Bältros. Är inte det en sjukdom som gamlingar har? Doktorn påstod att det var nästan lika vanligt bland yngre. Så här sitter jag nu, med Bältros.
Det är bara och bita ihop, försöka att inte klia. Antihistaminet som ska dämpa klådan, gör det hjälpligt. Den hjälper mig dock att sova bra på natten. Min Sleep-talkapp har inte behövt jobba ihjäl sig de senaste dagarna direkt. Endast tio inspelningar från natten som gick. Det får väl ändå sägas vara en mycket lugn natt om man jämför med mina tidigare härjningar. Av dessa tio inspelningar var tre små trivsamma pratklipp.

Imorgon är en nya dag. Full av nya möjligheter och Bältros! Det ska jag ta vara på!

Godnatt!

En helg i stor variation.

Jag har som tidigare berättats fyllt magen med indisk mat. Likaså lyssnat på mr P:s eminenta modsband The Crushbars. Tagit en fika på ytterligt trefliga Vintervikens café. Detta måste sannerligen räknas till topparna under den gångna helgen.
För att man riktigt ska kunna glädjas åt dessa toppar måste helgen tydligen också innehålla dalar. Till dessa får man väl ändå räkna det föga trivsamma läkarbesöket på Gullmarsplans närakut en lördageftermiddag.

I början av veckan vaknade jag med något som åtminstone liknade myggbett på fem ställen på vänstra sidan av bålen. Hade det varit sommar hade jag väl knappt reagerat utan avfärdat det som just myggbett. Men vilka monstermyggor överlever den här vintern? Det kunde ju inte vara myggbett, hur mycket den än liknade det. Bedbugs har man ju hört talas om, men den teorin avfärdade jag nästan omgående pga massivt äckel.
Jag lät helt enkelt utslagen vila i frid, kanske skulle de komma att klia mindre om man teg ihjäl dem?

Det visade sig fungera dåligt. Första dagen på helgen vaknade jag med en kraftig reaktion i lymfkörtlarna. Dessa körtlar brukar ju inte vara allt för lättretliga utan reagerar bara om de blivit ordentligt förbannade. Denna reaktion i kombination med att utslagen eller betten faktiskt börjat göra rejält ont, gjorde att Gullmarsplans närakut fick sig ett besök denna lördag. Jag fick ta prover och visa upp mig och mina värkande utslag. Imorgon kommer den definitiva domen, men i ett första utlåtande från läkaren ropar vi unisont:

Hej Bältros!

Godnatt!

Ok husmansveckan gick åt skogen. Det var alldeles för frestande att äta en tallrik indisk Mango Chicken tikka masala. Jag kan inte påstå att jag ångrar det, faktum är att det var något av det ljuvligaste jag ätit på länge. Husmansveckan får ursäkta, det var helt enkelt nödvändigt med en tallrik indiskt igår.

Godnatt!

Kålpudding is in da house! Ja sanna mina ord, en äkta kålpudding, min första. Det känns nästan lite pinibelt att berätta det här, men det skulle alltså komma att dröja 36 år innan jag gjorde min första egna kålpuddning.
Igår sattes en panerad fisk med spenatstuvning på bordet, idag en kålpudding. Anar jag att en husmanvecka tagit form? Ja, om det nu är på det viset så måste jag ju komma på fem ursvenskt rustika rätter till för att fylla en vecka. Jag skulle ju helst vilja åstadkomma dessa rustika husmansrätter från något som jag alldeles nyligen fyllde min frys med efter storhandling.

Om man utgår från frys och skafferiinnehållet så skulle jag kunna viga resten av min husmanvecka åt följande:

- Köttbullar med gräddsås och lingon alternativt Pannbiffar med stekt lök och potatis.
- En klassisk Pytt i panna med nötkött, stekt potatis lök och rödbetor.
- Bruna bönor, dock utan det klassiska fläsket.
- Kokt blomkål med äggsås.
- Grytstekt kyckling med gräddsås, potatis och pressgurka. Originalet med hel höna ersätts dock med kyckling i filé, det måste ju funka.

Till samtliga rätter kommer ett mörkgräddat knäckebröd från Leksand att serveras. Samt ett glas mjölk, av standardsort. Eller det borde duga med mellanmjölk också.
Så får det bli. Nu är det sagt. En husmanvecka, vilken fröjd!

Godnatt!

Fisk är ju förbannat gott! Idag gjorde jag mig ett riktigt skrovmål; panerad fisk med potatis och spenatstuvning kändes rustikt och bra. Slank ner lätt som en plätt i magen.

Idag fick Enskede Rackethall sig ett besök igen. Det var ett bra tag sedan sist som mr P och jag möttes i racketkampen på liv och död. En eftermiddagstid och bana fyra kändes bra på pappret. Med en halvsnorig motståndare kändes det som att jag hade chans att ta hem hela skiten. När sedan min motståndare slog sönder en sträng i sitt racket och fick hämta ett låneracket kändes det som att vinsten redan var klar.
NOOOT!

