Under dagen har jag understundom velat stiga åt sidan och gömma mig i plinten. Nu går ju inte det eftersom jag är en vuxen och ansvarstagande människa, men det är ju inte förbjudet att drömma lite. Idag tror jag att jag fick tillfälle att pröva mitt tålamod precis så långt som det räcker. Utan att spilla över. Jag har andats djupt några gånger och lagt på ett nytt vänligt ansikte. Jag tror det gick hem.

Det är uppfriskande att arbeta med människor som inte är som alla andra. Som frågar "Varför?" när man ber dem vrida sig lite åt sidan för att få en fin vinkel. Vad svarar man på det? Det är intressant att höra en hel utläggning om anledningen till varför bakgrundsfonden är grå och förhållandevis trist. Det gäller att skärpa till sig. Men ibland står man svarslös. För en sak är säker, det är en hårfin linje mellan geniet och totalt vansinne.

Godnatt!