Årets sista dag, de sista skälvande timmarna innan 2011 tar vid. Jag ska inte bli långrandig, jag ska fatta mig precis så kort som man ska.

Jag vill bara passa på att önska dig ett riktigt

Gott Nytt År!

Hoppas att det blir 365 dagar helt i din smak!

Det är med stor sorg i hjärtat jag inser att hemosten från Brostorps Gård håller på att ta slut. Kanske håller den för frukost i ytterligare några dagar, men sedan går den ounvikligen hädan. Jag såg att de faktiskt fanns en återförsäljare i Hötorgshallen som får stå till tjänst vid nästa tillfälle ostandan faller på. Allt jag kan säga, är att det är den godaste julost jag någonsin ätit.

Idag var det återigen dags att ta en sväng förbi gymet efter julledigheten. Jag trodde i min enfald att det skulle innebära riktigt slitgöra, men jag kände mig mycket stark. Inga enastående rekord, men heller inga nedslående nederlag som jag faktiskt förväntade mig efter all god julmat. Det gjorde mig lite upprymd.

Idag fick fröken K och jag äntligen till en fika. Det var allt för länge sedan och vi hade mycket att avhandla. Jag tror eventuellt att vi stämde träff vid en tidpunkt då alla andra i Stockholm valde att ha fikapaus. Att hitta plats för två stjärtar på ett café visade sig vara något av det svåraste vi kunde åta oss. Vi gjorde ett par håglösa rusningar till några bord innan vi insåg att det redan låg en vante som tecken på att platsen var paxad. Tillslut fann vi ett bord och kaffet rann ner i strupen i samma takt som konversationen tog fart. Det var trevligt, det är det alltid med fröken K.

Imorgon är det nyårsafton. Avstamp för ytterligare ett år. Jag har aldrig varit mycket för att fira den sortens aftnar med hög koncentration av förväntningar. Jag tror det blir ungefär vad man gör det till, varken bättre eller sämre. Krasst, jag vet men visst ligger det väl något i det? Egentligen borde det vara en kväll av eftertänksamhet. Vad kan man förbättra? Vad måste man acceptera? Vad vill man åstadkomma inför nästa år?
Eller så får jag tänka på det innan jag somnar inatt och fira lite precis som andra när kvällningen kommer. Det blir bra.

Godnatt!

Här har vi killen som inte höll måttet hela julen. Han lutar sig utmattad mot återvinningskärlet och inväntar sitt öde. Det lilla röda sammetsbandet har halkat på sniskan och halmhornen har antagligen sett sina bästa dagar. Det var en sällsynt bedrövlig syn.

Idag har det öppnats paket igen, en extra liten julafton. Mycket angenämt. Det är väldigt trevligt med lyhörda paketgivare. Någon som under året snappat upp vad man verkligen behöver eller vill ha. Dagens paketöppning hade innehöll stora mått av den varan.
Jag gnällde mycket över hur gärna jag ville ha en robust mortel när jag skulle baka julens knäckebröd. Fänkål och kummin skulle stötas och jag fick istället finhacka. Efter dagens paketöppning slipper jag finhacka och kan mortla kryddor och diverse annat gott i parti och minut.

Jag kanske måste provmortla något redan imorn.
Så spännande det känns!
Godnatt!

Världen är så stor, så stor Lasse Lasse liten.
Större än du nånsin tror, Lasse Lasse liten.

Det mentala tillståndet.
Nu kommer det en bråddjup blogg kanske någon tänker, men räds icke. Jag ska vara lika ytligt flamsig som vanlig om än något mer allvarsam.
Nog visste jag sedan tidigare att mycket av ens eventuella framgångar sitter i muskeln ovanför axlarna. Idag blev jag dock med full kraft påmind om hur viktigt den positiva inställningen är för att överhuvudtaget vinna en enda boll på badmintonbanan. Det spelar ingen roll hur välsträngat och bra racket jag trippar in med om inte det mentala tillståndet är väloljat.
Det spelar heller ingen som helst roll hur roligt jag tycker det är att spela eller hur starkt jag är rent fysiskt. Idag var det tomt på energi i min mentala depå. Det ekade ensligt och det satt ett rejält gruskorn i maskineriet.

Jag tog ett steg tillbaka i framgångssagan och vann inte ett enda set. Nu måste jag jobba upp lite ny energi så att jag kan sätta mr P på plats en gång för alla.

Tills dess, lägger jag det här nederlaget bakom mig och ser fram emot nästa match.

Adjö och godnatt!

Röven.

Det är ljuvligt med alla stearinljusen som bor hos mig. Visserligen lite halvtrist när de kräks ur sig en massa stearin som rinner ner på parketten, men i det stora hela är det ljuvligt.

