Det tisslas och tasslas om att det är en fint år för Karl-Johansvamp. Än så länge har det mest blivit kantareller i min korg om höstarna och därför var det med lite extra spänning vi gav oss ut i helgen. Kanske skulle korgen alltså fyllas med sopp den här gången. Jag vet inte riktigt vad man kan räkna som mycket svamp och vad som snarare skulle kunna kallas, larvigt mycket? Det här med fint Karl-Johanår visade sig stämma lite för bra. Vart man än tittade så stod de där och bara väntade på att få ta plats i korgen. Några av mina gamla kompisar kantarellerna fick också hoppa ner. På en undanskymd plats hittade vi till råga på allt också skogens svarta guld, den svarta trumpetsvampen. En lyckad svamptur.

Godnatt!