Jag måste börja jobba med min mentala styrka. Det spelar ju ingen roll hur många bollar jag leder med, han plockar in dem. Hans mentala styrka är starkt som en oxe. Det ger jag honom. Jag kan flyga, jag är inte rädd...jag kan flyga jag är inte rädd...
För det kan jag säga, kommer jag i form mentalt blir jag fullständigt livsfarlig på banan.

Tills dess jag hittar en bra mental coach ska jag låta min Sleeptalk-applikation spela in ytterligare 45 nattljud. Imorgon när jag är blå att trötthet ringer jag ett sömnlaboratorium som kan få fästa elektroder över hela mig. Bara de berättar för mig hur jag ska kunna sova en hel natt med lugn och harmonisk sömn.

Godnatt!

Jag lade mig en stund på spikmattan idag. Tänkte att det kunde hjälpa mig att slappna av lite på kvällskvisten. Jotack, en halvtimma senare vaknade jag med med ryggen rödbrusigt blodfylld. Kanske har en ny tradition just sett dagens ljus.

Jag skulle överdriva om jag sa att min nattsömn var bra. Det skulle till och med vara en överdrift om jag sa att den var skaplig. Min nattsömn är snarare under all kritik.
Jag somnar som ett barn och pratar sedan så livligt och intensivt i sömnen hela nätterna att jag vaknar tröttare än när jag lade mig. Om sanningen ska fram så börjar jag ledsna på det. Natten till idag var inget undantag. Sleeptalk-applikationen hade haft fullt sjå och spelat in drygt 30 ljud. Visserligen var det mycket prassel med täcket men tillräckligt många inspelningar innehöll prat för att man ska förstå att det inte är mycket kvalitetssömn att tala om.

Därför ska jag nu ta mitt förnuft till fånga och lägga mig i rimlig tid.
Jag säger godnatt!

Nu är det bara att vänta. Tre sorters chili i ljuv harmoni. Jag vet hur det kommer att bli. Jag kommer att skärskåda dem flera gånger varje dag för att vara beredd att välkomna det första ljusgröna, späda lilla skottet.
När våren börjar närma sig på allvar kommer dessa chilisorter att få sällskapa med kryddfrön av allehanda sort. Dessa kommer att skärskådas på samma sätt, jag kommer att ha fullt sjå.

Ryktet om mina planteringsprojekt har spridit sig och två av de kommande små plantorna är redan tjingade. Det känns fint att få kalla sig trädgårdsmästare någon gång i livet.

Idag har jag gett mig hän på städfronten. Ni vet en sådan där trippelfinish-städning där dammtrasan gör sitt, följt av dammsugaren och våttorkning av golv. Det är inte det minsta roligt när man håller på, men nöjdheten sitter i långt efteråt. Sanna mina ord.

Nu ska jag försöka sova en stund!
Godnatt!

Snart. Snart öppnar nog café Nyfiken Gul. Jag känner det på mig.

Att promenera på isen är trevligt! Att promenera på isen i skir sol är ännu trevligare. Idag tog jag mig en riktigt härlig långpromenad med fröken R. Det var som att folk gått man ur huse för att få en skymt av solen. Ja, för det var bara ansiktet eller delar av det, som stack fram på dem som valde att möta friska luften. Bakom mössor neddragna över öronen och halsdukar noggrant virade runt hals och haka blottades vinterskinn som var nära nog transparenta. En och annan röd näsa och ros på kinden gav sig visserligen också till känna.

Det är rörande hur vi nordbor törstar efter solen så här års. Man ser det överallt, människor som letar upp solstrimmor att vända näsan mot. Vid bussen, i bankomatkön på tunnelbanans utomhusperronger. Lilla solstrimman är poppis när februari lider mot sitt slut. Länge nog nu har jag tänkt att det snart är vår, men det känns avlägset när man inser att februari traditionellt sett är den kallaste månaden på året för oss svenskar. Som sagt, det gäller att fånga den lilla solstrimman när man får chansen.

Det var små lämmeltåg av människor på isen. De flesta höll sig till de upptrampade stigarna på lagom avstånd från strandkanten. Några gav sig modigt, eller ska jag säga dumdristigt, längre ut. Farligt nära den ränna av öppet vatten där en och annan båt brutit isen.
Kolonilotterna på slänten nedanför Södersjukhuset såg sorgligt tomma ut. Men det står inte på förrän det myllrar av liv där på sluttningen. När tjälen släppt sitt grepp om jorden och spadarna gräver för kung och fosterland i vartenda hörn av dessa små kolonilotter.

Då är det vår! Och om solen går ner bakom Sjöbloms dass kan man äntligen vara helt säker.