Idag var det lite tungt på badmintonbanan. Jag slår vad om att det var julmaten som gjorde sig påmind. Tack och lov hade min kära motspelare också passat på att fira jul och hade lite extra tyngd i magsäcken. Trots den ystra isterbuken knaprade jag in ytterligare lite på det försprång som mr P så länge gått och sugit på. Jag säger det rakt ut nu, det är snart slut med allt vad försprång heter och jag menar det. Bäva månde du, mr P.

Idag förevigade jag min bror och mor. Har man en liten portabel fotostudio med allehanda teknik som hör till så får man skylla sig själv. Ja, det var faktiskt inte så ansträngande och de verkade tycka att det var riktigt roligt, och det var ju lite det jag var ute efter. Till råga på allt blev det fina bilder och då blir ju även jag lite glad. Slutet gott allting gott.

Imorgon ska jag nog bege mig iväg till en affär av något slag och se om de satt ner priset så jag kan göra kap. Jag hörde tex att fröken R hade varit och fyndat en eltandborste. Den hade kostat en bit över tusenlappen och nu gick den loss på futtiga 899kr. Vilket kap! Tydligen var den så effektiv att citat: "Käken domnar och tandkrämen sprutar!". Ja, sanna mina ord, det är inte utan att man blir lite nyfiken på att skaffa sig en egen. Jag har tillsvidare fått löfte om att få prova hennes för att känna efter om det är något för mig. Egen borste till och med, lyxigt!

Nu ska jag sova lite och bestämma mig för om jag vågar prova den där effektiva borsten eller ej.
Godnatt!

Det är obligatoriskt med en juldagspromenad. Det är skönt att komma ut och röra på sig när julmaten ligger som en brett isterband på insidan av buken.

Dagens promenad styrdes upp på Hammarbybacken. Termometern visade minus sex grader, men jag lovar att uppe på denna lilla snökbeklädda storstadstopp kändes det som minus 25 allra minst. Det var rosor på kinden och kanske även lite solsken i blick när vi påbörjade nedfärd, till fots.
Jag hade pälsat på mig till tänderna. Långkalsongen satt på plats, halsduken likaså. Jackan med huva, mössan tätt runt öronen. De ljuva, nyinköpta sockorna från sportoutleten i Bromma satt som en värmefilt runt foten. Den enda lilla bit av kroppen som kändes aningen sval var fingrarna. Jag måste köpa nya vantar tror jag, åtminstone om det fortsättter så här. Ja, mina vinterkängor sjunger väl också på sista versen om jag ska vara ärlig. De är fantastiska, varma, snygga och sköna...men det är som att vandra omkring med en nypolerad teflonyta på foten. Sulan saknar helt och hållet grepp och det är med livet som insats man går omkring på gatorna.
Jag känner mig fortfarande för ung och rask för att köpa broddar, så jag tror istället jag ska sikta in mig på en helt ny vinterutstyrsel för foten.

Jag ska nu vila en stund på soffan.
Godnatt!

Det bästa med julen är den här mackan. Jag längtar varje år och jag njuter varje år av de här nattmackorna. I år var inget undantag. Skinkan ska ligga på ett mörkgräddat knäckebröd med en rejäl sked sötstark, grovkornig senap på toppen. Till detta kan man med fördel dricka ett glas Apotekarnes julmust.

Det räcker så, då är jag nöjd.
Två stycken sådana befinner sig i min mage nu.

Godnatt.

Julnötter. Kan innehålla spår av nötter, ja det får vi hoppas.

Godnatt!

Jodå såatteh, här står hon nu i all sin prakt. Och vips blev vardagsrummet 100% juligare, väldigt lämpligt nu när vi befinner oss riktigt nära dopparedagen.

Idag har jag mer eller mindre frivilligt glidit runt i city, mellan julstressade människor som gjorde ett sista tappert försök att hitta en genomtänkt julklapp. Glansiga blickar och svettiga armhålor stod i långa köer till kassor som bemannats till bredden av duktiga paketinslagare och biträden. Men de flesta verkade acceptera läget, ingen knorrade eller suckade högt över att behöva stå där i trängseln.
Man kan ju undra vad jag gjorde där, som faktiskt köpt alla mina julklappar. Jag har mor och bror som försvar, de ville in och känna på Stockholms julpuls. Jag är osäker på om de vill göra om det.

Imorgon blir det Janssons frestelse och skinkgriljering.
Godnatt!

Idag bet det bra i kinderna på väg till gymet. Det var länge sedan termometern kröp ner så lågt. Men det är bara trevligt, jag tar långkalsongen på om det håller i sig.

