Ännu en julhelg är till ända. Det känns alltid lite sentimentalt på något sätt, jag vet inte varför. Kanske är det den klassiska förväntningen på julen som släppt eller allt julstök och roliga förberedelser som är över. Årets julgodis blev en riktig braksuccé. Saffranskolan och vaniljfudgen blev ungefär så bra som man kan förvänta sig att den skulle bli om man anställt en riktig konditor. Och jag överdriver faktiskt inte. Ni vet när det blir så gott att man ler lite grand för sig själv under själv provsmakningen. Då går det inte att bli annat än nöjd.

Sherrysillen gick faktiskt inte heller av för hackor. Det var några år sedan vi lade in egen firre, men det är verkligen mödan värt. Allt smakar väl kanske bättre när man lagt sin egen kärlek under locket, och sherrysillen kan jag absolut tänka mig att göra om nästa jul.

Min vana trogen bakade jag pepparkakor. Årets skörd blev hyfsad. Något blek i smaken men fullt godkända tycker jag. Honungsknäcket är alltid ett säkert kort. Kanske aningen tunt som bas för skinkan i aftonstund men knaprigt och gott med julosten på.

Snön fick vi klara oss utan i år. I Skåne är det ju i och för sig ingen ovanlighet, men man får nog bläddra länge i gamla väderkalendrar för att hitta en jul som dessutom varit så mild. Visserligen har vinden tagit i men vinterjackan satt nästan onödigt varmt på kroppen ändå. 

Om man ska se till julklapparna så måste det betyda att jag lyckats vara väldigt snäll i år. Jag fick idel fina saker som jag kommer ha stor glädje och nytta av hela nästkommande år. Värmande klappar och paket med innehåll som gör mig till stjärna i köket. Härligt inspirerande böcker och bra att ha i vardagen-klappar. Alla berörda tackar jag å det ödmjukaste. Ingen nämnd ingen glömd. 

En bra jul! 

God fortsättning och Godnatt!

Nu är det klart, paketinslagningen. Det blev en liten hög i år igen och jag måste erkänna att jag faktiskt känner mig ganska nöjd med årets klappar. Jag slapp trängas i julstressen och har istället varit stammis på Postens utlämningsställe. Allt kom fram helt och inte behövde jag vänta speciellt länge heller. Idealiskt.

Mina paket går i gammaldags snitt i år. Grova papper i rött och beige döljer mina gåvor. Väldigt vackert i all sin enkelhet tycker jag. Vi får väl se om jag får till något rim också. Vi brukar ju ha det som tradition, men vissa år är inspirationen lite sämre än vanligt. Men jag ska nog komma på några tvåraders åtminstone.

Godnatt!

Det vill sig inte riktigt med vintern. Istället för snö kommer regn, inte lika mysigt om du frågar mig. Men under rådande omständigheter får man försöka skapa julstämningen på egen hand. Att gå på julmarknad är en bra sak om man vill få lite julkänsla. Skansen bjöd sedvanligt på hantverk och godsaker. Det sprakade i de små eldstäderna och folk tog tillfället i akt att värma sig. Det doftade av brända mandlar och glögg. I högtalarna spelades de klassiska julvisorna och för den dansante stod ringdans på agendan. Mitt inköp för dagen blev inte helt otippat ett par ullsulor till skorna. Jag tampas ständigt med små isbitar till tår och nu tänkte jag försöka råda bot på detta.

En riktigt härlig dag trots regn och rusk alltså.

Godnatt på er!

Kära Tomten!

Jag önskar mig en ny bil. Jag har varit ganska snäll i år.

Jag är väldigt fäst vid gamla Bettan det ska jag inte sticka under stol med. Min första bil och allt, ni förstår ju. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle säga detta, men jag tror det är dags att börja sondera terrängen i varje fall. Idag anade jag ett missljud när jag åkte hem. Inte helt tydligt till en början, men sedan kunde jag inte sluta lyssna och då hördes det tydligt. Bara när kopplingen trycktes ner visserligen men ändå. 

Jag tog det säkra före det osäkra och körde förbi min verkstad på hemvägen. De fick lyssna och drog ganska snabbt slutsatsen att det var ett kugghjul eller kullager mellan kopplingen och lamellerna (han kunde egentligen sagt vad som helst för jag kan ingenting om bilar) som höll på att ge sig. Du kanske kan köra ett år med den innan du måste byta men det kommer att börja låta mer och mer. Tråkig historia. 

Gamla Bettan är inte längre i sin glans dagar, det är en sak som är säker. Frågan är ju hur många tusenlappar till man ska lägga på en gammal skorv (förlåt Bettan)? Kalaset med den lilla kuggen skulle gå på dryga 6000 kr och det är ju tråkigt närhelst det blir dags. 

Jag ska sova på saken. Tyvärr behöver jag ju bilen i jobbet. Annars hade jag ställt av den för länge sedan.

Godnatt!

Årets första julbord har avnjutits. Antagligen mitt enda också om man räknar bort den ordinarie julmaten på julafton. Som sig bör gick jag många varv runt uppläggningsbordet och sillrundan var givetvis först ut. Allehanda sillsorter i lagoma bitar lades på tallriken. En och annan sort prövades för första gången, brännvin och lingon var en av dem som smakade riktigt bra.

Under andra varvet plockade jag åt mig det kallskurna köttet, där skinkan med honungssenap var en av höjdpunkterna. Tjälknölen gick inte heller av för hackor kan jag lova. På den tredje rundan lassades det varma upp på tallriken. Janssons frestelse och köttbullarna. Prinskorvarna lät jag bli, som sig bör. Jag är inte så förtjust i de små korvrackarna och magen mäktade inte med hur mycket som helst heller. 