Godnatt på er!

Färska schlagerräkor. Vad är det? Är det små dansanta räkor i glittriga scenkostymer som poppar ut och sjunger schlager så fort man öppnar påsen? Schlagerräkor, vad kan det annars vara?

Efter att ha tömt frysen fullständigt på sitt innehåll, gick det inte längre att skjuta på storhandlingen. City Gross i Kungens Kurva brukar vara min affär. Där hittar jag som i min egen bakficka. Jag behöver inte springa runt och leta efter en enda vara. Det känns tryggt.

Idag blev det dock helt ny terräng. Mr P ringde och förklarade att han stod i begrepp att åka och storhandla så jag hakade helt enkelt på, till Willys.
Jag kände att jag svek City Gross lite, men man måste våga beträda okänd mark. Jag hade ju en mycket bra ciceron och det kändes bättre så snart jag klev in genom dörrarna med min kundvagn. Ditt och datt lades ner och hela storhandlingen blev till en angenäm upplevelse.
Dessutom är det trevligare att ha sällskap i affären.

När nästa storhandlingstillfälle inträffar känner jag mig dock tvingad att möta City Gross igen.

Nu ska jag möta natten! Vi får se om John Blund lyckas med sitt sömnsalt för jag hörde just att någon i huset har jävligt bra högtalare.

Godnatt önskar
Drak-Ulla!

Idag har årets första semla inmundigats. Härligt! Detta hela tre veckor innan självaste Fettisdagen. Semlan, denna ljuvliga lilla brödbakelse som måste vara exakt rätt portionerad med grädde och mandelmassa för att falla väl ut i gommen. Enligt mina mått mätt innebär det mycket mandelmassa som är krämig och pinfärsk. Grädden ska inte överdrivas utan ringlas ut i lagoma mängder. På toppen ligger givetvis det lilla florsockerpudrade locket och väntar på att bli uppätet.

Om man nu ska gå till botten med semlan, så var det ju faktiskt så att den från början enbart åts på fettisdagen under själva påskfastan, "fastlagen", i större delen av landet. Senare, minskade svenskarnas intresse för fastan och det blev då istället tradition att äta den varje tisdag under fastans sju veckor. Snacka om allt eller inget!
Skåningarna däremot höll hårt på traditionerna och fortsatte att äta fastlagsbullen enbart på fastlagssöndagen. Numera kan man ju faktiskt se semlor i bageriernas utbud redan strax efter jul och sedan finns de tillgängliga hela vägen fram till påsk.

Som parentes kan ju nämnas att i Norge har man genomgående sylt istället för mandelmassa i sina semlor. Say no more.

När jag nu ändå för ämnet semlor på tal, kan jag inte låta bli att omnämna den svenska kungen Adolf Fredrik, tillika Gustav III:s pappa, som avled på fettidagen den 12:e februari 1771. Detta skall ha skett efter att han förätit sig på bland annat semlor. I bulletinen om kungens död står följande att läsa:
"Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin."
Ett par timmar senare drabbades kungen av magkramp och yrsel och fick ett slaganfall och avled.

I det här fallet lär det ju knappast bara ha varit den stackars semlan som tog död på knugen. Överkonsumtion av mat fanns alltså som hälsoproblem redan före Sune Mangs inträde i historien.

Ja där fick ni er en lektion i Semellära. Varsågoda!

Godnatt!

Den har stått i sin lilla kruka och väntat i flera dagar nu. Väntat på att få komma ner i fet och näringsrik jord för att kunna breda ut sina små rottrådar och växa upp till en ståtlig och frisk kaffeplanta. Nu ska jag inte svika dig längre, i morgon min vän, ska du få jord runt fotknölarna.

Jag känner mig kreativ just nu, eller ska jag säga idérik. Det borde jag ju verkligen ta vara på. Kreativ och idérik utmynnar i min värld i att jag gör saker med händerna. Skapar saker och funderar på hur jag kan lösa små praktiska problem i vardagen.

I samband med en flytt för ungefär ett år sedan slängde jag en soffa som var det största och mest otympliga åbäke jag haft i min ägo. Från den soffan sparade jag ett par rejäla fortfarande mycket spänstiga sittkuddar. Tyget färgades svart och tanken var nog att jag kanske kunde göra något nytt av dem så småningom. Och vips, nu när jag är som mest kreativ har det blivit av. Jag har blivit en sittpuff rikare. Av en MDF-skiva, fyra stålrörsben och toksvart färg lyckades jag få till en riktigt sittvänlig sak som dessutom är betydligt mindre otymplig än soffan. Det kan ju knappast bli bättre.

Leve kreativiteten!

Godnatt!

