Årets sista dag, de sista skälvande timmarna innan 2011 tar vid. Jag ska inte bli långrandig, jag ska fatta mig precis så kort som man ska.

Jag vill bara passa på att önska dig ett riktigt

Gott Nytt År!

Hoppas att det blir 365 dagar helt i din smak!

Det är med stor sorg i hjärtat jag inser att hemosten från Brostorps Gård håller på att ta slut. Kanske håller den för frukost i ytterligare några dagar, men sedan går den ounvikligen hädan. Jag såg att de faktiskt fanns en återförsäljare i Hötorgshallen som får stå till tjänst vid nästa tillfälle ostandan faller på. Allt jag kan säga, är att det är den godaste julost jag någonsin ätit.

Idag var det återigen dags att ta en sväng förbi gymet efter julledigheten. Jag trodde i min enfald att det skulle innebära riktigt slitgöra, men jag kände mig mycket stark. Inga enastående rekord, men heller inga nedslående nederlag som jag faktiskt förväntade mig efter all god julmat. Det gjorde mig lite upprymd.

Idag fick fröken K och jag äntligen till en fika. Det var allt för länge sedan och vi hade mycket att avhandla. Jag tror eventuellt att vi stämde träff vid en tidpunkt då alla andra i Stockholm valde att ha fikapaus. Att hitta plats för två stjärtar på ett café visade sig vara något av det svåraste vi kunde åta oss. Vi gjorde ett par håglösa rusningar till några bord innan vi insåg att det redan låg en vante som tecken på att platsen var paxad. Tillslut fann vi ett bord och kaffet rann ner i strupen i samma takt som konversationen tog fart. Det var trevligt, det är det alltid med fröken K.

Imorgon är det nyårsafton. Avstamp för ytterligare ett år. Jag har aldrig varit mycket för att fira den sortens aftnar med hög koncentration av förväntningar. Jag tror det blir ungefär vad man gör det till, varken bättre eller sämre. Krasst, jag vet men visst ligger det väl något i det? Egentligen borde det vara en kväll av eftertänksamhet. Vad kan man förbättra? Vad måste man acceptera? Vad vill man åstadkomma inför nästa år?
Eller så får jag tänka på det innan jag somnar inatt och fira lite precis som andra när kvällningen kommer. Det blir bra.

Godnatt!

Här har vi killen som inte höll måttet hela julen. Han lutar sig utmattad mot återvinningskärlet och inväntar sitt öde. Det lilla röda sammetsbandet har halkat på sniskan och halmhornen har antagligen sett sina bästa dagar. Det var en sällsynt bedrövlig syn.

Idag har det öppnats paket igen, en extra liten julafton. Mycket angenämt. Det är väldigt trevligt med lyhörda paketgivare. Någon som under året snappat upp vad man verkligen behöver eller vill ha. Dagens paketöppning hade innehöll stora mått av den varan.
Jag gnällde mycket över hur gärna jag ville ha en robust mortel när jag skulle baka julens knäckebröd. Fänkål och kummin skulle stötas och jag fick istället finhacka. Efter dagens paketöppning slipper jag finhacka och kan mortla kryddor och diverse annat gott i parti och minut.

Jag kanske måste provmortla något redan imorn.
Så spännande det känns!
Godnatt!

Världen är så stor, så stor Lasse Lasse liten.
Större än du nånsin tror, Lasse Lasse liten.

Det mentala tillståndet.
Nu kommer det en bråddjup blogg kanske någon tänker, men räds icke. Jag ska vara lika ytligt flamsig som vanlig om än något mer allvarsam.
Nog visste jag sedan tidigare att mycket av ens eventuella framgångar sitter i muskeln ovanför axlarna. Idag blev jag dock med full kraft påmind om hur viktigt den positiva inställningen är för att överhuvudtaget vinna en enda boll på badmintonbanan. Det spelar ingen roll hur välsträngat och bra racket jag trippar in med om inte det mentala tillståndet är väloljat.
Det spelar heller ingen som helst roll hur roligt jag tycker det är att spela eller hur starkt jag är rent fysiskt. Idag var det tomt på energi i min mentala depå. Det ekade ensligt och det satt ett rejält gruskorn i maskineriet.

Jag tog ett steg tillbaka i framgångssagan och vann inte ett enda set. Nu måste jag jobba upp lite ny energi så att jag kan sätta mr P på plats en gång för alla.

Tills dess, lägger jag det här nederlaget bakom mig och ser fram emot nästa match.

Adjö och godnatt!

Röven.

Det är ljuvligt med alla stearinljusen som bor hos mig. Visserligen lite halvtrist när de kräks ur sig en massa stearin som rinner ner på parketten, men i det stora hela är det ljuvligt.

Idag var det lite tungt på badmintonbanan. Jag slår vad om att det var julmaten som gjorde sig påmind. Tack och lov hade min kära motspelare också passat på att fira jul och hade lite extra tyngd i magsäcken. Trots den ystra isterbuken knaprade jag in ytterligare lite på det försprång som mr P så länge gått och sugit på. Jag säger det rakt ut nu, det är snart slut med allt vad försprång heter och jag menar det. Bäva månde du, mr P.

Idag förevigade jag min bror och mor. Har man en liten portabel fotostudio med allehanda teknik som hör till så får man skylla sig själv. Ja, det var faktiskt inte så ansträngande och de verkade tycka att det var riktigt roligt, och det var ju lite det jag var ute efter. Till råga på allt blev det fina bilder och då blir ju även jag lite glad. Slutet gott allting gott.

Imorgon ska jag nog bege mig iväg till en affär av något slag och se om de satt ner priset så jag kan göra kap. Jag hörde tex att fröken R hade varit och fyndat en eltandborste. Den hade kostat en bit över tusenlappen och nu gick den loss på futtiga 899kr. Vilket kap! Tydligen var den så effektiv att citat: "Käken domnar och tandkrämen sprutar!". Ja, sanna mina ord, det är inte utan att man blir lite nyfiken på att skaffa sig en egen. Jag har tillsvidare fått löfte om att få prova hennes för att känna efter om det är något för mig. Egen borste till och med, lyxigt!

Nu ska jag sova lite och bestämma mig för om jag vågar prova den där effektiva borsten eller ej.
Godnatt!

Det är obligatoriskt med en juldagspromenad. Det är skönt att komma ut och röra på sig när julmaten ligger som en brett isterband på insidan av buken.

Dagens promenad styrdes upp på Hammarbybacken. Termometern visade minus sex grader, men jag lovar att uppe på denna lilla snökbeklädda storstadstopp kändes det som minus 25 allra minst. Det var rosor på kinden och kanske även lite solsken i blick när vi påbörjade nedfärd, till fots.
Jag hade pälsat på mig till tänderna. Långkalsongen satt på plats, halsduken likaså. Jackan med huva, mössan tätt runt öronen. De ljuva, nyinköpta sockorna från sportoutleten i Bromma satt som en värmefilt runt foten. Den enda lilla bit av kroppen som kändes aningen sval var fingrarna. Jag måste köpa nya vantar tror jag, åtminstone om det fortsättter så här. Ja, mina vinterkängor sjunger väl också på sista versen om jag ska vara ärlig. De är fantastiska, varma, snygga och sköna...men det är som att vandra omkring med en nypolerad teflonyta på foten. Sulan saknar helt och hållet grepp och det är med livet som insats man går omkring på gatorna.
Jag känner mig fortfarande för ung och rask för att köpa broddar, så jag tror istället jag ska sikta in mig på en helt ny vinterutstyrsel för foten.

Jag ska nu vila en stund på soffan.
Godnatt!

Det bästa med julen är den här mackan. Jag längtar varje år och jag njuter varje år av de här nattmackorna. I år var inget undantag. Skinkan ska ligga på ett mörkgräddat knäckebröd med en rejäl sked sötstark, grovkornig senap på toppen. Till detta kan man med fördel dricka ett glas Apotekarnes julmust.

Det räcker så, då är jag nöjd.
Två stycken sådana befinner sig i min mage nu.

Godnatt.

Julnötter. Kan innehålla spår av nötter, ja det får vi hoppas.

Godnatt!

Jodå såatteh, här står hon nu i all sin prakt. Och vips blev vardagsrummet 100% juligare, väldigt lämpligt nu när vi befinner oss riktigt nära dopparedagen.