Den stinna magen till trots gick jag ytterligare en runda för att riktigt gotta in mig i ingefärspäron med punchgrädde, sirapskakor och en liten bit kladdkaka. Jag ska medge att de sista tuggorna nästan tog emot. Nu var jag väldigt mätt. Då kom kaffet och snaskbordet med hemlagad knäck, sockerlockar och fugde fick sig ett besök.

Måste jag säga att jag fick rulla hem från fantastiskt mysiga och genuint hemtrevliga Särsta Värdshus denna eftermiddag? Vi tog en välbehövlig promenad i vintervädret efteråt och kanske hann en del av maten att sjunka undan lite då. I skrivandets stund är jag dock fortfarande ganska mätt.

Godnatt!

Idag kom första snön på den här sidan sommaren och en ny storm är på intåg. Vindarna går hårt åt västkusten i år det är en sak som är säker. I skrivandets stund har Sven inte nått Stockholm, men det verkar svårt att slippa undan även för oss. Decemberluften och Sven får dansa sin nattliga vals utan min uppsikt. Jag tar en titt imorgon bitti för att se hur det gick.

Jag har alltid roats av olika sorters tester. Jag tycker om experter och lekmän som jämför saker mot varandra och får fram ett resultat. Nu har jag blivit så pass gammal att jag allt som oftast tittar på programmet Plus. Testpanelernas mästare. Vecka efter vecka fascineras jag över programmets antagligen helt omedvetna parodi på sig själv. Det är fantastiskt underhållande inslag med tester av allt ifrån olika sorters vetemjöl till trådlösa högtalare. Vilken bulle jäser mest och vilket bröd blev saftigast? Blindtester och expertutlåtande blandas om vartannat. Genialiskt och väldigt underhållande. Programmet skulle lika gärna kunna vara en del av Galenskaparna och After Shaves nyårsshow. Det säger jag inte som något negativt överhuvudtaget. Snarare tvärt om. Det är den gravallvarliga tonen i de vardagliga testen som gör programmet så sevärt. 

Till sist. Vila i frid Nelson Mandela.

Godnatt!

Första advent. Almanackans dagar fullkomligt rusar förbi. Det börjar bli hög tid att få ordning på julklapparna. Häromdagen hade jag ett ärende inne i stan och jag måste säga att köerna till kassorna inte gjorde mig ett dugg sugen på att handla. Tiotals meter långa ringlade de sig i butikerna. Allt medan vinterkläderna blev lite för varma och svettpärlorna trängde fram på överläppen på fler än mig. Jag funderar på att göra som förra året. Då satt jag hemma i soffan och skötte de flesta inköpen. Det var smidigt. Jag varken svettades eller stressade. En kopp kaffe hade jag i ena handen också. Jag tror det lutar åt det i år också. I de flesta fall gynnar man dessutom plånboken av den sortens handlande.

Den söta lilla flerfärgade slingan från mormor och morfar sitter nu uppe på en hylla i köket. Den passade som handen i handsken där och det blev väldigt mysigt. Ni vet sådär mysigt så att man måste titta en extra gång varje gång man passerar köket. Till slut hittade jag adventsljusstaken också. Av någon anledning låg den inte på sin vanliga plats i jullådan och ni vet hur det blir när saker och ting byter plats, man hittar dem inte. Eller som i mitt fall, man hittar dem nästan inte. Jag fick fram den i tid och första ljuset har brunnit ner en liten bit som sig bör!

Hoppas att ni alla har haft en fin första advent! En adventskram med extra styrka i skickar jag idag till Viola som jag vet ibland slänger ett öga på den här texten. Kram!

Godnatt!

Det har varit en händelserik helg, och rolig. Årets första julmarknad besöktes. I stockholmstrakten drar de inte igång förrän om några veckor men utanför Uppsala är det full fart i marknadsstånden redan. Ulvna Kvarn stod för en gemytlig, hemvävd och gammaldags julmarknadskänsla. Inte nog med att man kunde köpa fantastiska tomtar i alla former. Jag fick också för första gången stifta bekantskap med bakverket Pastel de nata. De portugisiska tomtarna fick alltså plats på årets julstämningskarta, trevligt!

Helgen innehöll också glammig, färsprakande och allt igenom härlig musikal i form av Priscilla queen of the desert. Jag kunde inte annat än le från min plats i publiken. Vilka kostymer och vilka peruker! Jag läste någonstans att Priscillas enamble förbukar 60 läppstift och 1 kg glittermakeup på en månad. Det kan man förstå. Jag kan inte påstå att jag är någon van musikalbesökare och jag har bara sett en handfull sådana genom livet. Men efter Priscilla fick jag definitivt blodad tand. Tackar!

Godnatt!

Gamla Bettan har varit på service igen. Vid förra årets besiktning bad de mig åtgärda ett oljeläckage och först nu blev det alltså av. Det var inte en dag för tidigt visade det sig eftersom oljefiltret i princip hade rostat sönder. Detta resulterade i att bilen nu läckte som ett såll. Jag har noterat att Gamla Bettan grymtat lite och jag har fyllt på olja i parti och minut, men så illa kunde jag väl inte tro att det var. Verkstadskillarna hade sett en oljerand efter bilen när den kördes in i deras garage. Till och med jag som i princip är helt rudis på bilar förstod att det var i grevens tid.

