Det sa bara pang och så var det grönt i varenda liten buske. Jag kan bara föreställa mig hur det måste kännas för dem som går genom våren med rinnande näsa och röda ögon. Själv ser jag våren med friska klara ögon och jag tycker om den. Det har jag inte alltid gjort. Årstidsförändringar som våren stod tidigare i spalten för jobbigheter och ångest. Numera kan jag dra på mig tunnare kläder och med tillförsikt faktiskt njuta av grönskan och fågelkvittret. Jag vet inte vad det är som fått mig att ändra synsätt och det gör egentligen detsamma. Huvudsaken är att jag njuter av våren istället för att känna hopplöshet. 

Mina skyddslingar på balkongen växer som om det var deras sista sommar. Och för vissa är det ju det. De flesta är perenner, men andra får jag faktiskt bara njuta av i år. Så det gäller att passa på. De har har alla redan satt knopp! Snart ska de få komma i jorden, bara ett litet tag till på min balkong. Bara ett litet tag till, så att den förrädiska nattfrosten är utom synhåll vid sommarstugan. Det skulle kännas så bittert och tråkigt om jag satte dem i jorden och de förlorade kampen mot Kapten Frost på en gång. Ett par veckor till får de stå ut!

I år blir året då jag för första gången ska ge vår eka lite kärlek. Den har stått till tjänst väldigt länge utan att den egentligen fått någon enda liten uppskattning tillbaka. Nu ska den få lite ny färg, en liten tätning och trädetaljerna ska fräschas upp ordentligt. Verkligen på tiden. Den ska bli en riktig liten sötvattenspärla som ligger och guppar i sjön i år. Det ser jag fram emot!

Godnatt!