I helgen tog vi vårt pick och pack och drog till Sala. Farsgubben ville passa på att fira sin lastgamla dotter och det var inte utan att jag kände mig lite uppvaktad när det bjöds på god mat och fint paket. Ingen sensommar i Sala utan en tur ut i skogen, så även denna gång alltså. Kantarellerna brukar ju inte låta vänta på sig den här tiden på året. Förväntningarna var i princip skyhöga. Kanske levde skogens guld inte riktigt upp till dessa krav just i helgen, men botten på korgen blev i alla fall fylld. Precis lagom för att vi alla skulle få njuta av en härlig kantarellmacka. 

Idag fick jag så äntligen smaka på de små picklade piplökarna. Tareq Taylor på Trädgårdsmåndag har basunerat ut att det går att pickla i princip vilka grönsaker som helst och det verkade ju faktiskt stämma. Det smakade riktigt bra! Tänk vad mysigt det är att få äta av sina egna grödor, i vilken form de än stoppas i munnen.

På balkongen står fortfarande mina små busktomater och njuter. De ger en riklig skörd och för varje dag som går kan jag plocka nya, söta små godingar att stoppa i munnen. Det är härligt! I en annan lite rymligare kruka står Jordmandlarna och kramar ur det sista av sommaren innan det är dags för dem att visa upp sig. Med dem är det lite extra spännande eftersom jag ännu inte vet om det ligger en enda mandel under jordytan. Det lär bli fortsättning följer...

Godnatt!