Dagen har gått i städningens tecken. Jag ville ha lite ordning och reda nu när mor och bror kom på besök. Tack och lov klarade sig inrikesflygen utan problem och de dök upp som förväntat vid sjutiden. Ja, jag hämtade ju dem såklart, som den goda syster och dotter jag är. Självklart sover jag också på soffan för att de ska få en så bra vistelse som möjligt på Hotell Isabelle.

Idag har jag låtit granen få komma in, det hade jag ju lovat. Hon hade frost i barret och snö på foten, men in kom hon och jag ska säga att det är en riktig skönhet till gran. Imorgon ska hon få ljus och lull-lull.

Godnatt och sov gott!

Har det här blivit en bakblogg? Ja frågan är verkligen befogad. Jag tror det gått någon form av julbakshysteri genom min kropp. Det kommer att upphöra i takt med att julen avtar, det kan jag nästan lova. Idag blev det Tant Bruns formar, mormors recept, som låg klara på plåten. Ingen ska kunna beskylla mig för att inte ha lagt manken till denna jul.

Det var med lite, lite sorg i hjärtat jag plockade ner min hängmatta idag. Den ska nu ersättas av den översnöade granen som stått och ropat på balkongen länge nog. Imorgon plockas den in och får sig en klänning av kulor och glitter, så lyder lagen. Det blir rött och silver, silver och rött. Jag tror att det kan bli riktigt fint.

Ja och nu kan vi väl officiellt säga att julen intagit Svea Rike. Det förstår man när Ernst Kirchsteiger står i rutan och pillar ihop julstjärnor av björkris och vide. När Ernst gör täta dörrmattor av granris utan kottar. Det blir ännu tydligare när han pyntar fast röda väldoftande Ingrid Marie på en ståltråd, tillverkar små godisbollar av havregryn i fett med hasselnötter till fåglarna. För att i nästa sekund grava en lax i plastpåse, samt pensla en mandelmassalimpa med choklad och dekorera med kanderade violblommor.
När man ser Ernst jula på i TV, kan man slänga sig i väggen. Då kan man ta sina spritsade pepparkakor och dra något gammalt över sig.

Tills dess, godnatt!

Så, nu har jag betat av julbaket och godistillverkningen. Det blev precis som förutsatt tre sorters kakor, tre sorters godis och en hög med spröda kummindoftande knäckebröd. Julköttbullarna har också rullats med mycket kärlek och omtanke innan de frystes in. Det känns faktiskt ganska tillfredsställande att det är klart. Jag ligger ett par steg före och min förhoppning är att julen kan bli aningen mindre hetsig på detta sätt.

Återigen knep jag ett set i badminton. Den här gången kändes det också som att jag vann med betryggande marginal, det gladde mig mycket!
Jag fick gräva fram Bettan när jag skulle bege mig iväg till Enskedehallen. Det låg ett 15 cm tjockt lager snö över hennes lilla röda gestalt. Jag tror hon börjar bli van att stå med snö upp till midjan, men att bli utgrävd var och varannan dag tror jag varken jag eller Bettan har särskilt mycket till övers för.

Lilla granen på balkongen har ropat hallå några gånger idag, men jag har bett henne att hålla ut. Hon har fått ett rejält snötäcke på sig och jag måste ruska av henne ordentligt innan hon kommer in i stugvärmen. Jag funderar på att låta henne få komma in och värma sig på tisdag. Vi får se hur det går med den planen.

Jag återkommer.
Tills dess, godnatt!

Så var det gjort, graninköpet. Det blev en spännande och lite thrilleraktig händelse. Årsta stod i händelsernas centrum och jag gick där och spankulerade bland ädelgranar, kungsgranar och "vanliga" granar. När jag anlände granförsäljningsfållan var det nästan direkt en gran som talade till mig och sa: "Med glitter och kulor blir jag fin, ta mig!". Granförsäljaren hörde vår tysta konversation och plockade fram den gröna lilla skapelsen så att jag kunde se den från alla håll. Jag kände direkt att det var en gran jag kunde se framför mig här i vardagsrummet. Den var definitivt ett alternativ till årets julgran. Jag ville ändå titta lite till för att vara säker på att jag inte hittade en medsyster till granen som var ännu vackrare.
I samma ögonblick som jag konstaterat att det inte fanns någon vackrare medsyster, stod ett ungt par och höll i "min" gran! Jag kände hur jag nästan fick lite ont i magen när jag insåg vad som höll på att hända. Jag såg dem betala och bära iväg "min" gran och själv stod jag kvar med ett sting av besvikelse innanför dunjackan.

