Gräset är klippt och sista fönstret har nu fått färg. Det innebär att jag kanske kan slippa fönstermålning åtminstone de närmsta åren. Vi får se hur djupa spår höststormarna och vinterkylan sätter framöver.

Skurugata, Hultbygdens stolthet jämte Albert Engström. För er som inte vet kan jag berätta att det är en ungefär 800 meter långa gata i berget. Den är troligen bildad av en isälv vid inlandsisens avsmältning och är 35 meter djup på djupaste stället. Varje gång jag är där blir jag fascinerad över hur vackert det kan bli när naturen får härja fritt och historien finnas kvar utan vår påverkan. 

Regnkläderna satt på när vi tog oss ner i själva gatan. Det gäller att ha god balans och en smula kondition där bland stenar och klippblock. Efter turen ner i den gigantiska klippskrevan tog vi oss upp på Skuruhatt, där man har milsvid utsikt över Smålands djupa skogar. Där sitter även en minnessten över Albert Engström som hyllar det småländska folket. 

Albert ska ha lekt i Skurugata som barn, och har kallat gatan för sin barndoms eldorado. För honom var Skurugata och Skuruhatt med omnejd begreppet Småland, och miljöerna återkommer om och om igen i hans berättelser.  

Nu önskar jag godnatt!

Efter en hel radda av underbara högsommardagar kom idag en mellandag. Det drog in mörka moln och det droppade en aning från dem vid några tillfällen. Alltså hade vi åter regnkläderna i beredskap, om utifallatt.

Eksjö är en underbar liten stad. På lördagarna sjuder den av liv vid torget för då går vaktparaden ledd av tio hästar genom stadskärnan. Denna lördag var inget undantag. Med bläckblås och slagverk underhåller de Eksjöbor och tillresta. Även vi fick en liten glimt av dem innan regnet fick dem att inta kyrkan. 

Då avvek vi för att besöka den mest fantastiska lilla antik och loppisbutik jag någonsin upplevt, Antikmagasinet. Där fanns allt man kan tänka sig från svunnen tid. Ja, även sådan man kanske inte skulle kunna tänka sig. Som en uppstoppad struts t ex. Det det en sådan butik som man kunde gå igenom flera gånger och varje gång hitta något nytt som man missat vid förra varvet. Jag köpte inget men det var definitivt inte sista gången jag satte min fot där.

I ett litet välbevarat torp en bit från vår sommarstuga bodde min mormors morfar. Han var smed och på bilden som mamma visat ser han snäll och god ut. Han bodde där med sina barn och sin hustru under slutet av 1800-talet. Vägen dit ringlade sig långt ut i skogen, krokig och smal. Där vid det gula missionshuset låg det. En alldeles förtjusande liten stuga som min mormors morfar faktiskt levt och verkat i och omkring. Det kändes verkligen fint att få se det! Historiens vingslag fläktade ljumma vindar i mitt hår. Kanske är det inte så konstigt ändå att jag på senare år allt starkare känt att rötterna myllar ner sig djupare och djupare i Småland. En upplevelse som jag verkligen bär med mig framöver!

Småland är även Astrid Lindgrenland. Efter energikicken vid torpet åkte vi vidare mot Vimmerby. Mellan Mariannelund och Vimmerby ligger Emils Katthult intakt mitt ute i den småländska myllan. Det var verkligen som att kliva rakt in i Astrids böcker om Emil när jag såg huset. Huset såg ut exakt som jag mindes det från filmerna. Alfreds hus låg kvar, hönshuset och snickerboa. Riktigt mysigt!

Eftersom vi var i Astridtagen passade vi även på att besöka Astrids pappas hem. Det hus som var mellangården i filmerna om Bullerbybarnen. Det såg sig likt ut. I Näs precis i utkanten av Vimmerby låg Astrids eget barndomshem. I en prunkande trädgård låg huset där Astrid sprungit och lekt som liten. Stockrosorna stormtrivdes vid den inglasade farstukvisten. 