Idag har jag mer eller mindre frivilligt glidit runt i city, mellan julstressade människor som gjorde ett sista tappert försök att hitta en genomtänkt julklapp. Glansiga blickar och svettiga armhålor stod i långa köer till kassor som bemannats till bredden av duktiga paketinslagare och biträden. Men de flesta verkade acceptera läget, ingen knorrade eller suckade högt över att behöva stå där i trängseln.
Man kan ju undra vad jag gjorde där, som faktiskt köpt alla mina julklappar. Jag har mor och bror som försvar, de ville in och känna på Stockholms julpuls. Jag är osäker på om de vill göra om det.

Imorgon blir det Janssons frestelse och skinkgriljering.
Godnatt!

Idag bet det bra i kinderna på väg till gymet. Det var länge sedan termometern kröp ner så lågt. Men det är bara trevligt, jag tar långkalsongen på om det håller i sig.

Dagen har gått i städningens tecken. Jag ville ha lite ordning och reda nu när mor och bror kom på besök. Tack och lov klarade sig inrikesflygen utan problem och de dök upp som förväntat vid sjutiden. Ja, jag hämtade ju dem såklart, som den goda syster och dotter jag är. Självklart sover jag också på soffan för att de ska få en så bra vistelse som möjligt på Hotell Isabelle.

Idag har jag låtit granen få komma in, det hade jag ju lovat. Hon hade frost i barret och snö på foten, men in kom hon och jag ska säga att det är en riktig skönhet till gran. Imorgon ska hon få ljus och lull-lull.

Godnatt och sov gott!

Har det här blivit en bakblogg? Ja frågan är verkligen befogad. Jag tror det gått någon form av julbakshysteri genom min kropp. Det kommer att upphöra i takt med att julen avtar, det kan jag nästan lova. Idag blev det Tant Bruns formar, mormors recept, som låg klara på plåten. Ingen ska kunna beskylla mig för att inte ha lagt manken till denna jul.

Det var med lite, lite sorg i hjärtat jag plockade ner min hängmatta idag. Den ska nu ersättas av den översnöade granen som stått och ropat på balkongen länge nog. Imorgon plockas den in och får sig en klänning av kulor och glitter, så lyder lagen. Det blir rött och silver, silver och rött. Jag tror att det kan bli riktigt fint.

Ja och nu kan vi väl officiellt säga att julen intagit Svea Rike. Det förstår man när Ernst Kirchsteiger står i rutan och pillar ihop julstjärnor av björkris och vide. När Ernst gör täta dörrmattor av granris utan kottar. Det blir ännu tydligare när han pyntar fast röda väldoftande Ingrid Marie på en ståltråd, tillverkar små godisbollar av havregryn i fett med hasselnötter till fåglarna. För att i nästa sekund grava en lax i plastpåse, samt pensla en mandelmassalimpa med choklad och dekorera med kanderade violblommor.
När man ser Ernst jula på i TV, kan man slänga sig i väggen. Då kan man ta sina spritsade pepparkakor och dra något gammalt över sig.

Tills dess, godnatt!

Så, nu har jag betat av julbaket och godistillverkningen. Det blev precis som förutsatt tre sorters kakor, tre sorters godis och en hög med spröda kummindoftande knäckebröd. Julköttbullarna har också rullats med mycket kärlek och omtanke innan de frystes in. Det känns faktiskt ganska tillfredsställande att det är klart. Jag ligger ett par steg före och min förhoppning är att julen kan bli aningen mindre hetsig på detta sätt.

Återigen knep jag ett set i badminton. Den här gången kändes det också som att jag vann med betryggande marginal, det gladde mig mycket!
Jag fick gräva fram Bettan när jag skulle bege mig iväg till Enskedehallen. Det låg ett 15 cm tjockt lager snö över hennes lilla röda gestalt. Jag tror hon börjar bli van att stå med snö upp till midjan, men att bli utgrävd var och varannan dag tror jag varken jag eller Bettan har särskilt mycket till övers för.

Lilla granen på balkongen har ropat hallå några gånger idag, men jag har bett henne att hålla ut. Hon har fått ett rejält snötäcke på sig och jag måste ruska av henne ordentligt innan hon kommer in i stugvärmen. Jag funderar på att låta henne få komma in och värma sig på tisdag. Vi får se hur det går med den planen.

Jag återkommer.
Tills dess, godnatt!

Så var det gjort, graninköpet. Det blev en spännande och lite thrilleraktig händelse. Årsta stod i händelsernas centrum och jag gick där och spankulerade bland ädelgranar, kungsgranar och "vanliga" granar. När jag anlände granförsäljningsfållan var det nästan direkt en gran som talade till mig och sa: "Med glitter och kulor blir jag fin, ta mig!". Granförsäljaren hörde vår tysta konversation och plockade fram den gröna lilla skapelsen så att jag kunde se den från alla håll. Jag kände direkt att det var en gran jag kunde se framför mig här i vardagsrummet. Den var definitivt ett alternativ till årets julgran. Jag ville ändå titta lite till för att vara säker på att jag inte hittade en medsyster till granen som var ännu vackrare.
I samma ögonblick som jag konstaterat att det inte fanns någon vackrare medsyster, stod ett ungt par och höll i "min" gran! Jag kände hur jag nästan fick lite ont i magen när jag insåg vad som höll på att hända. Jag såg dem betala och bära iväg "min" gran och själv stod jag kvar med ett sting av besvikelse innanför dunjackan.

Granförsäljaren beklagade sorgen och plockade fram en ny gran ur sin grangömma. En gran som ganska väl skulle stämma överens med den som jag just blivit snuvad på. Den var fin, lite luggsliten efter en tid i sitt nät. Den hade lite frost i barret också, men den hade potential.
För 240 riksdaler blev hon min. Nu står hon på min balkong och tittar längtansfullt in genom fönstret, men jag har bett henne att stå ut några dagar till. Jag tyckte mig se att hon fällde en tår förut när jag satt i soffan med glöggen, men jag är inte säker.

Det kan ju också ha varit för att hon stod och tänkte på sin familj som står kvar i Årsta i väntan på sitt öde. Vad händer egentligen med alla de gransläktingar som faktiskt inte får ett hem? Huggs de ner till ris och läggs på någon yttertrappa, eller klyvs de ned till ved? Jag vet egentligen inte om jag vill veta svaret.

Godnatt granen, vi ses imorn!

Jag tittade just ut genom fönstret. Min bil är inplogad, igen. En gigantisk vall av hårt packad snö ligger tätt intill Bettan. Har jag tur kan jag backa ut ur fållan. Just nu står jag på en gata som har städdag på fredagar mellan kl 8-16. Jag vet inget om plogning och snöröjning, men jag är helt säker på att det hade varit enklare att forsla bort all snö mellan just dessa klockslag då vi varit förutseende nog att parkera annorstädes. Varför finns annars städgator?
Jag känner på mig att jag kommer att behöva köpa en liten snöskyffel på Clas Ohlson. Den kommer inte att behöva ligga oanvänd i min bagagelucka särskilt många dagar den här vintern. Sist jag jag gick förbi trådbacken för dessa skyfflar på Classe var den tom. Jag antar att andra varit mer förutseende än jag.

Tack för idag!
Sov gott!

I vår familj har vi varje julaftonsmorgon, utöver ordinär julfrukost med vörtbröd och kaffe, ätit stora pepparkakor med ens namn skrivet i kristyr. Dessa pepparkakor har genom åren haft högst varierande utseende, men namnet i kristyr har alltid funnits där. Idag spritsades kristyren dit på frihandsritade hjärtan och jag tror att de kommer att smaka gott även i år.

Idag blev jag smärtsamt medveten om hur svag jag är i mina bröstmuskler. Jag började köra en ny övning på gymet och jag tror eventuellt att det var första gången i världshistorien som mina bröstmuskler fick jobba lite. Jag var så otroligt svag, att jag blev förvånad. Visserligen är detta en övning som också triggar axlarna och jag vet sedan länge att min vänstra axel är som en skiva ostekt bacon, det gjorde väl sitt till kan jag tro. Nu ska det bli ändring på det, så här kan jag inte ha det. Inga stordåd på gymet idag alltså, men likväl svettpärlor från topp till tå.

