Det har varit en händelserik helg, och rolig. Årets första julmarknad besöktes. I stockholmstrakten drar de inte igång förrän om några veckor men utanför Uppsala är det full fart i marknadsstånden redan. Ulvna Kvarn stod för en gemytlig, hemvävd och gammaldags julmarknadskänsla. Inte nog med att man kunde köpa fantastiska tomtar i alla former. Jag fick också för första gången stifta bekantskap med bakverket Pastel de nata. De portugisiska tomtarna fick alltså plats på årets julstämningskarta, trevligt!

Helgen innehöll också glammig, färsprakande och allt igenom härlig musikal i form av Priscilla queen of the desert. Jag kunde inte annat än le från min plats i publiken. Vilka kostymer och vilka peruker! Jag läste någonstans att Priscillas enamble förbukar 60 läppstift och 1 kg glittermakeup på en månad. Det kan man förstå. Jag kan inte påstå att jag är någon van musikalbesökare och jag har bara sett en handfull sådana genom livet. Men efter Priscilla fick jag definitivt blodad tand. Tackar!

Godnatt!

Gamla Bettan har varit på service igen. Vid förra årets besiktning bad de mig åtgärda ett oljeläckage och först nu blev det alltså av. Det var inte en dag för tidigt visade det sig eftersom oljefiltret i princip hade rostat sönder. Detta resulterade i att bilen nu läckte som ett såll. Jag har noterat att Gamla Bettan grymtat lite och jag har fyllt på olja i parti och minut, men så illa kunde jag väl inte tro att det var. Verkstadskillarna hade sett en oljerand efter bilen när den kördes in i deras garage. Till och med jag som i princip är helt rudis på bilar förstod att det var i grevens tid.

Broddarna har kommit på också. Vinterdäcken har hittills inte varit speciellt nödvändiga, men man vet aldrig när det kan vara dags för vintern att visa sitt rätta ansikte igen. Då är jag och Bettan i varje fall beredda. Helgen hos pappa bjöd på riktigt fint väder. Bortsett från en släng av norrlandsstormen visade solen sitt vackraste leende.

De senaste dagarna har jag ägnat åt att vässa till mitt CV. Varför ska det vara så svårt att sälja in sig själv? Jag vet ju vad jag kan och det borde inte vara så svårt att få det på pränt. Men det är det. Jag vet inte om den svenska jantelagen vilar ovanligt tungt på mina axlar, men att framhålla mig själv och klappa mig själv på axeln är uppenbarligen inte min starka sida. Det ska bli ändring på den saken.

Godnatt!

Nu var det på tok för länge sedan jag träffade lilla Sirsan och hennes mor igen. Det var full fräs som vanligt med olika sorters danser i vardagsrummet, go´fika och några försök att plundra spargrisen. En härlig kväll som skickade lite värme rakt in i hjärtat på mig. Som jag har längtat!

Att våga göra något man är lite rädd för, är ibland väldigt nyttigt. Inte minst känns det ju skönt efteråt, även om det är en klen tröst innan man befinner sig där. För det finns ju situationer man bara måste genomlida. Förhoppningsvis kommer man ut på andra sidan och undrar vad det var man oroat sig för och gör man inte det, så kanske man växte någon centimeter av att i alla fall ha vågat.

Jag utsätter mig sällan för saker jag är rädd för, kanske måste jag bli lite mer modig. Utmana min comfort zone lite. Jag ska fundera på saken.

Godnatt!

Vad gör man helst en regnig söndag i november? Jo, man går på Skansen och slipper allt vad köer heter och får små, fullständigt fantastiska visningar av guider som skiner upp över att det överhuvudtaget kommer någon och besöker dem. Jag tror aldrig att jag lärt mig så mycket om svensk landsbygdshistoria som denna gråmulna söndag i november. 

I skånelängan fick vi dessutom smaka äppelpaj med krisp av kavring och det gick inte av för hackor vill jag lova. Eftersom det var Mårtensafton bjöds även på Svartsoppa men den tackade jag vänligt men bestämt nej till. Jag är verkligen inte kräsen med maten på något vis, men Svartsoppa bär mig av någon anledning emot.

Inget skansenbesök utan en titt på djuren. Visserligen har man lärt sig att inte ha för höga förväntningar på de små liven, men just denna helg fick jag se fler djur än jag sett tidigare. I vanliga fall är det ju i princip bara älgen som visar sig. Inte för att den inte vill gömma sig, utan för att den är så stor så att den syns i alla fall. Men denna söndag visade sig både det ena och det andra utanför sina bohålor. 

