Jag skulle nog inte vilja påstå att sommaren direkt överfallit mig med värme och välbehag. Det har var lite av det vi vanligtvis kallar "En svensk sommar". Det vill säga ömsom regn ömsom solsken. Helgen som passerade gjorde det dock med verklig bravur. Det var över trettiogradersstrecket och jag badade utan att tramsa mig. Det var faktiskt riktigt skönt. Tack vare denna lilla solchock hann jag också med att måla ett par kvarvarande fönster och några vindskivor. Nu sitter jag och hoppas på att solen åter ska visa sig så att norrsidans vindskiva kan bli lika fin.

Fröken V och jag har också hunnit med att ta en tur till Västerbotten. Summa summarum två huggormar och en satans massa mygg, där slogs definitivt inga värmerekord denna gång, på något vis.

Men det går lätt att leva med dessa halvmesyrer när en ny liten varelse gjort entré i livet. Endast nio veckor gammal men ändå ganska kavat är Pennie det nya lilla charmtrollet i vår familj. Jag ska erkänna att jag var skeptisk, tyckte att en valp var ett stort ansvar. Ett ansvar som jag först inte visste om jag var beredd att ta. Sedan Pennie klev över tröskeln har jag smält. Man kan helt enkelt inte låta bli att älska henne. Hon är redan någon som jag håller väldigt kär och är lika rädd om som mitt eget liv. Välkommen lilla fina du!

Godnatt!