Det går lite trögt att komma tillbaka till vardagen efter min morfars bortgång. Det känns absurt att alla andras liv pågår och fortsätter som vanligt medan mitt vänts upp och ner. Jag tror inte det går fem minuter mellan varven då jag tänker på honom och ibland måste man vila och tänka på annat. Idag har har varit en sådan dag. Jag och fröken V begav oss till Hallwylska palatset på Hamngatan för att bevittna sant lyxlir a´la 1800-tal. Walther och Wilhelmina Halwyll var båda förmögna och palatset räknas till en av de mest påkostade privatbostäderna i Sverige kring sekelskiftet 1900. Hallwylska palatset blev även känt tack vare sina många tekniska nymodigheter som sannerligen inte hörde till vanligheterna vid den här tiden. De installerade centralvärme, elektrisk belysning, kallt och varmt rinnande vatten samt mat- och personhiss. Fint som snus skulle det vara.

Man kände verkligen historiens vingslag när man gick genom salongerna som innefattade allt ifrån rökrum och biljardrum till matsal och vapenrum. En intressant detalj i sammanhangen är att det faktiskt var Wilhelmina som samlade på skjutdon av allehanda sort.  Jag kan varmt rekommendera ett besök på Hallwylska palatset när ni är i krokarna av Hamngatan.

Efter en fika i Gamla Stan tog vi en promenad mot gamla kära Södermalm igen. Men vid Skanstull fick vi kapitulera för den bitande vinden som piskade skinnet idag och fortsätta med de kollektiva färdmedlen. Kvällen toppades med en stilla grillning på balkongen. Lika gott som alltid!

Imorgon ska gamla Bettan in på verkstan och det är lite smått och gott att åtgärda för att överhuvudtaget ha en chans att få henne godkänd i besiktningen på tisdag. Vi får se hur det går.

Nu ska jag ta igen mig och säger godnatt!