Broddarna har kommit på också. Vinterdäcken har hittills inte varit speciellt nödvändiga, men man vet aldrig när det kan vara dags för vintern att visa sitt rätta ansikte igen. Då är jag och Bettan i varje fall beredda. Helgen hos pappa bjöd på riktigt fint väder. Bortsett från en släng av norrlandsstormen visade solen sitt vackraste leende.

De senaste dagarna har jag ägnat åt att vässa till mitt CV. Varför ska det vara så svårt att sälja in sig själv? Jag vet ju vad jag kan och det borde inte vara så svårt att få det på pränt. Men det är det. Jag vet inte om den svenska jantelagen vilar ovanligt tungt på mina axlar, men att framhålla mig själv och klappa mig själv på axeln är uppenbarligen inte min starka sida. Det ska bli ändring på den saken.

Godnatt!

Nu var det på tok för länge sedan jag träffade lilla Sirsan och hennes mor igen. Det var full fräs som vanligt med olika sorters danser i vardagsrummet, go´fika och några försök att plundra spargrisen. En härlig kväll som skickade lite värme rakt in i hjärtat på mig. Som jag har längtat!

Att våga göra något man är lite rädd för, är ibland väldigt nyttigt. Inte minst känns det ju skönt efteråt, även om det är en klen tröst innan man befinner sig där. För det finns ju situationer man bara måste genomlida. Förhoppningsvis kommer man ut på andra sidan och undrar vad det var man oroat sig för och gör man inte det, så kanske man växte någon centimeter av att i alla fall ha vågat.

Jag utsätter mig sällan för saker jag är rädd för, kanske måste jag bli lite mer modig. Utmana min comfort zone lite. Jag ska fundera på saken.

Godnatt!

Vad gör man helst en regnig söndag i november? Jo, man går på Skansen och slipper allt vad köer heter och får små, fullständigt fantastiska visningar av guider som skiner upp över att det överhuvudtaget kommer någon och besöker dem. Jag tror aldrig att jag lärt mig så mycket om svensk landsbygdshistoria som denna gråmulna söndag i november. 

I skånelängan fick vi dessutom smaka äppelpaj med krisp av kavring och det gick inte av för hackor vill jag lova. Eftersom det var Mårtensafton bjöds även på Svartsoppa men den tackade jag vänligt men bestämt nej till. Jag är verkligen inte kräsen med maten på något vis, men Svartsoppa bär mig av någon anledning emot.

Inget skansenbesök utan en titt på djuren. Visserligen har man lärt sig att inte ha för höga förväntningar på de små liven, men just denna helg fick jag se fler djur än jag sett tidigare. I vanliga fall är det ju i princip bara älgen som visar sig. Inte för att den inte vill gömma sig, utan för att den är så stor så att den syns i alla fall. Men denna söndag visade sig både det ena och det andra utanför sina bohålor. 

Lokatten och de tre ungarna t ex. Jag måste säga att jag blir rätt så fascinerad över att vi faktiskt har så stora katter i vår svenska fauna. Även om det inte är en Tiger vi pratar om så är det ingen liten kattunge som stryker runt i skogarna. Brunbjörnen verkade ha gått i ide och räven hade fått överta dess hägn. En stackars liten kanin hade fått sätta livet till visade det sig. Den grävdes fram ur en grop till vår stora förvåning. Det är frodiga rävar på Skansen må ni tro, inga skabbiga avmagrade vildrävar inte. Och så Gråsälen förstås, den är ju alltid framme, och älgen. Dagen toppades med en flock ganska läskiga Påfåglar som kom lite för nära med sina vippande halsar och stjärtfjädrar.

Skansen är kort sagt en perfekt utflykt när hösten kommit och turisterna åkt hem. 

Godnatt!

Jag vet att man kanske inte får mata fåglarna på balkongen, jag vet det. Men jag kan liksom inte låta bli att ge dem en påse nötter så att jag kan få ta mig en närmare titt på de små liven. I förrgår startade Bistro Carlqvist för fåglarna här i Johanneshov. Det tog inte mer än tio minuter så satt den första Talgoxen och tog för sig. Förra året var det just Talgoxe och Blåmes som mättade magen mest, men en och annan Nötväcka vågade sig faktiskt också fram. Det var en lång vinter och det krävdes några påsar för att fåglarna skulle kunna upprätthålla status och värme i kylan. 

Det var därför med total förvåning jag tittade ut på nötterna i morse. Påsen var i det närmaste tom. Antingen så har fåglarna faktiskt varit vrålhungriga eller så måste maskorna i nätet på påsen varit alldeles för glesa så att jordnötterna helt enkelt allt för lätt kunnat ramla ut. Nåväl, det blir till att sätta upp ny mat i helgen. Menyn lär jag dock inte variera speciellt mycket på min restaurang. För ett par år sedan provade jag först att hänga ut talgbollar, men det var ingen större succé. Det enda som hände var att det skräpade ner på balkongen och fåglarna såg jag i princip inte skymten av. Nej, jordnötter ska det vara. Det verkar som om de små liven har vett att vara kräsna också.

Godnatt!

Nu kan hösten fortsätta och vintern kan ta fart närhelst den önskar. Vi har krattat klart och de extra känsliga växterna har fått en liten krans av löv runt fötterna. Den nerblåsta flaggstången står på plats igen, visserligen efter en och annan ansträngning men upprätt och redo att möta snön. Till våren plockas den förmodligen ner igen för uppfräschning och ny färg. Den dagen ser jag inte jättemycket fram emot. Det vi lärt oss av helgens bestyr är dock att vi ska investera i riktigt bra och långa stöttor så att arbetet går lättare.  

