Den kom, den sågs och försvann lika snabbt. Var det vinterns enda snö vi bevittnade? Kung Bore behöver nog höja sin spira lite högre för att vintern ska ta fart på allvar. Hur som helst, det föll ett litet täcke snö och jag hann se det gnistra i björken här utanför. Det kändes i alla fall vintrigt en kort stund. 

Klapparna är inslagna och den pyttelilla granen från mormor och morfar står redo på bordet. I den pyttelilla granen hänger pyttesmå röda kulor och pyttesmå polkagriskrokar gjorda av röda och vita pärlor. I toppen sitter en inte lika pytteliten guldgul stjärna. Det är en gullig liten gran. 

Innan plastgranen gjorde entré i vårt hem fanns en tid då vi åkte iväg och högg oss en. Jag minns att min bror sa att han alltid hade en föreställning om hur granen skulle se ut. En Disneygran helt enkelt. Och den hittade man ju aldrig. Man fick hugga den som mest liknade sinnebilden av Disneys julgranar. Oftast kände man sig lite missnöjd på väg hem, men när glittret och ljusen kom på plats stod man där och tyckte om den ändå. Jul blir det ju hur som helst, även i år.

Godnatt!