Det är full fräs på balkongen här utanför. Mestadels är det talgoxar och små blåmesar som håller hov, men en och annan koltrast vågar sig fram också. De klarar inte konsten att klamra sig fast vid jordnötterna utan plockar resterna av kalaset på golvet. Det är bra för då får jag mindre att sopa på våren. Har man riktig tur tittar Hacke Hackspett förbi. Då vågar varken blåmesen eller talgoxen tuppa sig. Något som de annars ägnar sig ganska frekvent åt i samspelet med varandra. Men när hackspetten äter då står blixten stilla och små mesar sitter på armlängds avstånd och tittar på.

Godnatt!

Det var väl ett sanslöst eländigt blåsande. Om det är något jag tycker illa om så är det blåst och allra mest byiga vindar som kastar de otyglade hårstråna på huvudet åt alla möjliga håll. Ingen reda alls om du frågar mig. Tur att man kan gömma sig under en mössa så här års.

Att fotografera människors hem kan ha sina sidor. För det mesta är det en väldigt angenäm upplevelse och jag får arbeta helt och hållet efter mitt eget huvud. Någon gång då och då har mäklaren ett önskemål som jag försöker tillgodose till punkt och pricka. Och ibland, ibland har säljaren en del att tillägga. Jag är öppen för alla åsikter och funderingar kring vinklar och sätt att fotografera, men så finns det tillfällen då säljaren ber mig att ta bilder som inte alls överensstämmer med min syn på hur man ska framhäva en bostad. Idag var ett sådant tillfälle. 

Säljaren ville uppenbart framhäva sitt fina vitrinskåp istället för att visa rummet och planlösningen. Då får man fortsätta att se glad ut och ta de bilder som önskas och säga absolut och självklart!  Kanske händer det dock att just dessa bilder läggs i mappen för bilder utanför ordinarie order. Det beror lite på om mäklaren kastar menande blickar åt mitt håll vid avslutad fotografering. Just idag tror jag kanske att bilden på vitrinskåpet tyvärr var tvungen att ingå.

Godnatt!

Idag tog jag för säkerhet skull på mig långkalsonger och yllestrumpor under vinterkläderna och begav mig upp på toppen av Hammarbybacken. Inte för att åka skidor tyvärr utan för att försöka fånga någon av dem som åkte på bild. Väl där slog besvikelsens vind över kinden, liften stod stilla. Inte en kotte kunde jag se. 

Man tar sig dock inte upp på toppen av Hammarbybacken utan att ta bilder det är en sak som är säker. Bäst som jag stod där så hörde jag lite röster. De visade sig tillhöra ett gäng unga män som höll till i snowboardbacken. Är man entusiast inom sin gren gör man vad som krävs för att få åka, trots att liften inte var öppen. De gick helt sonika upp en bit för att få åka ner och testa några trick. Sedan gick de upp igen och så höll de på under de timmar jag var där.

Hammarbybackens ansvariga envisades med att ha snökanonerna igång och jag var inte den enda Michelingubben som stod där till slut. Jag behöver väl inte påpeka att majoriteten av bilderna hade en hinna, ett svagt dis av snö från dessa kanoner. Inget kul alls egentligen. Jag ska göra ett nytt försök imorn. Kanske låter de bli att spruta snö då. Förhoppningsvis får jag hänga lite med de tuffa pojkarna i backen även då.

Godnatt!

Det ser inte lika inbjudande ut vid badplatsen på väg ut mot Värmdö längre. I somras tillbringade jag flera soldränkta dagar här vid vattnet. Badade gjorde jag inte, men gottade mig i solen med en mjukglass eller en kopp kaffe gjorde jag desto mer.

Som ni ser ligger isen närmast kusten men ju längre ut på Värmdö man kommer desto mer kluckar det öppna vattnet. Jag undrar jag om jag kommer att kunna använda mina skridskor på naturis i år. Jag tror knappast det. Jag får hålla mig till de spolade isarna. Faktum är att det ju finns ett antal att välja på här i stockholmstrakten, det är bara att ta tjuren vid hornen. Det enda som kan hända är ju att jag kommer få fruktansvärd träningsvärk med tanke på i vilket skick jag befinner mig nu, efter jul och allt.