Komposthögen är fylld till bredden med löv av allehanda slag. Till våren ska jag vända ner dem så att de kan fortsätta sitt kretslopp och bjuda på god och fet jord så småningom. Jag tycker om tanken på att vara självförsörjande i jordväg. Jag minns så väl morfars fantastiska komposthög. Den kryllade näring och stora daggmaskar. Så många att det inte gjorde något om man tog en liten burk mask med sig till fisketuren. Sedan morfar gått bort har komposten varit dåligt skött, jag medger det. Men nu ska det bli ändring på det. Jag såg redan nu att den kompost jag vände i somras tagit fart. Så ska det förbli. Nu ska daggmasken åter göra inträde i den Carlqvistska komposthögen. Välkomna!

Godnatt!

Att hösta. En syssla som vilken annan. Det ska klippas ned och tömmas ur, ställas tillbaka och täckas. Allt för att vinterhalvåret ska bli så gynnsamt som möjligt. Det är en ganska trevlig sysselsättning. Man gör liksom bokslut och summerar året som var. Trots att mörkret fallit över sommarstugan vid vår ankomst kunde jag konstatera att många av ringblommorna stått pall för minusgraderna. De är visserligen lite luggslitna, men några blommar ännu denna första november.

Imorgon drar vi igång. Jag ska sova med sekatören under kudden och spaden vid fotändan.

Godnatt!

Fräschare vatten har man ju sett i sina dar. Vi har länge haft problem med både det ena och det andra i vattenväg här i huset. Antingen har det varit iskallt i kranen eller så har det varit hett så man skållat sig. 

Idag stängde de så äntligen av vattnet i några timmar för att genomföra någon form av reparation i källaren. Rostiga rör har man ju hört talas om men det här var faktiskt det värsta jag sett. Det känns som att vi hyresgäster kanske måste förbereda oss på ett stambyte framöver? Nåväl, så här på kvällskvisten är det faktiskt bara toalettstolen så får roa sig med morotsfärgat vatten. I kranarna ser det någorlunda ut som vanligt. Men jag ska ärligt säga att jag inte vågat smaka av det än. Som den förutseende människa jag är, hade jag förberett vatten i en hink. Lite sattes in i kylen och det är detta jag druckit av under kvällen.

Här i stockholmstrakten är det fortfarande i skrivandets stund lugnet före stormen. Vi får väl se om ovädret ens nåt hit upp. Min bror fajtades med skallrande glasrutor och vibrerande fönsterkarmar och vid sommarstugan blåste flaggstången ner. Men det är väl först imorgon vi kan se de verkliga spåren av orkanbyarna.

Godnatt!

En sådan här liten snorpappershög delar jag allt som oftast rum med när jag arbetar på förskolor. På de flesta ställen är snorkontroll obligatorisk inför fotograferingen. Där det inte sker får man själv vara uppmärksam. På var och varannan unge hänger snoret utanför, det gör sig sällan på bild. Själv är jag ännu frisk som en nötkärna för min årliga förkylning kom tidigt i år. Vi får väl se om det håller hela vägen.

Det är tvära kast mellan kallt och varmt ute nu. Häromdagen fick jag lägga lite extra tid på att skrapa rutorna i arla morgonstund och de senaste dagarna har kvicksilvret klättrat hela vägen upp till femtongradersstrecket. Trots att det är underbart när värmen kommer tillbaka på snabbvisit så känns det lite märkligt att pulsa ut i höstlöven medan man nästan svettas lite i sin tunna jacka. 

Det är de sista skälvande minutrarna av säsongen och jag ser äntligen chansen att kunna få ordning på ryggen. Varenda fiber värker och axlarna är spända som fiolsträngar. Jag har lovat mig själv att ta fart med träningen igen, jag tror det kan göra susen för en blödande rygg. För säkerhet skull har jag delat med mig av träningsinformationen till andra så att jag inte bara kan ignorera träningen. Både för- och nackdelar om du frågar mig.

Godnatt!

Det finns dagar som väl måste läggas i lådan för slöseri med tid. Idag var en sådan dag. Jag fick hela musiksalen för mig själv inför den restfotografering som komma skulle. Jag kom i god tid, satte upp mina saker och väntade. Jag väntade och väntade. Tog en liten titt i musiklärarnas olåsta skåp. Konstaterade att barnen idag får lära sig att spela på ungefär samma instrument som jag gjorde när jag var liten. Maraccas, triangel, kastanjetter, koskällor och blockflöjt. Men jag ska ärligt säga att jag inte har något minne av att vi spelade på Samba-rör. Vad är det egentligen? Jag vågade inte dra ut lådan för att titta. Jag kan ju ha teorier om hur det kan tänkas se ut. Troligtvis har det antagit någon rörform och det kanske heller inte är speciellt vågat att gissa på att det är ett rytminstrument. Mer än så törs jag inte tokgissa.

Så satte jag mig ner och väntade lite till. Men ingen enda elev dök upp. Så jag packade ihop och gjorde fredag. En dag av ändlöst väntande fick sitt slut.

Godnatt så småningom!

Till samhällets absoluta bottenskikt hör dem som paxar p-platser.

Under kvällen körde jag runt i dryga 25 minuter för att hitta en plats till Bettan för att slå sig till ro under natten. Äntligen hittade jag en och påbörjade manöver fickparkering. I samma stund kör en bil upp bakom mig och tutar. Mannen vid ratten kliver ur bilen och förklarar för mig med förbluffande självklarhet i rösten. Den där platsen hade jag!