Nu har Kung Bore börjat tala igen. Det verkar som att vi kommer att få en vit jul här i Stockholm i år. Det tycker jag är mysigt. Det leder mig osökt in på ämnet granar, det börjar bli dags att införskaffa en sådan. Jag svängde förbi Årsta torg häromdagen och såg en ansenlig mängd granar i olika storlekar uppställda. Jag tror faktiskt att det är dit jag ska bege mig för årets granköp. Det såg ut att finnas en gran för varje smak, jag känner på mig att jag kommer att bli nöjd. Kanske blir jag en gran rikare redan i morgon.

Det var det om detta.
Godnatt önskar jag er!

Jag blev riktigt glad när jag i morse såg Kristina Lugn med en gigantisk Alfons Åberg i famnen. Det såg faktiskt ut som att Kristina också gladdes en aning.

Ja, så var det äntligen gjort. Skinkan är köpt och ligger nu i all sin enkelhet i kylskåpet och väntar på griljering. 3,5 kilo ren julefröjd. Griljeringen överlämnar jag dock till mor, det känns alldeles för vuxet att ge sig in i. Jag ska dock stå tätt intill och lära mig så att jag kan stoltsera med kunskapen i något väl valt forum. Färsen till köttbullarna står också redo. Jag har hört att man ska ha en skvätt Ramlösa i för att bullarna ska bli precis sådär fluffigt saftiga som man vill ha dem. Är det någon annan som hört att det är så det ska gå till?

En liten hög med ingredienser till julgodis och bak lyckades jag också skrapa ihop. Så till helgen blir det Rocky road, knäck och hallontryffel och på kaksidan gör jag ett försök att skapa sirapskakor, kokostoppar och bondkakor. Jag ska lägga manken till och göra ett sprött litet knäckebröd också har jag bestämt, vi får väl se hur det går. På lördag är det alltså dags för själva tillverkningsfasen.

Idag har jag jobbat lite också. En stilla plåtning i Hägersten, inga konstigheter. Lite ringrostig, men troligtvis inget som märks rent visuellt.
Ja det var väl det.

Sov sött och dröm vackra drömmar!

En sådan här har jag inte pillat i mig sedan i somras. Det var med stor tveksamhet jag satte mig med dagens bricklunch på söder. Det var en kombination av tidsbrist, blodsockerfall och fattig som en kyrkråtta som drev mig till det gyllene M:et. Det fick duga helt enkelt.

Jag knappar in på mr P i badminton. Idag var det andra gången i rad som jag faktiskt nöp ett set. Det känns bra för framtiden. Jag menar två i rad tyder ju på att jag är i ganska god form, eller hur?
Jag vågar inte fundera på hur många set jag skulle vinna om jag uppgraderade mig med ett nytt racket. Ett racket som inte daskats i golvet en endaste gång, ett racket som bär nya blanka strängar. Ja, faktum är att det snart kan vara dags att ta ett kliv högre, jag tror jag är redo.

Imorgon ska jag ta ett steg närmre julförberedelserna och köpa hem lite bakingredienser och för all del också en del av den ljuva maten. Jag har fått en rabattkupong på julskinka, det känns lite vuxet. Ännu mer vuxet att jag faktiskt kommer att använda den. Det är ju en djungel där ute av skinkor. Rimmad, lättrökt eller endast förkokt. Smaken är som baken.

Såg att de börjat sälja julgranar på torget här i krokarna. 300 kr kostar de, är det brukligt att ta så mycket betalt för ett julträd? Det kostar på att fira äkta jul med doft av gran. Men i år är det all in, eller inget, så lyder lagen.

Till sist, godnatt!

Man märker det. Det är fler poliser synliga på gatan, det kan inte vara en slump. De finns i praktiskt taget vartenda gathörn känns det som, var fanns de förut? Innan någon sprängde hål på sig själv och vår lilla samhällsbubbla av fejkad trygghet.

Ibland önskar jag att jag var lika lyckligt oventandes om livet på jorden som du, lilla fina Siri-Lo. Då skulle jag bara gny lite när jag hade bajs i blöjan eller var hungrig. I övrigt skulle jag le och skicka bomull i magen på dem som kom i närheten. Fast det kanske inte fungerar lika bra om man är 36 som det gör när man är halvåret gammal?

Jag ska faktiskt dra mig tillbaka och försöka sova lite nu. Jag sov så otroligt dåligt natten till idag. När jag vaknade kändes det som att jag inte fått vila en sekund. Jag har härjat som om det vore fullmåne, pratat mycket och spankulerat planlöst i sömnen. Natten lämnade mig ingen ro och min skönhetssömn fick sig en ordentlig törn.
Det är hög tid att göra ytterligare ett nattligt försök att råda bot på min oroliga själ. Om inte sova, så iallafall vila lite. Vi får se hur det går.

Godnatt på er! Sov sött!

Helgerna innebär allt som oftast loppisbesök nuförtiden, så även denna helg. Söndagens utflykt bar iväg till Huvudsta loppmarknad. Det hade sagts mig att detta är en av nordens största loppisar med hela 2000 kvm till förmån för den loppintresserade. Det säger ju sig självt att det kittlade i magen bara av tanken.

Varje gång jag närmar mig en loppisentré känner jag spänningen stiga, det bubblar av förväntan och tanken på att jag väl innanför dörrarna skulle kunna göra mitt livs kap, gör mig nästan nervös. Idag gjorde jag riktigt fina kap, kanske inte mitt livs bästa, men väldigt bra. En liten såssnipa i metall med kopparbotten och trähandtag som lämpar sig ytterst väl nu när chokladen ska smältas inför julgodistillverkningen. Små veckade kakformar till mandelmusslorna kom jag också över. För att inte tala om den geniala tången att plocka ut varma plåtar från ugnen med. Ja, en sådan kan man behöva när man som jag är rädd för att bränna sig. Ni hör ju själva hur rik jag blivit på bra saker en dag som denna.

Jag tror snart det börjar bli dags för julbaket. Ja, lussekatterna är ju redan klara, men småkakorna. Jag har lovat mig själv att lyckas få ihop tre stycken, det borde väl räcka? Mandelmusslorna, kan enkelt bytas ut mot något som mormor alltid kallade för Tant Bruns formar, men jag vet inte om de verkligen heter så eller om det bara var mormor som kallade dem det. Jag minns däremot väldigt väl hur goda det var. Hur som helst var de tillverkade i samma sorts formar som mandelmusslan, vi får se vilken sort som slutligen får vila degkroppen i den blanka lilla formen.

Nu ska jag drömma om kakor.
Godnatt!

Kl 9.30 stod jag redo med mössan i hand. Det skulle bli en utflykt till Flens kommun, en väldigt manlig kommun om man nu får sjunka så lågt, det tror jag att man får.

I Flen fanns en sommarstuga som idag skulle inspekteras och godkännas för kommande sommars midsommarfest. Och jag tror alldeles säkert att det kan bli en riktigt treflig sommardag Snickartorpet. Jag tar för givet att det redan är bestämt! Jag funderar redan över vilken sommarklänning jag ska välja och vilken sill som ska ligga bredvid potatisen. För att inte tala om den hemlagade, nyrökta och enrisdoftande korven som lägger sig som en glad tjock mun över hela tallriken.
Det har talats om att nubben hör till men jag vet inte, jag kan vara utan. Bara jag får ha blomsterkrans i håret och solsken i blick. De där blommorna under kudden struntar jag i i år också.

Jag tycker om vintern, jag tycker om när termometern visar minus och snön ligger djup, men ibland måste man få drömma sig bort lite. Det var just detta som nyss hände.

Godnatt!

Någon har uppenbarligen ledsnat på att inte få parkera på sin surt förvärvade parkeringsplats. Förmodligen tickar den en hel massa pengar också varje månad. Tror fan man vill ha den för sig själv.

Det är mycket som inte blir som man tänkt sig. Och då tänker jag inte på vardagspetitesser som att få sin betalda p-plats tagen. Det finns saker i livet så tränger bra mycket djupare än så. Som pillar sig fast mellan kotorna i ryggen och sjunker ända in i själen. Det gör ont.
Men att bli bitter tror jag inte hjälper någon på traven, varken en själv eller den som hamnar i vägen för ens bitterhet.
Kanske kan det ibland vara bättre att resa sig och borsta av dammet, bita ihop eller ta ett rejält bett i det sura äpplet. Försöka se framåt och inte fylla sitt liv med den negativa energi som bitterheten formligen sprutar ut. Vissa kan konsten att resa sig, andra inte.
De sistnämnda ägnar inte sällan sin tid åt att sätta käppar i diverse hjul och slicka bitterhetens beska saliv över tillvaron. På det hela taget sorgligt.

