Sedan jag var liten har jag följt dem vid sommarstugan. Fiskgjusarna. År efter år har de häckat i samma tall och det har känts fint att se dem. Nu verkar det tyvärr som om något fått dem att byta boplats efter säkerligen 25 år i samma trädtopp. Jag har sett dem cirkla över vattnet, men deras nya hem har jag ännu inte kunnat lokalisera.

Jag läste att nästan hälften av alla Europas Fiskgjusar finns i Sverige. Då ungarna kläckts så är det hanen som sköter uppfostran. Han ser till så att de lär sig flyga och kunna fiska på egen hand, medan honan ganska snart lämnar Sverige för sydligare breddgrader. Fiskgjusarna lever i par, livet ut. Dock kan det mycket väl vara så att de lever åtskilda i var sitt varmt land under vinterhalvåret. Men när våren sedan är i antågande möts de åter igen i samma trädtopp. Rörande tycker jag.

Slut för idag tack för idag från Naturrutan.

Godnatt!

Efter en helg fylld av sol från en klarblå himmel blev det så regn till slut. För min del hade solen gärna fått fortsätta att skina, men det kanske var rätt bra för den stackars växtligheten att det kom några droppar på dem. 

Eftersom solen och sommaren gör att jag lägger alla "måsten" tillfälligt åt sidan, gav det ihållande molntäcket mig idag chansen och fixa lite ofixat. Första anhalt på min lista var att skaffa ett nytt gummerat skal åt min telefon. Den gamla listen satt ungefär lika bra som en uttänjt resår på mormors gamla mamelucker. Så kan man ju inte ha det. Eftersom jag avverkat två likadana lister på ganska kort tid, valde jag idag ett annat, lite mer rustikt skydd. Nu hoppas jag att det håller den närmsta tiden.

När jag befinner mig på ett köpkvarter får jag av någon outgrundlig anledning också med sig saker som jag inte visste att jag behövde. Några tröjor slank ner bland dagens fynd och det något mer användbara rengöringskitet till kameran. Nu kan det får komma hur mycket damm på sensorn som helst. 

Godnatt!

 

Idag bjöds jag på Grisslinge Havsbad, en ny upplevelse. Ett bad som jag passerat många gånger på väg ut mot Djurö, men aldrig lagt märke till. Bakom Systrarna Delselius stora bageri öppnade sig både sandstrand och badbryggor. Det var håll igång på bryggorna och jag fick en badboll sparkad på mig både en och två gånger. Troligtvis befann sig Värmdös samtliga barnfamiljer i och omkring badet i Grisslinge, men det gjorde föga där jag satt på min handduk och njöt av solskenet. 

Varken jag eller Fröken M hade något som helst intresse av att bada, sådana är de badkrukorna. Jag gick dock ner och kände på vattnet som kan uppskattas till ungefär tjugo grader skulle jag tro. 

Under dagen sipprade det fram information om att "vid Gullmarsplan hagar det!" minsann. Vi hade alltså valt ett bra ställe att njuta av sommaren på. Endast några små åskknallar och tunna skyar visade sig på vår himmel. 

Som avrundning på dagen passade en duva på att släppa sin avföring på min handduk och jag köpte årets första mjukglass med lakritsströssel. Det sistnämnda, en fullträff!

Godnatt!

I trakterna runt Skokloster har jag njutit av solen idag. Ytterligare en vacker dag kan läggas till handlingarna där termometern var uppe och nosat på trettiogradersstrecket. Vilken lyx må jag säga, jämfört med förra årets regnkatastrof känns den här sommaren väldigt behaglig.

Ikväll har jag åter grottat in mig i det oändliga bibliotek av rörligt material som ligger på SVTs öppna arkiv. Idag avnjöt jag en dokumentär om Frida som en stor del av sitt liv varit trotjänarinna hos 94-åriga doktorn som bor i en stor Östermalmsvåning i Stockholm. Frida själv bor i det lilla rummet innanför köket och har så gjort sedan hon började som trotjänare hos doktorn på 1950-talet. 

På frågan om varför Frida fortfarande tjänar doktorn svarar han att hon inte har något att byta ut det mot, hon har ingen hobby eller liknande att ägna sig åt. 

Frida å sin sida berättar om sina resor runt om i världen, om Transsibiriska järnvägen och andra strapatser. Något som doktorn uppenbarligen inte hört talas om.

Frida berörde mig mycket. Hon är positiv och gladlynt och tycks alls inte ångra sitt liv som husa hos doktorn. Jag funderar ändå på om hon tycker att hon gått miste om något? Om hon saknat något i livet. Velat flytta till eget långt tidigare? Sådant får jag aldrig veta.

Godnatt!

Ja idag går det sannerligen inte att klaga på vädret. Den ivriga vinden är bokstavligen som bortblåst och den värme man längtar efter hela året inföll äntligen idag. 

Jag hakade på Fröken R och hennes fina till Järla sjö och doppade fötterna. För det är just det som brukar vara mitt kännetecken när vi träffas och "badar". Hon badar och jag tittar på, ofta nyfiken på om det är varmt i vattnet och inte sällan med tårna under ytan. Men doppar hela kroppen gör jag sällan, ty jag är en badkruka. Badkrukans signum äro att stå på landbacken och titta på när andra badar. 

Godnatt!

Näst efter regn är blåst det sämsta vädret. Visserligen har det varit underbart soligt och varmt de senaste dagarna, men det har blåst. Nåt så in i norden. I säkert en vecka har man varit tvungen att hålla hårt i peruken när man varit ute på promenad. 

