mer definierade muskler både här och var. Om jag slänger en getöga i spegeln så känns det faktiskt som att de här dryga åtta månaderna av träning gett utdelning. Beach 2011 är räddad.

Jag passar därmed på att önska en godnatt!

Vad betyder den här skylten? Vad varnas det för? Kan det vara en varning för våren? Det är ju misstänkt likt ett träd där mot den gula bakgrunden. Vid närmare eftertanke kanske det kan vara på sin plats med en varning nu när våren dundrar loss.

Redan Karin Boye på sin tid, visste ju vad våren hade i sitt sköte. Det gör ju till och med lite ont när knopparna brister, om man får tro fröken Boye. Kanske gör det också lite ont i oss nu när våren skjuter fart? När solen skiner med strålar så starka att det känns som små elektriska stötar i våra snöblinda ögon. Och fåglarna som sjunger så högt och längtansfullt att det ringer i öronen. Uteserveringarna som lockar oss att sitta i solen tills skinnet är rött av sommarlängtan. För tunna jackor. För tjocka jackor.

Förändringens tid. Det är tunga grejer, sådant skojar man inte bort.

Varning för våren!

Godnatt!

Farsgubben fyllde 70 i början av mars. Helgen blev ett lite försenat födelsedagsfirande i Gullagrind, till pappas ära. Brorsan hade till råga på allt slitit sig från hockeyslutspelet och rest upp för att vara med, det gladde mig.

Som den inbitna 40-talist pappa är har han aldrig behövt befatta sig särskilt mycket med hushållsarbete. Visst höll han väl i dammsugaren då och då när jag var liten och jag kan också minnas att han diskade. Matlagningen däremot, var det mamma som stod för. Hon gjorde det dessutom bra.
Visst kan det vara svårt att lära gamla hundar att sitta, men bättre sent än aldrig. Pappa går på matlagningskurs. Det kanske inte är speciellt politiskt korrekt när man säger att det är rörande att en man på nyss fyllda 70 år går och lär sig att laga mat, men jag säger det ändå. Det är rörande. Att han nu dessutom ville briljera och bjuda sina barn på sin paradrätt från kursen, gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Det bjöds på kantarelldoftande fläskfilé som fick puttra i en sås av färska tomater, timjan och creme fraiche. Mycket smakfullt!

Min bror och jag tilldelades ansvaret för efterrätt och förrätt. Förrätten bestod i den gamla klassikern varmrökt lax med pepparrotsost. Efterrätten blev en för mig ny bekantskap; chokladfondant. Till denna extremt goda läckerhet serverades färska bär och glass. Vad jag förstår så ska en riktigt bra chokladfondant vara krämig och lös i mitten, medan kanterna ska vara i mer fast form. Nåväl, vår första chokladfondant blev kanske krämigare än receptet talade om för oss att den skulle vara, men ändå något av det smarrigaste jag smakat.
Det lär ju inte vara sista gången en chokladfondant hamnar i min mage, så mycket jag berätta.

Utöver kalas och gemytlig matlagning har Bettan blivit vårfin! Hon har rengjorts utvändigt och invändigt grundligare än på väldigt länge. Äntligen har hon fått kliva i sommarstassen och lacken är blank som fjällen på en mört. Jag tror hon kände sig lite stolt när hon gled längs Essingeleden tidigare idag.

I stora drag, en bra helg.

Godnatt!

Som ni ser var det dags för en omplantering. Pepparplantorna har vuxit så det knakat i krukorna den sista tiden. Det var i sista sekund de fick sträcka på benen i en ny lite större kruka idag.
Jag gjorde ett besök på Plantagen av just den anledningen, för att införskaffa en säck U-jord. Jag passade samtidigt på att stryka med blicken över de blommor som såldes ute i växthusavdelningen, men det var povert, sanna mina ord. Några förskräckta små påskliljor stod i ett hörn och viskade vår.

Jag har länge nog nu haft en rätt haltande tro på människan. Jag har fått lite för många bevis på att allt för många agerar utifrån rent egoistiska perspektiv. Därför kändes det riktigt bra idag när jag svängde in på Plantagen.
Jag stod och letade efter småslantar i plånboken för att kunna kvittera ut en kundvagn att transportera jorden på. Tior och femmor var det som gällde, men jag hade inga. Det låg några värdelösa femtioöringar och skramlade tillsammans med en solpolett och några thailändska Bath. Men något kundvagnsmynt stod icke att finna. Så jag begav mig in mot butiken igen. Då kom det fram en kvinna som skulle ställa tillbaka sin vagn bland de andra.
- Hade du inget mynt? sa hon.
Och jag hade ju inget så jag svarade nekande. Då erbjöd hon mig, sin vagn, med sitt mynt i.
- Jag har ingen växel, sa jag.
Då log hon sitt allra vänaste vårleende och sa;
- Det bjuder jag på!

Det gjorde mig lite glad i själen.

Godnatt!

Skit också!

Godnatt!

Grönsaker och frukt är nyttigt. Därför begav jag mig idag iväg till Willys ljuvliga frukt och gröntavdelning. Där kan man hitta allt man rimligtvis kan behöva för att bli frisk som en nötkärna.