Han menade på fullt allvar att han hade kört och vänt en bit bort för att sedan komma tillbaka och parkera, på just den plats där jag nu stod med ögonbrynen i hårfästet.

På Stockholms gator är det först till kvarn och djungelns lag som gäller. Här bedrivs ingen förbannad hjälpverksamhet. Och till dig som jag överlät platsen åt till förmån för ytterligare 20 minuters letande kan jag bara säga en sak. Jag vet var du bor!

Godnatt!

Nu börjar det märkas att man närmar sig slutet av säsongen. Jag är dödstrött när som helst på dygnet, i synnerhet när klockan ringer. Det är ett slitet, nästan helt transparent ansikte som möter mig i spegeln på morgonen. Ögonen är så torra att inte ens linserna fäster. 

Väl på jobbet måste jag slå på energin, helst på högvarv om det går. Mjukisdjuret, tillika Pandan, är min bästa vän och räddare i nöden. Han klättrar upp på huvudet och släpper en fjärt lagom tills bilden tas. Allt medan ungarna skrattar tills de kiknar. Sedan sitter Pandan där på huvudet hela förmiddagar och gör min hårkvalitet elektrisk och fluffig. 

Ingen får röra Pandan. I synnerhet inte på förskolor där hårlössen hoppar mellan barnen. Kan löss även trivas i pandapäls? Jag vågar inte chansa i varje fall.

Godnatt!

Det byggs om otroligt mycket i Stockholm. På sina håll går det tjugo lyftkranar på dussinet. Gator dirigeras om och det är snarare en regel än ett undantag att följa orange markering för att hitta rätt destination. För mig som är beroende av GPS för att komma rätt till jobbet är det ett litet helvete. Det byggs om i en sådan takt att navigatorn inte hinner med att uppdatera. Ibland är det mer eller mindre en slump att jag faktiskt kommer fram till slut. Jag lägger på extra tid för körning i morgonrusningen, men åker jag genom stan är det nödvändigt att också lägga några extra kvartar på vägarbeten. 

Ibland sitter man där man sitter, varken mer eller mindre. Då får man t ex tid att planera vad man ska köpa i födelsedagspresent åt någon. Ni vet tänka ut något så in i bänken bra att man nästan själv längtar tills paketet öppnas. Man hinner också lusläsa den där fina fototidningen som damp ner i brevlådan häromdagen. Alltså verkligen läsa, från pärm till pärm. Det är så sällan jag hinner det numera, läsa. Vad gäller skönlitteratur går det i skov. Ibland läser jag väldigt mycket, ibland går det långa perioder då jag inte ens tittar åt en bok. Då bläddrar jag desto mer i tidningar, gärna fototidningar. Jag gillar den fina blandningen av bilder och artiklar om tekniska detaljer och prat om ljus och tid. Det passar mig.

Godnatt!

Jag har de senaste dagarna varit stationerad i ett bibliotek. Där finns en och annan boktitel som gör mig fundersam. Till dessa titlar hör "Från apglad till öronvax". Vid närmare undersökning såg jag att det var en ABC-bok och då blev det genast lättare att förstå boktiteln.

När jag var liten var ABC-böckerna striktare på något vis. De hette på sin höjd, från a till ö eller Mor ror och Far är rar. Från apglad till öronvax är åtminstone en titel som aldrig skulle förkommit. Det säger kanske mer om hur gammal jag blivit än om något annat.

Godnatt!

Idag när jag packade ihop mina saker efter avslutat värv kom jag på mig själv med att tänka: Tänk om alla skolor var som den här, då vore det rätt enkelt att ta sig igenom en säsong. 

Jag är fortfarande helt utmattad av trötthet efter en vecka, men det beror åtminstone inte på eleverna, enbart. De senaste dagarna har jag mött elever som är vänliga, trevliga och artiga. Det är jag svag för måste jag erkänna. Visst har det funnits undantag och vissa har varit precis lika tålamodsprövande som alltid, men de har varit färre. Det gläder mig.

Jag har fått plocka fram skrapan till bilrutorna för första gången den här veckan också. Det är alltid lite vemodigt tycker jag. Gubben höst har på riktigt satt punkt för sommaren och det är de gula lövens förlovade tid som står för dörren. Som jag sagt tidigare är jag inte jätteförtjust i varken gula löv eller höst, men jag har lovat mig själv att göra något åt det. Hösten kan få bli kantarellerna och trattisarnas tid i min bok. Tiden då jag sveper på mig regnstället och stövlarna och har den flätade korgen i släptåg.

Godnatt!

Jobbar man i sällskap av en sån här liten mögelfläck en hel dag så blir man tjock i halsen. Svartmögelsporer luktar, kan jag meddela, rätt fränt. Alla skolor har sin skit, även de mest flådiga i innerstan. Det är väl för väl då att svenska barn har på tok för lite motion på schemat när väggarna ser ut så här i gympasalen.

På de flådiga innerstadsskolorna kan man också få frågan om hur det kommer sig att jag inte har med mig en stylist som kan hjälpa dem med håret innan fotograferingen. När en nioåring ställer en sådan fråga vet man först inte om man ska skratta eller gråta. Jag valde någon form av mellanting tror jag. 

Godnatt!

Jag må vara snart fyrtio år gammal men jag har aldrig tidigare avnjutit två timmars klassisk musik på Konserthuset. Jag är upprymd och lite förvånad över hur väldigt harmoniskt denna första klassiska konsert påverkade mig. Jag satt på balkongplats med utsikt över hela orkestern. Varenda stol hade jag i blickfånget. En utan överdrift, mycket korpulent man, stapplade in för att sätta sig med dirigentpinnen och sedan brakade det loss.