Jag åkte förbi Hammarbybackens dalsida idag och det såg riktigt bra ut! Det nattligaarbetet med snökanonerna har verkligen gett resultat. Vad jag kunde se var ankarliften full till sista plats på väg upp över krönet. Kul!

Godnatt!

För er som undrat hur det går i följetongen Johanneshovs plogbilar har jag följande att förtälja. De dagar då det snöar riktigt rejält kör traktorerna i skytteltrafik längs gatorna. Snön yr i deras spår och det är lite med livet som insats man befinner sig i närheten.

De dagar då det kanske bara faller någon enstaka, stilla flinga till marken arbetar plogbilarna på lika flitigt. Som gällde det livet här på gatorna. Det är inte tu tal om att det verkligen hjälpte att placera ut GPS i varenda fordon. Här ute ser man inte längre några höga vallar som man måste skotta sig igenom när man ska ut. Och under städdagarna kan man numera känna sig ganska säker på att få besök av en plog. Det känns uppfriskande och nytt! 

Trots detta ska jag ta med mig min skyffel till bilen när jag går ut i morgon. Man vet aldrig. Min kombinerade borste och isskrapa kommer jag inte långt med i en snövall någonstans i Stockholm.

Godnatt!

Knäckebrödsbak är en fin sysselsättning när snön faller utanför fönstret. Det doftar fortfarande lite Rosmarin i lägenheten. Nackdelen är att kvällarna går i småätandets tecken. De är ju så farligt goda de där brödkakorna. Med en gräddig ost på toppen går de helt enkelt inte att motstå.

För ett par år sedan på en utlandssemester köpte vi på oss kex med rosmarinsmak inför hemresan. Ni vet när tristessen blir för svår på planet blir man alltid på lite bättre humör av att tugga på något. Rosmarinkex var en ren chansning, jag hade aldrig smakat det förut. Men vilken chansning sedan! Det var bland det godaste jag knaprat på! Jag kunde inte sluta äta av dem och ändå ville man spara lite för att kunna ha kvar till senare. Ett moment 22. 

Sedan den dagen har jag alltid längtat lite efter de där kexen. Det var därför med extra glädje jag bakade rosmarinknäcke för första gången förra året. En given och efterlängtad smaksuccé!

Godnatt!

Årets vintersäsong i Hammarbybacken kan väl knappast ha blivit som förväntat. Plusgrader vecka efter vecka och inte en snöflinga så långt ögat når. 

Sedan några dagar tillbaka lyser dock flitens lampa sena kvällar och nätter i den lilla skidbacken en bit härifrån. Minusgraderna är förmodligen mycket välkomna och de kanske kan rädda även denna säsong. Snökanonerna fräser ut stora moln konstgjord snö över backen. Om vinden ligger rätt får vi vår beskärda del även här utanför fönstret.

Man kan fnysa lite åt den lilla backen med en fallhöjd på blygsamma 93 m, men tänker man en gång till så är det faktiskt ganska häftigt att ha en skidbacke bara någon kilometer från centrala Stockholm.

Redan 1919 byggdes Hammarby hoppbacke och drevs av Djurgårdens IF.  1955 hölls Skidspelen här och då kördes snö från Östersund och Dalarna ner till Hammarbybacken med tåg. Dagens snökanoner kan nog ses som en god investering. 

Godnatt! 

Kung Bore gick ut hårt och fick rimfrost i ögonbrynen. Trots brist på solsken passade vi på att gå den där efterlängtade långpromenaden. Idag ven vinden verkligen om öronen och kinderna tonades rosa. Det krävdes faktisk jacka med luva som komplement till mössan denna januarieftermiddag. Nu får jag det antagligen att låta som om termometern hade krupit ner långt under tjugogradersstrecket, men det var faktiskt bara minus sju. Kanhända var det långvariga mildvädret den här vintern som gjorde att minus sju kändes så kallt. 

Gamla Bettan är nyladdad med spolarvätska och redo för en skitig vecka på vägarna. Stockholm söderort och kvarteren där jag bor har ju låtit meddela att de tänker begagna sig av samma snöröjningsföretag som förra året och jag ska erkänna att jag har mina tvivel. Förra året var ju vintern som Gud och framför allt Peab glömde. Det kunde dröja upp till en vecka innan snön plogades undan och jag behöver väl knappast säga att frustrationen växte i kapp med att gatorna blev smalare.

