Ännu en jul har lagts till handlingarna. Jag har konsumerat lika mycket godis och mat som tidigare år. Traditioner finns liksom till för att hållas vid liv. Några dagar visade Skåne dessutom upp sig från sin bästa sida med sol från en klarblå himmel. Havet låg i det närmaste vindstilla och det är just sådana dagar jag saknar västkusten som mest. Stockholm är vackert på alla sätt och vis men det är något speciellt med de där promenaderna längs stranden hos mamma. Doften av saltvatten och tång, vassruggarna och strandnyponen. Jag tycker mycket om dem. 

När jag tänker tillbaka på min uppväxts somrar så känns det otroligt lyxigt att ha haft tillgång till paradiset på promenadavstånd. Några tramp på cykeln så stod man där med sand mellan tårna och saltvatten till knäna om man så ville. Så är det inte nu. Trots att jag på senare år lyckats hitta ett och annat av sommarens smultronställen även här i Stockholm, så blir det lite mer av ett företag att åka iväg och möta vattnet. Visserligen badar jag inte så ofta så att det stör, men tanken på att ha sandstranden bara minuter hemifrån är lockande. Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Så sant som det är sagt.

Godnatt!