Den här lilla rackaren hittade jag i en asiatisk affär på Olof Palmes gata. Jag tycker mycket om att strosa i affärer som har smaker från andra delar av världen. Jag skulle kunna drista mig till att säga att det finns få saker som är så spännande som att köpa hem en ny smak att komplettera matlagningen med. Den här gången blev det inget sensationellt, det erkänner jag på en gång. Jag hittade dock en sweet chili med ananassmak och eftersom jag använder originalutförandet på denna sås flera gånger i veckan, tänkte jag att lite variation förnöjer. Idag ringlades den ut över en wok och resultatet blev överdrivet gott!

Det sägs att man inte kan lita på mäklare och bilförsäljare. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men en sak vet jag. Att om man lägger ut en bra bil till ett lågt pris på Blocket så ringer telefonen tills man tar ut batteriet eller tar bort annonsen. Detta blev mr P och jag varse idag när han gjorde slag i saken och lade ut Bettans lillebror i annons på nätet. Folk ringde som tokar! Det ena samtalet hann knappt avslutas innan nästa pockade på uppmärksamheten. Det hela slutade dock lyckligt med en vinst på hela femton tusenlappar. Jag kan inte annat än gratulera!

Jag har varit förhållandevis lugn och fin de senaste nätterna om man ska tro min Sleeptalk-app. Det har mest varit prassel med täcket. Vi får se hur den kommande natten ter sig.

Godnatt och sov gott!

Just som min tilltro till mänskligheten höjts några ribbor från gårdagens bankkortsincident, åkte den förbannade tilltron ner i botten igen. Bettan hade drabbats av ett hål i kofångaren och en trasig registreringsskylt under natten. Jag misstänker starkt att plogbilen susat förbi lite väl snävt. Jag vet inte vilket som gör mig mest besviken, det faktum att Bettan nu har ett knytnävsstort hål i kofångaren eller att den som gjorde det, bara lämnade henne åt sitt öde och inte ens bemödade sig med att lämna en lapp på vindrutan.

Imorgon borde jag nog göra ett nytt försök att få en tid på verkstan. Förra tiden snöade ju praktiskt taget inne. Tur på sitt sätt att jag inte hann lämna in henne, nu när jag kan ta tillfället i akt att åtgärda ytterligare en skada. Står jag kvar på gatan några dagar till kan jag kanske samla ihop till en tredje skada.

Vad har jag då lärt mig av den här dagen? Jo, att en ny registreringsskylt kostar 80 kr.

Godnatt!

Det är otroligt vad lite sol kan göra för sinnet. Jag tog en promenad ner mot Årstaviken och gick förbi café Nyfiken Gul och båtparkeringen. Där stod båtarna prydligt uppställda på rad under stora plastpresseningar som rasslade lite i vinden. Det står inte på förrän de ligger i böljan igen, med vattnet kluckande mot det nypolerade skrovet. Det kändes dock mycket avlägset idag.

Jag glömde mitt bankomatkort i parkeringsautomaten idag. En vänlig själ plockade lyckligtvis med sig det och lämnade in det i receptionen på Enskede rackethall. Detta ledde i sin tur till att mitt namn lästes upp i de sprakande högtalarna där jag ombads komma till receptionen. Jag såg det som så otroligt att det faktiskt var mig de ville ha tag i att jag helt ignorerade utropet, detta trots att de läste upp mitt namn vid två tillfällen. Både jag och mr P stannade upp vid båda dessa tillfällen och sa till varandra; Sa de Isabelle Carlqvist? Men vi konstaterade snabbt att det säkert inte var mig de eftersökte. Högtalarna var ju heller inte av bästa ljudkvalitet, så det var svårt att höra exakt vad de ville.

Åter hemkommen ringde mobilen och personen i andra änden lät förklara att hon gjort lite eftersökningar och detektivarbete och slutligen fått tag i mitt nummer för att meddela att mitt kort låg i deras reception och väntade på mig. Det är sådana här incidenter som ingjuter lite hopp för mäskligheten. Det tackar jag för!

Godnatt!

Efter regn kommer solsken. Idag har det varit en vacker dag! Jag har ägnat den åt en promenad till söder. Där köpte jag två påsar med små muttrar, sedan gick jag hem.
Kvällen tillbringades tillsammans med fina vänner och ytterligare en riktigt dålig delfinal av schlagerfestivalen.

Godnatt!

Stockholm är åter insvept i snö. Jag är osäker på om det är skräckkylan som gör ytterligare ett avtryck den här vintern eller om det bara är en vanlig februarivecka 2011. Jag låter det bero.
Bettan kom inte iväg till verkstan idag. Jag ringde och avbokade tiden, bilmekanikern lät nästan lättad.
Det är märkligt ändå hur snön kan lamslå sveriges största stad så enkelt, så fort. Stockholms alla bussar inställda, förseningar på tunnelbanor och pendeltåg. Biltrafiken fungerade endast med nöd och näppe och de flesta gator var moddiga och oframkomliga. Kung Bore, du leker verkligen med oss.