 

Symfoniorkester får väl anses hamna i facket för finkultur ändå. Men jag tror faktiskt inte att det finns några regler för hur man ska uppleva eller känna under en sådan finkulturell stund. Jag sneglade först en aning runt i lokalen och såg folk som verkligen levde sig in i musiken, andra satt och njöt blundande och jag, satt och kom på mig själv med att för första gången på väldigt länge, andas med magen. En angenäm känsla.

Givetvis finns det många sjuttiotalister som kommit den klassiska musiken mycket närmre inpå livet än jag. De som kanske vuxit upp med den eller själva spelat instrument som ingått i en orkester. Jag, för min del, tillhör dem som aldrig aktivt lyssnat på klassisk musik. Ej heller varit speciellt intresserad. Faktum är att jag mest kommit i kontakt med klassisk musik via maffiga anglosachsiska  filmer. Där har stråkarna talat om för oss hur vi ska tolka ett skeende eller kanske förstärkt en situation. Med detta i bagaget satt jag hela första kvarten och spelade upp en film för mitt inre. Såg dramatiska vändningar och hjärtknipande kärleksrelationer. Det var en mycket märklig känsla att faktiskt se dem som spelade när scenerna för mitt inre kändes så verkliga.

För det kan ju inte finnas några regler för hur man ska uppfatta klassisk musik. 

Godnatt!

Under dagen har jag understundom velat stiga åt sidan och gömma mig i plinten. Nu går ju inte det eftersom jag är en vuxen och ansvarstagande människa, men det är ju inte förbjudet att drömma lite. Idag tror jag att jag fick tillfälle att pröva mitt tålamod precis så långt som det räcker. Utan att spilla över. Jag har andats djupt några gånger och lagt på ett nytt vänligt ansikte. Jag tror det gick hem.

Det är uppfriskande att arbeta med människor som inte är som alla andra. Som frågar "Varför?" när man ber dem vrida sig lite åt sidan för att få en fin vinkel. Vad svarar man på det? Det är intressant att höra en hel utläggning om anledningen till varför bakgrundsfonden är grå och förhållandevis trist. Det gäller att skärpa till sig. Men ibland står man svarslös. För en sak är säker, det är en hårfin linje mellan geniet och totalt vansinne.

Godnatt!

 

Just som jag sa att sommaren varit så vänlig mot oss i år, så kom hösten. Nästan tvärt. Jag passade på att skörda lite av mina kryddor i helgen, nu när sommarens sista skälvande minut var kommen. Jag hann få ihop några riktigt fina kryddbuketter som nu hänger och doftar i köket. Det är riktigt härligt att ta av egen oregano och timjan när vinterkylan viner utanför fönstret. Hösten är långkokens tid sanna mina ord.

Idag påbörjar jag andra veckan ute i Huddinge. Rätt så skönt att vara på ett och samma ställe så lång tid. Dock märker jag att gympalärarna börjar tröttna lite på min närvaro. Jag ockuperar ju halva salen och vädret har ju den senaste veckan varit allt annat än pålitligt. Visserligen varmt men med inslag av blött. Det är klart det blir bökigt när barnen ska behöva dela sal med en annan klass eller vara utomhus i regn. Det förstår jag ju. Fast det är ju å andra sidan ett typexempel på våra i-landsproblem.

Godnatt!

Jag är så vansinnigt trött. Jag är definitivt inte gjord för att stiga upp halv sex en hel vecka i streck. Kanske är det just av den anledningen som jag varit dålig på att delge er min vardag på sistone. Kort sagt, jag är väldigt glad att morgondagen är en fredag. 

Som vanligt har det varit ljuvlig väder den senaste veckan. Med få undantag. Det enda som faktiskt tyder på att det börjar bli höst är de tidiga morgnarnas dimslöjor. Bilen får en lätt dusch och känns lite som nytvättad varje dag. Det är egentligen bara vaxningen som fattas för den skinande finish som krävs för att Bettan åter ska kunna bli Röda Faran i Johanneshov.

Godnatt!

Veckan som passerade passade jag på att ligga nerbäddad. Kanske inte det roligaste sättet att fira en födelsedag, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag fick roa mig med att följa Obamas besök i Sverige, på webben. Jag tror jag såg vartenda steg han tog på svensk mark. Från första vinkningen i trappan ner från planet, till avskedsvinken i dörren innan han försvann tillbaka in i Air Force One.

Cirkus Obama. Stockholm var sig inte riktigt likt under de dagar han gästade oss. Gatorna blängde tomma och poliserna var taggade till tänderna i dagarna tre. Tack vare de rigorösa avspärrningarna i Stockholm så tog det bara drygt 30 minuter för Obamakortegen att ta sig från Arlanda till Stockholms city. Något som för en vanlig dödlig kan ta nästan två timmar om man har otur med rusningstrafiken.  Nog om Obama, jag tyckte han skötte sig bra.

Helgen gick av stapeln i djupaste Småland. Med snoret ännu rinnande ur näsan fick jag tillfälle att återigen prova lyckan bland kräftburarna. Det ryktades om god fiskelycka och spänningen steg en aning när vi rodde ut på sjön under den fullständigt bedårande stjärnbeströdda himlen. Det är alltid en konst att hitta burarnas flöten när natten är svart som en säck. Den lilla ficklampan var inte stor nog för den småländska natten. Det tog ett tag för ögonen att vänja sig, men sedan gick det av bara farten. Och vilken fiskelycka! Årets fångst är den största på många år! Riktigt härligt!