En bit därifrån stod Uggleträdet som Astrid sedermera använde i sina böcker om Pippi. Men då var trädet istället fullt av Sockerdricka.

Det har varit en riktigt härlig dag i Småland.

Godnatt!

Riktigt stilig blir den, dörren. Grönt är uppenbarligen det nya bruna. Djurgårdsgrönt har nu tagit sig hela vägen ut på landsbygden i Småland. Idag har jag gjort en andra strykning och imorgon tar jag mig an inramningen, fodret och då blir det vitt på penseln.

Idag har det varit precis en sådan där fin sommardag som man går och längtar efter. Varmt och skönt, trots att några moln ibland svept förbi solen. Frukost, lunch och middag ute i det fria. Det är så det ska vara en sommardag. Det fyller på energidepån en aning inför hösten och det som komma ska. 

Fiska har jag också hunnit med en stund idag. Mete från bryggan resulterade i rökta abborrar lite senare på kvällen. Röken som morfar fick i present för många, många år sedan. Den använder jag istället flitigt varje gång jag kommer hit. Jag tror egentligen inte att morfar tyckte om fisk särskilt mycket, det stora nöjet låg istället i att fiska upp den. För min del är nöjet lika stort att äta som att fiska.

Nu ska jag vila lite.

Godnatt!

Gamla Bettan är tillbaka. Jag vet inte om hon kommit för att stanna men tillbaka är hon i alla fall. Lite smutsigare än jag mindes henne, men vid god vigör. Vi får se hur länge det håller.

Idag kom sommaren! Jag vaknade till sol från en klarblå himmel och frukosten åts ute som sig bör en sommarmorgon på landet. Grannkatten kom och höll oss sällskap ivrigt spinnande. Om det var den vackra sommarmorgonen eller ren kelsjukhet vet jag inte. Förmodligen en kombination. 

Ytterdörren ska få ny lyster. Den har så länge jag minns varit brun och det är väl fint, men nu blåser nya vindar. En grön nyans med det talande namnet Djurgårdsgrön ska sätta punkt för det bruna. Jag skulle nog beskriva den lite som allmogegrön om jag fick bestämma men Djurgårdsgrön är alltså det korrekta namnet. Jag smygstartade lite med värmepistolen idag och jag tror att den kommer se riktigt stilig ut när dagen är till ända imorgon. Grönt mot rött, en klassiker.

Fiskbeståndet är inte allt för rikt i sjön känns det som. Visserligen är maskarna smala som piprensare här i jorden så det är inte mycket att agna med, men någon liten fisk borde man ju få. Jo, vi fick en abborre på mete idag, men den var så liten att vi int hade hjärta att ha ihjäl den. Kanske blir det ett nytt försök imorgon.

Godnatt!

Äntligen började solen skina på allvar på min semester. Under lördagens fika på Café Ellen i Ransvik fick solskenet verkligen fäste och morotskakans glasyr glänste ikapp med solglittret. Om flickorna Lundgren kryddade notan så kan jag nog påstå att caféet i anrika Ransvik bjöd på ytterligare en kryddning. Men frågan är om det inte var värt det den här gången också. Utsikten från det vita träbordet vid havet är ganska svårslaget.

Turen mot Småland påbörjades och gick som en dans tills gamla Bettan kom på hur gammal hon faktiskt är. I höjd med Sävsjö tog det stopp och efter en titt i motorutrymmet kunde jag som hobbymekniker dra slutsatsen att generatorremmen åter gått av. Så på närmsta parkeringsficka stod vi och väntade på räddaren i nöden, min mor. Hon var en ovärderlig hjälp när hon bogserade gamla Bettan de fyra mil som återstod till Eksjö. Jag är väldigt tacksam! Fram kom vi alltså tillslut, även om det var på ett lite oväntat sätt. Räddaren i nöden ska som sig bör bjudas på middag någon kväll under veckan.