Granförsäljaren beklagade sorgen och plockade fram en ny gran ur sin grangömma. En gran som ganska väl skulle stämma överens med den som jag just blivit snuvad på. Den var fin, lite luggsliten efter en tid i sitt nät. Den hade lite frost i barret också, men den hade potential.
För 240 riksdaler blev hon min. Nu står hon på min balkong och tittar längtansfullt in genom fönstret, men jag har bett henne att stå ut några dagar till. Jag tyckte mig se att hon fällde en tår förut när jag satt i soffan med glöggen, men jag är inte säker.

Det kan ju också ha varit för att hon stod och tänkte på sin familj som står kvar i Årsta i väntan på sitt öde. Vad händer egentligen med alla de gransläktingar som faktiskt inte får ett hem? Huggs de ner till ris och läggs på någon yttertrappa, eller klyvs de ned till ved? Jag vet egentligen inte om jag vill veta svaret.

Godnatt granen, vi ses imorn!

Jag tittade just ut genom fönstret. Min bil är inplogad, igen. En gigantisk vall av hårt packad snö ligger tätt intill Bettan. Har jag tur kan jag backa ut ur fållan. Just nu står jag på en gata som har städdag på fredagar mellan kl 8-16. Jag vet inget om plogning och snöröjning, men jag är helt säker på att det hade varit enklare att forsla bort all snö mellan just dessa klockslag då vi varit förutseende nog att parkera annorstädes. Varför finns annars städgator?
Jag känner på mig att jag kommer att behöva köpa en liten snöskyffel på Clas Ohlson. Den kommer inte att behöva ligga oanvänd i min bagagelucka särskilt många dagar den här vintern. Sist jag jag gick förbi trådbacken för dessa skyfflar på Classe var den tom. Jag antar att andra varit mer förutseende än jag.

Tack för idag!
Sov gott!

I vår familj har vi varje julaftonsmorgon, utöver ordinär julfrukost med vörtbröd och kaffe, ätit stora pepparkakor med ens namn skrivet i kristyr. Dessa pepparkakor har genom åren haft högst varierande utseende, men namnet i kristyr har alltid funnits där. Idag spritsades kristyren dit på frihandsritade hjärtan och jag tror att de kommer att smaka gott även i år.

Idag blev jag smärtsamt medveten om hur svag jag är i mina bröstmuskler. Jag började köra en ny övning på gymet och jag tror eventuellt att det var första gången i världshistorien som mina bröstmuskler fick jobba lite. Jag var så otroligt svag, att jag blev förvånad. Visserligen är detta en övning som också triggar axlarna och jag vet sedan länge att min vänstra axel är som en skiva ostekt bacon, det gjorde väl sitt till kan jag tro. Nu ska det bli ändring på det, så här kan jag inte ha det. Inga stordåd på gymet idag alltså, men likväl svettpärlor från topp till tå.

Nu har Kung Bore börjat tala igen. Det verkar som att vi kommer att få en vit jul här i Stockholm i år. Det tycker jag är mysigt. Det leder mig osökt in på ämnet granar, det börjar bli dags att införskaffa en sådan. Jag svängde förbi Årsta torg häromdagen och såg en ansenlig mängd granar i olika storlekar uppställda. Jag tror faktiskt att det är dit jag ska bege mig för årets granköp. Det såg ut att finnas en gran för varje smak, jag känner på mig att jag kommer att bli nöjd. Kanske blir jag en gran rikare redan i morgon.

Det var det om detta.
Godnatt önskar jag er!

Jag blev riktigt glad när jag i morse såg Kristina Lugn med en gigantisk Alfons Åberg i famnen. Det såg faktiskt ut som att Kristina också gladdes en aning.

Ja, så var det äntligen gjort. Skinkan är köpt och ligger nu i all sin enkelhet i kylskåpet och väntar på griljering. 3,5 kilo ren julefröjd. Griljeringen överlämnar jag dock till mor, det känns alldeles för vuxet att ge sig in i. Jag ska dock stå tätt intill och lära mig så att jag kan stoltsera med kunskapen i något väl valt forum. Färsen till köttbullarna står också redo. Jag har hört att man ska ha en skvätt Ramlösa i för att bullarna ska bli precis sådär fluffigt saftiga som man vill ha dem. Är det någon annan som hört att det är så det ska gå till?

En liten hög med ingredienser till julgodis och bak lyckades jag också skrapa ihop. Så till helgen blir det Rocky road, knäck och hallontryffel och på kaksidan gör jag ett försök att skapa sirapskakor, kokostoppar och bondkakor. Jag ska lägga manken till och göra ett sprött litet knäckebröd också har jag bestämt, vi får väl se hur det går. På lördag är det alltså dags för själva tillverkningsfasen.