Och vädret, ja det var ju underbart naturligtvis. Årets sommar slår verkligen alla rekord. Fröken V tog antagligen sommarens sista dopp. Trots att kalendern visar september så kunde jag skönja lite välbehag i ansiktet när hon tog några simtag. Jag badade naturligtvis inte. Det karaktäristiska för en badkruka är att inte bada vare sig almanacka visar juli eller september.

Godnatt!

Idag steg jag upp så tidigt att SVT endast visade testbild. Jag trodde inte ens att den här färgglada och kontrastrika cirkeln fanns längre. Se vad man missat om man sover längre än till fem.

Att gå igenom en hösttermin utan att bli förkyld går inte. Det enda som förvånar mig lite är att det sker så tidigt på säsongen. Barn och ungdomsbaciller är av en sort som förvandlar mina stämband till sandpapper. Följdaktligen blir rösten därefter. Idag har jag sysselsatt mig med att endera frysa eller svettas. Av med munktröjan, på med munktröjan. Jag tar nu det säkra före det osäkra och stannar hemma imorgon. För min egen skull och för andras.

Godnatt!

Björken utanför fönstret har oroväckande många gula stråk i bladverket. Varje år blir jag lika ledsen då det sker. Det är en ovälkommen påminnelse om att Gubben höst snart breder ut hela sin kappa över landskapet.

Idag har jag tagit plats vid Karlaplan och där kommer jag att befinna mig hela nästa vecka också. Där finns den i särklass mest tjuriga vaktmästaren i Stockholms kommun. När jag ringde upp honom strax efter sju för att fråga om han kunde komma och öppna för mig frågade han endast måttligt engagerad; "Har jag något val?" Dock gick det ganska enkelt att få honom att dra på smilbanden med lite snälla ord och beröm. Det funkar nästan alltid att stryka medhårs, även på dem som till en början är kalla som is.

Fördelen med att ha tillbringat de senaste dagarna på en skola där varje klass bestod av 70 elever, är att resten av säsongen med normalt antal elever ter sig som en barnlek. Nästan oavsett hur de beter sig. Inget ont som inte för något gott med sig. 

Godnatt!

Augusti 2013, jag älskar dig! Det är knappt man kan tro det är sant när man vaknar morgon efter morgon under en klarblå himmel. Idag passade jag dessutom på att ta en tupplur på balkongen när jag kom hem från jobbet och aldrig sover jag så gott som i friska luften.

Brickan med kaffe, smörgåsar och frukt, som möter mig på mitt arbetsbord på morgonen har svårt att väga upp känslan av total hopplöshet som infann sig några timmar senare.

Idag fick jag en smak av hur min arbetsmiljö kan te sig när den är som allra jobbigast. Skolan jag arbetat på de senaste dagarna slår ihop samtliga klasser i samma årskurs till en och samma bild. Det kan ibland resultera i att 70 ungdomar väller in genom dörrarna för att få sin bild tagen. Idag fick jag nöjet att fajtas med en åk 9 på drygt 60 elever. Jag vet inte om ni någonsin befunnit er i samma rum som 60 hormonstinna och solsvettiga ungdomar? För er som inte har det kan jag berätta att hormoner luktar väldigt starkt. I kombination med tonårssvettiga fötter kastas näsan in i något som antagligen tangerar gränsen för vad den tål. Det gäller att hålla färgen. Det gäller att härda ut. 

När dessa drygt 60 illaluktande ungdomar dessutom brottas och kväker ur sig olika högfrekventa ljud vill kroppen och hjärnan bara säga "Hej då, vi ses aldrig mer!". Men det gäller att härda ut. Hålla masken.

Godnatt!

Det är som att vädergudarna vill ge tillbaka det vi gick miste om förra året. Den sommaren som gick till historien som den regnigaste sedan 1950-talet. I år får vi uppleva dag efter dag med klarblå himmel och härliga sommartemperaturer. Gubben höst får inte plats, inte än. 

Idag hade jag turen att få sluta tidigt. I sällskap av Fröken M for jag iväg till Grisslinge och njöt av solen och vågskvalpet på riktigt igen. Det var vindstilla och de flesta av årets badgäster hade återvänt till jobbet. Bryggan var varm och det doftade sommar. Fortfarande.

En perfekt dag och ett perfekt sätt att förlänga semesterkänslan ett tag till. Det är sådana här dagar man får tänka tillbaka på när man står och skrapar frosten från vindrutan i arla morgonstund.

Godnatt!

Äntligen fredag! Det har varit en hektisk vecka och det har inte funnits speciellt många tillfällen att andas och slappna av på jobbet. Kort sagt, jag är glad att veckan är slut.

Trots att ledigheten är till ända så vill sommaren absolut inte släppa taget, underbart! Att kunna ta en kaffe på balkongen efter jobbet förlänger ju onekligen semesterkänslan lite. Det är väl så man får göra helt enkelt, så att inte höstdeppen kryper på alldeles för tidigt. 

Jag försöker också ignorera det faktum att min känsliga lilla basilika på balkongen skiftar i gult. Istället fokuserar jag på termometern som ihärdigt låter kvicksilvret vila på tjugogradersstrecket under dagarna. Leve sommaren!

Godnatt!

Inte nog med att någon stackare är glutenallergiker, det bjuds på möglig smörgås också. Full fräs var det idag i Nacka tillsammans med ny fotograf som gick bredvid. Med ett riktigt skitschema i bakfickan arbetade vi så att svetten lackade. Ingen av oss hann ens titta åt lunchäpplet i väskan, så den mögliga mackan låg också tämligen säker på bordet en bit bort. 

