Min Hibiskus måste vara den mest kinkiga plantan i världen. Den är otroligt bjussig och bjuder på massor av knoppar, men om man så mycket som vrider plantan en millimeter så trillar knopparna av direkt. Det är verkligen The Hibiskus way or no way. Jag vet inte hur många gånger jag plockat knoppar från fönsterbrädan. Jag måste helt enkelt bli mer noggrann med att inte snudda vid den då jag vattnar. Några gånger har jag sett den blomma fullt ut, så jag vet att det är värt det. 

Min lägenhet är lite av ett växthus så här års. Inte lika varmt och fuktigt, men antalet plantor talar sitt tydliga språk. Det är allt ifrån Äppelmynta till Tomatpaprika och perenna blomväxter. Idag började jag härda av dem. De måste stegvis få vänja sig vid utomhusluften för att bli starka och friska plantor. Sätter man ut dem direkt och sedan lämnar dem där kan man nog vara ganska säker på att bli besviken på sina små skyddslingar. Någon timma i taget kan de vara utomhus, sedan får de komma in igen. Stegvis kan man sedan låta dem vara ute längre och längre i takt med att vårluften blir ljum och ofarlig. 

Inomhus står de under växtlampor. När man tittar upp på min lägenhet från gatan så är det den med ett rosa/blått sken i rummen. Jag har ibland tänkt att grannarna måste undra vad som pågår här. Kanske finns det en och annan som tror sig ha en cannabisodlare som granne. Men det är väl som fröken V säger, en cannabisodlare kanske skulle vara lite mer mån om att dölja sin odling. Jag kan tänka mig att den sortens odlingar blir förpassade till garderober och liknande. Skulle polisen göra ett tillslag här så skulle de få smaka småbladig Basilika och Timjan.

Godnatt!