I år håller vi tummen för bättre koll!

Godnatt!

Så kom den då till slut, snön. Inte mycket att hänga i julgranen men snö likväl. Den kombinerade borsten och snöskrapan som legat på golvet i bilen sedan förra vintern kom nu väl till pass. Snöskyffeln får dock stå kvar i garderoben ett tag till. Minusgraderna ska tydligen klättra neråt under kommande vecka så chansen finns alltså att vi får uppleva lite vinterkänsla även denna vinter.

Förhoppningsvis blir det en strimma sol i helgen så man kan njuta lite av en långpromenad. Visserligen kan man gå även i grådask, men livet ter sig lite lite härligare när solen visar sig, så är det bara. På måndag ska man ju enligt almanackan städa ut julen. Jag har inte på något sätt överdrivit mitt tomtepynt så det lär nog bli en enkel match att plocka bort dem. Men stjärnan i fönstret och ljusslingorna får att hänga med ett tag till. Det är så mysigt att ha dem kvar medan vintermörkret håller sitt grepp om oss arma människor här uppe i norden.

Godnatt!

Jag har också upptäckt den, flärpen på Aladdinasken. Den som gör så att man slipper lägga en bok på locket för att det ska hållas stängt. Smidigt, men jag äter inte mindre chokadbitar för den saken skull. Har den alltid funnits där eller är det nymodigheter? Om den nu fanns där redan förra julen så gick jag helt miste om den. Men jag gillar den och tycker att den är ett användbart inslag i vardagen.

Godnatt!

Idag låg vardagstristessen som en våt filt över Stockholm. Det småregnade och molnen snuddade vid trädtopparna, även de allra lägsta. Bilen immade igen och det var fuktigt på ratten. Det var inte angenämt helt enkelt. 

Igår avslutades julledigheten med det klassiska pepparkakshustabberaset. Den lilla stugan som vi lagt så mycket kärlek på före jul smakade som sig bör en blandning av väldigt sött och lite damm. Ganska gott faktiskt, men man har väl inte så höga krav på något ätbart som stått på en bricka i bokhyllan i några veckor.

Till helgen kommer vintern sägs det, vi får väl se hur det blir med den saken. I slutet av året misströstade jag en aning utan snö, men nu tycker jag i ärlighetens namn att det kan kvitta. Visserligen återstår stora delar av vintern fortfarande om man tittar i almanackan, men det har varit väldigt skönt att slippa skotta ut bilen i år. Hittills, kanske man ska säga då för att inte gå händelserna i förväg.

Godnatt!

Nytt år. Jag ska ta mig samman och skriva lite oftare nu när vardagen kommer åter efter helgerna. 2014 vad har du i din famn måntro? Det har ju varit några ganska känslosamma och turbulenta år som nyss passerat, minst sagt. Livet går vidare, trots sorg och själslig saknad, men jag tänker ofta på er mormor och morfar.

Året tog full fart från början och jag har redan haft besök av min bror och hans flickvän. Faktum är att jag kanske skulle kunna ta arbete som guide efter de senaste dagarnas rundvandringar. Vi har betat av de flesta Stockholmsmåsten och fötterna är i ärlighetens namn lite ömma av allt promenerande. Jag är ju inte på något sätt uppvuxen i Stockholm men jag märker att jag under de snart 13 åren jag har bott här, hunnit bli en aning hemmablind. Men när någon kommer på besök och jag får möjlighet att visa huvudstaden, då blir jag åter påmind om vilken fantastisk stad Stockholm är. Trots undermålig väderlek med dimma och duggregn tror jag faktiskt att jag lyckades förmedla Stockholms pärlor till mina gäster.

Kanske kan 2014 bli året då jag övervinner tandläkarskräcken. Jag tror faktiskt jag skulle behöva kila förbi för det ilar betänkligt ibland när jag dricker kallt och äter varmt. Visserligen har jag flödig salivproduktion, men nu tror jag faktiskt att tandtrollen har segrat över en tand i överkäken.

Kanhända blir 2014 också året då jag blir vän med mitt dåliga samvete, då jag åter kommer igång med träningen och lagar mitt livs godaste höstgryta.

Godnatt!