I hela mitt liv har jag njutit av att studera fåglar. Vissa skulle kanske kalla det nördigt, men för mig har det varit ren och skär avkoppling. Jag gick med morfar till skogen och lärde mig att skilja på fåglar bara genom att lyssna. Till en början var det bara en enda kakafoni av ljud och läten, men när man verkligen lyssnar, på riktigt, blir man förvånad över hur många olika läten man kan särskilja. Jag kan ju såklart långt ifrån alla och varje sommar lär jag mig att känna igen något nytt litet läte.

I helgen tog jag mig ut till Djurgården igen. I år fick jag sällskap av fröken V också. Jag skulle nog inte vilja påstå att hon är lika hängiven fågelentusiast som jag, men jag tror att hon uppskattade det hon såg. Ända sedan förra våren har jag sett fram emot att få göra det igen. I träden vid Isbladskärret häckar Hägrarna. Det är ett sextiotal par som vid den här tiden på året är ivriga med bobygget. För många år sedan var det ett hägerpar som smet från Skansen ner till kärret och det var starten på den koloni som häckar där idag. Det är mäktigt att se dem komma flygande över trädtopparna. Härligt att se dem så vårystra!

Jag ska försöka ta mig dit snart igen med min kamera i släptåg, kanske har jag bättre tur med vädret då. Men det gäller att passa på innan våren spricker ut i full blom. Medan kvistarna fortfarande är kala har man fri sikt. Snart bäddar de skira bladen in deras gigantiska bon i grönska. Då blir det svårare att få dem på bild.

Godnatt!