Idag när jag packade ihop mina saker efter avslutat värv kom jag på mig själv med att tänka: Tänk om alla skolor var som den här, då vore det rätt enkelt att ta sig igenom en säsong. 

Jag är fortfarande helt utmattad av trötthet efter en vecka, men det beror åtminstone inte på eleverna, enbart. De senaste dagarna har jag mött elever som är vänliga, trevliga och artiga. Det är jag svag för måste jag erkänna. Visst har det funnits undantag och vissa har varit precis lika tålamodsprövande som alltid, men de har varit färre. Det gläder mig.

Jag har fått plocka fram skrapan till bilrutorna för första gången den här veckan också. Det är alltid lite vemodigt tycker jag. Gubben höst har på riktigt satt punkt för sommaren och det är de gula lövens förlovade tid som står för dörren. Som jag sagt tidigare är jag inte jätteförtjust i varken gula löv eller höst, men jag har lovat mig själv att göra något åt det. Hösten kan få bli kantarellerna och trattisarnas tid i min bok. Tiden då jag sveper på mig regnstället och stövlarna och har den flätade korgen i släptåg.

Godnatt!

Jobbar man i sällskap av en sån här liten mögelfläck en hel dag så blir man tjock i halsen. Svartmögelsporer luktar, kan jag meddela, rätt fränt. Alla skolor har sin skit, även de mest flådiga i innerstan. Det är väl för väl då att svenska barn har på tok för lite motion på schemat när väggarna ser ut så här i gympasalen.

På de flådiga innerstadsskolorna kan man också få frågan om hur det kommer sig att jag inte har med mig en stylist som kan hjälpa dem med håret innan fotograferingen. När en nioåring ställer en sådan fråga vet man först inte om man ska skratta eller gråta. Jag valde någon form av mellanting tror jag. 

Godnatt!

Jag må vara snart fyrtio år gammal men jag har aldrig tidigare avnjutit två timmars klassisk musik på Konserthuset. Jag är upprymd och lite förvånad över hur väldigt harmoniskt denna första klassiska konsert påverkade mig. Jag satt på balkongplats med utsikt över hela orkestern. Varenda stol hade jag i blickfånget. En utan överdrift, mycket korpulent man, stapplade in för att sätta sig med dirigentpinnen och sedan brakade det loss.

 

Symfoniorkester får väl anses hamna i facket för finkultur ändå. Men jag tror faktiskt inte att det finns några regler för hur man ska uppleva eller känna under en sådan finkulturell stund. Jag sneglade först en aning runt i lokalen och såg folk som verkligen levde sig in i musiken, andra satt och njöt blundande och jag, satt och kom på mig själv med att för första gången på väldigt länge, andas med magen. En angenäm känsla.

Givetvis finns det många sjuttiotalister som kommit den klassiska musiken mycket närmre inpå livet än jag. De som kanske vuxit upp med den eller själva spelat instrument som ingått i en orkester. Jag, för min del, tillhör dem som aldrig aktivt lyssnat på klassisk musik. Ej heller varit speciellt intresserad. Faktum är att jag mest kommit i kontakt med klassisk musik via maffiga anglosachsiska  filmer. Där har stråkarna talat om för oss hur vi ska tolka ett skeende eller kanske förstärkt en situation. Med detta i bagaget satt jag hela första kvarten och spelade upp en film för mitt inre. Såg dramatiska vändningar och hjärtknipande kärleksrelationer. Det var en mycket märklig känsla att faktiskt se dem som spelade när scenerna för mitt inre kändes så verkliga.

För det kan ju inte finnas några regler för hur man ska uppfatta klassisk musik. 

Godnatt!

Under dagen har jag understundom velat stiga åt sidan och gömma mig i plinten. Nu går ju inte det eftersom jag är en vuxen och ansvarstagande människa, men det är ju inte förbjudet att drömma lite. Idag tror jag att jag fick tillfälle att pröva mitt tålamod precis så långt som det räcker. Utan att spilla över. Jag har andats djupt några gånger och lagt på ett nytt vänligt ansikte. Jag tror det gick hem.

Det är uppfriskande att arbeta med människor som inte är som alla andra. Som frågar "Varför?" när man ber dem vrida sig lite åt sidan för att få en fin vinkel. Vad svarar man på det? Det är intressant att höra en hel utläggning om anledningen till varför bakgrundsfonden är grå och förhållandevis trist. Det gäller att skärpa till sig. Men ibland står man svarslös. För en sak är säker, det är en hårfin linje mellan geniet och totalt vansinne.

