Till samhällets absoluta bottenskikt hör dem som paxar p-platser.

Under kvällen körde jag runt i dryga 25 minuter för att hitta en plats till Bettan för att slå sig till ro under natten. Äntligen hittade jag en och påbörjade manöver fickparkering. I samma stund kör en bil upp bakom mig och tutar. Mannen vid ratten kliver ur bilen och förklarar för mig med förbluffande självklarhet i rösten. Den där platsen hade jag!

Han menade på fullt allvar att han hade kört och vänt en bit bort för att sedan komma tillbaka och parkera, på just den plats där jag nu stod med ögonbrynen i hårfästet.

På Stockholms gator är det först till kvarn och djungelns lag som gäller. Här bedrivs ingen förbannad hjälpverksamhet. Och till dig som jag överlät platsen åt till förmån för ytterligare 20 minuters letande kan jag bara säga en sak. Jag vet var du bor!

Godnatt!