Idag har jag jobbat lite också. En stilla plåtning i Hägersten, inga konstigheter. Lite ringrostig, men troligtvis inget som märks rent visuellt.
Ja det var väl det.

Sov sött och dröm vackra drömmar!

En sådan här har jag inte pillat i mig sedan i somras. Det var med stor tveksamhet jag satte mig med dagens bricklunch på söder. Det var en kombination av tidsbrist, blodsockerfall och fattig som en kyrkråtta som drev mig till det gyllene M:et. Det fick duga helt enkelt.

Jag knappar in på mr P i badminton. Idag var det andra gången i rad som jag faktiskt nöp ett set. Det känns bra för framtiden. Jag menar två i rad tyder ju på att jag är i ganska god form, eller hur?
Jag vågar inte fundera på hur många set jag skulle vinna om jag uppgraderade mig med ett nytt racket. Ett racket som inte daskats i golvet en endaste gång, ett racket som bär nya blanka strängar. Ja, faktum är att det snart kan vara dags att ta ett kliv högre, jag tror jag är redo.

Imorgon ska jag ta ett steg närmre julförberedelserna och köpa hem lite bakingredienser och för all del också en del av den ljuva maten. Jag har fått en rabattkupong på julskinka, det känns lite vuxet. Ännu mer vuxet att jag faktiskt kommer att använda den. Det är ju en djungel där ute av skinkor. Rimmad, lättrökt eller endast förkokt. Smaken är som baken.

Såg att de börjat sälja julgranar på torget här i krokarna. 300 kr kostar de, är det brukligt att ta så mycket betalt för ett julträd? Det kostar på att fira äkta jul med doft av gran. Men i år är det all in, eller inget, så lyder lagen.

Till sist, godnatt!

Man märker det. Det är fler poliser synliga på gatan, det kan inte vara en slump. De finns i praktiskt taget vartenda gathörn känns det som, var fanns de förut? Innan någon sprängde hål på sig själv och vår lilla samhällsbubbla av fejkad trygghet.

Ibland önskar jag att jag var lika lyckligt oventandes om livet på jorden som du, lilla fina Siri-Lo. Då skulle jag bara gny lite när jag hade bajs i blöjan eller var hungrig. I övrigt skulle jag le och skicka bomull i magen på dem som kom i närheten. Fast det kanske inte fungerar lika bra om man är 36 som det gör när man är halvåret gammal?

Jag ska faktiskt dra mig tillbaka och försöka sova lite nu. Jag sov så otroligt dåligt natten till idag. När jag vaknade kändes det som att jag inte fått vila en sekund. Jag har härjat som om det vore fullmåne, pratat mycket och spankulerat planlöst i sömnen. Natten lämnade mig ingen ro och min skönhetssömn fick sig en ordentlig törn.
Det är hög tid att göra ytterligare ett nattligt försök att råda bot på min oroliga själ. Om inte sova, så iallafall vila lite. Vi får se hur det går.

Godnatt på er! Sov sött!

Helgerna innebär allt som oftast loppisbesök nuförtiden, så även denna helg. Söndagens utflykt bar iväg till Huvudsta loppmarknad. Det hade sagts mig att detta är en av nordens största loppisar med hela 2000 kvm till förmån för den loppintresserade. Det säger ju sig självt att det kittlade i magen bara av tanken.

Varje gång jag närmar mig en loppisentré känner jag spänningen stiga, det bubblar av förväntan och tanken på att jag väl innanför dörrarna skulle kunna göra mitt livs kap, gör mig nästan nervös. Idag gjorde jag riktigt fina kap, kanske inte mitt livs bästa, men väldigt bra. En liten såssnipa i metall med kopparbotten och trähandtag som lämpar sig ytterst väl nu när chokladen ska smältas inför julgodistillverkningen. Små veckade kakformar till mandelmusslorna kom jag också över. För att inte tala om den geniala tången att plocka ut varma plåtar från ugnen med. Ja, en sådan kan man behöva när man som jag är rädd för att bränna sig. Ni hör ju själva hur rik jag blivit på bra saker en dag som denna.

Jag tror snart det börjar bli dags för julbaket. Ja, lussekatterna är ju redan klara, men småkakorna. Jag har lovat mig själv att lyckas få ihop tre stycken, det borde väl räcka? Mandelmusslorna, kan enkelt bytas ut mot något som mormor alltid kallade för Tant Bruns formar, men jag vet inte om de verkligen heter så eller om det bara var mormor som kallade dem det. Jag minns däremot väldigt väl hur goda det var. Hur som helst var de tillverkade i samma sorts formar som mandelmusslan, vi får se vilken sort som slutligen får vila degkroppen i den blanka lilla formen.

Nu ska jag drömma om kakor.
Godnatt!

