Det är någonting fascinerande med eld. Jag blir som förtrollad och kan sitta länge och titta in i eldstaden på landet. Det är vilsamt med de osymmetriska eldtungorna och sprakandet från veden. Kanske härstammar denna fascination långt tillbaka i tiden, från en tid då elden lyste upp grottväggarna och vi formade pilspetsar i flinta. Från en tid då elden var livsavgörande och nödvändig.

Idag tänder vi stearinljus och har fredagsmys, men fascinationen för eld består. Hur många är inte alla de ungar som vill bli brandmän och tämja elden. Jag känner själv en fantastisk och väldigt hängiven ung man med just den drömmen. Han ska inte bara bli brandman, han ÄR redan en. 

De modiga (vissa skulle säkert envisas med att kalla dem tokiga) blir eldslukare och lär sig tämja elden med bara kroppen. Likt drakar sprutar de eld genom munnen och vi som står bredvid, är fascinerade. Att blåsa ut stearinljuset efter fredagsmyset är liksom inte lika spektakulärt. Men vi vill alla lära oss att tämja den, elden. Vare sig man går på scouterna eller utför spektakulära nummer i Cirque du Soleil.

Godnatt!