Jag strosade omkring därinne på vitaminavdelningen en bra stund. Korgen fylldes sakta men säkert på med diverse nyttigheter. Allt som eventuellt kunde skrämma bort en förkylning slank ner i min röda plastkorg. Ingefäran kändes självskriven. Denna lilla rot som både har antiinflammatoriska egenskaper och stimulerar andningen. Det kan jag behöva nu när snoret sitter som en propp i huvudet.

Idag fick jag också lära mig att det finns en sorts små citrusfrukter som heter Mandoras. Tydligen räcker det inte med alla de citrussorter som redan finns. Det sticker ju i ögonen på en citrusallergiker som jag. På en hylla låg det något som kallades för "kokbanan". Jag blev nyfiken på om det var samma sak som matbanan, och av den lilla informationsskylten att döma verkade det faktiskt vara så. Den kallades även för mjölbanan, matbanan eller pisang. Kärt barn har många namn.

Jag toppade min vitaminsprängda korg med två påsar sötmandel. Det godast godiset på jorden!
Nu ska jag trippa iväg och värma vatten och ge mig själv en ingefärschock.

Godnatt!

Jag tycker inte om att vara sjuk. Tycker inte om halsont och snor. Jag vill vara frisk som en nötkärna! Slippa vakna kallsvettig innan klockan ringer. Jag vill slippa nackstelheten och de svullna mandlarna.

När jag var i den asiatiska butiken Kina Li på Ringvägen för ett tag sedan såg jag en hylla med uteslutande te och hälsopreparat. Jag fastnade för en ingefärsdryck, det var förmodligen också någon form av te. Just nu hade jag gett min högra arm för att få en liten slurk av den där brygden. Jag kanske borde släpa mig ner till Ringvägen i morgon och inhandla en kur.

Tills dess, vilar jag.
Godnatt!

I arla morgonstund begav jag mig till Rackethallen i Enskede. Det var länge sedan vi spelade badminton på morgonkvisten nu. Kanske beror det på det faktum att morgonstelheten gör sig påmind på ett oroväckande kraftfullt sätt numera. Det slipper man befatta sig med när planen istället intas kvällstid. Jag ska väl erkänna att jag inte kände mig helt 100 i halsen idag heller. Men jag har läst någonstans att om man har en infektion nedanför axlarna, så ska man hålla sig lugn och inte träna. Mig veterligen sitter halsen ovanför axlarna. Men såklart, man ska inte vara dumdristig heller, vi får se hur veckan utvecklar sig. Det kanske blir en stillsam variant.

Barnvakt har jag kunnat titulera mig idag. Lill-Sirsan behövde lite underhållning och vi gillar ju varandra hon och jag. Det var ett rent nöje att inställa sig som lekkamrat i Bagis några timmar.

Nu ska jag dock lägga huvudet på kudden och kasta in en Zyx i munnen.
Skönhetssömnen kräver utrymme i den här åldern...

Godnatt!

När man så äntligen får sova ut vaknade jag före klockan, av att halsen sved. Det var som att det var exakt då som bacillerna fått fäste i svalget. Inget jättemysigt uppvaknande, men vad fasen.

Det blev en städdag, det var inte tänkt att bli så, men planerna går inte alltid i den riktning man önskar. Dessutom behövdes verkligen en uppfräschning av hemmet, så det satt ju inte precis i vägen med lite våttorkning och dammsugning. Efteråt känns det bra och man kan klappa sig lite på axeln.

För ett bra tag sedan började jag och Fröken J brodera på en väggbonad som mr P beställt till sitt fina lilla sommartorp. Vi har broderat och broderat, och för någon dag sedan blev den så äntligen klar. Ikväll skulle den högtidligen överlämnas för en första inspektion.
Jag såg att det låg lite förväntan i blicken på mr P, kanske kunde man ana att han var lite uppspelt också.

Nåväl, den föll mycket väl ut! Han höll den mot väggen för att få rätt känslan. Jag tror han längtar lite tills den kan sättas upp på väggen i torpet. Jag tror inte riktigt han känner att det är ett sommartorp, med äkta hemtrevnad förrän den broderade bonaden sitter på väggen i köket.

En stillsam dag är till ända.
Jag önskar er en god natt!

En bra dag. Ni ska ni få den korta och koncisa versionen. Det har varit fullt schema från morgon till kväll. För att göra en lång historia kort kan jag berätta det var träning i arla morgonstund. Riktigt bra sådan, för jag kände mig stark. Jag tror kanske att jag inbillar mig att musklerna säger tittut redan, men det känns faktiskt som att de fått lite form och fason.
Efter en dusch bar det av till Hornstull för en fika och intressant prat om journalistisk okunnighet och omänsklig bitterhet.

Vidare gjordes ett besök i Bagis där det bjöds på våffla, kaffe och trevligt sällskap, även lite mys med finaste Siri-Lo.

Som avslut på en bra dag mötte jag upp fröken K för middag på Bara Vi. En härligt upptagen och givande dag, i en djungel av god mat, trevligt sällskap och intressanta samtal.

Tack för idag alla inblandade!

Godnatt!