Vi kan också konstatera att de träningsintresserade i Johanneshov inte bemödade sig att komma till gymet idag. Jag var helt allena från den stund jag traskade in genom dörren tills dess jag gick därifrån. Det var väldigt angenämt! Det är vid sådana tillfällen jag får lust att gå all in på alla maskiner. Prova alla hantlarna och pilatesbollen och stå på händer och hjula och kanske eventuellt också hoppa några gånger på stället. Men jag höll mig till det vanliga, det kändes säkrast så.

Eftersom jag är en person som är begåvad med väldigt gröna fingrar brukar jag varje år vid den här tiden plantera chilipeppar. I år köpte jag tre sorters frön att berika min vår med. "Cayenne Long Slim" är som namnet avslöjar en långsmal liten rackare som har mycket stark smak. "Piment d Espelette" är något mildare i smaken och ger röda morotsformade frukter. Slutligen "Caribbean Antillais" som får stora klotformiga frukter med stakt smak.
Det är härligt att kunna gå och knipsa av egenhändigt odlade, färska pepparfrukter frampå sensommaren.
Jag tycker mycket om att se saker växa. Speciellt då frön som jag sått själv. Det är något med det här att få pyssla om dem. Sköter man dem inte tillräckligt bra, så dör dem. Men det gör aldrig mina. Visserligen kan skörden bli mer eller mindre framgångsrik, men dör, det gör de aldrig.
Imorgon plockar jag alltså fram mitt lilla minidrivhus och sätter frön i jorden. Det gör mig alltid på gott humör!

Tills dess ska jag sova en stund!

Godnatt, sov gott!

Om jag ska vara ärlig trodde jag nog inte att jag skulle behöva snöra på mig mina nya vinterkängor speciellt länge till. Jag trodde att vintern var på upphällningen, jag hade börjat tänka på våren. Men jag fick tji ännu en gång. Den snö som helt och hållet hade försvunnit från min balkong är nu tillbaka. Det ligger redan ett decimetertjockt lager och fortsätter snön att falla i samma takt i natt, blir det till att skotta fram Bettan imorgon när hon ska till verkstan.

Jag har hittat en ny app till min iPhone. Den heter Sleeptalk och man kan ganska lätt ana sig till hur den fungerar.
Jag har pratat i sömnen så länge jag kan minnas. Familj och vänner som hamnat i vägen för min nattsömn har också skvallrat om ett brett verbalt register när natten kryper tätare runt täcket.
Så nu när jag har hittat den här applikationen tänkte jag att det kunde vara intressant att se hur andra uppfattar mig när John Blund strött sitt sömnsalt över mig. Man trycker helt sonika igång applikationen när man går och lägger sig och sedan startar den en inspelning så snart den "hör" ett ljud i rummet.

Det var med skräckblandad förtjusning som jag spelade upp de nattliga ljuden vid frukosten för första gången häromdagen. Jag visste ju inte vad jag kunde förvänta mig. Var det bara ljudet från täcket som prasslade eller skulle jag verkligen få höra mig själv prata?
Den hade spelat in 32 små ljudfiler. Av dem kunde jag tydligt höra mig själv prata på fyra av dem. Det var en otroligt märkligt känsla att sitta och lyssna på sig själv. Visserligen har jag ju hört att jag kan leva om rätt bra på nätterna, men att faktiskt höra sin egen röst säga saker som jag inte har något som helst minne av, kändes på gränsen till obehagligt.

Den skräckblandade förtjusningen sitter kvar. Jag har spelat in mig själv i fyra nätter nu, inte en enda av dessa nätter har jag varit helt tyst. Stackars alla som sovit i samma rum som mig genom åren, de kan ju rimligtvis inte ha fått en blund i ögonen.

Min största fasa är ju att jag någon gång ska få höra ett ljud som varken tillhör mig eller täcket. Den natten kommer att för evigt bli min sista Sleeptalkinspelning.

Ikväll slår jag på applikationen igen.
Godnatt!

Idag, mina damer och herrar, har det gått sex månader sedan jag först kom på tanken om ett sundare och mer rörelseinriktat liv. Det var medan kvällarna fortfarande var ljusa och träden lyste intensivt gröna. Då hade vi inte en aning om vilken vargavinter vi skulle behöva samla kraft inför. Vi kunde knappast heller föreställa oss att mössan och halsduken skulle sitta fast på kroppen i närmare ett halvt år.
Jag däremot, visste att jag hade bestämt mig. Bestämt mig för att ändra livsföring både vad gällde kost och rörelsemönster. Det blev lite som att inleda ett hälsoexperiment, där målet till att börja med var att lyckas trampa upp en ny stig mot ett hälsosammare liv och att härda ut under dessa nya förutsättningar under ett år. Jag ville se om jag klarade av det och se vad som hände med kroppen genom en sådan förändring.
Jag ska inte heller sticka under stolen med att det fanns människor i min omgivning som var otroligt inspirerande. En viss fröken S och mr P hade sedan länge gått in för sitt nya liv med hull och hår, jag ville vara med och spela på deras planhalva. Jag ska passa på att tacka för den inspirationen nu när jag ändå för det på tal.