Godnatt!

 

Just som jag sa att sommaren varit så vänlig mot oss i år, så kom hösten. Nästan tvärt. Jag passade på att skörda lite av mina kryddor i helgen, nu när sommarens sista skälvande minut var kommen. Jag hann få ihop några riktigt fina kryddbuketter som nu hänger och doftar i köket. Det är riktigt härligt att ta av egen oregano och timjan när vinterkylan viner utanför fönstret. Hösten är långkokens tid sanna mina ord.

Idag påbörjar jag andra veckan ute i Huddinge. Rätt så skönt att vara på ett och samma ställe så lång tid. Dock märker jag att gympalärarna börjar tröttna lite på min närvaro. Jag ockuperar ju halva salen och vädret har ju den senaste veckan varit allt annat än pålitligt. Visserligen varmt men med inslag av blött. Det är klart det blir bökigt när barnen ska behöva dela sal med en annan klass eller vara utomhus i regn. Det förstår jag ju. Fast det är ju å andra sidan ett typexempel på våra i-landsproblem.

Godnatt!

Jag är så vansinnigt trött. Jag är definitivt inte gjord för att stiga upp halv sex en hel vecka i streck. Kanske är det just av den anledningen som jag varit dålig på att delge er min vardag på sistone. Kort sagt, jag är väldigt glad att morgondagen är en fredag. 

Som vanligt har det varit ljuvlig väder den senaste veckan. Med få undantag. Det enda som faktiskt tyder på att det börjar bli höst är de tidiga morgnarnas dimslöjor. Bilen får en lätt dusch och känns lite som nytvättad varje dag. Det är egentligen bara vaxningen som fattas för den skinande finish som krävs för att Bettan åter ska kunna bli Röda Faran i Johanneshov.

Godnatt!

Veckan som passerade passade jag på att ligga nerbäddad. Kanske inte det roligaste sättet att fira en födelsedag, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag fick roa mig med att följa Obamas besök i Sverige, på webben. Jag tror jag såg vartenda steg han tog på svensk mark. Från första vinkningen i trappan ner från planet, till avskedsvinken i dörren innan han försvann tillbaka in i Air Force One.

Cirkus Obama. Stockholm var sig inte riktigt likt under de dagar han gästade oss. Gatorna blängde tomma och poliserna var taggade till tänderna i dagarna tre. Tack vare de rigorösa avspärrningarna i Stockholm så tog det bara drygt 30 minuter för Obamakortegen att ta sig från Arlanda till Stockholms city. Något som för en vanlig dödlig kan ta nästan två timmar om man har otur med rusningstrafiken.  Nog om Obama, jag tyckte han skötte sig bra.

Helgen gick av stapeln i djupaste Småland. Med snoret ännu rinnande ur näsan fick jag tillfälle att återigen prova lyckan bland kräftburarna. Det ryktades om god fiskelycka och spänningen steg en aning när vi rodde ut på sjön under den fullständigt bedårande stjärnbeströdda himlen. Det är alltid en konst att hitta burarnas flöten när natten är svart som en säck. Den lilla ficklampan var inte stor nog för den småländska natten. Det tog ett tag för ögonen att vänja sig, men sedan gick det av bara farten. Och vilken fiskelycka! Årets fångst är den största på många år! Riktigt härligt!

Och vädret, ja det var ju underbart naturligtvis. Årets sommar slår verkligen alla rekord. Fröken V tog antagligen sommarens sista dopp. Trots att kalendern visar september så kunde jag skönja lite välbehag i ansiktet när hon tog några simtag. Jag badade naturligtvis inte. Det karaktäristiska för en badkruka är att inte bada vare sig almanacka visar juli eller september.

Godnatt!

Idag steg jag upp så tidigt att SVT endast visade testbild. Jag trodde inte ens att den här färgglada och kontrastrika cirkeln fanns längre. Se vad man missat om man sover längre än till fem.

Att gå igenom en hösttermin utan att bli förkyld går inte. Det enda som förvånar mig lite är att det sker så tidigt på säsongen. Barn och ungdomsbaciller är av en sort som förvandlar mina stämband till sandpapper. Följdaktligen blir rösten därefter. Idag har jag sysselsatt mig med att endera frysa eller svettas. Av med munktröjan, på med munktröjan. Jag tar nu det säkra före det osäkra och stannar hemma imorgon. För min egen skull och för andras.

Godnatt!