Kl 9.30 stod jag redo med mössan i hand. Det skulle bli en utflykt till Flens kommun, en väldigt manlig kommun om man nu får sjunka så lågt, det tror jag att man får.

I Flen fanns en sommarstuga som idag skulle inspekteras och godkännas för kommande sommars midsommarfest. Och jag tror alldeles säkert att det kan bli en riktigt treflig sommardag Snickartorpet. Jag tar för givet att det redan är bestämt! Jag funderar redan över vilken sommarklänning jag ska välja och vilken sill som ska ligga bredvid potatisen. För att inte tala om den hemlagade, nyrökta och enrisdoftande korven som lägger sig som en glad tjock mun över hela tallriken.
Det har talats om att nubben hör till men jag vet inte, jag kan vara utan. Bara jag får ha blomsterkrans i håret och solsken i blick. De där blommorna under kudden struntar jag i i år också.

Jag tycker om vintern, jag tycker om när termometern visar minus och snön ligger djup, men ibland måste man få drömma sig bort lite. Det var just detta som nyss hände.

Godnatt!

Någon har uppenbarligen ledsnat på att inte få parkera på sin surt förvärvade parkeringsplats. Förmodligen tickar den en hel massa pengar också varje månad. Tror fan man vill ha den för sig själv.

Det är mycket som inte blir som man tänkt sig. Och då tänker jag inte på vardagspetitesser som att få sin betalda p-plats tagen. Det finns saker i livet så tränger bra mycket djupare än så. Som pillar sig fast mellan kotorna i ryggen och sjunker ända in i själen. Det gör ont.
Men att bli bitter tror jag inte hjälper någon på traven, varken en själv eller den som hamnar i vägen för ens bitterhet.
Kanske kan det ibland vara bättre att resa sig och borsta av dammet, bita ihop eller ta ett rejält bett i det sura äpplet. Försöka se framåt och inte fylla sitt liv med den negativa energi som bitterheten formligen sprutar ut. Vissa kan konsten att resa sig, andra inte.
De sistnämnda ägnar inte sällan sin tid åt att sätta käppar i diverse hjul och slicka bitterhetens beska saliv över tillvaron. På det hela taget sorgligt.

Nu ska jag vila lite.
Godnatt!

Så här glad kan man se ut på väg till tisdagens badmintonmatch. Antagligen var jag ungefär lika glad efteråt, om än något tröttare.

Ok. Jag har spenderat fyra timmar, inklusive fika och matpaus, på Nacka Forum idag. Allt detta för att om möjligt hitta någon form av inspiration till julklappar. Eller ännu bättre, en faktisk julklapp att ta med hem. Jag engagerade mig verkligen och intalade mig redan från början att jag skulle åka därifrån med fler saker till andra än till mig själv. Ett helt rimligt mål tycker jag.
Så, hur gick det då? Ja om man ska slå ut antalet inhandlade julklappar på antalet timmar så var det kanske inget vidare. Detta innebär summa summarum; tre julgåvor samt två saker till mig själv. Solen har uppenbarligen också fläckar. Hur som helst, nu återstår paketinköp till tre personer. Det måste gå!
Jag måste så snart som möjligt ta tag i det igen så jag inte tappar inspiration och fart! Vad ger man till en bror som egetligen inte har något speciellt intresse, varken tycker om att laga mat eller läsa böcker. Som inte går på bio eller konsert. Vad ger man en bror som just fyllt trettio? Jag är tacksam för tips givetvis. Jag menar, måste jag blir Tomten för att fatta vad jag ska skänka min bror?

Godnatt och sov gott!

Idag firar jag med äppel-och blåbärsbrus. Riktigt angenäm dricka till vardagsfira. Vad finns det att fira en vanlig grå måndag, ja det kan man undra. Ibland blir sinnet lite lättare när saker som rör ens familj tar en oväntad vändning, i positiv riktning. Idag är en sådan dag, det gläder mig. Då firar jag.

Jag har fått dille på stearinljus. Förut nöjde jag mig nästan alltid med värmeljus, men i år är det annorlunda. Nu vill jag ha dem i trevliga färger och minst fem centimeter i diameter. De finns att köpa överallt men i högst varierande kvalitet. Än så länge har jag inte lyckats köpa på mig några riktigt dåliga ljus. Ni vet den sorten som börjar rinna efter en kort stund eller kväver sin egen veke. Sådana ljus gör mig ledsen. Jag tror jag ska köpa på mig lite fler av den bra sorten så att jag har så att jag klarar mig nu när vi står inför denna orimliga skräckvinter.