Nu ska jag vila lite.
Godnatt!

Så här glad kan man se ut på väg till tisdagens badmintonmatch. Antagligen var jag ungefär lika glad efteråt, om än något tröttare.

Ok. Jag har spenderat fyra timmar, inklusive fika och matpaus, på Nacka Forum idag. Allt detta för att om möjligt hitta någon form av inspiration till julklappar. Eller ännu bättre, en faktisk julklapp att ta med hem. Jag engagerade mig verkligen och intalade mig redan från början att jag skulle åka därifrån med fler saker till andra än till mig själv. Ett helt rimligt mål tycker jag.
Så, hur gick det då? Ja om man ska slå ut antalet inhandlade julklappar på antalet timmar så var det kanske inget vidare. Detta innebär summa summarum; tre julgåvor samt två saker till mig själv. Solen har uppenbarligen också fläckar. Hur som helst, nu återstår paketinköp till tre personer. Det måste gå!
Jag måste så snart som möjligt ta tag i det igen så jag inte tappar inspiration och fart! Vad ger man till en bror som egetligen inte har något speciellt intresse, varken tycker om att laga mat eller läsa böcker. Som inte går på bio eller konsert. Vad ger man en bror som just fyllt trettio? Jag är tacksam för tips givetvis. Jag menar, måste jag blir Tomten för att fatta vad jag ska skänka min bror?

Godnatt och sov gott!

Idag firar jag med äppel-och blåbärsbrus. Riktigt angenäm dricka till vardagsfira. Vad finns det att fira en vanlig grå måndag, ja det kan man undra. Ibland blir sinnet lite lättare när saker som rör ens familj tar en oväntad vändning, i positiv riktning. Idag är en sådan dag, det gläder mig. Då firar jag.

Jag har fått dille på stearinljus. Förut nöjde jag mig nästan alltid med värmeljus, men i år är det annorlunda. Nu vill jag ha dem i trevliga färger och minst fem centimeter i diameter. De finns att köpa överallt men i högst varierande kvalitet. Än så länge har jag inte lyckats köpa på mig några riktigt dåliga ljus. Ni vet den sorten som börjar rinna efter en kort stund eller kväver sin egen veke. Sådana ljus gör mig ledsen. Jag tror jag ska köpa på mig lite fler av den bra sorten så att jag har så att jag klarar mig nu när vi står inför denna orimliga skräckvinter.

Imorgon tror jag att jag ska ta en tur till Nacka Forum för att se om jag får någon inspiration till paketen under granen. Än så länge ligger inspirationen i djupsömn, men det sista som överger mig är hoppet. Jag kanske kommer hem med sinnet fullt av julefrid och samtliga julinköp avklarade.

Jag lär återkomma i ämnet, men tills dess:
Ha en god natt!

Idag har juldofterna avlöst varandra i näsan. Lussekatter och pepparkakor har tillverkats i parti och minut i en ugn i Bagis. Jag har deltagit i många julbak i vuxen ålder men aldrig tävlat i detsamma. Det var en ny och ytterst spännande upplevelse. Efter avslutad bakceremoni genomfördes ett blindtest där det inte utkristalliserades någon segrare alls, smakmässigt. Min bakmotståndare tyckte att min bulle smakade godast och vice versa.

Pepparkakorna då? Där tävlades det ingalunda. Det tillverkades ett improviserat, mycket vackert hus med allt som hör till. Själv körde jag på den traditionella linjen och höll fast vid hjärtan, grisar och bockar. Hjärtan är min favorit. Det är en lagom stor bit att mumsa på. Och nu ska vi för en stund klänga oss fast vid vad som är lagom stort och hur individuellt detta kan vara. Vid dagens bak blev jag verkligen varse att lagom stort kan betyda helt olika saker beroende på vem man frågar.
Samtidigt som jag själv pillade ihop klassiska lussekatter i stilfulla lagom stora S så passade min bakmotståndare på att tillverka hela saffransbröd som jäste upp till två knytnävars storlek. Till en början var jag mycket skeptisk när jag såg de guldgula korvarna på plåten, men när de fått sig en omgång med ägget och haft sin tid i ugnen ändrade jag helt åsikt. De var vackra, som gyllene kuddar låg de där och glänste.

Vad lär man sig av detta? Kanske något så enkelt som att det traditionella kan se olika ut. Att det oväntade kan vara det vackra. Och framförallt, att familjen B/E i Bagis ligger mig mycket varmt om hjärtat!

Tills morgondagen knockar er med sin soluppgång, godnatt!
Sov gott!

Idag har det varit en riktigt traditionell julförberedelsedag. Skansens julmarknad, mer traditionellt juligt än så kan det väl knappast bli. Jag passade på att fixa en riktigt härlig julkorv av älg och ett par godsaker att lägga under granen ordnades också. Till på köpet fick jag bevittna kröningen av Sveriges Lucia. Det doftade brända mandlar och glögg och sprakade från de öppna eldhärdar där människor med för lite kläder stod och värmde sina lemmar. Det var en perfekt dag för julmarknad, om än lite kyligt. Tur att långkalsongen satt som ett extra skinn under jeansen.

Idag var det riktigt segt på badmintonbanan. Jag vaknade lite för sent och hann inte räta ut min värkande rygg och vakna i den takt jag behöver för att kunna spela. Tack och lov kände mr P likaledes och vi pratade ut om det över en kaffe efter matchen.

Kvällningen bjöd på årets glögg från Blossa, med smak av saffran. Den var riktigt god men jag tycker nog att de gärna kunde brassat på ännu lite mer med saffranstonen om jag får säga mitt. Den var god, smakade saffran men mycket vill ha mer som ni vet. Jag rekommenderar den i allafall.

Det är ljust på himlen ikväll. Fullmånen är inte alls beredd att komma fram, snararare nymånens skärva. Jag undrar om det är Hammarbybacken som satt sin prägel på kvällens himmel. De har kört stenhårt med kanonerna på sista tiden och på måndag slår de upp portarna för säsongen. På väg till julmarknaden såg jag flera komma knatandes med slalomskidor här i kvarteret och jag fick för mig att de öppnat redan idag. Så var var tydligen inte fallet trots allt.

Imorgon bär det av till Bagis och julbak. Det ser jag fram emot!
Tills dess, sov gott!

Idag har jag åter glidit omkring på nysnön med mina vinterskor som saknar räfflor på sulan. Visst har jag haft dem ett tag så att sulan kanske blivit en aning sliten, men jag kan inte påstå att det fanns särskilt mycket räfflor ens när de var nya. Men vad bryr jag mig om det när jag är varm om foten som en sommardag. Dessa skor kommer att sitta fast på mina fötter varje vinter tills de ramlar isär. Som sig bör med en favoritsko.

Igår tyckte jag att det kändes lite mjäkigt på gymet. Jag vill bli trött och känna svetten pärla sig, men allt det där infann sig inte riktigt igår. Därför lade jag på lite extra tyngd på samtliga maskiner idag och då fick jag vad jag tålde. Nu kom svettpärlorna som ett brev på posten, detta till trots passade jag på att slå nytt rekord i rodden. Faktum är att jag slagit mitt eget rekord på den fronten de senaste dagarna jag suttit där och dragit i snöret.
Ikväll upptäckte jag dessutom att jag arbetat fram en liten tricepsmuskel som jag inte sett röken tidigare i livet. Det känns tryggt att veta att den finns där.

En trevlig lunch i Hornstull hann jag också med. Grillad halloumi med bulgur och annat smått och gott i ljuv harmoni.
Det ska ju byggas gallerior i varje gathörn och så även i Hornstull. Det kommer säkerligen att bli ett lyft men det var med stor sorg i hjärtat jag idag insåg att affären med stans skönaste skyltdockor gått i graven för att lämna plats åt nybygget. Det var skylten där man kunde se skyltdockor som haft ett tungt drogmissbruk under många år. Halvslutna ögon i kombination med toviga peruker på svaj. Det var lite som en hallucination att stå där och titta på dem. Deras händer som satt fastskruvade på fel arm. De ihoptejpade ansiktena och förvridna anleten. Men kläderna var fina, tur var väl det. Nu är affären ett minne blott.