I Gredelby Hagar stod mycket lägligt en stor sten i rätt väderstreck för att både fungera som vindstopp och solhäll. Dit begav jag mig idag, på min Monarkcykel. I lä av stenen roade jag mig med att lyssna på Sommar i P1. Fyra program hann jag med innan magen kurrade för mycket. Sommarprogrammen manar ofta till eftertanke och de flesta har verkligen en historia att berätta, som berör. Vissa mer än andra.

Jag är åter i Stockholm för ett tag och jag tycker det är svårt att njuta av sommaren i stan. Visst kan det ha sin charm att staden gapar öde och tyst nu när alla tagit semester ochtagit sin tillflykt någon annanstans, men jag tycker mest det känns olustigt. Visserligen gör turisterna sitt för att få Stockholm att kännas som en riktig sommarstad, men ut till Björkhagen kommer de ju inte riktigt, även om det är vackert så här på sommaren. Därför var det rätt lagom att ligga på en filt i Gredelby Hagar och lyssna på Sommar, allt medan två Tranor svepte in på himlen med sin melankoliska klagosång. Jag behövde få landa lite mjukt som kontrast från sommarstugan och tystnaden.

Godnatt!

Jag blir glad ända in i själen av att besöka ställen som Åsens by. Det är då jag inser att det faktiskt finns eldsjälar som brinner för att bevara det gamla för eftervärlden. Så att vi fortfarande idag kan ta del av hur våra förfäder levde och i vissa fall kanske också överlevde. Bland röda stugor med vita knutar i beteshagar och på vida ängar finns Sveriges första kulturreservat. Där har tiden stannat vid anno 1900. Högsommarsolen sipprar in genom sirliga gardiner i den lilla stugan. Trägolvet knarrar en aning när man stiger in i storstugan. Där ligger de små runda glasögonen fortfarande kvar på bordet vid den uppslagna bibeltexten.

I ett mörkt litet krypin står sängen med skorna prydligt uppställda vid väggen. Fotogenlampan i taket får man anta kom väl till pass här där solens stålar knappast når. I köket vittnat det slitna golvet om idogt arbete framför den stora järnspisen. Genom fönstret anar man den vackra rosbusken som blommar så vackert den bara kan.

Jag hörde en besökare säga: "Det var verkligen inte bättre förr!". Men jag vet inte jag. Jag är inte så säker på att vi är lyckligare idag, med internet och TV och allehanda faciliteter. Kanske urholkar det oss på ett sätt som inte förekom förr? Då tog man vara på livet, kände av det, säkerligen både på gott och ont. Men jag är säker på att man levde sitt liv fullt ut på ett sätt som allt för få gör idag. Njöt av de stunder man satt ner och pustade ut och verkligen kände doften av rosen som blommar så in i norden vid husknuten.

Godnatt!

Det som sås ska skördas heter det ju. Idag var det dags att ta hand om dillen. Den hamnade i prydliga små portionsförpackningar som kan plockas fram när midvinternattens köld är hård och man känner för att göra sig lite dillkött. Det är så härligt att kunna plocka fram egenskördat när solen och värmen känns allt för långt borta.

Årets fröplantering i pallkragarna har växt väldigt mycket bättre än väntat. Aldrig hade jag väl kunnat ana att spenat kunde bli midjehögt. Nåväl, kanske inte idealisk växthöjd för spenat, men det är åtminstone ett tecken på att det växer så de knakar i de där trälådorna. Nya tag och bättre gallring nästa år. Extra lyxigt känns det förstås att kunna plocka egen krondill till kräftorna senare i sommar.

Godnatt!

Jag kan inte minnas när jag sist stod med en gädda på kroken. Jag vet inte ens om jag någonsin själv dragit upp en sådan bjässe utan morfars hjälp. Som vanligt var förväntningarna ganska låga när vi gav oss ut för att ro med drag. Inte för att jag inte tror att jag ska få något, utan för att det var så länge sedan sist. Försjön brukar inte direkt bjuda på någon extragädda om man säger så. Men idag hände det alltså. Jag tror inte ens att det tog en minut från hugg till dess att den låg i båten. Jag minns ju alla det gånger då morfar låtit gäddan trötta ut sig själv innan han drog den över relingen. Det kunde bli en riktigt långdragen historia. Så var det alltså inte idag. Så snart den visade sig vid vattenytan krängde den till och med ett litet ryck i linan låg den alltså i båten. Håven kom inte ens i närheten av gäddan. Kanske var det morfar som hjälpte den lite på traven där uppe från sin himmel. Tack morfar!

Kvällen erbjöd riktig lyx på bordet. Inte nog med den nyfångade gäddan, det låg en kantarelltoast på förrättstallriken också. De är nämligen här nu, sommarkantarellerna. Lite här och var tittar de brandgula hattarna upp ur marken. De är lite rundare och knubbigare till formen än den kantarell som visar sig på hösten, men smaken är den samma och lika ljuvlig.

I fredags höll vi gravsättning för mormor. Det känns fortfarande svårt att förstå att hon inte skiner upp i ett leende igen vid våra fikastunder. Det var dock en vacker sista stund, med den vackraste bukett sommarblommor man kan tänka sig. Vi hade plockat Blåklockor som du tyckte så mycket om, Johannesört och Prästkragar som samsades med Smörblommor, Åkervädd och Lupin. Jag saknar dig! Jag hoppas att du får vara tillsammans med morfar nu och er sommaräng är precis lika vacker som vår.

Godnatt!