Sommarstugan var sig lik och tystnaden var påtaglig när stressen över gamla Bettan lagt sig. Under söndagen hann vi med att kontrollera blåbärsbeståndet i skogen. Vi kunde konstatera att det är löjligt mycket blåbär i år. Vart man än vänder blicken så är det blått. Detta kommer icke att förgås, någon liten liter måste jag ju bara ta med hem till huvudstaden. Vi besökte kära mormor också. Kaffe och kaka och små trevliga samtal hann vi med. Lilla mormor.

Med håret som en flagga i vinden har dagen idag förflutit i härlig lunk. Några små insatser i hallonlandet och bland lavendelplantorna har jag också hunnit med. Det blev väldigt snyggt. Meteorologerna har lovat finväder framöver och jag håller tummen för att det också blir så. Det skulle vara så mysigt om vi slapp använda regnjackan några dagar. Jag tyckte mig känna värme i luften redan under långpromenaden ikväll, så jag ser fram emot morgondagens solsken!

Godnatt!

Eftersom meteorologen hade lovat regn planerade vi in en dag i Höganäs. Där skulle diverse loppis och retrobutiker avverkas tillsammans med olika outlets och keramikverkstäder. På den gamla klassiska Höganäs Saltglaserat hittade jag riktigt fina muggar att dricka morgonkaffet i. Raka, ruffa och svarta, riktigt fina var de! Regnet stod inte som spön i backen under hela stadsturen, men lagom tills glassen skulle avnjutas öppnade sig himlen en aning. Den glassen åts under ett utskjutande tak i gathörnet Storgatan Götagatan. Stadsturen avslutades hos min bror med värmande kaffe och härliga vaniljhjärtan. På kvällskvisten när solen torkat tårarna avverkade vi Kullaberg och en vacker solnedgång.

Dagens begivenhet får ändå sägas vara den härliga cykelturen till Skäret och den välkända Kaffestugan Flickorna Lundgren. I den mysiga lilla trädgården vid skånelängan satt även Gustav VI Adolf och njöt om somrarna på sin tid. Han åt sin vana trogen flickornas goda vaniljhjärtan, så gjorde även vi denna fredag. Kanhända var det den kungliga fägringen som kryddade notan också? Men en dag som denna när solen faktiskt värmde där bland stockrosor och kastanjeträd, spelade det mindre roll. 

På vägen tillbaka rullade vi förbi fiskeläget Arild och det var som vanligt en nästan himmelsk upplevelse. Puttinutt overload. I hamnen stötte jag på en gammal skolkamrat från tiden då det begav sig. Ja det var säkert 20 år sedan vi sist sågs. Märkligt ändå, vad tiden går.

Ingen dag utan regn denna sommar visade det sig. Hemfärden lät oss veta att vi levde genom att piska vatten i ansiktet medan cykeln rullade utmed åkrar och öppna slätter. Jag frös in i märgen och det var närmast en nödvändighet att duscha varmt innan någon annan aktivitet kunde ta form.

Kvällen avslutades med en trevlig grillstund i sällskap av brorsan och fröken V. En bra dag!

Godnatt!

Efter en måndag i bilen bytte vi fordon och fick en heldag på cykeln istället. Med regnjackan i väskan var jag modig nog att sätta på mig shortsen. Jag fryser aldrig lika mycket om benen av någon anledning. Solen sken och vindarna piskade friska genom håret när vi gav oss iväg. Under däcken knastrade gruset och i havet glittrade solen en smula. 

Efter att ha tittat i den utmärkta gratistidningen Kullaliv beslutade vi oss för att beta av några av de härliga små sommarcaféerna, runt om i Kullabygden, under den här semestern. Först på tur stod den mysiga lilla Kaffestugan på Krapperups slott. Det stod att läsa om de fantastiska fruktpajerna som gick att avnjuta i den lilla trädgården under äkta kastanj och doftande rosor. Vi fick en fin liten tur i parken och rosorna var verkligen makalösa. Men lagom till vår fikastund var det som att himlen öppnade sig över oss. Ni som följt mig vet att jag inhandlat regnkläder och det bekom mig inte det minsta att dropparna var stora som femkronor. Men fikastunden tillbringades trots allt under tak och bullen smakade lika gott som sött. 