Kvällen är ung.
Adjö!

Sådär ja, nu är stjärnan på plats om än några dagar för sent. Den sitter riktigt ståtligt där i fönstret och jag tror att det finns en risk för att den kommer att sitta där ända fram till påska.

Idag blev jag påmind om det som är min största skräck så här års, vinterkräksjukan. Det var definitivt någon som hade misslyckats med att hinna innanför dörren på väg hem från jobbet med vinterkräksjukan i magen. Tack och lov hade vederbörande städat upp efter sig, men vi vet ju alla hur det kan lukta efter ett sådant misslyckande. Fy fan. Jag vill inte prata mer om det, men jag blev illa berörd av att passera upp genom trapphuset. Illa berörd och rädd.

Visst var det kallt idag men någon skräckkyla kände jag inte av direkt. Det kan delvis bero på att jag faktiskt valde rätt jacka.
Jag passade på att pipa iväg till söder en sväng och insåg att det faktiskt inte är speciellt långt kvar tills det är dags att ha sina julklappar klara. Ett par stycken, de till mor och far, är redan ordnade, men resten ligger som ett litet skavsår i bakhuvudet. Är det bara jag som skriver lite tips för att underlätta för familjen att hitta rätt i julklappsdjungeln? I år har det blivit rätt många punkter på önskelistan, men det är väl bara bra? Jag skulle bli glad om jag fick ett enda tips till årets julklapp. Det är svårt att handla juklappar tycker jag. Vissa är svårare att handla till än andra, men på det hela taget är det klurigt. Fast jag ska engagera mig i år också, det ska jag verkligen. Det kommer att ligga väl uttänkta klappar där under granen och glimma, förmodligen med ett bedrövligt rim till.

På återhörande.
Godnatt!

Vi skriver första december i almanackan och det går sannerligen inte att ta miste på att det blivit vinter. Idag har frusit hela vägen in till märgen. Det är helt och hållet mitt eget fel för jag valde fel jacka när jag promenerade ut genom dörren i förmiddags. Imorgon ska jag välja rätt.

Dagens löpsedel: "Skräck-kylan. Så skyddar du dig."
Mina tankar far genast iväg till Edvard Munchs expressionistiska målning Skriet. Är det så vi alla kommer att reagera när skräckkylan når oss? Kommer vi att stå skrikande med händerna för huvudet i ren och skär skräck? Skrika oss hesa av rädsla så fort vi sticker näsan utanför dörren?
Eller vad är skräckkylan för någonting? Hur vet vi att den nått oss? Låter det ett kusligt litet ljud utanför fönstret när vi ska somna, är det då skräckkylan som anlänt?
Frågan är också given: Hur skyddar man sig mot denna extrema skräckkyla? Kväver man den med en dunjacka och ett par snowjogging? Ja, det känns angeläget att veta. Jag tycker inte om att bli skräckslagen.

Idag utbringar vi ett rungande Hurra-Hurra för Siri-Lo som hunnit bli 6 månader gammal. Det är inte kattskit. Jag har fått en bit tårta och Siri-Lo fick en räv. Precis som det ska vara på halvårsdagen.

Jag har varit dålig på att få upp adventsstjärnan i år. Det måste jag åtgärda imorgon, sanna mina ord. Förra gången jag hade den uppe blev det så mysigt att jag inte ville ta ner den när det blev hög tid att avtacka allt vad julen hette. Jag ska försöka hitta balansen i år och plocka ner den när det anses på tiden, eller helst strax innan för att kompensera.

Med detta vill jag passa på att tacka för i afton.
Baj baj!

Den lyxiga blixt och stativvagnen i all ära men raggmunk det är grejer det! Idag inmundigades denna delikatess i trevligt sällskap på en kvartersrestaurang i Hammarby Sjöstad. Attan vad gott det är! Och riktigt fläsk, lite knaprigt, uj uj uj.

Idag har det hunnits med en hel del faktiskt. En hylla från Ikea har bytts och jag hade till och med flax vid kön till byten och återköp. En äldre herre var givmild nog att skänka bort sin nummerlapp så att jag studsade fram tjugo nummer i kön. Tack farbrorn! Det köptes beslag till inbytt hylla i en djungel av plugg och skruv.

Jag agerade sedan för en kort stund medhjälpare när den vackra blixt och stativvagnen byggdes klart och fylldes till bredden i studion på Virkesvägen. Kaffe och gagg blandades med viktiga papper och framtidsprat. Därefter bar det av hem och där laddade jag lite halvlamt inför badminton genom att sätta upp den för dagen inbytta hyllan. Den satt som ett smycke på väggen med sina högblanka dörrar. Det blev riktigt fint!

Det visade sig att hylluppsättning var en förrädiskt dålig uppladdning inför en badmintonmatch och jag var inte i närheten av att nosa på vinstsiffrorna som sist jag spelade. Jag skyllde på raggmunken, bländande lampor och oflyt. Men jag inser ju att det var riktigt ynkliga bortförklaringar. Ingen gick på det, inte ens jag.

Den sena timman till trots koktes en kopp kaffe och nu sitter jag här utan att vara trött trots att klockan passerat ett. Mycket dumt gjort. Jag ska nog ändå försöka sova lite nu.

Tills nästa gång!
Goderafton båd herre och fru!
Och godnatt!

Första advent har betats av.
Aldrig har jag väl varit så nära och nosat på vinsten som vid dagens badmintonmatch. Om det berodde på de två livs levande maskotarna eller bara ren och skär teknikbrilans vet jag inte. Hur som helst känns det bra att mr P numera får jobba lite för sina poäng.

Nu börjas det, julbakeriet. Säga vad man vill om julen och all hysteri kring den men julbaket är i allafall ganska trevligt. Jag hoppas repa av en del sådana samkväm med vänner och bekanta den närmsta tiden. Idag inleddes den på Barnängsgatan med lussekatter och chokladkola. Ett och annat smakprov rann ner i strupen och om sanningen ska fram blev jag lite saffransstinn. Det gjordes små och stora katter och de största får nog lov att ses som gigantiska. Kommande plåtar blev mer petit och lagom att avnjutas till kaffet utan att bli pösmätt.

På fredag ser jag fram emot ytterligare ett bak! Jag misstänker att det kommer att tillverkas pepparkakor och en och annan godsak i Bagis.

Nu ska jag sova en stund.
Godnatt!

Vad underbart det är när solen skiner! Jag blir alldeles glad i själen. Nu fick jag klart för mig hur grått och trist november har varit hittills, det kändes nästan lite ovant att se solen igen. Jag vet att många av er sitter och förbannar den tidiga snön. Jag för min del välkomnar den med öppen famn. Jag vill ha vinter när det står vinter i almanackan. Då får det gärna vara en halvmeter snö och tolv minus.
Jag tyckte det var härligt att gå i den knarrande snön idag. Det bet lite i kinden trots att det bara var sju minusgrader. Jag borde köpa en snöskyffel att ha i bilen. Jag minns med skräckblandad förtjusning förra årets utgrävningar av fordon i Bagis. Om årets vinter blir en upprepning är en skyffel det minsta man kan begära av en bilägare.

I skrivandets stund pumpar de på rejält med snökanonerna i Hammarbybacken. Jag kan tänka mig att det är lite som att beskåda snöstormarna över K2 när jag ser snön som yr ur kanonerna. Det enda som skiljer K2 från Hammarbybacken är 8425 meter. Nåväl.

Sist ut i veckans bejublade filmfest här på Akta luggen är Carousel i regi av Adam Berg. Om ni tycker att Adam Berg klingar svenskt så är det alldeles riktigt. 2009 gjordes den här filmen och är en reklam för Philips. Den vann det prestigefyllda priset Film Grand Prix vid Cannes Lions International Advertising Festival. Detta ska ni givetvis inte missa. Titta och njut!

Idag blev det lite gymträning igen. Jag passade på att träna benmusklerna en aning. Jag kan ju inte förmå mig att få en vältränad överkropp som vandrar omkring på två storkben. Sagt och gjort, satan vad jag är klen i benen. Men det ska det bli ändring på nu. Till våren är det två starka spiror som kommer att se solens ljus.