Imorgon tror jag att jag ska ta en tur till Nacka Forum för att se om jag får någon inspiration till paketen under granen. Än så länge ligger inspirationen i djupsömn, men det sista som överger mig är hoppet. Jag kanske kommer hem med sinnet fullt av julefrid och samtliga julinköp avklarade.

Jag lär återkomma i ämnet, men tills dess:
Ha en god natt!

Idag har juldofterna avlöst varandra i näsan. Lussekatter och pepparkakor har tillverkats i parti och minut i en ugn i Bagis. Jag har deltagit i många julbak i vuxen ålder men aldrig tävlat i detsamma. Det var en ny och ytterst spännande upplevelse. Efter avslutad bakceremoni genomfördes ett blindtest där det inte utkristalliserades någon segrare alls, smakmässigt. Min bakmotståndare tyckte att min bulle smakade godast och vice versa.

Pepparkakorna då? Där tävlades det ingalunda. Det tillverkades ett improviserat, mycket vackert hus med allt som hör till. Själv körde jag på den traditionella linjen och höll fast vid hjärtan, grisar och bockar. Hjärtan är min favorit. Det är en lagom stor bit att mumsa på. Och nu ska vi för en stund klänga oss fast vid vad som är lagom stort och hur individuellt detta kan vara. Vid dagens bak blev jag verkligen varse att lagom stort kan betyda helt olika saker beroende på vem man frågar.
Samtidigt som jag själv pillade ihop klassiska lussekatter i stilfulla lagom stora S så passade min bakmotståndare på att tillverka hela saffransbröd som jäste upp till två knytnävars storlek. Till en början var jag mycket skeptisk när jag såg de guldgula korvarna på plåten, men när de fått sig en omgång med ägget och haft sin tid i ugnen ändrade jag helt åsikt. De var vackra, som gyllene kuddar låg de där och glänste.

Vad lär man sig av detta? Kanske något så enkelt som att det traditionella kan se olika ut. Att det oväntade kan vara det vackra. Och framförallt, att familjen B/E i Bagis ligger mig mycket varmt om hjärtat!

Tills morgondagen knockar er med sin soluppgång, godnatt!
Sov gott!

Idag har det varit en riktigt traditionell julförberedelsedag. Skansens julmarknad, mer traditionellt juligt än så kan det väl knappast bli. Jag passade på att fixa en riktigt härlig julkorv av älg och ett par godsaker att lägga under granen ordnades också. Till på köpet fick jag bevittna kröningen av Sveriges Lucia. Det doftade brända mandlar och glögg och sprakade från de öppna eldhärdar där människor med för lite kläder stod och värmde sina lemmar. Det var en perfekt dag för julmarknad, om än lite kyligt. Tur att långkalsongen satt som ett extra skinn under jeansen.

Idag var det riktigt segt på badmintonbanan. Jag vaknade lite för sent och hann inte räta ut min värkande rygg och vakna i den takt jag behöver för att kunna spela. Tack och lov kände mr P likaledes och vi pratade ut om det över en kaffe efter matchen.

Kvällningen bjöd på årets glögg från Blossa, med smak av saffran. Den var riktigt god men jag tycker nog att de gärna kunde brassat på ännu lite mer med saffranstonen om jag får säga mitt. Den var god, smakade saffran men mycket vill ha mer som ni vet. Jag rekommenderar den i allafall.

Det är ljust på himlen ikväll. Fullmånen är inte alls beredd att komma fram, snararare nymånens skärva. Jag undrar om det är Hammarbybacken som satt sin prägel på kvällens himmel. De har kört stenhårt med kanonerna på sista tiden och på måndag slår de upp portarna för säsongen. På väg till julmarknaden såg jag flera komma knatandes med slalomskidor här i kvarteret och jag fick för mig att de öppnat redan idag. Så var var tydligen inte fallet trots allt.

Imorgon bär det av till Bagis och julbak. Det ser jag fram emot!
Tills dess, sov gott!

Idag har jag åter glidit omkring på nysnön med mina vinterskor som saknar räfflor på sulan. Visst har jag haft dem ett tag så att sulan kanske blivit en aning sliten, men jag kan inte påstå att det fanns särskilt mycket räfflor ens när de var nya. Men vad bryr jag mig om det när jag är varm om foten som en sommardag. Dessa skor kommer att sitta fast på mina fötter varje vinter tills de ramlar isär. Som sig bör med en favoritsko.

Igår tyckte jag att det kändes lite mjäkigt på gymet. Jag vill bli trött och känna svetten pärla sig, men allt det där infann sig inte riktigt igår. Därför lade jag på lite extra tyngd på samtliga maskiner idag och då fick jag vad jag tålde. Nu kom svettpärlorna som ett brev på posten, detta till trots passade jag på att slå nytt rekord i rodden. Faktum är att jag slagit mitt eget rekord på den fronten de senaste dagarna jag suttit där och dragit i snöret.
Ikväll upptäckte jag dessutom att jag arbetat fram en liten tricepsmuskel som jag inte sett röken tidigare i livet. Det känns tryggt att veta att den finns där.

