Nu ger det äntligen utdelning, allt duttande och vattnande. Det här små tomaterna har suttit på sin kvist och väntat på solen i några veckor nu. Vilken härlig känsla att till sist få smaka. Trots brist på sol var de väldigt söta och fina och nu håller vi tummarna för fler vad det lider. 

Jag tillhör dem som inte gärna badar, jag är en så kallad badkruka. Det händer såklart att jag tar mig ett dopp på sommaren, men vattentemperaturen bör ha passerat tjugogradersstrecket och det får gärna vara sol på himlen. Som ni hör är det ganska många parametrar som ska stämma för att jag ska våga mig ner i böljan. Ibland har dock nöden ingen lag. När bryggan ska läggas i måste någon bada. Det har liksom blivit jag, varje år. Numera är det alltså släktens största badkruka som tar det första doppet på sommaren. Det känns rätt ok att kunna stoltsera med det. I år var det dock lite i svalaste laget. Liksom alla andra dagar denna försommar blåste det rejält och jag blev så nedkyld att jag tvingades duscha skållhett ett bra tag innan fingrar och tår återfick sin känsel. Bryggan ligger dock på plats och det är ju huvudsaken.

Båten har också äntligen hamnat i sitt rätta element. Den är vacker som en dag och det känns skönt att den äntligen fick den omvårdnad som den behövde efter alla år. Det är också först nu jag förstår varför alla båtägare tar av sig skorna när det stiger ner i skutan. Man vill ju inte förstöra det man fejat och slipat på en gång. Det kan dock bli svårt att få igenom detta krav till övriga båtanvändare.Vi får väl se morfars lilla eka som ett fiskeredskap snarare än en statuspryl. Jag tror att morfar tycker det är helt ok.

Godnatt!