Nu ska jag försöka sova lite.
Godnatt på er!

När en liten mus ska ut och gå,
får han se sig om så noga så...

Fjärde film ut den här veckan är Mouse Trap i regi av John Nolan. En sån där reklamfilm som får en att sätta hjärtat i halsgropen för att sedan avslutas med ett kvävt och tyst litet skratt. Slutet gott allting gott som man säger. Och det ska sägas.

Idag har varit en dag av mer snö. Jag satt och inväntade min ekologiska låda som brukar dyka upp utanför dörren i morgonstund, men den dröjde idag. Jag antar att snön ställde till det även för den stackare som skulle leverera min låda. Tillslut kom den iallafall, fylld av godsaker!

Innan badmintonmatchen hann jag med en långfika i Bagis igen. Jag blir så bortskämd med snask där borta. Bullar och kladdkakor i parti och minut. Mumsigt som attan! En och annan liten blöt puss av Siri-Lo hann jag också med att få. Det är som balsam för själen.
Detta till trots förlorade jag fjäderbollsmatchen även om jag knappat in bra många poäng på sista tiden.

Har jag sagt att jag fått min iPhone? Jo, så är det. Den dök upp på posten för några dagar sedan och jag öppnade asken som först idag. Den såg fin ut och nu ligger den på laddning, redo för användning så snart jag känner mig redo.

Tills vi ses igen, godnatt!

Godafton säger jag efter en ganska händelserik dag. Nu när Kung Bore verkligen släppt ut sitt vita skägg över Stockholm kände jag att det var dags att bunkra upp med stearinljus. Man vet aldrig när man kommer utanför dörren igen. Ikea blev därför några ljus fattigare efter mitt besök idag. Jag tror jag har tillräckligt med stearinljus nu för att klara en vargavinter.

Näst på tur i Akta luggens vintermysiga filmfestival är Western Spaghetti av Adam Pesapane, mer känd som PES. För er som känner att inspirationen i köket är pover, ta en titt på det här och jag kan nästan lova att fantasimotorn puttrar igång i hjärnan. Smaklig spis!

Det är det jag alltid har sagt, man ska tydligen inte ha för fina bilar, då frestar man klåfingrigheten på människor som inte kan skilja på mitt och ditt. Lilla Bettan har klarat sig fint genom livet, Peppar, Peppar, och det är helt och hållet hennes egen förtjänst.
Inatt blev någon allt för frestad att krossa en ruta på en väns bil i Bagis. I skydd av mörkret och snöovädret plockade man åt sig lite parkeringsmynt, knappast tillräckligt för en påse vitt på plattan. Så onödigt, så trist och framförallt så tidsödande att fixa i ordning.

Eftermiddagen bjöd på en tur ner till studion och Mr P. Där lyste flitens lampa starkt och jag fick chansen att avnjuta karlar byggandes däckhylla. Det är helt underskattat att se på när andra jobbar! Det kändes väldigt bra att vara den som satt och tittade på för en gång skull. Sedan blev det kaffe och gagg och det satt bra en kylig eftermiddag som denna.

Dagens note to self: Jag måste bli bättre på att få i mig vätska. Vatten. Jag är liksom nästan aldrig törstig. Jo, såklart när jag tränar och håller igång, men annars är jag aldrig törstig och då har jag svårt att dricka. Jag vet inte hur det låter, men så är det iallafall. Det har säkerligen hängt kvar ända från barndomen. Jag minns att mamma och jag åkte till vårdcentralen när jag var runt åtta år och där klargjorde de tydligt för oss att jag var uttorkad. De tittade strängt och uppfodrande på min mor och sa att det var väldigt viktigt att få i mig vatten. Ja, och nu sitter jag här igen. Jag ska verkligen göra en ansträngning med det där.

Tills nästa gång.
Godnatt!

Okej Kung Bore jag hajar vem som bestämmer! Jag ska inte utmana dig igen, det var dumt gjort. Snorhalt är väl ett ganska beskrivande uttryck för det som Bore lyckades åstadkomma på vägbanan idag på eftermiddagen. Att ta sig igenom Årsta var inte alls lika angenämt som det brukar vara. Bussarna stod stilla i det lilla uppförslutet och det var med nöd och näppe jag lyckades slira upp Bettan. Kanske har Stockholms stad lyckats sprida ut lite sand över Bores skägg lagom till morgondagen.

Näst på tur i Akta luggens högst personliga filmfestival är Her morning elegance av Oren Lavie. En fantastisk musikvideo som jag verkligen tycker att ni ska ta er tid att se från början till slut.

Idag har jag passat på att få lite hår avklippt. Eller det åkte av en hel del hår om jag ska vara ärlig, men det känns fint. Jag är så otroligt dålig på att gå och klippa mig. Jag tror faktiskt att det var närmare fyra månader sedan sist. Men så såg jag ju rätt vildvuxen ut nu också. Får se hur lång tid det tar innan jag sitter där igen med saxen svepandes över skulten. Fördelen med att klippa sig på vinterhalvåret är ju helt klart det legala i att använda mössan. För de flesta kan väl skriva under på att någongång ha lämnat frisören i en snygg frisyr, som förstörts av fönen från helvetet! Då kommer mössan väl till pass.
Numera slipper jag fönen, det är jag mycket glad för. Tack för det frisören!

Nu ska jag och mitt lite kortare hår lägga oss på kudden.
Godnatt!

Eftersom Stockholms filmfestival pågår för fullt tänkte jag ha en alldeles egen filmfestival här på Akta luggen. Enda kriteriet för att ta plats i detta forum är att den fått mig att dra på smilbanden, eller på annat sätt förtrollat mig en stund vid datorn.

Först ut är Blender i regi av Tomas Garcia.
Titta och njut, för lite så här har vi väl alla känt någongång i livet.

Idag struttade jag iväg till gymet igen. Jag skulle värma upp med en tur på löpbandet hade jag tänkt mig. Jag hoppade upp på det lediga bandet som, visade det sig, var ledigt för att det var trasigt. Jag tryckte lite förstrött på knapparna men insåg snart att det faktiskt inte skulle starta. När jag lämnade bandet för att istället värma upp på damgymet en trappa ner passade mannen i femtioårsåldern som tagit trappmaskinen i besittning på att ställa följande fråga till mig:
"Har du tryckt på startknappen?"

Vad svarar man då?
- Jaaassåå, är det den man ska trycka på, nej gud det måste jag prova!
Bara för att jag är tjej, är jag är inte utvecklingsstörd. Så jag sa bara "Ja". Torrt, kanske med en något trött röst.

Imorn är det nya tag. Antagligen blir det en svängom på bandet då också.

Men nu tackar jag för mig och önskar godnatt!

Vad skådar mitt norra öga? Är det en blåsa som dykt upp och gjort livet surt för mig? Ja en blåsa är det sannerligen, men den skaver inte så värst mycket om jag ska vara ärlig. Den påminner mig bara om att badmintonmatchen var riktigt rolig idag. Jag ser fram emot nästa racketkamp!

Idag har varit en sådan där dag som man måste ha ibland. En dag då jag gjort saker som jag inte haft tid med tidigare i veckan. Som att skriva en eftersläntrande veckorapport, vika tvätt och fixa till några bilder i Photoshop. En ordinär dag, inget utöver det vanliga.

Jag fick till en god middag idag iallfall. Kanske tyder det på att jag hade lite mer tid för en gång skull. Jag lyckades improvisera lite med det som fanns hemma och hällde upp en klutt med sweet chilisås och blandade i lite honung. Detta penslade jag sedan över ett par kycklingfiléer.
Därefter skar jag upp ett gäng Aubergineskivor. På dem lade jag purjolök, tomat, timjan, lite salt och olja. På toppen lite ost. Sedan bakade jag av hela tjottaballongen tillsammans med kycklingen i ugnen. Det smakade mumma ska ni tro. Kanske inget man bjuder upp till fest på, men det var en fröjd för båda öga och gom.

Kylan då, den orimliga. Var är den? Jag tror fortfarande de bluffar.