Lokatten och de tre ungarna t ex. Jag måste säga att jag blir rätt så fascinerad över att vi faktiskt har så stora katter i vår svenska fauna. Även om det inte är en Tiger vi pratar om så är det ingen liten kattunge som stryker runt i skogarna. Brunbjörnen verkade ha gått i ide och räven hade fått överta dess hägn. En stackars liten kanin hade fått sätta livet till visade det sig. Den grävdes fram ur en grop till vår stora förvåning. Det är frodiga rävar på Skansen må ni tro, inga skabbiga avmagrade vildrävar inte. Och så Gråsälen förstås, den är ju alltid framme, och älgen. Dagen toppades med en flock ganska läskiga Påfåglar som kom lite för nära med sina vippande halsar och stjärtfjädrar.

Skansen är kort sagt en perfekt utflykt när hösten kommit och turisterna åkt hem. 

Godnatt!

Jag vet att man kanske inte får mata fåglarna på balkongen, jag vet det. Men jag kan liksom inte låta bli att ge dem en påse nötter så att jag kan få ta mig en närmare titt på de små liven. I förrgår startade Bistro Carlqvist för fåglarna här i Johanneshov. Det tog inte mer än tio minuter så satt den första Talgoxen och tog för sig. Förra året var det just Talgoxe och Blåmes som mättade magen mest, men en och annan Nötväcka vågade sig faktiskt också fram. Det var en lång vinter och det krävdes några påsar för att fåglarna skulle kunna upprätthålla status och värme i kylan. 

Det var därför med total förvåning jag tittade ut på nötterna i morse. Påsen var i det närmaste tom. Antingen så har fåglarna faktiskt varit vrålhungriga eller så måste maskorna i nätet på påsen varit alldeles för glesa så att jordnötterna helt enkelt allt för lätt kunnat ramla ut. Nåväl, det blir till att sätta upp ny mat i helgen. Menyn lär jag dock inte variera speciellt mycket på min restaurang. För ett par år sedan provade jag först att hänga ut talgbollar, men det var ingen större succé. Det enda som hände var att det skräpade ner på balkongen och fåglarna såg jag i princip inte skymten av. Nej, jordnötter ska det vara. Det verkar som om de små liven har vett att vara kräsna också.

Godnatt!

Nu kan hösten fortsätta och vintern kan ta fart närhelst den önskar. Vi har krattat klart och de extra känsliga växterna har fått en liten krans av löv runt fötterna. Den nerblåsta flaggstången står på plats igen, visserligen efter en och annan ansträngning men upprätt och redo att möta snön. Till våren plockas den förmodligen ner igen för uppfräschning och ny färg. Den dagen ser jag inte jättemycket fram emot. Det vi lärt oss av helgens bestyr är dock att vi ska investera i riktigt bra och långa stöttor så att arbetet går lättare.  

Komposthögen är fylld till bredden med löv av allehanda slag. Till våren ska jag vända ner dem så att de kan fortsätta sitt kretslopp och bjuda på god och fet jord så småningom. Jag tycker om tanken på att vara självförsörjande i jordväg. Jag minns så väl morfars fantastiska komposthög. Den kryllade näring och stora daggmaskar. Så många att det inte gjorde något om man tog en liten burk mask med sig till fisketuren. Sedan morfar gått bort har komposten varit dåligt skött, jag medger det. Men nu ska det bli ändring på det. Jag såg redan nu att den kompost jag vände i somras tagit fart. Så ska det förbli. Nu ska daggmasken åter göra inträde i den Carlqvistska komposthögen. Välkomna!

Godnatt!

Att hösta. En syssla som vilken annan. Det ska klippas ned och tömmas ur, ställas tillbaka och täckas. Allt för att vinterhalvåret ska bli så gynnsamt som möjligt. Det är en ganska trevlig sysselsättning. Man gör liksom bokslut och summerar året som var. Trots att mörkret fallit över sommarstugan vid vår ankomst kunde jag konstatera att många av ringblommorna stått pall för minusgraderna. De är visserligen lite luggslitna, men några blommar ännu denna första november.

Imorgon drar vi igång. Jag ska sova med sekatören under kudden och spaden vid fotändan.

Godnatt!