Helgen har passerat och därmed Kanelbullens dag. Den passade jag på att fira på Vetekatten, det gamla anrika konditoriet på Kungsgatan i Stockholm. Efter att ha snubblat till och nästan spillt ut allt kaffe på brickan så fick jag till slut i mig en Kanelbulle och de droppar av kaffet som återstod. En ganska lyckad hyllning till ett ganska enkelt bakverk. 

Idag har jag beskådat en hänförande utsikt från en villa på Ingarö. Jag undrar just hur många miljoner den går loss på när det blir dags. Villan alltså. Utsikten går i princip inte att värdera. Det var en explosion av höstfärger i en sluttning ner mot vattnet. Idag var det lite disigt och mulet men jag kan föreställa mig hur det måste se ut när solen står högt på himlen och det glittrar likt silver i vattnet. Kanske är det då man suttit på det gigantiska trädäcket och filosoferat över livet. Bjudit hem folk till stora middagar och hört skratten eka över fjärden. Så plötsligt en dag satte man skrattet i halsen och bestämde sig för att sälja.

Dagarna blir kortare, ja åtminstone dagsljusets varaktighet. Det gäller att plocka fram sina mysiga inomhusaktiviteter igen. Hittills har detta endast bestått i att jag kokat marmelad. Jag måste komma på vad det är jag brukar göra när mörkret faller om hösten. Att sortera bilder och katalogisera tar ju inte så lång tid. Men jag inser i skrivandets stund att det är just detta jag kanske borde ägna en stund åt, om inte annat så för att lösgöra lite utrymme på datorn. En annan dag.

Godnatt!