Godnatt!
önskar Drak-Ulla

Om alla ungar vore som den här unga damen och om alla morsor vore som den här ungens så skulle jag ha ett drömjobb. Det har varit en skön dag i Bagis. En glad dag, en bra dag!

Jag tror eventuellt att jag känner två av de gladaste barnen på jorden, det känns bra. Ett av dem bor i Liljeholmen och det andra i Bagis. Det är liksom inga bekymmer, inga sorger vilar på deras små axlar och det är underbart befriande att se deras små leenden.

Vad hände med den orimliga kylan? Jag har inte sett röken av den. Visserligen hade det trillat ner ett tunt lager snö under natten, men den ville inte stanna kvar så länge i plusgraderna. Nä, den där orimliga kylan tror jag bara var ett tomt hot. En meteorologbluff. Kung Bore lyser med sin frånvaro. Det gör däremot inte månen. Visserligen har molnen svept sin slöja över den just i afton, men jag känner att den hänger där bakom på valvet, fet och rund som en vällagrad prästost.
Redan igår låg jag och vred mig i lakanet en bra stund innan jag kunde få ro. Vi får väl se hur länge mångubben orkar dra i trådarna inatt.

Drak-Ulla önskar eder alla en god natt!

Götgatan en eftermiddag i november. Julbelysningen har inte kommit upp än tack och lov, men det står nog inte på förrän den sitter på plats.
Jag var ute efter stearinljus av den kraftigare sorten. Blockljus heter det väl om man ska vara exakt. Det har varit kyligt hemma, så jag tänkte kanske att det kanske kunde bli lite varmare och mysigare om jag fick till det med värmen från ljusen. För att ytterligare få fart på värmen plockade jag fram min elementnyckel, som givetvis finns i varje händig kvinnas hem. Med en trasa i handen vred jag om nyckeln och förberedde mig på syndafloden. Men den kom aldrig. Efter att ha pyst ut tillräckligt med luft för att fylla en hederlig barnkalasballong bubblade det till och kom vatten.
Jag har suttit med filt på kvällarna för att jag frusit så och det kan jag bara ju säga att jag inte lär behöva mer. I skrivandets stund är det hett som i tropikerna i lägeneheten. Jag måste nog vrida ner elementen en aning för att inte försmäkta. Vad har vi lärt oss av detta, jo att en bra kvinna reder sig själv. Tack och lov.

Dagens rubrik från kvällspressen är: "Det blir orimligt kallt!"
Hur kallt är det? Är det så pass kallt att man bör förbereda sig på en period inomhus eftersom vistelse utomhus skulle betyda svåra förfrysningsskador? Att all kontakt med omvärlden måste ske genom telefon och mail, för att man inte kan vistas ute i den orimliga kylan?
Orimligt. Sug på ordet. Är det inte ett väldigt subjektivt uttryck? Orimligt kallt. Är det så kallt att man måste fly landet? Så kallt att Sverige förvandlas till ett Arktiskt helvete? Ja vad betyder det egentligen? Vad lär vi oss av detta? Jo att den som formulerade det här löpet inte hade någon av sina mest briljanta dagar på jobbet.

Godnatt!

Jahapp. Höstsäsong, check!

Idag har jag bekantat mig lite mer med gymet. Det känns bra att gå dit, jag behöver verkligen få till lite mer muskler i en i övrigt ganska klen rygg. Jag har tittat ut vilka maskiner som kommer att bli mina vänner i vinter. Till sommaren ska ryggen vara stark som en oxe! Ett litet men ack så välbekant stänk av träningsvärk molar i axlarna nu, men jag ignorerar.

Det här med att springa på löpbandet ja. Det är lite som en åkattraktion på Liseberg för mig. Inte på det sättet att jag bubblar av skratt. Nej jag springer mina modiga 30 minuter och sedan när jag kliver av är det som att världen fortsätter att rusa förbi i samma fart. Ni minns Manne när han satt på sin äckliga cykel och hela världen rörde sig medan han satt stilla och trampade. Så är det för mig när jag kliver av bandet, enda skillnaden är att ljudet från den framsusande kulissen fattas.
Jag blir yr i bollen av löpbandet helt enkelt. Är det någon annan som kan skriva under på denna känsla efter en artificiell löptur?

Nu ska jag natta mig!
Sov gott!

Är inte det här ganska dyrt för ett 60-pack ischokladformar?

Nu börjar det bli dags att fundera ut julklappar. Det måste ju bli rätt klapp till rätt person, inget hastverk utan snarare väldigt genomtänkt. Jag är inte mycket för presentkort eller pengar i handen. Det ska kännas tryggt och roligt att lämna över en klapp. Om jag vid julklappsutdelningen känner svett i handflatan vet jag per automatik att klappen inte är tillräckligt genomtänkt.

Förr om åren var jag alltid tidigt ute med julklapparna men på senare år har det dröjt allt närmre julhelgen innan det prasslas med presentpapper i det Carlqvistska hemmet. Jag tänkte kanske bryta trenden i år och försöka få det gjort lite tidigare. Kanske mest för att slippa den hysteriska julstress som sprider sig lika säkert som vinterkräksjukan över Stockholm ju närmare julen vi kommer.
Ett tag funderade jag lite på om jag ska göra en fullständig e-julhandel. Handla allt på nätet, men jag vet inte. Jag ska fundera en stund till på det. Är det någon av er som löpt linan ut vad gäller köp av julklappar på nätet så kanske ni kan kasta till mig ett och annat tips?

När jag var liten satt pappa och jag vid köksbordet och skrev önskelista några veckor före jul. Denna lades sedan prydligt i en plastficka som sedan sattes upp på eken i trädgården så att Tomten skulle kunna förbereda sin julklappar till mig i tid.
I år har jag faktiskt redan fyra stycken saker på min önskelista. Bladet sitter dock kvar i min almanacka, men jag funderar på att klistra upp den nere i trapphuset om Tomten skulle ha vägarna förbi.

Godnatt!

Jag är trött idag.
Nej jag måste förtydliga.
Jag är väldigt trött idag.
För när ska föräldrar förstå att barn jobbar bättre på egen hand framför kameran? De fixar att skratta sitt lilla barnskratt utan att mamma eller pappa står bredvid och säger: "Le nu Robin. Titta på fotografen." Lita på era barn, de klarar bra mycket mer än de flesta av er föräldrar tror.

Destination Vendelsö. Jag har åkt förbi det klassiska huset Modevillan med sin sprakande neonskylt i rött. Ätit kalvbringa på Gourmethuset vid rondellen.

Något mer finns inte att förtälja om den 16:e november 2010.

Så jag säger godnatt och på återseende!

Så har då gamla Bettan äntligen fått broddarna på. Det var sannerligen på tiden. Kung Bore har ju hunnit med att blotta sitt skägg både en och två gånger så här långt. Och idag var de faktiskt dags igen, åtminstone i Västmanland där jag förvarar Bettans broddar. Vindrutetorkaren gick på högvarv och jag kände mig nästan lite innesluten i Ted Ströms vemodiga "Vintersaga" där jag låg bakom en långtradare på 70-väg. Trots att jag inte alls var på väg mellan Kiruna och fjärran.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. En sanning med modifikation kan jag tycka. På förskolan där jag fotograferade idag tycker de uppenbarligen att det varken finns dåligt väder eller dåliga kläder.
Trots att regnet öste ner ville de prompt fotograferas ute. Sagt och gjort, sex stolar sattes ut som droppade inbjudande lagom till fotografering. Det var galonbyxor och regnjackor till förbannelse. Mössor och stövlar i parti och minut och mitt i allt detta stack ett liiitet, litet ansikte fram på var och en, blått av köld. Går man på en ur och skur-förskola får man stå ut med det mesta tydligen. Det är ju så härligt att barnen får vara ute mycket i friska luften.

Vantar på!
Godnatt!

Nu har det börjat. Julpynthelvetet. Jag tycker det känns som att butikerna smygstartar tidigare och tidigare för varje år som går.
Julen. Visst är det väl så, att antingen så hatar man den, eller så hyser man varma, ombonade och kärleksfulla känslor för den? Finns det egentligen någon som befinner sig i mitten? Den som ställer sig helt neutral till julen?
För mig har det gått i vågor, vissa perioder i livet ser jag fram emot allt det röda och förberedelserna med bakning, griljering och inläggningar. Andra perioder känner jag rysningar ända in i märgen och vill helst slippa alltsammans. Något som jag däremot ser fram emot varje år är julskinkan. Och då i synnerhet den där kvällsmackan i form av knäckebröd med skinka och en rejäl klutt stark senap. Detta i kombination med Apotekarnes julmust och lyckan står i full blom.

