Det har blivit lite av en tradition vid det här laget, Skansens julmarknad. Igår var det dags igen. Temperaturen höll sig visserligen strax över noll och snön lyste med sin frånvaro, men på Skansen stod julstämningen som spön i backen. Glöggdoft blandades med smaken av saffranssockerbulle. Räven raskade över isen och barnen dansade i ring. Ni hör ju själva. Till råga på allt lyckades jag även i år med konststycket att hitta ett par små söta klappar att ta med hem att lägga under granen. 

Det är något i mig som gör att jag formligen älskar Skansens olika gårdar. Så här i adventstider hade de smyckat dem på ett sätt som ganska exakt speglade den tid då dessa hus var i bruk någonstans i Sverige. Det knastrade från de öppna spisarna och julborden, i den mån man hade råd med något, stod uppdukade för att påminna oss om den tid som våra förfäder upplevt. I Delsbogården från Härjedalen berättade en guide inlevelsefullt och hängivet om livet kring juletid på 1700-talet. Dagen för julafton fyllde man golvet med halm som man sedan sov på. Bordet dignade av godsaker, ja till och med smör hade man kostat på sig att äta av så här års. Vår tids julskinka bestod istället av kalvkött som garnerats med nejlikor. Fint skulle det vara, även då. 

Men bäst av allt var ändå besöket i Älvrosgården. Det hade börjat skymma och redan ute på gårdsplanen hördes fiolmusiken. Inne i stugan satt dem, i skenet från den öppna spisen och stearinljusen spelade de folkmusik som skickade pilar hela vägen in i hjärtat på mig. Det kändes nästan lite högtidligt. Där satt vi, fyra stycken i publiken och de spelade lika innerligt vackert bara för oss. En fin avslutning på en frostnupen dag.

Godnatt!