"Härda ut" skriver jag jag, för det var precis så jag kände. Sluta äta en massa onödigt socker i form av lösgodissnask och sockerbitar i kaffet. Sluta äta feta såser till var och varannan måltid. Nu hade jag bestämt mig och då kunde jag inte köra fast i någon halvmesyr.
Vi ska ha i åtanke att jag tillhörde den skara människor som inte tränat sedan mitten av nittiotalet. Jag tog två sockerbitar i varje kaffekopp och då vet vi också att jag är en riktig kaffekärring. Köpte lösgodis och chips lite när andan föll på och om sanningen ska fram så gjorde den ju det rätt ofta.
Att trampa upp den där nya stigen kändes därför en aning snårigt som ni förstår. Men jag hade bestämt mig.

Sagt och gjort. Eftersom sommaren ännu smekte den brunbrända huden började mitt nya liv genom promenader. Det var inga söndagspromenader det var frågan om, jag gick en timma om dagen så fort benen bar mig kändes det som. Gick och gick och gick i stort sett samma runda varje dag med ungefär samma musik i öronen. Så här i efterhand kan jag ju tycka att jag gjorde det lite väl svårt för mig själv.
Nåväl jag fortsatte enträget att gå, i nyinköpta träningsskor, tröja som andas och shorts till långt inpå hösten. Jag tror det låg lite frost på marken när jag som först kände att det var dags att inhandla ett par långbenta träningsbyxor också. Snart kom snön och med den träningskortet. För första gången på länge hade jag träningskort på ett gym som till råga på allt låg endast 10 minuter hemifrån. Träningen på gymet var en naturlig fortsättning på de hastiga promenaderna nu när snön gjorde promenadvägen lite för hal.

Jag bad om råd från vänner som var inne i träningssvängen och lade upp ett hemmasytt träningsprogram där jag tränade igenom kroppen på ett sätt som kändes fullständigt överkomligt. Det blev riktigt roligt att träna! Promenaderna fanns fortfarande med som uppvärmning, fast på löpbandet, eller borde jag säga promenadband?
Träningsdagarna förflöt och motivationen fanns där fortfarande. Mr P och jag hade börjat spela badminton ett par dagar i veckan också. Jag har alltid tyckt att den sortens aktiviteter är roligare om man nu måste röra på sig. Jag har haft svårt att ta mig samman för träning om det inte varit någon form av lek eller tävling inblandat. Det är väl barnet i mig som talar. Fortfarande är Badminton väldigt roligt, det som hade förändrats var snarare det faktum att gymträningen var lika rolig.

Så, nu sitter jag här och skriver, sex månader senare. Jag helgar vilodagen två gånger i veckan, annars är det hopp och lek som gäller och jag gillar det! Det handlar inte längre om att härda ut. Nu är träningen en del av min vardag, en del av mitt liv. Som det känns nu vill jag inte sluta med det som från början var mitt "kroppsliga experiment" när det gått ett år i augusti. Jag mår bättre, ryggen orkar mer på jobbet än förut. Till på köpet har jag förlorat ett gäng kilo runt rumpan och magen och istället skaffat mig några pigga rutor som aldrig tidigare sett dagens ljus.

Vad vill jag säga med det här nu då? Jag vet egentligen inte. Mer än att jag nu på egen hand fått erfara att trägen vinner. Det går att förändra ett livsmönster. Det går att trampa upp den där stigen tillräckligt mycket för att så småningom välja den istället för den gamla.

Hej och hå heja på!
Godnatt!

Lilla Bettan. Vi gjorde vårt bästa. Ibland räcker det bara inte. Vi ska glädjas åt att vi faktiskt inte behöver åka tillbaka och visa upp dig igen. Vi ska också vara glada över att besiktningsmannen talade sig varm om din klara lyster och ditt i övrigt fina skick. Vi får helt enkelt klamra oss fast vid dessa fina omdömen tills det lilla läckaget i avgasröret är kirrat. Det är ju en enkel match att täta det, sedan är du tiptop igen. Glöm inte bort det Bettan. Nu lägger vi dagens ansträngningar till handlingarna. Imorgon ringer jag verkstan och ber om ett kostnadsförslag.