Onsdagens begivenhet får sägas vara Lars Vilks Nimis. Vid Kullabergs naturreservat där havet möter klipporna har han byggt ett konstverk av drivved. Det, liksom konstnären själv, har varit föremål för mycket rabalder genom åren. Det är lite av ett äventyr att ta sig dit ner. Genom vacker bokskog, över gamla nötta trädrötter, i branta sluttningar går stigen till denna begivenhet. På vägen ner mötte vi många i motsatt riktning som såg svettiga och matta ut, några talade om att ta en paus. 

Väl nere var det värt hela besväret. Havet och horisonten öppnade sig som en stor blå famn emot oss. Vilks plockepinn stod som ett virrvarr på klipporna och jag tyckte faktiskt att det var ganska vackert. Det är en riktig turistattraktion, det är inget snack om den saken. Ett hundratal människor hoppade mellan klipporna och några tog sitt eftermiddagskaffe vid vattnet. Jag skulle tro att de senaste årens skriverier om konstnären själv har bidragit till denna uppslutning.

Mitt i smeten stod han, Lars Vilks, i sällskap av två SÄPO-vakter. Det var en syn det vill jag lova.

Nu ska jag sova. Imorgon nya äventyr!

Godnatt!

Efter en dag bakom ratten blir man lite mör. Färden mot Skåne påbörjades i förmiddags och avlöpte utan större problem. Trafiken var gles och vädret en blandad kompott. Tidvis kraftigt regn varvades med sol och snålblåst. Vid första stoppet i Gränna sken solen och det var riktigt somrigt. Grännas huvudgata visade sig vara en riktigt pittoresk pärla som erbjöd polkagrisar i olika storlekar och smaker. Jag tror inte att jag tar i om jag säger att det fanns fem olika polkagriskokerier på denna gata som förmodligen inte var mer än 1 km lång. Tätt mellan sötsakerna med andra ord. Naturligtvis kunde man inte åka från Gränna utan en gris i fickan. Den här gången lät jag bli klassikern och köpte en krusbärsstång istället. 

Kullahalvön är sig likt. Det var ett tag sedan jag var här nere vid den här årstiden men jag måste säga att jag blir betagen varje gång. Visserligen låg molnen täta och några förskrämda regndroppar föll över den skånska myllan men Skåne är lika platt som det är vackert, den saken är säker.

Nu ska det bli skönt att sova.

Godnatt!

Idag gick jag på jakt efter nya däck till mitt vackra cykelfynd. Ja inte bara på däcket utan också själva innerslangen. Det visade sig vara en djungel tätare och frodigare än Amazonas själv.

Tydligen hade man för ett tag sedan (helt i onödan enligt mig) bytt ut storlekssystemet för däck på cyklar. De mäts numera i Etrto  och i vissa fall i tum. Men på den gamla hederliga cykeln jag köpt står storleken på däcken enligt den gamla franska storleksstandarden. Inte konstigt att det blir komplicerat. 

Min första tanke var naturligtvis att reda ut i denna täta djungel helt på egen hand, vin vana trogen. Jag tänkte också försöka komma ganska billigt undan och jag styrde därför stegen mot Biltema. På en vägg hängde hundratals däck huller om buller. Mountainbikedäck samsades med vanliga standarddäck. På små plastskyltar under varje däck stod Etrto och tummåtten prydligt skrivna, men något gammal fransk mått såg jag inte röken av. Jag hittade så småningom ett laminerat papper med en omräkningstabell som kanske kunde få mig att bringa klarhet. Efter att förgäves jämfört mina nedskrivna siffror med tabellen gav jag nästan upp. Jag bad följdaktligen om hjälp. 