 

Godnatt!

Ny vecka nya tag. Idag var det så dags för ett gäng fjuniga tonåringar att ta plats på min pall. De flesta tysta som möss och nervöst rödflammiga efter första dagen på gymnasiet. Jag vet inte vem av dem som hade det värst, jag eller dom. Hur som helst avundas jag dem inte. Att ha hela sin gymnasietid kvar med allt vad det innebär av tentor och tonårsbekymmer. 

I helgen befann jag mig precis som utlovat i svampskogen. Eller ja, åtminstone i skogen. Det var faktiskt inte så mycket bevänt med de där kantarellerna. Visserligen hittade vi tillräckligt mycket för att lägga på mackan men mer än så blev det inte. Ur svampsynpunkt tror jag tyvärr att sommaren varit lite för torr. Även om det kommit en del regn nu så här i slutet av sommaren så är det inte på långt när tillräckligt för att få det små godingarna att titta upp ur jorden. Markerna är torra och nästan lite knastriga under stövlarna.

Jag har minsann hunnit med att vara lite huslig också. De fina krusbären från sommarstugan blev till en ljuvlig marmelad. Jag har aldrig gjort marmelad tidigare men det visade ju sig vara den enklaste sak i världen. På en kvart var den färdigkokt och upphälld på burk. Bra jobbat!

Godnatt!

Jag känner mig lite som en snickare med verktygsbälte när jag hänger upp fonden på morgnarna. Klämmorna sitter och skallrar i byxfickorna och det är lite av arbetsdagens höjdpunkt. Ja, ni förstår ju själva hur svårt jag har det.

En vecka har gått sedan jag drog igång höstsäsongen i mina svarta pikétröjor med företagstryck. Jag är redan totalt död av trötthet. Jag är verkligen ingen morgonmänniska! Jag klarar helt enkelt inte av att gå upp halv sex flera dagar i rad, så är det med den saken. Jag blir sjuk av det, ont i hela kroppen och allmänt hängig. Ingen kan vara gladare än jag att det äntligen är fredag!

I helgen ska jag sätta på mig regnstället och stövlarna och försöka mig på att hitta lite av skogens guld igen. Kantareller alltså. Jag har inget sånt där riktigt toppenställe ännu, men det tar tid att hitta och jag har ingen direkt brådska. Några små svampar att lägga på mackan hoppas jag ändå hitta!

Godnatt!

 

Det här datormeddelandet från företaget jag arbetar för måste ju vara det i särklass mest irriterande som gjorts. I parti och minut dök det upp under dagen och varje gång blev jag avbruten i det jag höll på med. Jag förstod innebörden första gången jag läste det. Jag tar aldrig fler bilder än nödvändigt, det kan man lita på.

De senaste dagarna har åskan mullrat mest hela tiden. Jag är inte speciellt förtjust i Tor och hans vagn som drar fram över himlen. Jag är inte alls fascinerad av blixten som många andra, utan tycker snarare att det är ganska obehagligt. Ibland, t ex på jobbet, måste man ändå hålla god min och bara genomlida det, trots att jag helst av allt skulle lägga mig under täcket och slippa se och höra eländet. När det mullrade som mest idag passade vädergudarna också på att släppa ner hagel. Så till den milda grad att billarmen gick igång. Hösten är i antågande.

Godnatt!

Det är något visst med att sitta i en båt på en spegelblank sjö när solen håller på att gå ner. Det enda som hörs är surret från kastspöet och lommens hoande. Det är som bomull runt hjärtat, som balsam för själen. I helgen befann jag mig i gott sällskap, i just en sådan situation, en bit utanför Uppsala. Det sas att man kunde fiska regnbåge. Visserligen såg vi riktiga bjässar hoppa runt om i sjön, men ingen lurades att fastna på kroken. Det var i ärlighetens namn ett riktigt dåligt fångstresultat för vår del. Inte en firre av ädel sort kom i närheten av våra krokar. Men skam den som ger sig, dagen därpå gav vi det en ny chans. Det resulterade i två abborrar, varav en praktiskt taget så liten att den rymdes i en vuxen människas handflata. Nåväl, fångsten var lite skral, men helgen var fin och minnesvärd ändå.

I morgon tar det åter fart. Då är det slut på sovmornar och annat välgörande. Då börjar jobbet. Jag har gått igenom utrusningen och det som måste funka och hittills är utsikterna goda för att få en dag utan magont och tandagnissel. Vi får se hur det går, jag lär återkomma.

Godnatt!

Idag kan jag med illa dold stolthet konstatera att jag är klar med fönsterblecken. Inte för att det är så mycket att vara stolt över kanske, men tillsammans med förra sommarens fönstermålning blev det riktigt fint. Jag passade på att sätta lite färg på vindskivan ovanför uterummet också när jag ändå var igång. Lika bra.

Godnatt!

Väderprognosen visade att det skulle komma in ett vådligt åskoväder över västkusten som sedan skulle passera Småland på sin väg åt nordost. Detta åskoväder utmynnade i en rejält tilltagen skur och lite mullrande i utkanten av horisonten. I övrigt har det varit en ljuvligt varm och solig dag. 

Den varma sommar har gjort att vattenståndet i sjön är ovanligt lågt. Det ivriga skvättandet över bryggan vid minsta våg är som bortblåst. Nu är det istället lite sandstrand här och var längs vattenbrynet. Förhoppningsvis sjunker vattnet inte så mycket mer, då får nämligen pumpen svårt att dra in vatten. Den pump som vi (läs jag) varje år sliter vårt hår för att få att fungera.

Godnatt!