Efter en kvalitativ fika i Hornstull kom jag så att ägna kvällen åt Cornelis. Filmen om Cornelis Vreeswijks liv. Jag har haft förmånen att få följa inspelningsarbetet lite på avstånd genom en vän som arbetat med filmen. Därför kändes det extra bra i hjärtat att den faktiskt berörde mig så som den gjorde. Cornelis musik har jag mer eller mindre fått med modersmjölken. Mamma och pappa lyssnade mycket på honom och det har liksom följt med mig som vuxen.
Cornelis hade det lite kvistigt i livet minst sagt. Dog alldeles för ung och lyckades aldrig bli svensk medborgare. Det är lustigt det där, någon som de flesta kanske ser som något av det svenskaste vi haft, blev aldrig svensk på pappret.

Kort sagt, en varm och fin tolkning av ett musikaliskt geni. Jag rekommenderar er varmt att smita in och se den innan den försvinner från biograferna!

Nu ska jag försöka sova en stund.
Godnatt!

Dagen har i mångt och mycket gått ut på att få gamla Bettan att gnistra som den rubin hon är. I OKQ8:s gör-det-själv-hall skvalade hela vinterhalvårets skokartongsväder ner i avloppet. Jag killade henne rejält under hakan och överöste henne årets kraftfullaste avfettning. Högtryckstvätten fräste mellan galonväggarna. Mitt i allt detta stod Bettan rådbrusigt lycklig med två olika schamponeringar i håret. Den klassiska YES-löddringen och därefter en vaxtvättning som fick vattendropparan att dansa på lacken.

Efter avklarad tvättning väntade koll av lufttryck samt påfyllning av spolarvätska. De gamla risiga torkarbladen byttes ut mot nya fräscha. Som lakritssnören på ett geléhallon låg de där tätt intill rutan och bara smälte in.
Jag kan nog påstå att Bettan är den renaste bilen i det här kvarteret. Hon står där och skiner, redo för vad som komma skall imorgon. Redo för besiktning. Om sanningen ska fram så är jag lite nervös, jag har ju gjort mig till för bövelen.

Vi får se hur hon sköter sig. Jag har iallafall gjort vad jag kan för att få besiktningspersonalen att smälta. Till och med spolat av underredet med högtryckstvätten. Imorgon är det upp till bevis. Klarar hon sig utan anmärkning har jag lovat att bjuda på en rattmuff till nästa vinter.

Bit ihop Bettan, jag vet att du är stark!
Godnatt!

Premiäreldning i de nya ljusstakarna. De har ännu inte fått en given plats här hemma, men det kommer, var så säker. De är i vilket fall två riktiga skönheter som välkomnats in i det Carlqvistska hemmet.

Till förmån för den melodifestivalfrälsta vill jag ägna en rad eller två åt detta jippo. Även om jag känner att kommentarer på något sätt är överflödiga efter gårdagens första deltävling. Om det är detta som den statliga televisionen rapar upp ett antal miljoner senare tycker jag det är synd och skam. Jag vill påstå att det hela mer eller mindre liknade lokalrevy utan att nämna någon specifik vid namn. Inget ont om dessa publikdragande buskisföreställningar alls. Jag tycker bara att man från svt:s sida hade kunnat värpa fram något som kändes lite vassare, lite mer kreativt. Jag säger inget mer, så är ingenting övrigt sagt. Ur djupet av mitt hjärta önskar jag eder bättre lycka nästa lördag.

Idag har varit en galleridag. Det är mysigt att få sig lite nya intryck av människor som verkligen är kreativt skapande. Idag fick Galleri pang-pang (fd Galleri Ikon) ett besök. Ann Eringstam ställde ut Escape to Reality. En liten timid fotoutställning som bland annat handlade om kultur, könsroller och mediernas påverkan på våra liv. Liten men naggande god.
Nu när skokartongsvädret nära nog strypt alla energidepåer i kroppen var det skönt att låta sig färgchockas av målningarna i ett litet galleri på Södermannagatan. Kort sagt, galleriturer med fika som avslutning är en bra söndagssysselsättning. Den gör jag gärna om!

Nu ska jag försöka komma till ro och sova lite!
Godnatt och sov gott!

Jag hittar alltid små guldkorn på våra loppisturer. Visserligen hamnade inte denna lilla instruktionsbok i min ägo just idag, men man vet aldrig vad framtiden för med sig.
I min ägo hamnade istället tre stycken ljuvliga äggkoppar i design av Per Bjelving. Det måste anses som dagens riktiga kap och pungen tömdes endast på 15 riksdaler för alla tre.

Efter helgerna och allt ljusmys har jag insett att jag råder brist på en ljusstake som inte är julinspirerad. Jag har haft ljusstakeögat med mig på de flesta av de loppisar jag besökt på sistone men inte hittat något som fallit mig i smaken. Förrän idag.
Valet föll på ett par eleganta ljusstakar från Nils Johan. Jag är nöjd. Imorgon ska de invigas under högtidligen former.

Tills dess tackar jag för mig!
Godnatt!