Han tittade på mina nedskriva siffror och så gick vi tillbaka till däck och slangar. Han kryssade mellan cykeltillbehören och tog snart ut en slang från en av hyllorna.

" Den här ska passa till 80%." sa han.

Jag skrattade till och sa att jag nog gärna ville att den skulle passa till 100%.

"Ja men kanske 2% diff." ändrade han sig till.

Jag tackade och tog emot slangen. När han gick därifrån, lade jag tillbaka den 80-procentiga slangen med 2 % diff i hyllan och åkte därifrån.

På hemvägen fick jag kryssa mellan blixtarna på himlen och passade därför på att svänga förbi nyöppnade XXL i Kungens Kurva. Där hittade jag ett regnställ. Ett snyggt, ja snyggt och snyggt förresten, hur snyggt kan ett regnställ bli? Men det satt bra och var fint i färgen. Billigt var det också. Jag har nämligen bestämt mig för att på min semester ska jag vara utomhus, varesig det regnar eller inte.

Därmed tackar jag för i afton!

Godnatt!

En heldag tillsammans med Bagarmossens två godingar har jag haft idag. Solen visade sig riktigt frekvent, men jag kan inte påstå att den där riktiga sommarvärmen infann sig. Väl nere vid Söderbysjön insög vi att det gällde att vara riktigt tapper för att våga sig i vattnet. Vinden friskade i och de små barnen sprang som sig bör och plaskade tills läpparna blev blåa. Lilla Sirsan nöjde sig med att trippa längs strandkanten. Då och då var hon modig nog att doppa rumpan. Själv stod jag ivrigt påhejande på land. Det var fullt tillräckligt idag när vinden ilade runt öronen. Den svala vinden till trots handlade vi glass och njöt en extra stund av solskenet. Tack för en fin dag!

Egentligen ska man väl inte titta så mycket på tv under sommarhalvåret. Kanske borde man ta vara på det ljumma sommarkvällarna och ägna sig åt utomhusaktiviteter. Det är dock lättare sagt än gjort denna sommar då regnet allt som strilat i kapp med att solen gått ner. 

Då är SVTs arkiv en skatt att botanisera i. För ett par dagar sedan såg jag en dokumentär som heter "Mannen från Jupiter". Den grep tag i mig något oerhört. Vill ni se något som inte är som all annan skvaltv så tycker jag att ni ska klicka på länken här och titta: http://www.svtplay.se/video/174805/mannen-fran-jupiter

Nu ska jag krypa i säng!

Godnatt!

Singoalla Cheescake jordgubb är avsmakad. Resultat: Mycket väl godkänd. Jag ska inte nämna hur många av kakorna jag tryckte i mig, men det kan ses som ett bevis för att jag tyckte att de var goda! 

Idag begav jag mig ner till Sickla köpkvarter för att inhandla en brandsläckare. Vi har pratat ett tag om att vi borde ha en i sommarstugan och nu gjorde jag slag i saken. Det visade sig vara en djungel att treva i. Till min hjälp gick jag in på brandskyddsmyndighetens hemsida för se vilken sort som rekommenderades där. Plötsligt kände jag mig ganska kunnig på området och jag åkte hem med en sex kilos ABC pulversläckare. Jag hoppas att vi slipper att använda den givetvis.

I regnets tecken gick jag också på jakt efter kläder som kan stå emot vätan, men jag hittade inga. Dessutom verkade det vara så att de flesta butiker höjt priset på regnkläder efter inledningen på den här sommaren. Visst fanns det massor av regnställ i olika grälla färger, men jag kände inte för att se ut som Benjamin syrsa eller någon av hans färgglada insektskamrater i år. 

Nu ska jag vila mig lite.

Godnatt!

Det lyser brandgult på balkongen. Det är härligt att se ringblommorna växa så det knakar. Kanske har morfar varit och gett dem lite extra näring denna solfattiga sommar. Knopp efter knopp brister istället ut i sitt eget lilla solsken och gör min dag lite ljusare, lite vackrare.

