Igår morse var det dags att plocka fram fönsterskrapan till bilen. Ett tunt men alldeles på riktigt lager is täckte varenda centimeter av sikten. Jag tycker det var väl tidigt i år. Men oktober tillhör väl vintermånaderna om jag förstått saken rätt. Så nog var det på riktigt alltid.

För att dämpa den något dystra insikten om vinterhalvårets ankomst passade jag på att koka klart den där marmeladen. I helgen gav vi inte bara svampen en chans att hitta ner i påsen, utan också nyponen. Jag har länge tänkt att jag ska försöka ta vara på dessa läckerbitar. I år blev det alltså dags. Tillsammans med ett Ingrid Marie, en vaniljstång och dito kanel fick det puttra tills hela lägenheten fylldes av väldoft. Två burkar står nu färdiga att avnjutas i kylen. Jag har redan provsmakat och jag ska inte sticka under stol med att jag är nöjd. Det var som änglars ringdans på tungan. Mycket gott!

Rönnbären har fått sin fingerade köldknäpp i frysen och till helgen ska jag försöka att ta mig an gelén. Det känns bra att få leva ut sina husmorsdrömmar lite. Eller jag ska säga så här, det känns roligt och njutningsfullt att kunna ta vara på vad naturen har att erbjuda. Nyponmarmelad lär ju till exempel bli en ny höstfavorit, det är en sak som är säker. Hur det går med Rönnbärsgelén ska jag återkomma till. 

Godnatt!