Efter en tur med kameran till Hägersten i förmiddags for jag hem till balkongen. Det var riktigt gassigt, men solen kilade in sig bakom molnen ett tag och för en gång skull var det ganska skönt. Jag plockade fram Gösta och hans självbiografi. Jag tappade bort mig för ett par somrar sedan och glömde bort att läsa klart den. Nu ska det bli av, han är fin Gösta. 

Jag har alltid känt mig lite avundsjuk på dem som kan sätta sig ner och arbeta allt medan radion skvalar i bakgrunden. För mig har det alltid varit en omöjlig kombination. Var sak har sin tid och min koncentration räcker inte till för att ta in bäggedera. Det är svårt nog för mig att fotografera och prata med en kund samtidigt. Jag har fått lära mig, men det är fortfarande inget jag gör utan ansträngning. 

På ett blad i Göstas biografi beskriver han just detta och vilka svårigheter han har att ha två sinnen igång samtidigt. Var sak har, även för Gösta, sin tid. Det känns skönt att dela denna egenhet med en så prominent person.

Godnatt!