Det är sannerligen ingen trängsel på vägarna i stockholmstrakten dessa dagar. Det framgår med all önskad tydlighet att huvudstadsinvånarna har gått på välbehövlig semester. Det ekade nästan lite ödsligt i södra länken i förmiddags. Den här tiden på året kan man antingen älska eller hata. Älskar man det är det förmodligen för att man slipper trängas i en annars ganska folktät innerstad. Hatar man det, kanske det just är för att man trivs i folkvimlet. Jag vet inte riktigt var jag står någonstans. Visst är det behagligt att slippa trängas, men det ligger också något spöklikt över en stor stad som i det närmaste töms på folk under sommaren. Jag undrar var alla tar vägen. Finns det verkligen lantställen till alla? 

Godnatt!

Jag har ätit alldeles för lite jordgubbar i år. Så tänker jag varje sommar. Men i år känner jag verkligen att det stämmer. Dem jag ätit har jag blivit bjuden på, det måste bli ändring på det. Resten av sommaren ska gå i jordgubben och de andra sommarbärens tecken. Jag menar, jag har ju till och med en liten smultronplanta på balkongen som börjar visa framfötterna. Men än kan det dröja ett litet tag innan de blir ätbara.

Det har varit en varm helg. Trots att solen inte alltid visar sig framför molnen så har värmen funnits där. Det verkar vara så att man måste nöja sig med det i år. Någon solbränna är det inte tal om. Värme i all ära men jag har lite svårt att sova när det är varmt. Jag tror det börjar bli dags att plocka fram fläkten som jag inhandlade förra året Den fläktade sin konstgjorda sommarbris över mig förra sommaren och jag tyckte det kändes som att jag sov bättre. 

I frånvaro av solen kan man ändå ägna sig åt balkonghäng. Jag och fröken V passade på att äta en klassisk liten sillunch på en balkong i Knivsta. Tre sorters sill och färskpotatis, gräddfil med hemmaodlad gräslök och jordgubbar till efterrätt. Sommar i kubik trots att solen vägrade. Man får göra det bästa av en svensk skitsommar. Balkonghäng är väldigt mysigt!

Godnatt!

Jag har sagt det förut men det är värt att nämna igen. Prylboden i Knivsta gömmer riktiga guldkorn. Idag fann jag det jag letat efter, en cykel. Den stod där och ropade åt mig i ett hörn. En hederlig gammal Monarkcykel med mossa på sadeln. Det kommer att krävas lite fix innan den är duglig som fordon, men oj vad fin den kommer att bli! Jag känner mig riktigt till freds och nöjd med mitt köp. Faktum är att det antagligen är ett riktigt kap, åtminstone pengamässigt. Nu kommer jag äntligen att kunna susa fram med vinden i håret längs Stockholms gator. Eller, vinden kanske inte kommer att kunna ta tag i håret riktigt så mycket som jag vill. Man ska tydligen ha hjälm numera.

För ett antal år sedan vet jag att jag tänkte, att den dagen det blir lag på cykelhjälm så slutar jag att cykla. Det var innan jag hade sett stockholmstrafiken och dess fällor på nära håll. Visserligen är det vad jag vet ännu inte lag på att vuxna cyklister ska bära hjälm, men det är nog ett klokt val. Finns frigolithjälmarna fortfarande? De där blå, stora, jättefula. En sådan ska jag inte ha. Om jag nu ändå ska ha hjälm, får det bli en fin.

Därmed önskar jag godnatt!

Idag har jag upplevt en sån där dag som gör att man börjar lyssna lite mer på sin kropp. Jag har känt mig stressad och haft svårt att varva ner. Hastat mellan olika destinationer och verkligen längtat efter ledighet och semester. Snart, jag får bita ihop några dagar till. 

Ernst. Ja numera behöver man bara säga Ernst så förstår de allra flesta att man pratar om Kirschstiger. Idag har han slagit upp portarna till sitt fiffiga sommarprogram. Han inledde serien med att låta oss förstå att han nu skulle renovera och piffa upp ett hus som han inte själv valt, utan som istället "valt honom". En gammal industribyggnad i rött tegel blir platsen för årets teater med Ernst. Det blir härligt att se var han får till denna sommar.

