Efter gårdagens solfröjd tog jag sats för ytterligare en dag ute i det fria men solen vilandes på hjässan. Men det kom liksom av sig. Höga skyar av moln hängde som en skir sommargardin på himlen hela dagen. Kvällskvisten klarnade dock upp och då fick jag passa på att njuta av en glass i solens sista strålar innan den tog sig ner bakom grannhuset. 

Kanske fanns det en mening med att solen inte sken på just mig idag. Jag dras med en trist sommarförkylning och har känt mig rätt hurven och krasslig. Förhoppningsvis känns det lite bättre i morgon.

Höjdpunkten under helgen får ändå sägas vara den lilla Mangomelonen som plötsligt bara fanns där. Som ni ser hade den suttit och gömt sig under ett blad tills jag upptäckte den. För en odlarnörd som jag känns det i det närmaste fantastiskt att nu få se frukten av det frö jag satte tidigt i våras under de små tillskottslamporna. Jovisst, jag har gått och duttat med min pensel för att pollinera de små blommorna, men jag var inte säker på att jag skulle ha sådan tur att det faktiskt lyckades. Vad jag förstår blir de inte så mycket större än ett ägg. När de doftar som en dröm lär de vara mogna. Vi får se när det inträffar. Jag är tämligen spänd av förväntan!

Jag säger därmed godnatt!