Se med vilken inlevelse och elegans den intar diskbänken.
Jag har länge nog nu letat efter en rejäl skärbräda. En bräda där man kan vifta omkring med kniven ordentligt utan att det strimlade och hackade ramlar ner vid sidan av när man är färdig. En bräda med gott om plats som ligger stadigt på underlaget. Ska det vara så svårt att hitta? Ja det beror väl i ärlighetens namn på hur mycket riksdaler man är beredd att lägga på en sådan träskiva.
Jag har sett rejäla skärbrädor på Åhléns, men då får man punga ut med femhundralappen. Och ärligt talat, är en, visserligen rustik, träskiva verkligen värd det? Jag har helt sonika vandrat vidare i mitt sökande.

Idag fann jag så äntligen det jag sökte! På en byggmarknad stod den bland spillbitarna. Lutad mellan MDF-skivorna, nästan gömd, nästan glömd.
Den var rustik, stadig, rejäl och billig! Precis det jag behövde för att behålla glädjen i mitt kök. Nu har den fått sig en tvättning och är redo att stå till tjänst vid nästa matlagningstillfälle. Det blir en fröjd vill jag lova!
75 kronor, som hittat på en byggmarknad.

Nu ska jag drömma om mina kommande matlagningssessioner.
Godnatt!

Ännu en treflig middag på Barnängsgatan avklarad. Vad passar bättre att stoppa i magen en torsdag än ärtsoppa och vaniljpannkakor? Att bjuda på färdigsoppa från en plastkorv är inte likt mr P. Därför lyfte jag inte så värst mycket på ögonbrynet när han berättade att soppan varit igång sedan igår. Ärtor hade legat i blöt, fläsk hade putsas rent från fett innan soppan slutligen puttrade ihop på spisen med kryddor i ljuvlig harmoni.

Hela härligheten serverades så i den nyligen införskaffade soppterrinen. Vardagsrustik mat i lyxförpackning, en ny klassiker. En ärtsoppemiddag blir aldrig helt komplett utan den varma, gyllengula punchen och tillsammanns med det mörkgräddade knäckebrödet prydd med en skiva västerbottenost sattes så den slutliga pricken över i;et på plats.

Vaniljpannkakorna var tunna som crepes. Nästan lite frasiga låg de där på tallriken med en klick grädde och hemlagad sylt på hallon, jordgubbar och björnbär. En fin kombination.

En bra kväll på Barnängsgatan, igen.
Tack för ikväll!

Godnatt!

Än ser det inte mycket ut för världen, detta broderi. Men när det är färdigsytt har ni inte skådat dess like. Den ska pryda sin plats i ett lantligt kök någonstans utanför Flen. Den ska sprida glädje och hemtrevlighet året runt. Med sirliga bokstäver och blomsterrankor i ljuv harmoni ska den frambringa lycka och välgång i hemmet. Sanna mina ord. Inte konstigt man känner lite press på sig att den ska bli bra.

Brodyr. Det var inte igår jag satt och broderade det kan jag säga. Jag hittade visserligen tre små egenhändigt broderade vintermotiv när jag rotade i min jullåda strax innan jul. Det var både korsstygn och långstygn, så nog kan jag sy alltid, det gäller bara att fräscha upp minnet lite.
Det känns viktigt att den blir fin, det är ju en present trots allt. I nuläget kan jag inte riktigt svara på hur slutresultatet kommer att se ut, bara att den blir hemslöjdad med allt som hör därtill av blod, svett och tårar.

Jag lär återkomma när jag sytt mitt sista stygn på denna eleganta väggbonad. Jag ska visa hela världen vad mina uppfräschade brodyrkunskaper kan åstadkomma.

Nu ska jag återigen ta mig en tupplur.
Godnatt!

Idag kände jag mig äntligen trygg att beträda mark där kräksjukan nyligen vilat. Vännerna i Bagis hade med nöd och näppe överlevt det kräkinferno som blir resultatet av tre familjemedlemmars plötsliga insjuknande med bara några få timmars mellanrum.
Spåren av denna årliga begivenhet var dock väl undanröjda. Om man ansträngde sig lite kanske man kunde ana en aning blekhet om nosen, annars var de vid god vigör. Lilla Siri-Lo vek givetvis inte en tum från sin fröjderfulla inställning till livet utan log sin vana trogen.

Äntligen fick jag också möjlighet att sno med mig en säsong till av Dexter. Som jag har längtat och väntat! Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad jag ska ta mig till när denna femte säsong så småningom avslutas. Han har varit en lika självklar del av mina kvällar som tandborstningen vid sänggåendet.
Ja än så länge har jag många avsnitt kvar att avnjuta, så än finns inget att klaga över. Jag får helt enkelt hitta mig en ny lika engagerande serie att sätta tänderna i när detta spänningspiller tar slut. Kanske finns det någon vänlig själ där ute som vill skänka mig ett tips?

Tills nästa gång!
Godnatt!