Redan har han sett till att bygga ett växthus på en höjd utanför tegelbyggnaden. Det gör mig smärtsamt påmind om att det inte går något vidare för mina örter denna säsong. Ja en del trivs och frodas, det är väl egentligen mest basilikan som fajtas mest. Den drabbas av ohyra gång efter annan och jag börjar snart ge upp hoppet. Kanske är det dags att inse att kampen är förlorad den här gången. Någon som verkligen ser livet som en gåva på min balkong är däremot Ringblommorna. De blommar med sina starkaste färger och påminner mig om somrarna hos morfar och mormor. De är underbart vackra!

Nu säger jag godnatt!

Tillbaka i Stockholm. Tillbaka till vardag och verklighet. Det är lite skyddad verkstad vid sommarstugan, mitt bland vågskvalp och måsskri. Det är välbehövligt att komma ifrån storstadshetsen ibland och ladda om batterierna en aning. 

I morse tog jag tillfället i akt att njuta av en ljuvlig sommarmorgon på balkongen. Solen vräkte ner från en molnfri himmel och jag måste erkänna att jag var måttligt intresserad av att ge mig av med kameran i högsta hugg. Det börjar tunna ut på försäljningsfronten nu och dagens enda bokning var en av ganska få den här veckan. 

Eftermiddagen spenderades i promenadens tecken. Fröken V och jag struttade iväg längs Årstavikens vatten mot Hornstull. På café och restaurang "Bara Ute" vankades det kaffe och glass i solen och solen värmde något alldeles fantastiskt idag. Det kändes faktiskt för ett ögonblick som att sommaren kommit till oss. Under promenaden tillbaka gjordes ett kort stopp på mysiga Café Rhodos som serverar Lemonad, glass och goda smörgåsar från en turkos husvagn. Ur högtalarna ljöd jazziga toner från knastriga stenkakor. 

För att riktigt sätta fast pricken över i:et tillagades middag på grillen, för grillat är ju alltid godast!

Godnatt!

Flitens lampa lyser klarare än solen här vid sommarstugan. Idag har porten fått ett par lager klargrönt på sig. Det blev riktigt stiligt. Så länge jag kan minnas har den varit grön och det var verkligen på tiden att bättra på den nu igen.

Hallonlanden. En akilleshäl här i trädgården. Varje år är det ljuvligt att få gå och småäta av de söta bären, men att rensa upp och klippa rent runt omkring dem är förmodligen något av det tråkigaste man kan tänka sig. Men ett måste om man vill ha något att snaska på senare i sommar. I år är det tydligen pissmyrans år. Gång på gång raserade jag deras bon och de sprang som tättingar i myllrande högar med sina ägg i högsta hugg. Mellan varven passade de även på att krypa upp längs mina handleder och bita sig fast tills min hud blev flammande rosa. En dag i rabatten kan vara också vara väldigt smärtsam.

Efter de senaste somrarnas fönsterfix är det skönt att nu äntligen kunna lägga dem åt handlingarna. Idag satte jag kitt på det sista fönstret och sedan återstår bara målningen. Nåväl, det finns ett litet och svåråtkomligt fönster på övervåningen ovanför farstun som inte heller fått nyputs, men den dagen kommer. Kanske inte i år, men min perfektionistiska ådra kommer inte att låta det undkomma, var så säker.

Ikväll var det en fantastisk solnedgång! Himlen skiftade i brandgult och rött och jag kunde givetvis inte låta bli att fånga upp det på minneskortet. Kanske drabbades jag just under denna stund av mitt värsta knottangrepp någonsin. Handen var alldeles svart av knott när jag satt vid vattenbrynet och förevigade min kväll. Troligtvis kommer jag ha ett och annat bett att klia på inatt.

Godnatt!