Så har jag åter anlänt till Stockholm efter en välbehövlig påfyllning av solförrådet. Jag förstår först nu i efterhand att vi valde en optimal och idealisk tid att resa iväg till varmare breddgrader. Precis innan man förtvinade av mörkret och blev fullständigt transparent, fick kroppen åter känna på hur solen kan värma och hur bruset från havet lugnar en orolig och stressad själ. Jag har njutit i fulla drag och livet har åter intagit min lekamen.

Khao Lak, detta solmecka som efter 2004 kanske får en del att känna knottror av skräck på skinnet. 2012 lever Khao Laks invånare givetvis med Tsunamin i minnet, men detta till trots ler de sitt största leende mot en dygnet runt, det är fantastiskt! Att omge sig av människor som lever och genomsyras av den Buddistiska läran är en ynnest. Jag kan nog påstå att jag känner mig mer trygg i Khao Lak på andra sidan jorden, än hemma i min egen bakficka, på tunnelbanan i Stockholms citybrus.

Människorna inger förtroende och utstrålar ingenting annat än vänlighet. De lever visserligen på oss turister precis som många andra länder, men de gör det med en sådan unik ödmjukhet och kärlek som känns i hela tillvaron. 

Jag har tinat upp och frusit igen. När vi for iväg från Arlanda var det grått och trist. När vi återkom till Stockholm låg snön djup och det knarrade härligt under fötterna! I Khao Lak var det 32 grader varmt i luften, 26 i vattnet. Kontrasten till svensk mark gjorde att det nästan kändes lite exotiskt att komma hem igen. En skön känsla trots allt.

Så hur summerar man då två veckors vistelse i värmen. Hotellets Springrolls med Plumsauce och friterad kol var så goda att jag inte kunde motstå dem till lunch. Så goda att servitrisen till slut sa när hon kom med min tallrik: "Everyday Springrolls". Jag ska medge att jag hade mina matfavoriter som gick på högvarv under de två veckorna. Springrolls var en av dem, Stir fried chicken with Cashewnut var en annan. Men det som verkligen tog andan ur mig under den här resan var något som vid första anblicken kan verka ganska oansenligt. Den klassiska thailändska desserten "Banana in Coconutmilk". Det låter kanske inte som någon fullträff, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte smakat något godare i hela mitt liv. Den var söt utan att vara sliskig, riktigt len och smakrik och antagligen väldigt onyttig.

 

På vårt hotell skulle jag tippa på att medelåldern låg på drygt 60 år. En fullständig dröm om man vill ha det lugnt och stilla. Man kan konstatera att de flesta i just den åldern innehar isterbuk och drar sig inte ett dugg för att paxa solstolar i arla morgonstund, trots att hotellet uttryckligen bad om att man inte skulle. Kanske var det bara jag och Fröken V som inte bröt mot den regeln under våra veckor. Vi bevittnade till och med  hur ett par i övre medelåldern, med isterbuk och vitt hår lade beslag på fyra solstolar, två i solen och två i skuggan. Inga skrupler där inte. Överhuvudtaget har människor väldigt få skrupler i solen långt ifrån sitt hemland. Det jag inte sett på den här semestern är väl egentligen inte värt att se. Till en början höjde man på ögonbrynen och tappade hakan, men i slutet av vistelsen kändes det mer eller mindre som vardagsmat. Böda Camping och dess gäster kan dra något gammalt över sig.

Myggbetten då, jotack! Det är inte svenska myggor i Thailand kan vi konstatera. Betten blev stora som femkronor och det dröjde inte länge innan vi höll på att mer eller mindre förgås under vår kvällsmiddagar i utkanten av djungeln.  Till slut blev tvungna att ta oss in till Khao Lak stad för att köpa myggmedel av allehanda sort. På apoteket ställdes helt sonika fråga: "Before or after?" och vi svarade "Båda!". Salvan kan nog tänkas innehålla ett och annat ämne som inte är tillåtet i Sverige, för attans vad snabbt de myggbetten slutade klia och försvann. Myggsprayet som sprayades på kroppen var så effektivt att inte en mygga vågade ta sig intill vårt bord på kvällarna. Jag vågar inte tänka på vad det fanns i den.

Summa summarum. Succé. Lite brunare, lite gladare.

Nu ska jag dra mig tillbaka för att bota min jetlag.

Godnatt!