En trevlig lunch i Hornstull hann jag också med. Grillad halloumi med bulgur och annat smått och gott i ljuv harmoni.
Det ska ju byggas gallerior i varje gathörn och så även i Hornstull. Det kommer säkerligen att bli ett lyft men det var med stor sorg i hjärtat jag idag insåg att affären med stans skönaste skyltdockor gått i graven för att lämna plats åt nybygget. Det var skylten där man kunde se skyltdockor som haft ett tungt drogmissbruk under många år. Halvslutna ögon i kombination med toviga peruker på svaj. Det var lite som en hallucination att stå där och titta på dem. Deras händer som satt fastskruvade på fel arm. De ihoptejpade ansiktena och förvridna anleten. Men kläderna var fina, tur var väl det. Nu är affären ett minne blott.

Kvällen är ung.
Adjö!

Sådär ja, nu är stjärnan på plats om än några dagar för sent. Den sitter riktigt ståtligt där i fönstret och jag tror att det finns en risk för att den kommer att sitta där ända fram till påska.

Idag blev jag påmind om det som är min största skräck så här års, vinterkräksjukan. Det var definitivt någon som hade misslyckats med att hinna innanför dörren på väg hem från jobbet med vinterkräksjukan i magen. Tack och lov hade vederbörande städat upp efter sig, men vi vet ju alla hur det kan lukta efter ett sådant misslyckande. Fy fan. Jag vill inte prata mer om det, men jag blev illa berörd av att passera upp genom trapphuset. Illa berörd och rädd.

Visst var det kallt idag men någon skräckkyla kände jag inte av direkt. Det kan delvis bero på att jag faktiskt valde rätt jacka.
Jag passade på att pipa iväg till söder en sväng och insåg att det faktiskt inte är speciellt långt kvar tills det är dags att ha sina julklappar klara. Ett par stycken, de till mor och far, är redan ordnade, men resten ligger som ett litet skavsår i bakhuvudet. Är det bara jag som skriver lite tips för att underlätta för familjen att hitta rätt i julklappsdjungeln? I år har det blivit rätt många punkter på önskelistan, men det är väl bara bra? Jag skulle bli glad om jag fick ett enda tips till årets julklapp. Det är svårt att handla juklappar tycker jag. Vissa är svårare att handla till än andra, men på det hela taget är det klurigt. Fast jag ska engagera mig i år också, det ska jag verkligen. Det kommer att ligga väl uttänkta klappar där under granen och glimma, förmodligen med ett bedrövligt rim till.

På återhörande.
Godnatt!

Vi skriver första december i almanackan och det går sannerligen inte att ta miste på att det blivit vinter. Idag har frusit hela vägen in till märgen. Det är helt och hållet mitt eget fel för jag valde fel jacka när jag promenerade ut genom dörren i förmiddags. Imorgon ska jag välja rätt.

Dagens löpsedel: "Skräck-kylan. Så skyddar du dig."
Mina tankar far genast iväg till Edvard Munchs expressionistiska målning Skriet. Är det så vi alla kommer att reagera när skräckkylan når oss? Kommer vi att stå skrikande med händerna för huvudet i ren och skär skräck? Skrika oss hesa av rädsla så fort vi sticker näsan utanför dörren?
Eller vad är skräckkylan för någonting? Hur vet vi att den nått oss? Låter det ett kusligt litet ljud utanför fönstret när vi ska somna, är det då skräckkylan som anlänt?
Frågan är också given: Hur skyddar man sig mot denna extrema skräckkyla? Kväver man den med en dunjacka och ett par snowjogging? Ja, det känns angeläget att veta. Jag tycker inte om att bli skräckslagen.

Idag utbringar vi ett rungande Hurra-Hurra för Siri-Lo som hunnit bli 6 månader gammal. Det är inte kattskit. Jag har fått en bit tårta och Siri-Lo fick en räv. Precis som det ska vara på halvårsdagen.

Jag har varit dålig på att få upp adventsstjärnan i år. Det måste jag åtgärda imorgon, sanna mina ord. Förra gången jag hade den uppe blev det så mysigt att jag inte ville ta ner den när det blev hög tid att avtacka allt vad julen hette. Jag ska försöka hitta balansen i år och plocka ner den när det anses på tiden, eller helst strax innan för att kompensera.

Med detta vill jag passa på att tacka för i afton.
Baj baj!