Det har hänt något med mina öron. Det kluckar och knastrar i dem. Så har det varit i drygt en vecka nu och det känns inte behagligt alls. Det är lite som att leva i en bubbla. Det låter ju rimligt att tro att jag förmodligen fått in vatten i dem, men brukar man inte känna när det händer? Kan det måhända vara spår från den rejäla förkylningen som drabbade mig med full kraft nyligen? Hur som helst så tror jag tyvärr att det kan vara dags för en ordentlig omgång Revaxör i mina örongångar. Jag ska erkänna att jag nog är lite nervös för vad som kan tänkas komma ut efter en sådan behandling.
Å enda sidan vill jag ju att det ska komma ut grejer så stora att det klonkar till i handfatsporslinet, så att det känns att spolningen gjort nytta. Men å andra sidan...vill jag nog helst slippa. Jag har mycket svårt att ta ställning för vilket som skulle kännas bäst. Jag ber om att få återkomma i ämnet om det finns något intresse för det.

Nu måste jag rycka upp mig lite, snart är det dags för badminton igen.

Tills nästa gång, var rädd om dig!

Jag tror jag smäller av vilka goda kakor! De här små smörbakade Normandieska godsakerna låg i den ekologiska lådan den här veckan. Och nu ikväll kunde jag inte hålla fingrarna borta från dem längre. De fullständigt smekte smaklökarna innan de lade sig som en liten smörkudde i magen.

Det fanns ytterligare en riktigt trevlig smakupplevelse i lådan. Det var den lilla högen med jordärtskockor. Jag vet inte varför jag inte har fått tillfälle att äta det förut, men hädanefter kommer jag ju att göra det varje dag. Nej det var överdrivet, men jordärtskockan är definitivt en ny favorit. Ikväll blev det i form av potatis och jordärtskockspuré till firren. Jo jag tackar ja!

Mycket matprat idag.

Fifan, det är skönt med fredag!
På återseende!

Retro är trendigt men frågan är om inte den här sortens "retroskylt" ovanför en brandsläckare på ett dagis, är att dra saker och ting till sin spets.
90 000 var ett larmnummer som existerade mellan 1956 till 1996. Dock ska vi vara klara över att det faktiskt fungerade fram till tidigare i år. Kanske är det därför ingen brytt sig om att byta ut den föråldrade Larma-Rädda-Släcka-skylten. Lite rädd blir jag ändå när jag tittar på den.

Idag hände det. Idag tog jag steget fullt ut. Idag köpte jag mitt träningskort. Det var ju inte en dag för tidigt nu när snön ligger vit på taken och jag slipprar runt som en tvål på både trottoarer och autostrador.
Det visade sig vara rigorösa säkerhetsföreskrifter för att man ska kunna känna sig glad och trygg under sina träningspass. Tredubbla kodlås vid inpassering, samt en liten platta att lägga fingret på så att de kan läsa av mitt fingeravtryck och på så vis hålla koll på mina träningsvanor. Känns tryggt.
Nu finns det alltså inga ursäkter längre. Inga tankar om att det är kallt, regnigt eller mörknar för tidigt. Inga ursäkter vid klass 2 varningar eller storm. Gymet ligger till råga på allt endast åtta minuters promenad från min ytterdörr. Såatteh.

Nu ska jag ladda med sömn.
Natti natt!

Idag var det dags igen. Badminton. Det var ett bra tag sedan sist och risken för ringrost var överhängande. Å andra sidan har jag ju faktiskt motionerat regelbundet och väger skapligt många kilo mindre än sist jag spelade, så det fanns ändå en rimlig chans att jag inte skulle spela mig lika trött som vanligt.
Nåväl, jag fick pisk. Men det är inte hela världen, det var roligt ändå. Kroppen kändes pigg och faktum är att jag vann påtagligt många fler bollar den här gången än förut. Jag ska nog vara nöjd trots allt. Nästa vecka betar vi av en match till.

Tredje dagen i rad i Vårby Gård. Det har gått bra och de små knattarna har skött sig fint. Det är många prinsessor och små farbröder framför kameran i de här regionerna. Det syns verkligen att fotograferingen tas på blodigt allvar. Flera gånger per dag kommer det små tvååriga killar i byxor med pressveck, vit skjorta, slips/fluga, väst OCH kostymjacka. Flera gånger per dag kommer det också småtjejer i samma ålder med något som kan liknas vid prinsessklänning deluxe. Till denna tyllskapelse hör inte sällan även en liten tiara i silvrig plast.

Say no more.

Godnatt!

Idag kan jag inte låta bli att ta upp vädret. Jag ligger ordentligt i ofas vad gäller Bettan och hennes däck. Hennes vinterskrud förvaras hos farsgubben i Sala och jag har helt enkelt inte haft möjlighet att ta mig dit och byta. Därför stod jag med byxorna nere idag när snön vräkte ner utanför fönstret. Jag ska ärligt säga att jag for som en tvål över vägbanan när jag tog mig hem från Bagis i eftermiddags. Känns sådär inför morgondagens jobb.

Idag såg Mia till att jag fick jag återuppta kontakten med Dexter. Åh, jag har saknat honom och det var ett synnerligen kärt återseende. För ett par år sedan började jag titta på denna fantastiska serie och kunde inte slita mig. Dexter Morgan som arbetar som kriminaltekniker vid Miami Metro Police Department. Han är specialicerad på blodanalys och är väl närmast att betrakta som en massmördare av stora mått. Det låter blodigt och det är det också, men jag tycker det är förpackat på en riktigt snyggt och spännande sätt.

Hittills har jag bara avverkat två säsonger och efter kvällens nytändning ser jag med glädje fram emot att få bita tag i de resterande säsongerna. Med risk för att få en något sämre nattsömn. Javadfan, jag rekommenderar den här serien varmt ändå. Se den!

Dagens ord är: Klass 2 varning.
Nyhetsmorgons meteorolog fick extra lång sändningstid idag när hon förklarade att SMHI utfärdat just detta, en klass 2 varning. Under tiden jag snörde på mig skorna fick jag höra att man inte borde gå ut om man inte behövde. Faktum är att många av Stockholmarna verkade ha tagit henne på orden idag, det var glesare i trafiken, sanna mina ord.
Tror jag det, när man får höra att vädret kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfuntioner (läs t-bana och blåbuss).

Nu får plogbilarna jobba på bra tills imorgon bitti när Bettan och jag åter drar till Vårby Gård och jobbar.
Fortsättning lär följa!

Goderafon båd herre och fru!

Malmövägen var P-lisornas mecka just idag. Det är ju det jag säger, nu gäller det att hålla reda på vilka gator som tillhör vilken städdag. Vilket sjå! På väg från tunnelbanan räknade jag till inte mindre än 14 st som misslyckats med att hålla reda på just den lilla detaljen. Som kommer att mötas av den illgula lappen imorgon bitti när de ska åka till jobbet.

Idag har jag hunnit med jobbet, promenaden och fika. Dessutom fick jag till en sjuhelvetes gratäng till middag, så jag känner mig ganska nöjd.

Dagens ord är: Schellack
Idag fick jag och min fikavän förmånen att se en kvinna i kön på Matrebellen i Hornstull som hade ett hår vars yta var misstänkt likt schellack. Jag tror eventuellt att det kan ha gått till så här:
Hon vaknade en helt vanlig morgon, sprayade håret och gjorde sina dagliga bestyr. Sedan gick hon och lade sig på kvällen med sitt hårt sprayade hår. Vaknade morgonen därpå och såg till att tupera en skaplig volym mitt på huvudet för att sedan spraya huvudet ännu en gång. Så här har det pågått i närmare två veckor skulle jag tro. Spray på spray på spray...dag efter dag.
Tills idag då vi såg hennes bakhuvud före oss i kön. Närmare fjorton dagars spray, i ett hår med samma spänst som schellack. Jag vågar nästan lova att det bodde något i håret. Något litet som trivdes där.

Imorgon är det early bird igen.

Jag önskar en god natt!